Erik Persson

AGN1729,26/2,§13:
Per Larsson och farbrodern Per Persson säljer bördsrätten 9 1/4 seland i Långed till farbröderna Jakob Persson och Erik Persson i Långed för 100 respektive 120 daler kmt

AGN1745,8/3,§14:

AGN1757,23/11,§21:
Erik Persson och Jakob Persson i Långed kan uppta hemman nr.5 8 seland från öde.Överenskommet att bruka varannan teg av båda hemmanen nu 1 som Erik Persson bebor och nr.5 som Jakob Persson bebor.För att bli lika delaktiga i båda hemmanen.

AGN1762,16/3,§31
Erik Pärsson och Pär Olofsson i Långed samt Båtsman Lustig besvärade sig däröver, att sedan de till förledne hösteting blivit inkallade såsom vittnen uti arvstvisten emellan avlidne Borgarens Tomas Normans arvingar, skola de någon betalning för deras uppvaktning icke åtnjutit, varföre de nödgats instämma Olof Jacobsson och Änkan Anna Pärsdotter i Öre, påstående av dem ersättning för skjuts och tidsspillan var sine 12 daler koppmt. I detta mål svarade Bokhållaren Välb:de Eric Bergwik, att varken Olof Jacobsson eller hustru Anna Pärsdotter skola låtit bem:te vittnen till förl. hösteting inkalla, och fastmindre den senare, som nogs. avvetat huvudsakens företagande, men likväl i sådan händelse nämt Jon Olsson i Håknäs, att för sig svara för uppropet, varom Pär Olofssons och Olof Anderssons i Öre skriftel. vittnesbörd till bevis inlämnades. Men däremot skall vävare gesällen Olof Frisk av egen myndighet på ovannämde vittnen utverkat stämning uti eget och de övrige avl. Normans förmente, dock fjärmare arvingars namn, vilket ock Nämdemannen Erik Pärsson i Levar betygade, som samma stämningar på Frisks begäran --- förrättat. I följe därav undandragande sig Olof Jacobssons och hustru Annas fullmäktige Bokhållaren Bergwik nu så mycket hellre att svara, som dessutan flere av lika beskaffenhet, som desse Normans förmente arvingar nästförledne hösteting voro kärande och i avseende uppå Erik Pärssons, Pär Olofssons och Båtsman Lustigs vittnesmål nu bort tillika instämmas för den sökte Tingsuppvaktningskostnaden. Nu viste väl Frisk här tillstädes med brev ifrån Olof Jacobsson av d. 20 oct. 176, att denne även haft någon försorg om stämningens uträttande på merbemälte vittnen Erik Pärsson och Pär Olofsson, men däremot förklarade Bergwik å Olof Jacobssons vägnar, att han endast uträttat Frisks ärende efter begäran, tilltalande honom efter särskilt stämning för det Frisk inkallat flere vittnen Olof Jacobsson ovitterligen, varibland nu nämdes ovanbemälte Lustig, som icke står omrörd i åberopade Olof Jacobssons brev. Frisk däremot påstod enständigt, att alla hans medarvingar varit enige både om vittnens inkallande och även därom, att Frisk skulle sig för fullmäktigskapet antaga, som ej mindre stämnings ansökningen än fullmakten, vilken vid förra Tinget blivit uti Rätten ingiven, skall utvisa. Äskande nu vidare Frisk efter stämning av Olof Jacobsson och änkan Karin Pärsdotter för sådant fullmäktigskap sin skäliga ersättning, i vilket avseende han ock utverkat stämning på Hjälpe Prästen Olaus Öhrman, Tullskrivaren Johan Widlund och Malin Jacobsdotter uti Miösiö. Men Frisk kunde ej visa, att stämningen de förra tillhanda kommit. Med en sistnämde åter sade han sig förlikt vara, såatt han nu endast vände sin talan emot ovannämde Olof Jacobsson och Anna Pärsdotter, å vilkas vägnar Bergwik ytterligare svarade, att Frisk aldrig blivit till fullmäktig anmodad, utan förmenar om han någon skriftl. fullmakt till Höste Tinget ingivit, skall densamma av Frisk själv skriven vara, helst Olof Jacobsson själv vid förl. Höste Ting uppvaktade.
Utslag
Ehuruväl Erik Pärsson och Pär Olofsson i Långed tillika med Båtsman Lustig, vilka samtel. blivit i arvstvisten emellan avl:ne Normans arvingar till förledne Höste ting instämde, skäligen fordra för deras resa och tidspillan betalning, dock som stämningen å dem finnes av gesällen Frisk, efter intygan, utverkad, och Olof Jacobsson samt Anna Pärsdotter i följe därav sig svaromålet sig undandragit, så mycket hellre som den förre nu även efter stämning sökt tilltala Frisk för de flere vittnens inkallande, och tillika med den senare bestritt, att Frisk varit till deras fullmäktig anmodad. Alltså och vid slika omständigheter kan Härad Rätten icke binda Olof Jacobsson och Anna Pärsdotter till den av ovannämde vittnen äskade betalningen, vilka till deras käromåls fullföljande efter den ordning som vederbör, helst måge tilltala Frisk, av vilken de till vittnes finnas instämde, och således var söka sin man. Prövande även Härads Rätten i övrigt vad bem:te Frisks särskilte talan om arvodeslön vidkommer, att samma mål till avgörande icke upptagas bör, innan samtelige, som honom skola befullmäktigat, tillika visas instämde och hörde varda.

