GM1743:
Den 24 januari 1743 antagit Mårten Andersson Urlander 21 år gammal infödd, bondeson ,oerfarenJB 1759,20/10:Båtsman Mårten Andersson Ulander i Hyngelsböle upptog Bjurholms nybygge 1759 med 36 års skattefrihet.
AGN1759,13/3,§29:
Båtsman Anders Nording, som ock kallat sig Holm tillika med pigorne Margeta och Karin Pärsdöttrar i Hwitwatnet besvärade sig efter stämning däröver, att Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter därsammastädes, skola uti Nordmalings socken om dem utspritt, att desse benämnte pigor med Nording, som är gift, skola haft sängelag. Och således som detta äreförklenliga rykte om dem utkommit, så att även det Wördige Prästerskapet i församlingen därav tagit anledning både Nording och Margeta samt Karin Pärsdöttrar ifrån Herrens Högwördiga Nattvard att avstänga, förmente de att Mårten Andersson och hans hustru borde stanna för RECONVENTION och lagligen anses, helst emedan med Pär Johanssons ifrån Nybyn i Umeå d. 23 februari nästlidne givne skrifteliga vittnesbörd bestyrkas ville, att pigan Margeta år 1757 om hösten flyttat utur sin säng och bäddat åt sig i ett hölider långt bort vid väggen, då ben:de vittne och Holm där legat vid dörren på det Holms hustru skulle få rum i stugun, när hon föll i barnsäng.
Svaranderne framlade till förklaring häröver Margeta Olofsdotters i Hörnsiö den 25 februari nästlidna avgivne vittnesbörd, förmälande, att då hon i förlidna vår begärte av Pär Nilsson i Hwitwatnet att få hans dotter Margeta till tjänst, svarade han: "Gud vet vem hon kan tjäna åt året", och när han vidare frågades om orsaken, sade Pär Nilsson att "I väl hört av det rykte, som är om Holmen och henne?" Därpå vittnet kom att närmare spörja, om det skulle vara sanning, som folket hade att säja om dem? Pär Nilsson svarade: "Gud bättre, där rök är så är ock utan tvivel eld".
Ifrån Comministern Vördige och Vällärde Olof Wattrang inlämnades ytterligare dess intygan av innehåll, att Mårten Andersson till sitt samvetes befrielse berättat för honom, att Nording i förlidna vår under sitt vistande i Hwitvatnet legat i en stuga i ena sängen och Mårtens ogifta svägerskor Karin och Lisa i den andra med haka innanpå dörren, det ock Pär Nilsson änteligen erkänt för Hr Kyrkoherden Magister Unaeus, så för Comministern såsom oanständigt, och att Lisa, som nu efteråt befunnits lägrad, förlidna Pingst lördag sagt för benämnte Herr Kyrkoherde, att Nording och Karin legat tillsammans uti en säng. Påtagande sig Mårten Andersson nu för övrigt, att överbevisa Nording detta oanständiga förehållande, såvida han därtill ej mindre än Margeta och Karin enständigt nekade. Varföre de nu instämde vittnen förekallades, näml. Erik Olofsson Runman och Brita Eliesdotter från Hörnsiö samt drängen Jacob Andersson från Hwitwatnet, av vilka de bägge sistnämde befunnos jävaktige, den förre i anseende till instämd sak emot Nording och den senare som pigornes Margeta och Karin Pärsdöttrars syskonebarn. Emot Runman var intet jäv, utan efter avlagd vittnesed intygade, att han hösten år 1757 såg Nording ligga uti halmlidret i sin säng vid dörren, varest ock pigan Margetas säng var invid väggen, men hon uppstigen gången därifrån. Brita Eliesdotter intygade utan ed, att hon såg, att Nording en natt förlidna höst klev utur sin säng i Wallstugun och lade sig emellan pigorne Margeta och Karin. Märkandes icke när han gick därifrån. Icke desto mindre nekade desse härtill ännu alldeles. Och ehuruväl Mårten Andersson sade ännu flere vittnen vara till deras övertygande att tillgå, förmente han dock, att hans oskuld till ryktets utspridande vore nog uppenbar. Swän Johansson och hustru Anna Nilsdotter i Brattfors och Anna Olofsdotter i Norrbyn, som Nording till vittnen om ryktets utspridande inkallat och här uppvaktat, begärde betalning för deras besvär, finnandes numera deras vittnesmål onyttigt, sedan Mårten Andersson åtagit sig bevisa Nordings samt Margetas och Karins oanständiga uppförande.
