Biografi:
ur HB sid 155-57: Under dessa århundrade låg lagens arm synnerligen tung över det arbetsfolk som inte hade hemman eller fast tjänst hos bönder.Genom lego och tjänstehjonsstadgarnas hårda bestämmelser var varje yngling och ungmö tvungen att söka s.k. laga försvar. Sådant vanns genom att låta städsla sig hos en bonde som dräng eller piga eller genom att ta lärlingstjänst i en hantverkares skrå. Den som inte så gjorde var lösdrivare och kunde utan vidare skickas på fästning eller till krigstjänst Alla dessa legohjonsstadgar samverkade till att bonden lätt och till låg lön kunde hålla sig med både pigor och drängar. Därtill förstärktes tvånget över tjänstehjonen även på det sättet att ingen fick resa över gränsen till ett annat landskap utan pass. T.o.m. att resa över sockengränsen kunde ha sina svårigheter. Ett exempel ger oss domboken för år 1679. Nämdemannen Olof Ersson i Hyngelsböle sakfälldes detta år för att han låtit sin son Lars Olofsson medfölja Umeåborgaren Östen Östensson-Leemans skuta till Stockholm där pojken passade på att försvinna. Sonen dömdes att som lösdrivare sändas till tvångsarbete på fästning. Nämdemannen däremot fick sig en allvarlig förmaning att leva mera laglidgt.särskilt som han voro en Edsvuren. Nu hade han violerat de statuter och ordningar ,vilka han borde vara den förste att försvara och upprätthålla, helst som han flerfaldiga gånger i nämden suttit och hört salig Landshövding Ivar Nilssons Resolutioner om sådana förbud uppläsas. Det blev 40 mark silvermynt i böter vilket var en mycket hög bötessumma . Borgaren Östen Leeman hade gård i Levar och för att inte riskera att han for iväg även med sin legodräng Östen Persson från Öre så utfärdade rätten direkt reseförbud även för honom. Källor:.Tyko Lundkvist, "Gräsmyr bys historia," Angermannia, Härnösand, 1977, sid 231. +"Av ris och rot," Angermannia, Härnösand, 1973, sid 44Olof Ersson var bonde i Hyngelsböle på totalt14½ seland 10 seland + 4½ seland i Toböle och förekom 1645-79.
DBN1646,15/8,§6:
Erik Andersson i Aspeå kärar till Olof Ersson i Hyngelsböle att han skall vara sig något skyldig på sin son Anders Erssons knektstånd.Nu kom bemälte Olof Ersson och framlade en sedel skriven av kyrkoherden Vällärde Hr.Peder och bekräftade med goda mäns vittne,att bemälte Erik Andersson haver bekommit 3 daler och 45 .... och med sådant avsked att ovanbemälte Anders aldrig haver något mer uppå samma knektestånd att fodra
DBN1649,17/2,§3:
Per Larsson i Hyngelsböle, en soldat, kärade till sin värd ibm. Olof Eriksson vid namn, om förbättring eller villgodo uppå sitt knäktstånd, eftersom här i socknen framför annorstädes i Landet gives ringare. Alltså är parterne här inför Rätten med handsträckning således förente blevo att Olof Ersson skall / förutom knäktståndet / giva benämnde sin soldat - 20 daler kmt. i Villgode.
DBN1665,13/2,§5:
Andock uppå laga tinget den 26 martii 1664 protokollerat vart att hustru Rågjierd Joensdotter,Olof Svenssons hustru i Brassebacka,var uit uppenbart rykte och beskyllning kommen för trollkonst och lövjeri och om sammea saks utförande till denna tiden uppskjutit,alltså blev därom nu rannasakat och avlupit som följer:Åtskilliga hava fuller haft misstankar till henne Rågjierd sedan hon dit till fjärdingslandet kom över det hon större nytta än andra haver haft av sin boskap,dock inte sett eller förstått henne därutiannan något olovligt medel brukat,eftersom tvenne nämndemän Nils Östensson i Sunnansjö och Johan Persson i Baggård intygade ,sammaledes bekände och hennes granne Jacob Larsson i Brassebacka samt Pål Pålsson och Per Eskilsson i Agnäs såväl som Johan Nilsson i Djupsjö och Erik Olofsson i Hyngelsböle att de allenast misstankar till henne dragit hava och icke tryggeligen kunne henne för lövjeri beskylla. Men Mårten Nilsson i Nyåker och sin hustru och Johan Eskilsson i Orrböle hava på Kyrkovallen beskyllt hustru Rågjierd för lövjeri och hotat henne därför Tingföra, vilka nu inte heller ville henne till saken binda. Och emedan tvenne nämndemän Zeibbiörn Larsson och Per Abrahamsson i Öre vittnade att hustru Rågjierd i deras by uppfödd är och där i byn i 40 år vistades förrän hon blev gift och hela denna tid ställt sig ärlig och väl. Därtill intygade Cappelanen Hr.Erik, att han såväl som hans fader kyrkoherdeen Hr. Johann, hava henne ofta om denna handelen Eximinerat, och på intet sätt kunna pröva henne därutinna brottslig vara, hellre velat sig oskyldig känna, Födenskull,efter lag och domare regeln ,erkändes och dömdes hon hustru Rågjier för samma tillmäle eller beskyllning av denna ringa rätten fri och Mårten Nilsson i Nyåker med sin hustru och svärmoder samt Johan Eskilsson i orrböle och andre flera, som first henne Rågjierd uti rop och rykte kommit hava bötfälldes efter -20 av Tingmåla- alle tillhopa att böta - 40 riksdaler treskiftes.
DBN1669,2/4,§4:Olof Ersson köpt jord omkring 1634 av Algot Svensson.