AGN1761,14/3,§41:
Sedan Torrböle Byemän numera utverkat stämning uppå såväl Kronobefallningsman Hr Olof Westman som Långed Byemän, vilka äro innehavare av laxfisket uti Öreälven i anseende dem fördenskull skyldige att sig förklara vad de kunna hava att påminna vid Torrböle byemäns hos Konungens Befallningshavanden i Länet anmälte och till Tings Rättens undersökning remitterade försök, angående att upptaga Torrböle Laxfiske, som sedan året 1661 skall legat öde, till vilken ända Torrböle byemän påstå, att Kongsådran öppnas måtte vid Långed, där älven med Laxinteressenternes byggnad därstädes är alldeles förbyggd. Så lät Kronobefallningsman Westman för denne gången sig ursäkta från svaromål i detta ärendet, emedan stämningen blivit honom så sent uti händer ställd, att han ej hunnit giva sina medinteressenter i berörde Långed Laxfiske, av vilka en Siden Fabriqueur Alnor (?) vid namn i Stockholm boende är, därav del. Befanns i övrigt att Långed Byemän, som hade deras fullmäktig Erik Pärsson därstädes här närvarande, allenast voro under Compagnie i fisket antagne och intet ägde utom det med Kronobefallningsmannen Westman den 4. augusti 1744 ingångne Contract, att sig därmed befatta. Men att samma Öreälvs Kronofiske voro av rätta innehavarne, efter köp under förpantning, i lång tid nyttjat på sätt som för tiden det finnes byggt och inrättat. Närmare underrättelse var nu icke att tillgå. Men så ansåg likväl Tings Rätten nödigt, att efter Torrböle Byemäns påstående om Kongsådrans öppnande, innan något betänkande däröver medelas kan, att vederbörande Långeds eller Öre älvs Laxfiske Interessenter höras, att sig däröver förklara böra, vad de kunna hava att påminna, i vilket avseende Hr Kronobefallningsman Westman, som av uppviste Contract med Långeds Byemän befinnes av samma fiske sitta uti Disposition, anses skyldig sina Medinteressenter av denna undersökning behörig del lämna, så tidigt, att de nästa Ting jämte Hr Befallningsman själv kunna inkomma med sitt svar och utlåtande.

AGN1765,12/3,§10:
S:D: Angående tillämnat åker och ängesmål uti Långeds By hava grannarne därstädes Erik Pärsson, Nils Ersson, Olof Persson, Per Olofsson, Johan och Jacob Jacobssöner uti vittnens Nämdemännens Anders Mårtensson i Baggård, Jacob Jacobsson i Örbäck och Jon Erssons i Bredwik närvaro d. 9 Martii detta år således skrifteligen överenskommit, att i anseende till någon olikhet uti åkermålet skulle var och en av dem få sitt stycke efter skatten av utgrunningen efter gamla åkerhagen, som bör uppsättas på sitt gamla ställe, över bäcken utmed åbacken till gamla ådjupet, men vad själva åkermålet och Jordemånen angår, så hava de funnit sig äga brett tegmål och jordmånen av den beskaffenhet, att där det skulle göras större, kommer då någon av grannarne mycket att lida. Åstundande därföre icke något storskifte över åkerlandet härefter. Men beträffande ängarne äro de ense, att storskifte därå efter Högvälborne Herr Landshöfdingens i Orten förordnande av Herr Lantmätaren Olof Sundbom vid första lägligheten skedde. Vilket fördenskull på Längeds Byemäns begäran och till deras rättelse, såvida 1763 års