Utslag
Som Nording och pigorne Karin och Margeta Pärsdöttrar med deras sammanliggnade uti ett och samma rum själva prövas hava givit anledning till det om deras förehållande utkomne ryktet, varföutan desse senares fader Pär Nilsson och Syster Lisa Pärsdotter för det vördiga Prästerskapet gjort denna oanständighet uppenbar, alltså finner Härads Rätten, att Nording samt Margeta och Karin Pärsdöttrar varit alldeles obefogade för detta att tilltala Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter, vilka fördenskull härutinnan befriade varda. Prövande skäligt och med 29 Cap: Rättegbl rättvist vara, det skall Nording jämte Margeta och Karin Pärsdöttrar såsom för missbrukad Rättegång tillsammans böta 5 daler Smt och vara skyldige, att ersätta svarandernas kostnad härvid även 5 daler samma mynt, jämväl att förnöja sine egne inkallade vittnens besvär tillsammans med 6 daler allt Silfrmt.
Vid hösttinget med Arnäs, Grundsunda och Nordmalings socknar den 14 december 1773 (§ 28) "Företeddes och upplästes följande skriftliga författningar ord ifrån ord lydande:
Såsom jag tillika med min k. Hustru haver således om mitt innehavande nybygge Bjurholm förordna velat i anseende för mitt sjukliga tillstånd, på det mina bom må vara förvissade vilken av dem som samma nybygge efter mina dagar skall tillträda att därför ock som min son Per Mårtensson som mest hjälpt mig med nybyggets uppbrukonde skall bekomma halva nybygget emot l 50 daler Krrit, som han skall betala till sina omyndiga syskon, så att han och hans hustru skall alldeles därför vara ägare och skulle min son medhinna att uppbygga något till sin nya gård, medan jag står för hemmanet så skall han njuta en sådan gårdsbyggnad alldeles oberäknat uti gamla gården, i vilken han njuter sin del tillika med övriga mina barn, och för att denna min gjorda författning må hinna sin fullbordan anhåller jag ödmjukligen inför den lovvärda och Hogtärade Häradsrätten om gunstig stadfästelse. Härpå att således vara slutet och belevat betygar jag med mitt namn samt närvarande vittnens underskrift, som skedde i Nordmaling den l oktober l 773.
(Detta dokument var underskrivet på samma sätt som det följande)
Emedan såsom jag tillika med min Käre Hustru haver med berått mod velat förordna om vårt nybygge Bjurholm, att därför och såsom min dotter Brita Mårtensdotter, vilken varit en trogen arbetare med nybyggets uupodlande, sd skall hon för sin trogna tjänst vare ägare av andra halva nybygget , emot 150 daler Kmt som hon kommer att giva till sina syskon, så att mina övriga söner ingen makt skall äga att driva henne från nybygget, och att denna min gjorda författning md hinna sin fullbordan, anhåller jag ödmjukligen inför den lovliga och högtärade Häradsrätten om gunstig stadfästelse härdå. Nordmaling den l oktober 1773
Till vittnen Mdrten Andersson och Solmon Jonsson i Mullsjö Brita Persdotter i Biurholm Erik Olofsson i Hörnsjö
Vilket allt till säkerhet för framtiden i protokollet infördes, med den kraft och verkan lag förmår."
Mårten Andersson dog en knapp månad efter det de båda testamentena lagfarits och han överlevdes av 9 av de 14 barn, som fötts i äktenskapet med Brita Persdotter, men det var alltså Per och Brita - de båda äldsta som skulle överta nybygget, medan de andra sju skulle dela på det ekonomiska vederlaget på tillhopa 300 daler kopparmynt.
Eftersom det kan ha sitt intresse att veta hur kvarlåtenskapen efter en nybyggare såg ut mot slutet av 1700-talet skall jag nu referera
BOUPPTECKNING
Den 2 januari 1775, i det närmaste ett år efter Mårtens död, hade änkan Brita Persdotter kallat klockaren Jonas Arctaedius på Vallen och nämndemannen Jakob Ersson i Torrböle att förrätta bouppteckning efter maken. Av barnen var Per "myndig, som efter Höga Konungens Befallningshavandes tillstånd är skriven för nybygget Bjurholm" närvarande. Sonen Anders till sin ålder 21 år var frånvarande, ehuru han "därom fått underrättelse och kunskap att på berörda dag sig inställa" " Sonen Erik 17 är, Mårten l 5 år, Jakob 12 år, Jonas 9 år och Gabriel 3 år samt dottern Margareta företräddes av sina förmyndare, farbrodern Erik Andersson i Ledusjö och (ingifte) morbrodern Abraham Johansson i Virvattnet. Dottern Brita var nu "man given, med Nils Olofsson från Balsjö, som är dess förmyndare".
