668 Lars Johansson

Lars Johansson var nämndeman och bonde på 11 seland i Bredvik.Han
var dessutom riksdagsman.

Lars Johansson tillhörde en släkt där nämndemanssysslan hade gått

i släkten i 9 generationer.

UNDERSÖKA:
Enligt AGN1704,27/6,§22 får Per Östensson caution av Lars Johansso,Per Persson och Nils Nilsson i Bredvik. Det är rätt långt avstånd mellan Bredvik och Ängersjö. Att Per Östensson får Caution från dessa bönder i Bredvik kan tyda på att det finns ett släktförhållande kanske på hustru sidan.

DÖDSRUNA:
Nämndeman Lars Johansson varit gift 2 ggr. Hade med sin 1:a. hustru 3 söner och 4 döttrar. Begravd uti mellersta valvet på manfolkssidan, efter hållen likpredikan ur Joh. 11: 4. Begravd den 27 ejustem, 80 år 44 v.

DBN1685,9/2,§13:
Olof Jakobsson från Långed kärande till svågern Lars Johansson i Bredvik om betalning för en nyåker deras salige fader i lifstiden oppgjort i proportion mot svågern,såsom arv efter dess saliga svärfader begärandes att hon såsom syster måtte i samma nyåker delaktig bliva.Lars Johansson i Bredvik svarade hemmanet intet större vara än 11 seland och tillförne vore skattlagt i vattenverken,vilket nu förfallit är,förmodas få allena behålla samma nyåker under gamla skatten, emedan han eljest inte kan bliva besittande på hemmanet.Olof Jakobsson protesterade honom inte allena kunna njuta faderns arbete.

RESOLUTION:Ehuruväl vid utlösen ..... och förbättringar bör komma i Consideration då den sker efter mätismanna order som lagen säger i det 3 Cap.JordaB LL,likväl som största delen av salig Johan Larssons egendom är gången uti gälden, som bytesmännen betyga och änkan som än lever betarvar något nöjaktigare underhåll i livstiden än henne lämnat varta kan, så prövar rätten skäligt att som Lars Johansson som modern hos sig haver,njuta denna Nyverkan tillgodo utan åtal från de andra syskonen som även intet kunna sig undandraga förstjuta till moderns underhåll, helts som hon sin andel och rätt uti den nyverkan efter mannen haver

DBN1687,26/10,§4:
Barbro Oloffsdotter i Brewyk övertygades med tvenne vittnen, nämligen: Malin Andersdotter och Karin Johansdotter att ha kallat Lars Johanssons hustru i Bredwyk vägricka och hora, som hon intet bevisa ville eller kunde, varför hon gjordes saker till 6 mk. smt. efter det 43 Capitlet Tingsmåla Balken, och som hon inför Rätten kallade Malin lögnerska, så pliktar hon också därför 3 mk. smt. efter samma Caitel.

DBN1692,26/2,§18:
Landskrivaren Ivar Grundell i anledning av vice Landshövdingens Hr Carl Hårds brev av den 12 september 1691 och den 24 november 1691 anklagade Länsman i Levar Bryngel Eriksson för försummelse i sin tjänst i så motto att 2 st förrymda soldater ifrån Helsingland är i Vesterbotten ertappade, därifrån väl förvarade avsända men i Nordmaling genom Länsmans bortvarande åter kommit till rymning, begärde på honom för sådant laga plikt. Länsman Bryngel Eriksson tillstod att han då var rest med sina nät på sin näringsmedel, har eljest hela sommaren varit därifrån, nu på Landstinget, nu på räkning mellan båtsmännen och roterna, tänkte nu bruka sin näring sig till föda, men lyckades intet bättre, än dessa fångar komma, då hustrun stämmer tvenne i vakt att dem avföra, nämligen Mårten Eriksson i Bredvik och Lars Johansson i Bredvik som skickar sin dräng Erik Eriksson åstad. Sockenskrivaren Erik Hansson Mild kvitterar fångarna till dem som förde fångarna från Umeå, på det sättet att de var väl förvarade, men likväl hade de handklovarna allena på en hand så löst att de kunde stryka av sig dem när de behagade, som gästgivaren i Mjöle intygat för Häradsskrivaren Ivar Grundell, kyrkoherden Hr Per gick i löfte för handklovarna så att de gick härifrån, lika fängslade, men sedan de legat i Ava Gästgivaregård över natten och andra dagen med sin tillordnade vakt kommo på skogen mellan Ava och Grundsunda stryker den ena soldaten handklovarna av sig som Lars Johanssons dräng skulle föra, men gästgivaren i Ava som i dess ställe sig antagit att framföra, springer av hästen och med sten honom förföljer, då Mårten Eriksson som den andre förde av fruktan honom släpper och sig salverar med ridande. Mårten Eriksson tillstädes bekände så vara hänt och skett. Såg inte efter hur de var fängslade, utan som de blev dem levererade så förde de dem. Sockenskrivaren Erik Hansson frågades varför han inte bättre sett efter hur soldaterna var fängslade innan han i Länsmans ställe dem kvitterade såsom väl förvarade. Svarade att han inte var av Länsman ombedd den gången vara i hans ställe, och kom intet ihåg se därefter. Dessa soldater är andra gången fasttagna i Västerbotten och hit försänd, då Länsman ej heller varit hemma. Ländsman sade sig haft man i sitt ställe, och blev de då väl förvarade.

