Mönstringsrullan 1753-63 anger att Anders Persson är infödd och att han antogs i tjänsten 1749 vid 20 års ålder som fördubblingsbåtsman.
Vid mönstringen fick han rullnr.170/socken nr.8 med båtsmansnamnet Holm.Detta är Hummelholm,Torrböle,Örsbäck
Generalmönstring 1763 anger att Anders Persson den 2/1 1759 har transporterats till ordinarie nr.175 med namnet Nording.Nr 175 är Järnäs och Bredvik.
Sedan kan jag ej hitta honomAGN1753,7/12,§2:
Som qwinspersonen Beata Pärsdotter från Hörnsjö och gifte fördubblings Båtsmannen Anders Holm, den förra närvarande munteligen, men den senare under sin hustrus Brita Jonsdotters sjukliga tillstånd skrifteligen, uppå Länsmannens Välaktad Anders Nygrens angivande frivilligt bekände att de plägat med varandra köttslig beblandelse, varav Beata rådd Bärtilsmässetiden nästlidna ett oäkta flickebarn framfött, som ännu lever, underkastande sig den plikt på både sidor, som lag förmår, ävensom ock Holms hustru skrifteligen förklarat sig oaktat anförde brott, vilja mannen behålla. Alltså och emedan desse personer nu första resan för otukt lagförde finnas, ty prövar Tings Rätten i förmågo av 55 Cap: Missgbl att för enfallt hor döma Anders Holm till 80 daler och qwinnan Beata Pärsdotter till 40 daler Smts böter förfallen, samt den förre bör giva 4 daler och den senare 2 daler Smt till Kyrkan, där de därpå uti Sacristian hemlig avlösning kommer att undergå. Men så framt Beata Jönsdotter inga äger att böta med, så skall hon i stället för horet med 10 par ris och 3 slag av paret avstraffas och böterne till Kyrkan med arbete avtjäna, och sedan avlösningen undergå, som förmält är. Blivande Anders Holm i övrigt skyldig förklarad uti barnaföda till Beata Jönsdotters biträde årligen förskjuta 12 daler koppmt till dess samma barn hunnit den ålder och mogenhet, att detsamma själv sig födan kan förtjäna. NB ( Erik Pärsson i Lefwar och Olof Isaksson i Mo gingo för Beata i borgen för böterna ).
AGN1757,1/3,§4:
Det har enligt bevittnad skriftelig avhandling den 27 februari nästlidna Olof Olofsson i Hörnsiö lämnat sin svåger fördubblings Båtsmannen Anders Holm uti dess och hustruns livstid, frihet uppå Kronohemmanet Nr. 3 i Hörnsiö, att nyttja halva den så kallade Wästra eller yttre delen jämte Flaka Myran med det rödningsland, som är emellan Twärrå rödningen och yttre Flaka Myran, jämväl därsammastädes att bygga sig nödiga hus. Varemot Anders Holm förbundit sig årligen utgöra till Olof Olsson 14 dagsverken, sju i slåttetiden och sju andra tider när de åstundas, ävenväl åtager sig Holm att hålla halva gärdesgården. Skolande efter bägges deras död uppodlingen med det mera hemmanet underläggas och tillgodokomma. Och har Olof Olsson slutligen lovat vara sin svåger Holm med ovan berörde rödningslands upprödjande behjälplig. Vilket allt således i domboken intaget blev. Och ehuruväl härmed hemmanets uppodlande synes befordras i följe varav ej heller något hinder förmodligen kan läggas denna överenskommelse uti vägen, dock som detta är en Kronolägenhet, varom icke får annorledes förordnas, utan med Konungens Befallningshavandes goda minne och bifall, alltså har Holm att förut att därom sig försäkrad göra, innan han de honom av Olof Olsson förunte ägor till nyttjande tillträder, eller skogen till husbyggnad tillgriper
AGN1757,23/11,§7:
Olof Olsson och Anders Holm i Hörnsiö kärade efter stämning till deras svärfader Pär Mattsson därstädes, såväl för någon återstående betalning efter föregången hemmans avvittring, som ock för det han skall försummat att låta upprätta behörig bouppteckning efter sin hustru kärandernes svärmoder, för flera år sedan avlidna Ingeborg Larsdotter, påstående ovannämde Olof Olsson nu å egne och Holms vägnar efter fullmakt, att Pär Mattsson måtte tillhållas att intet skingra av egendomen innanlaga utslag fallit. Till svars häröver inställte sig Nämdemannen Jacob Jacobsson i Örsbäck försedd med fullmakt ifrån Pär Mattsson, som anhåller om uppskov i detta mål till nästa Ting i anseende till förtiden varande menföre, och han i ålderdoms bräckligheter ävensom ock bemälte Pär Mattsson till samma tid förrehölt sin talan emot Olof Olsson uti instämde vice versa käromål rörande skuldfordran och någon bärgning av hemmanet, som denna sistnämde skall Pär Mattsson förmena.