DBN1669,1/8,§3:
Olof Eriksson i Hyngelsböle uppbud 1:a. gången någon Jord ibm. som han för 35 år sedan efter salig Algot Svensson för en post penningar i betalning bekommit har.
DBN1669,9/8,§3:
Den Jord i Hyngelsböle som Olof Eriksson ibm. efter salig Algot Svensson för en post penningar i betalning bekommit haver, uppbjöds 2:a. gången.
DBN1670,7/1,§4:
Olof Eriksson i Hyngelsböle uppbud 3:e. gången någon Jord därsammastädes, som han efter salig Algot Svensson för någon skuldfordran bekommit.Märit Ersdotter införde däremot klander. (Möjligen är Märit Alguts moder, änka efter Sven Olofsson.)
DBN1675,29/3,§10:
År 1634 hölls arvskifte efter Salig Algot Svensson i Hyngelsböle, då bekom hans granne Erik Larsson efter 10 mk. eller en stång Jord i samma by i sin gälds avbetalning, nämligen för 77 daler kmt. Samma Jord har Erich Larssons son Olof Eriksson här intill brukat, och lagliga bördemännen hembudit. Och efter rätte böredman Östen Persson i Hyngelsböle sedermera med sitt givna köpabrev, Jorden till Oloff Ersson sålt haver. Fördenskull dömdes de summa - 10 marker Jord under honom Oloff Ersson att besitta, bruka och behålla, till evärdeligt oklandrad egendom, och på henne av detta dato stadfästelsebrev bekomma, helst emedan hon är fullbetald, och därutinnan inte något hinder.
DBN1677,5/3,§12:
Efterskrivna har varit tionderäknare, vilka nu uppsäga sin tjänst, och äro obligerade för de åren de tjänt hava, ingiva en viss längd uppå dem som ha befunnits otrogna med tionde levereringen och provat och dem fördöljt skola, och Läns och Tolvmän göra en specifikation på dem som tillkommande sommar antaga samma tionderäknartjänsten, vilka rättrådeligen skola räkna och pröva tionden. Dessa följande män varit tionderäknare, nämligen: Erik Eriksson i Lögdeå, Matts Pålsson i Agnäs, Olof Larsson i Aspeå, Matts Andersson i Hörnsjö, Olof Eriksson i Hyngelsböle och dess Kamrerare.
DBN1679,12/3,§9:
Olof Eriksson, tolvman i Hyngesböle har mot förbud låtit sin son Lars Olofsson av landet resa. Borgaren i Uhmeå, Östen Östensson honom avfört med sitt gods och lämnat honom där Söder i Stockholm eller däromkring. Och såsom Olof Ersson sådant icke undfalla kan, han ock som en Edsvuren bort försvara statuter och ordningar och själv dem violerat, varför och till följe av Landshövdingens, sal. Ivar Nilssons förbud av dato den 2 augusti 1644 och som på vart Ting är autoriserat, blev Olof Ersson pålagt för sin förvilja mot påbud gjorde först att böta...........och sonen Lars Olsson tages under Kungl. Majts. brev för lösdrivare.
Drängen Östen Persson i Öre tagit tjänst av sin Morbroder Östen Östensson i Levar, som är borgare i Umeå, vilken borgare bemälde dräng hos sin Moder i Lefwar by håller och intet kommit ut ur socknen, som Nämnden vittnade. Rätten förbjöd ytterligare drängen av socknen resa.
DBN1682,29/3,§16:
Olof Ersson i Hyngelsböle besvärade sig över Underbyggarna i Lögeåhn, som är Löde Byamän och Moo Byamän, vilka efter gammal samsättning böra uppehålla sina laxtinor 1 1/2 dygn honom tillhanda att han må råda hela ån, sedan de sina 6 dygn haft. Varföre blev dem vid Laga Plikt till-kännagörandes förbjudet ån för dem häremot täppa och tillstängd hålla med sina Tinor, utan hålla dem sagda dygn uppe efter samma samsättning så länge den står. Och innehålla därhos med sina förfisken, efter den dom som före detta är ågången.
DBN1683,23/3,§4:
Erik Olofsson i Hyngelsböle kom för Rätten och tillkännagav att hans föräldrar nyligen genom döden avgångne och syskonen långt härifrån, så att de hemmanet icke emottaga kunna, ty begär han emottaga hemmanet på eget äventyr med egen kostnad, och icke det bebruka såsom en Landbo i oskiftat bo.
RESOLUTION: I förmågo av Kungl. Resolutioner bör en av syskonen svara för hemmanet, att det icke på något sätt kommer i vanbruk, och som Erich Olofsson närmast vid handen och bekvämligast är sin salig Faders hemman i Hyngelsböhle emottaga, att svara till alla utgående Utlagor till Cronan, ty kan honom intet vägras, dock de andra syskonen i deras arvsrätt alldeles oprejudicerade.
DBN1683,23/3,§10:
I Olof Erikssons ställe i Hyngelsböle antogs till Tolvman Erik Olofsson ibm. I Johan Larssons ställe i Bredvik, Per Hansson ibm. som avlade sin Nämndemans Ed.
DBN1687,28/2,§10:
Mårten Erssons hemman i Lögdeå har bestått av en stångi Aspe, när arvskifte hölls efter honom år 1669, betaltes av hans egendom den gamla nötningen med 70 mark, som brodern Olof Ersson i Hyngelsböle emottog, jämte hemmanet och Mårtens änka måste fly från gården, som satte sig neder på den halva stången i Aspeå. Nu som båtsmans skäl fordras av Aspejorden, begärer Per Samuelsson, som tagit Mårtens änka till hustru antingen njuta en tredjedel av de 70 mark kmt, som Olof Ersson i Hyngelsböle uppburit, eller att nötningen av socknens
