Jonas Persson

AGN1786,23/3,§78:
Uppå utverkad skriftlig stämning av Inspectoren Hr Daniel Åsberg såsom fullmäktig för Jon Pehrsson i Öre emot Olof Jonsson i Brattfors samt Pehr Olofsson och dess hustru Ewa Jonsdotter i Ängersjö, så uppropades och inställte sig bemälte Åsberg å ena och Olof Jonsson å andra sidan, vilken senare framlade stämningen att sedan Jon Persson erhållit överenskommelse med avl. Nils Nilsson i Röbäck samt avl. Olof Nilssons i Klabböle, Umeå Socken barn, vilka skola vara avl. Karin Olofsdotters i Ängersjö barnabarn, därmed de transporterat deras Praetension och rätt till börden uti Erik Pehrssons hemman 9 1/2 Seland i Öre, som avl. Jon Persson i Ängersjö å sin svärmoders bemälte Karin Olofsdotters vägnar, angående bättre rätt till arvtäkt efter avl. Olof Jacobsson i Öre genom förening och dom sine barn svikel. skall tillvunnit, det måtte därföre dem genom avl. Jon Persson för sina barn i så måtto, som förberört är, vunna bördsrättigheten till Erik Perssons i Öre hemman 9 1/2 Seland hus och jord, kommande Karin Olsdotters barn och bröstarvingar till gemensam delo Lag likmätigt , och kärande Jon Persson till dömas den andel därav, som bemälte Nils Nilssons barn tillkommer, samt föreningen av den 26 Maii 1766 följaktl. ändras och upphävas. Rättegångskostnaden därvid förbehållen.
Olof Jonsson å egna och sin svågers Per Olssons vägnar efter fullmakt, bitädd av Nämdeman Nils Olofsson i Mo beklagade sig på flere både Härads och Lagmansting varit besvärad, dels av Jon Persson, dels av hans fosterfader Erik Persson förvärvat sine barn laga kraft vunnen besittningsrätt enl. föreningsdom d. 20 Martii 1767 och vidare efter yppad tvist enligt Härads och Lagmans Rätts den 14 Dec. 1782 och 10 Junii 1783 utfallne domar, ej mindre än med denna rätts d. 12 December sistl. år givne utslag, som samtliga framlades och därefter Olof Jonsson påstod, att såvida Jon Persson nu åter dragit en före detta avgjord sak för Rätta, måtte han därföre Lagl. varda ansedd och den tillskyndade Rättegångskostnaden vedergälla, i följe varav ock sedan jämväl Härads Rätten sökt förehålla kärande fullmäktigen Åsberg detta å nyo anhängiggjorde mål och med försök om 1766 års förenings ändrande och upphävande, ville han förklara sig därtill tagit anledning av denna Rätts sistl. Höste Tings utslag, som slutligen finnes innehålla, att vad angår Jon Pehrssons förmente arvsrättighet till meranämnde hemman, i följe av sluten överenskommelse med de flere avl. Olof Jacobssons arvingar såsom och talan till Olof Jonsson om hans faders Jon Perssons förmynderskap för avl Nils Nilssons barn och deras rätts utur akt låtande vid 1766 års förening om Örehemmanet. Så borde detta bero uppå Jon Pehrssons vidare utförande så framt han funno sig skäl därtill befogad. Men detta ansåg sig Olof Jonsson icke angå, ej heller ville sig däruti inlåta, så länge hemmanet ännu icke till arvs fallit, utan vore endast besittnings rättigheten därtill , som han för sig och sine syskon försvara ville, och som Jon Persson med påstående av 1766 års föenings upphävande, åter något klandra. Olof Jonsson sade sig ock nogsamt hava besvarat dat sanningslösa föregivande om hans faders förmynderskap för Nils Nilssons barn, som Jon Persson nu även å nyo yrkat med anmält svikeligt förehållande emot dem vid 1766 års förenings ingående.
Parterne angåvs lov att avträda, och däruppå företog de angivne handlingar till närmare genomseende. Och alldenstund, sedan frågan om arvorätt eller arvtäkt uti Erik Perssons hemman 9 1/2 Seland i Öre, som kärande Jon Persson förmenar sig äga efter avhandling förvärvat av de flere avl. Olof Jacobssons arvingar förrän efter Erik Perssons och hans hustrus död, icke rum haver till utförande med Jon Perssons i Ängersjö arvingar, men desse senare, vad besittningsförmånen angår till berörde hemman finnes igenom föreningsdom den 20 Martii 1767, samt vidare med Härads och Lagmans Rättens domar d. 14 December 1782 och 10 Junii 1783 därvid stadfästade, Härads Rätten jämväl i stö av sådne Laga kraftvunne domar igenom utslag den 12 Dec. sistl. år 1785 ogillat det köpslut, som Erik Persson och fostersonen Jon Pehrsson om detta hemman med varandra ingått, samt upphävit denne senares därå följde uppbud, av den under rättegången härom hållne rannsakningen även inhämtande, att kärande Jon Pehrsson och hans fullmäktige Inspectoren Åsberg lika och enahanda talan som nu fört emot Olof Jonsson om rättigheten till meranämnde hemman 9 1///2 Seland i Öre, även i anseende till det föregivne svikeliga förehållande, varmedelst hans fader Jon Pehrsson skall till närmare Olof Jacobssons arvingars uteslutande omgått, som dock på intet sätt bevist blivit, Olof Jonsson ock då finnes hava på JonPersson böter äskat för dess emot Laga Kraftvunne domar gjorde anspråk. Men bemälte Jon Persson det oaktat nu åter dragit samma sak för Rätta och påstått 1767 års förenings ändrande och upphävande. Fördenskull som kärande Jon Pehrsson i så måtto anses hava tadlat och kvalt både Härads och Lagmans Rätts Laga Kraft och verkan vunne domar, alltså prövar Härads Rätten efter Lag i 28 Cap: Rätteg.bl. att bemälte Jon Pehrsson till 10 dal.s smt böter sig förfallen gjort skall svarande Olof Jonssons och Per Olofssons i detta mål förorsakade Rättegångskostnader med 5 Rdal vedergälla, och kan ej heller Härads Rätten underlåta, att varna fullmäktigen Inspector Åsberg, som emot bättre vett synes hava uti denne stämning och påstående med Jon Persson ingått, det han hädanefter för slik oskicklig rättegång sig till vara tager, där han annars vill undvika de böter och mera, som 15 Cap: 14 §. Rätteg bl förmår.