Utslag:
Härads Rätten vill väl i anseende till anförde skäl hava Pär Mattsson för denna gången ursäktad ifrån svaromål i Anders Olssons och Anders Holms emot honom anhängige gjorde sak, vad återstående betalning efter föregången avvittring beträffar. Men för det icke destomindre är efter Lag Pär Mattssons skyldighet att låta upprätta bouppteckning efter sin avl. hustru Ingeborg Larsdotter, varmed han långt över rätta tiden innehållit, alltså och i förmågo av 9 Cap: Ärvda bl prövar Härads Rätten skäligt att förelägga bem.te Pär Mattsson inom en månad hädanefter samma bouppteckning författa låta uti alla arvingarnas närvaro vid 5 daler Smts vite om han utan emellankommande laga hinder sådant försumma skulle, även som ock Pär Mattsson pålägges, att nästa Ting uti nu andragne käromål utan vidare stämning sig till svars inställa.
AGN1758,13/3,§52:
Företogs saken, som förlidna Ting den 24 November förehades emellan Anders Holm och Olof Olofsson i Hörnsiö, samt deras fader Pär Mattsson, angående bouppteckning och arv efter de förres Moder och Svärmoder hustru Ingebor Larsdotter, som för 9 eller flere år tillbaka med döden avgått, och i anseende vartill härads Rätten igenom sista utslag, ehuru Pär Mattsson låtit sitt uteblivande då för åderdomsbräckligheter ursäkta, honom pålagt vid 5 daler Smts vite bouppteckningen att upprätta. Till svars häröver Pär Mattsson nu beviste, hurusom han uti sin hustrus livstid år 1745 den 30 Maii låtit sine barn dela efter upprättat inventarium föräldrarnes egendom sig emellan till en summa 1801 daler 23 öre koppm, i följe varav Pär Mattsson förmodat bliva befredat, så mycket mera, som efter boupptecknings instrumentet, vilket nu ytterligare den 12 December 1757 blivit upprättat och härjämte ingavs, hela boets förmögenhet allenast fants bestiga till 1526 daler 13 öre koppm, i jämförelse varmed Pär Mattsson, som av hela boets egendom bort tillkomma tvådelarne, beviste sig hava hellre lidit än gjort sina barn skada. Åstundande väl icke, att låta sådan egendom komma till någon nydelning eller jämkning, allenast honom ej missunnas, att behålla det ringa han ännu äger, och beklagade för barnens ovilja och obenägenhet, att han varit nödsakad söka sig om hemvist hos en oskyld. Käranderne höllo före, att egendomen skulle hava bestigit sig till långt högre, såframt Pär Mattsson i laga tid upprättat inventaium efter sin avlidna hustru, eller uppgivit boets egendom sådan, som den vid hennes dödstimma befunnits. Nämdemannen Pär Pärsson i Strande å Pär Mattssons dotters avlidna hustru Margeta Pärsdotters omyndige barns vägnar förklarade sig nögd med den del, som efter 1745 års bouppteckning och delning blivit dem förunt och förmodade därföre, att såframt någon jämkning bliva skulle, de kunde få behålla vad de fått opåtalt och lämna allt vidare påstående, varmed Pär Mattsson utlät sig gärna tillfrids. Men för övrigt och ehuru han så noga ej kan minnas all dess i boet befintliga egendom, som kunde vara vid sin hustrus dödstimma, så vore han dock beredd att densamma till den summa uppgiva, så att han tryggt kunde med ed styrka hela förmögenheten, viljande likväl därpå äska jämkning efter vars och ens arvsrätt med sin son Holm och mågen Olof Olofsson, i proportion av bägge boupptecknings summorne, då han åtminstone hoppas få behålla det han ännu äger kvar av sin egendom. Mera var icke att påminna.
