Lars Persson

AGN1705,20/2,§13:
Olof Olofsson i Brattfors lät anteckna att han år 1701 allena lejt Per Abrahamsson Ram? till Båtsman för 9:e. Rotan. Per Larsson i Långed accorderat med 10:e. Rotan, då han år 1705 utsatte sin son för Rotan.

AGN1706,19/2,§3:
Ländsman angav drängen Jacob Olofsson i Brattfors att han fjärdedag Jul sistlidne är kommen drucken i Kyrkan och gjort förargelse med uppkastning. Vartill Jacob Olofsson nekade och sade sig eljest fått så att han måste gå ut ur Kyrkan, dock utan uppkastning, då följande vittnen avhördes, nämligen; Michel Olofsson i Håknäs efter avlagd vittnes Ed intygade att om Fjärdedags morgonen råkade han Jacob Olofsson på Kyrkovallen, med vilken han också talade och grant förmärkte att han var drucken, sade ock själv att han supit brännvin, men var han det fått vet jag intet. Johan Olofsson i Järnäs efter avlagd vittnes-Ed, betygade att när Jacob Olofsson inkom i Kyrkan såg jag intet, utan under hela Predikan satt han och lutade sig på balken, och näst före än Välsignelsen skulle säjas, sprutade han en mun full med vatten in på andra bänkbräde som han strök bort med handen och gick därmed ut av Kyrkan medan Prästen sade Välsignelsen. Om han var drucken eller eljest hade ont vet jag intet, men brännvin damma av det som kom ur mun på honom. Olof Håkansson i Aspeå på avlagd vittnes-Ed, berättade att under Predikan satt Jacob Olofsson och när Välsignelsen skulle avsägas lät han något illa om sig, då jag såg mig tillbaka och blev varse att han sprutade upp en mun-fyll med vatten, varpå han strax gick ut, om han var drucken eller ej kan jag intet säga, men brännvin luktade. Det Jacob Olofsson nekade ständigt sig varit drucken, utan haft ont innan han reste hemifrån och köpte sig allena för ett öre brännvin i mening att fördriva sitt onda, men fick då mera ont i Kyrkan så att han vid Välsignelsen måste gå ut, men ingen uppkastning gjorde. Vart och sedan så sjuk att Prästen blev efterskickad, för vilken han ej heller någon reda kunde göra, producerandes Prästens attest däröver. Sven Olofsson ( Swen Olofsson ) i Järnäs efter avlagd Ed, vittnade att om fjärdedag Jul före Predikan när sången var, skulle han leta upp psalmen i Boken och sjunga men blada och kunde och kunde intet få igen psalmen, där han likväl eljest plägar sjunga, satte sig så ned i bänken. Under Tron märkte jag att någon brännvinslukt kom ifrån honom, då jag såg efter och blev varse att något vatten runnit av mun på golvet, sedan satt han hela Predikan och lutade sig emot stången. Emot Välsignelsen skulle sägas kom andra gången något vatten av mun på honom och i detsamma går han ut. Lars Persson i Långed ( Lars Pehrsson) berättade att om fjärdedagsmorgonen råkade jag Jacob Olofsson i vår stuga på Vallen, då han klagade sig (ha) ont och begärde av mig ett vitrunstycke att köpa sig brännvin, men som jag intet det ägde, så begärde han av stugukäringen och köpte för samma 3 öre brännvin i Per Erikssons i Hallen bod av dottern, som vi var 3 om. När vi supit ur brännvinet gick jag därifrån och skildes ifrån honom, såg honom sedan intet mera den dagen, vart han tog vägen eller hur han bar sig åt vet jag intet. Margareta Persdtr i Hallen ( Margeta Pehrsdtr ) inkallades och examinerades över sitt brännvins säljande om fjärdedagsmorgonen på Kyrkovallen, som sade att Jacob Olofsson i Brattfors kom i hennes bod på Vallen och klagade sig ont i magen. Hade Lars Pehrsson i Långed med sig och begärde få köpa för 3 öre brännvin, det jag intet kunde vägra honom efter han klagade sig ont, och var 3 st. som söpo detta brännvin, varest de intet kunde bliva druckna. Margeta förehölls tillstå sanningen efter Jacob är sedd vara drucken, men nekade sålt dem mera brännvin utan gav dem sedan en liten sup, vid pass för ett öre kmt. Till närmare bekännelse kunde man intet få henne. Swen Ersson i Håchnäs ( Sven Eriksson i Håknäs ) påropades såsom vittne i saken men var intet tillstädes, som därför efterskickades. När Swen Ersson omsider framkom avlade han först sin vittnes-Ed och på den betygade att om fjärdedag Jul när jag kom gående på Kyrkovallen vid det andra gången var Ringt, stod Jacob Olofsson bland några andra på Kyrkovallen och som de lågo åt honom stannade jag och hos dem, då han frågade om de le åt honom och sade sig ha ont. Då sade jag, " Du luktar brännvin," som han ock gjorde. Därmed säger han, "ja jag har druckit brännvin och bra har jag druckit". Och som han var nog drucken bad jag honom gå bort och lägga sig och intet gå i Kyrkan efter han därhos sade sig ha ont. Därpå han sade sig skola svara för det han har druckit. I detsamma ringdes tredje gången. Frågades varav han kunde märka honom vara drucken? Svarade, av hans tal och åtbörder, förutan det han sade sig själv druckit brännvin bra.
Genom Edeligen avhörda vittnen pålägges Jocob Olofsson kommen drucken i Kyrkan om fjärdedag Jul sistlidne, då han likväl i stillhet setat och allena något vatten runnit av hans mun som givet brännvinslukt ifrån sig. Så ehuruväl Jacob Olofsson förebär sig med annan opasslighet blivit behäftat, likväl medan han före Gudstjänsten varit i Pehr Erssons i Hallen bod på Kyrkovallen och av hans dotter Margeta köpt brännvin, fast det uppgives intet mera varit än för 3 öre och där över något vara givet. Ty som sådant brännvins säljande om högtiderna före Gudstjänsten är otjänligt och alldeles förbjudet, alltså dömes Jacob Olofsson som köpt och Margeta som sålt att plikta vardera sina 5 mk. smt., som gör 10 daler smt. till Kyrkan och de fattiga efter den 4, 5, och 6:e. punkten i Sabbatsordningen av år 1687. Därhos Jacob Olofsson att betala Ländsman dess gjorda omkostnad till det ena vittnets anskaffande, 1 daler 28 öre.

AGN1729,26/2,§13:
Per Larsson och farbrodern Per Persson säljer bördsrätten 9 1/4 seland i Långed till farbröderna Jakob Persson och Erik Persson i Långed för 100 respektive 120 daler kmt