Resolutio: Såsom försummelse och förseende i detta mål med fångarnas rätta förvarande består icke allena hos Länsman utan jämväl hos Sockenskrivaren, som den i Länsmans ställe kvitterat, och hos vakten, alltså göres de tillsammans saker till sina 40 daler silvermynt i anledning av det 12 Cap. Tjuv. Balken ll.

AGN1694,26/2,§7:
Befallningsman Välbetrodde Olof Westman anklagade följande för treska och ovålighet att inleverera tionde Jon Olofsson i Brassebacka, Mårten Nilsson i Nyåker, Kjell Nilsson i Hörnsjö, Herman Mårtensson i Toböle, Olof Jakobsson i Långed, Olof Eriksson i Ängersjö, David Tomasson i Norrbyn, Esbjörn Abrahamsson ib., Lars Johansson i Bredvik, Johan Eriksson i Sunnansjö, alla dessa hava inlevererat ogista, otint säd och mycket slö säd, begärde att de för sådant plikta måtte sig själva och andra till varnagel. Johan Ersson i Sunnansjö ville sig så väl som de andra ursäkta, men som kyrkovärdarna intygade dessa funnit felaktiga ty gjordes det saker till vardera sin, 3 daler smt efter 4 punkten i Uppbörds Ordinatien gör- 30 daler smt till treskiftes.

AGN1696,6/2,§5:
På befallningsmans begäran rannsakades över innestående rest detta tingslag för år 1695 efter en angiven restlängd, bl.a.: Lars Johansson i Bredvik 3 daler 5 öre. Hemma sjuk, i pant 2 st får.

AGN1703,9/3,§15:
Bef.man Välbemälde Olof Westman anklagade Per Samuelsson i Aspeå, Håkan Eriksson i Djupsjö, Lars Johansson i Bredvik och Per Eriksson i Hallen att de före Julhelgen varit tillsagda att uttaga Kyrkotionden av Kyrkohärberge och till Härnösand överföra, det de intet efterkommit, utan tionde-spannmålen blivit inneliggande intill denna tiden, påstod alltså att de för sådan sin treska måtte varda ansedda med straff. Lars Johansson i Brewyk sade sig på sagda dag vara tillstädes vid Kyrkohärberget, det Kyrkovärden Erik Olofsson i Lögdeå tillstod sant vara, men som ingen av de andra kommit till Köra, Pehr Samuelsson ville också sig ursäkta därmed att Håkan Ersson i Diupsiö och Pehr Ersson i Hallen intet voro komna. Men Kyrkovärden påtygade honom att där han kommit hade Lars Johansson och han kunnat följas. Håkan Ersson i och Pehr Ersson i Hallen hade intet annat sig ursäkta med än oföre som tillsatte. Men alldenstund sådan ursäkt inet kunde skattas giltig, och Kyrkotionden således är kommen att ligga över tiden inne, ty för sådan Treska dömes Pehr Samuelsson, Håkan Ersson och Pehr Ersson att ännu på föret utföra Tionden till ansagda Ort och för Treskan att plikta vardera 3 mk. smt., gör 9 mk. smt. efter det 33 Capitlet Tingsmåla Balken.

AGN1704,27/6,§22:
Per Östensson från Ängersjö kom för Rätten och sade sig fått Överstens och vice Landshövdingens Hr. Carl Hårdz tillstånd att uppta till bruks igen halva hemmanet i Ängiersiö han tillförne Ödelagt, begärandes varda förhulpen att njuta någon frihet till dess upprättande, ställandes för sig i caution Lars Johansson i Bredvik, Per Persson ibm. och Nils Nilsson ibm. varför över hemmanets beskaffenhet ransakades och befanns att denna Pehr Östensson för sin fattigdom och oförmögenhet gått ifrån hemmanet som bestod av 13 seland år 1700, och således har det legat Öde åren 1700 - 1703, varigenom Åkern är igengången, Gården avbrunnen innan han övergav hemmanet, Gädesgårdarna förfallna. Under Byn är god Skog och gott Mulbete. Till de 6 1/2 seland upprättande som han fått tillstånd att upptaga, prövas kunna behövas 2 års frihet.