Utslag.
Alldenstund Härads Rätten av Pär Mattssons förklaring finner, att hans åsidosatte skyldighet med uppteckning över dess boes egendom vid hustruns dödstimma, haft avseende uppå det arv, som han och hans hustru delt till sine barn, och varigenom han så mycket mera föreställt sig sedan få njuta sin behållne del i frid för deras anspråk, som han på anförde sätt låtit dem ärva större delen medan han än levde. Dock som sonen Holm och Mågen Olof Olofsson icke destomindre nu påstått arv å nyo efter deras Moder hustru Ingeborg Larsdotter, ej heller nögde med den efter henne skedde inventering, så har Pär Mattsson förbehållit sig jämkning i arvet med desse sine barn och sig i samma avseende ej undandragit, att vad han ej kan minnas hava vid hustruns dödstimma i boet funnits, dock i värde fylla, så att han i trygghet kan beediga Summa Inventarii. I följe varav Tings Rätten fördenskull har velat lämna Pär Mattsson rådrum till nästa Ting, att sig betänka och till inventarium komma låta all vid hustruns dödstimma i boet befintl. egendom, så att han riktigheten edeligen då bestyrka kan om så påfordras skulle.
AGN1758,13/3,§61
Efter ingiven skrift undertecknad av Pär Mattsson, sonen Anders Holm och Mågen Olof Olofsson, hava desse uti deras under påstående Ting anhängige tvist, om arv och ett annat Inventarii upprättande efter Pär Mattssons hustru Ingeborg Larsdotter, berörde de senares Moder och svärmoder, hava de, flere vittnen närvarande, så överenskommit, att Pär Mattsson av faderlig välvilja skall giva benämnte sine barn till delnings två Tunnor Korn, varjämte de ock få behålla för honom opåtalt uti Moderns och Svärmoderns livstid enligt 1745 års inventarium undfångne arv och egendom, som föräldrarne låtit barnen emellan delas. Avstående häremot Holm och Olof Olofsson med sitt käromål över 1757 års inventarium och anhålla om Rättens stadfästelse härpå. Och alldenstund Parterne Pär Mattsson och Anders Holm här närvarande ej mindre än ock Olof Olofsson skriftligen erkänt denne överenskommelse, fördenskull och i förmågo av 20 Cap: Rättegbl fant Härads Rätten skäligt samma förening att med dom gilla och fast förklara.
AGN1759,13/3,§29:
Båtsman Anders Nording, som ock kallat sig Holm tillika med pigorne Margeta och Karin Pärsdöttrar i Hwitwatnet besvärade sig efter stämning däröver, att Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter därsammastädes, skola uti Nordmalings socken om dem utspritt, att desse benämnte pigor med Nording, som är gift, skola haft sängelag. Och således som detta äreförklenliga rykte om dem utkommit, så att även det Wördige Prästerskapet i församlingen därav tagit anledning både Nording och Margeta samt Karin Pärsdöttrar ifrån Herrens Högwördiga Nattvard att avstänga, förmente de att Mårten Andersson och hans hustru borde stanna för RECONVENTION och lagligen anses, helst emedan med Pär Johanssons ifrån Nybyn i Umeå d. 23 februari nästlidne givne skrifteliga vittnesbörd bestyrkas ville, att pigan Margeta år 1757 om hösten flyttat utur sin säng och bäddat åt sig i ett hölider långt bort vid väggen, då ben:de vittne och Holm där legat vid dörren på det Holms hustru skulle få rum i stugun, när hon föll i barnsäng.