Lägg märke till att inte bara de omyndiga sönerna och den då 14-åriga dottern Margareta hade förmyndare - den gifta dottern Brita stod liksom alla gifta kvinnor vid den här tiden (och långt in på 1800-talet) under sin mans förmynderskap!
Bouppteckningen omfattar flera sidor och är mycket noggrann som regel var i äldre tider. jag gör därför bara ett axplock bland de olika inventarierna. Först redovisar att det inte finns några föremål av tenn eller silver - guld var förstås inte att tänka på! En åkerharva togs upp till 6 daler och en sädesal (sess'ahl med tjockt l sa man i mitt föräldrahem - vet man vad det är idag?) till 4 daler, medan en gammal plog ansågs vara värd 5 daler. Både liar och handskäror ingick bland redskapen. Det fanns förstås koskällor, borrar och en timmernavare, men såvitt jag förstår ingen navarvinda (kunde man klara sig utan en sådan?). Ett par gamla vävstolar och ett revträ, som väl räckte från golv till tak, fanns det också liksom bryggbunke och brännvinskagge. 30 mjölkträg betingade ett sammanlagt värde av 3 daler 24 öre. Det fanns 6 långslädar, en käppskrinda och 2 stöttingar, tillhopa värda 8 daler 16 öre. En ullsax taxerades till l daler 8 öre.
Av faderns gångkläder fanns inte mer än han själv fördelat mellan alla söner och av sängkläder ej mer än som var nödvändigt för modern. En stor, fullkomlig bibel togs upp till hela 39 daler och en postilla till 13 daler. Vi kan hår jämföra med värdena 1821 i bouppteckningen efter Olof Johansson i Balsjö, som var svåger till de båda äldsta Märtenssönerna och för övrigt även min morfars mormors far; i hans stora "bibliotek" om 19 tittar ingick en bibel värd 2 daler 32 skilling och en postilla uppgavs till l daler 16 skilling.
Det var boskapen, som utgjorde den största tillgången:
- 6 st kor värderade till 54 daler per styck
- En vintringsoxe 18 daler
- En liten vintringskviga 12 daler
- En späd kalv 6 daler
- 13 st. får 4 daler per styck
- 3 st. getter 5 daler per styck
- En liten bock och en killa 2 daler per styck
- Ett sto på tionde året 120 daler
Observera att "killa" inte har något med "kalla" att göra utan står för en killing av honkön!
Det hår blev hela 55 l av de 798 daler, som utgjorde hela boets tillgångar. Nybygget som sådant stod Per Mårtensson för och det finns alltså inte upptaget.Från tillgångarna drogs förstås skulderna, som uppgick till 426 daler 26 öre. Härav utgjorde 386 daler rådman Grahns i Umeå fordran. Det kan också nämnas, att svärfadern Per Nilsson i Vitvattnet hade 12 daler att fordra.
Den behållna förmögenheten uppgick så till 371 daler 10 öre, som skulle delas mellan mor och barn. På moderns lott föll
- en ko 54 daler
- en oxe 18 daler
- 3 st- får 4 daler st.
- 2 st- getter 5 daler st.
- en kista 3 daler
- 2 st. liar, l 0 mjölkträg 4 daler och 24 öre
- ett gräv och en yxa 2 daler och 12 öre
- ett kar och en bryggbunke l daler 16 öre
- i hästen ägde modern 18 daler
eller i allt ett värde om 123 daler 24 skilling, vilket var den tredjedel av boet, som tillföll henne.
Av barnen fick sönerna 30 daler 30 öre var, medan de båda systrarna fick halva beloppet eller IS daler IS öre var. Härtill kom att efter faderns förordnande om nybygget Per Mårtensson och systern Brita genom maken Nils Olofsson skulle till syskonen utgiva l 50 daler var, vilket gjorde att var och en av bräderna fick ytterligare 46 daler 5 öre, medan Margareta fick 23 daler 2 öre.
Bouppteckningen är undertecknad av vittnena Jonas Arctaedius och Jakob Ersson , modern, Per Mårtensson. Erik Andersson och Abram Johansson. Dessutom intygade Jonas Arctaedius, att frän Bjurholm var l daler 16 öre inlevererade till socknens fattigkassa. (DB i SL61)