AGN1709,21/11,§29:
Samma dag androg bef.man välbetrodde Olof Westman hurusom följande bönder av Nordmalings Pastorat , Nämligen: Anders Ersson i Hallen, Pär Larsson och Daniel Tobiasson i Långed, Jon Nillsson och Erich Pährsson i Håknäs, Erik Olofsson och Pär Östensson i Engersiö, Daniel Olofsson i Norrbyn, Jacob Olofsson och Tomas Andersson i Öre, Lars Johansson i Brewik, Jon Johansson och Jon Olofsson i Järnäs, har nästlidna Augusti allenast överfört? honom på sin Farkost att inköpa 108 tunnor av dem tillverkad tjära, och den överföra till Tjäru Companiet i Stockholm med det förord att han skulle låta dem avräknas på Cronans Utlagor, som de häftade för, tillgodo njuta de penningar för Tjäran falla kunde. Aller som bemälda 108 tunnor Tjära skola vara av Inspektoren Välbemälde Jacob Eurenius i kvarstad satta, när Befallningsmans Farkost anlände till Härnösand, och skepparen skulle anhålla om pass på dem. Alltså begär Befallningsman att dessa bönder måtte varda (bli) pålagda att antingen skaffa Tjäran lös ur arresten, eller och clarera utlagorna som Tjäran skulle användas till. Varpå ovan berörda bönder i deras insända och upplästa skrift svar, att eftersom de i denna här tiden och missväxt år nu ingen annan väg eller andel haft det avbörda sig både förflutna års Restantier, och innevarande års Rester, så har de begynt att bränna Tjära, ändock bruka? samma tid från arbete måste äta från barken, och när de därav tillsammans 108 tunnor tillverkat, dem de förväntar intet avsätta kunna, har de samma tillverkade Tjära nästlidna Augusti månad på befallningsman Westmans tilllåtelse inskeppat på hans Farkost till Tjäru Companiet i Stockholm, sedan han försäkrat dem, att de skulle få njuta dem i Utlagorna å 3 daler 24 öre kmt., när Frakt och Tull var avdragen. Dock så vida han finge 5 daler kmt. tunnan i Stockholm förnekades dessa bönder. Det 1/.Inspektoren Eurenius intet haft fog berörda 108 tunnor Tjära att anhålla och arrestera, av orsak de försänt dem till den stad som över detta land i Handeln är priviligierat. 2/. Efter Tjäran skall vara erfoderlig Kvalitet varför 3/. lika underligt vara Allmogen icke när som tillförne skall sådan i själva persedlarna leverera, helst efter 4/. Aldrig hänt förbjudet vara att bränna Tjära, mycket mindre att den på behörigt sätt förskaffa till vederbörande, som har tillstånd och frihet därmed att handla, förunnandes 5/. att Kungl. Majt. i Nåder efterlåter dem så väl med ...som på annat sätt…alla förtjänar sig deras…. Penningar till underkända av..., skolandes 6/. Befallningsman Westman gjort mycket illa mot dem om honom veterligt varit att de intet fått föra tjäran, som var deras egen avel, till tjäru Companiet i Stockholm, och han intet underrättat dem där om, utan sådant förtigit. I anseende till dessa anförda skäl och motiver, finner de att få sin tillverkade Tjära igen, med vilken de intet saker slev begått, samt påstå att bliva förskonade med Utlagornas klarerande intill dess Tjäran blir försåld, särdeles efter Befallningsman i oriktig händelse lär genom caution (söka) alt vad de på Utlagorna var skyldiga, då de tillika med hemmanen bliver ruinerade. Vilket Härads Rätten i behörigt övervägande tagit, och medan denna sak intet hör under denna Domstol. Ty kan Härads Rätten ej heller sig härmed befatta.

AGN1716,3/12,§17:
Crono Befalningsman Välbetrodde Olof Westman klagade att de flera av allmogen den 7 nästlidna Mars, då Mantals och Soldats skrivning efter föredragna Publikationer blev hållen i Nordmaling sig ej infunno, begärandes att de motvilliga med Laga plikt bliva ansedda. Fördenskull uppropades de som instämda voro efter ingiven lista, och befanns att; Matts Mattsson i Orrböle, Olof Larsson i Brattsbacka, Sven Svensson i Gräsmyr, Pål Andersson och Erik Eriksson i Hummelholm, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.y., Nils Tobiasson, Olof Olofsson d.ä. och Östen Olofsson i Brattfors, Daniel Tobiasson i Långed, Nils Persson i Ängersjö, Per Persson i Norrbyn, Olof Andersson i Öre, Per Eriksson, Olof Eriksson, Jon Olofsson och Jon Johansson i Järnäs, Lars Johansson i Bredvik samt Matts Mattsson i Mjösjö, har alla samtliga utan Laga förfall och av treska försummat ovanskivna stämning. Ty sakfällas de till var sina 3 daler smt. böta efter det 3 Capitlet i ? Balken.

Bredvik.A1:1,1/5,s17,1701-1708

Barnen:Johan,Lars,Kerstin,Maragreta,Ingeborg

Bredvik A1:1,2/5,s41,1712-17

Bredvik A1:2,2/3,s49,1734-45