Svaranderne framlade till förklaring häröver Margeta Olofsdotters i Hörnsiö den 25 februari nästlidna avgivne vittnesbörd, förmälande, att då hon i förlidna vår begärte av Pär Nilsson i Hwitwatnet att få hans dotter Margeta till tjänst, svarade han: "Gud vet vem hon kan tjäna åt året", och när han vidare frågades om orsaken, sade Pär Nilsson att "I väl hört av det rykte, som är om Holmen och henne?" Därpå vittnet kom att närmare spörja, om det skulle vara sanning, som folket hade att säja om dem? Pär Nilsson svarade: "Gud bättre, där rök är så är ock utan tvivel eld".
Ifrån Comministern Vördige och Vällärde Olof Wattrang inlämnades ytterligare dess intygan av innehåll, att Mårten Andersson till sitt samvetes befrielse berättat för honom, att Nording i förlidna vår under sitt vistande i Hwitvatnet legat i en stuga i ena sängen och Mårtens ogifta svägerskor Karin och Lisa i den andra med haka innanpå dörren, det ock Pär Nilsson änteligen erkänt för Hr Kyrkoherden Magister Unaeus, så för Comministern såsom oanständigt, och att Lisa, som nu efteråt befunnits lägrad, förlidna Pingst lördag sagt för benämnte Herr Kyrkoherde, att Nording och Karin legat tillsammans uti en säng. Påtagande sig Mårten Andersson nu för övrigt, att överbevisa Nording detta oanständiga förehållande, såvida han därtill ej mindre än Margeta och Karin enständigt nekade. Varföre de nu instämde vittnen förekallades, näml. Erik Olofsson Runman och Brita Eliesdotter från Hörnsiö samt drängen Jacob Andersson från Hwitwatnet, av vilka de bägge sistnämde befunnos jävaktige, den förre i anseende till instämd sak emot Nording och den senare som pigornes Margeta och Karin Pärsdöttrars syskonebarn. Emot Runman var intet jäv, utan efter avlagd vittnesed intygade, att han hösten år 1757 såg Nording ligga uti halmlidret i sin säng vid dörren, varest ock pigan Margetas säng var invid väggen, men hon uppstigen gången därifrån. Brita Eliesdotter intygade utan ed, att hon såg, att Nording en natt förlidna höst klev utur sin säng i Wallstugun och lade sig emellan pigorne Margeta och Karin. Märkandes icke när han gick därifrån. Icke desto mindre nekade desse härtill ännu alldeles. Och ehuruväl Mårten andersson sade ännu flere vittnen vara till deras övertygande att tillgå, förmente han dock, att hans oskuld till ryktets utspridande vore nog uppenbar. Swän Johansson och hustru Anna Nilsdotter i Brattfors och Anna Olofsdotter i Norrbyn, som Nording till vittnen om ryktets utspridande inkallat och här uppvaktat, begärde betalning för deras besvär, finnandes numera deras vittnesmål onyttigt, sedan Mårten Andersson åtagit sig bevisa Nordings samt Margetas och Karins oanständiga uppförande.
Utslag
Som Nording och pigorne Karin och Margeta Pärsdöttrar med deras sammanliggnade uti ett och samma rum själva prövas hava givit anledning till det om deras förehållande utkomne ryktet, varföutan desse senares fader Pär Nilsson och Syster Lisa Pärsdotter för det vördiga Prästerskapet gjort denna oanständighet uppenbar, alltså finner Härads Rätten, att Nording samt Margeta och Karin Pärsdöttrar varit alldeles obefogade för detta att tilltala Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter, vilka fördenskull härutinnan befriade varda. Prövande skäligt och med 29 Cap: Rättegbl rättvist vara, det skall Nording jämte Margeta och Karin Pärsdöttrar såsom för missbrukad Rättegång tillsammans böta 5 daler Smt och vara skyldige, att ersätta svarandernas kostnad härvid även 5 daler samma mynt, jämväl att förnöja sine egne inkallade vittnens besvär tillsammans med 6 daler allt Silfrmt.