AGN1765,12/3,§13:
S:D: Efter föregången stämning å Erik Persson i Långed, påstod grannen Nils Ersson, att framför honom få efter skatten närmast byns inägor sig tilldelt skifte å den nya intaga grannarne gemensamt ärna till åker upparbeta, såvida fleste av dem sådant vid anställd syn skola medgivit och han tillförne i utslåtten på västra sidan av ägorne har fått sin tilldelte lott längst bort. Men Erik Perssons ombud vice Stads Fiscalen Välbetrodde Johan Sundius ville härtill ej svara, innan de övrige grannarne tillika instämde blivit, helst de ej skolat förment honom intagan till avrögsel och upparbetande ifrån början. Dock förebar Käranden, att grannarne icke tillåtit Erik Persson sådan inhägnad av oskifto mark göra, och vore deras instämmande mindre nödigt, när de allaredan förunt käranden samma plats, det Nämdemännen Olof Isaksson i Mo och Jacob Jacobsson i Örsbäck sade sig vid synen även hört. Icke destomindre yrkade Stads Fiscalen Sundius, att käranden ingen synnerlig rätt att påstå tillträde av tvistige intagan, som Erik Persson med sin kostnad avrögt och till uppodlande inhägnat, det som käranden ytterligare påstod att han utom grannarnes minne gjort. Alltså och emedan Härads Rätten finner detta mål av sådan beskaffenhet, att Erik Persson själv i thy höras och hans utgivne fullmakt åt vice Fiscalen Sundius, att dess talan härutinnan föra annars icke är med trovärdige vittnen bestyrkt. Ty åligger Erik Persson, att utan vidare stämning nästa Ting själv tillstädes vara, och i saken svara, då Parterne efter omständigheterne Lag likmätigt slut i detta mål hava att avvakta, så framt de annorledes ej åsämjas.

AGN1766,18/3,§22:
S:D: Under verkställigheten av den över Långeds Byägor i Nordmaling Sokn begärte och förordnade Storskiftedelning, berättade vice Lantmätaren Hr Anders Fiellström, att då han i Junii månad nästl. år sig i berörde By infunnit, hade Byemännen till sådan Storskiftesdelning i åkern icke velat sig bekväma, men därhos överenskommit, att låta deras ängar läggas i så många skiften som 1762 års Kongl. förordning föreskriver, varföre de uppviste Slotteslägenheter väl blivit avfattade och delningen däröver förrättad efter nu företedd Charta och beskrivning. Men utstakningen i anseende till hemmansåboernes förklarade missnöje icke företagen och således ofullbordad. Hemställande Hr Fiellström nu detta ärendet till Härads Rättens beprövande.
Häremot låto nu Långeds Byemän inlägga en skriftlig sinemellan d. 15 i denna månad upprättad förening, varutinnan de förmäla sig så mycket mindre kunnat åtnöjas lantmätaredelningen över deras ängar, som de därigenom skola undfått mera kringspridde Slåtter och mindre delar än de för detta innehaft. Vore därföre dem emellan i vänlighet avtalt och jämkat, att envar granne av desse Bysens ägor skall nyttja, som nu i ordning följer:
Nr 1. och 5. Erik Persson och Johan Jacobsson äger tredjeparten av Stordegernäs, samt Rödiet ovanföre, sedan Hästhagmyran, Tiärnmyran, Tiälmyran, Ladumyran och ett stycke på Biörnmyran, Tiälrödningen, Stenbäckrödningen, halva gamla rödningen, Storrödningen i skiftevis efter skatten. Sedan på östra sidan om ån Lillrödningen, Elsbäckrödningen, gamla åbacken, Krångmyrskolan, gamla Sågrödningen, små Öra och Granholmen, till Biurhuggmyran, samt Biurmyrbäckrödningen.
Nr 2. Olof Persson 3.dje Parten av Stordegernäset, till Degernäset, Tiernmyrrödningen, Stenhirs rödningen, sitt stycke i Biörnmyran, Tiälrödningen, Brorödningen, sitt stycke i Stenbäckrödningen, på östra sidan om ån Hundnäset, Forsfällan, gamla åbacken, Spångmyran, Biurhuggmyran, Biurhugg rödningen och Långmyran.
Nr 3. Nils Ersson äger Jonsstranden av holmarna (?), sitt stycke i Biörnmyran, Lomyran, Storfall rödningen, Storfeldike, Wåtmyran, på östra sidan om ån inra Hundnäset, sitt stycke i yttre Hundnäset, Forsfällan eller Lassfällan, gamla åbacken, Sandgrubban, halva Qwarnhusbäcken, inre Stångmyrskolan, Långmyran, Långmyrskatan, Gröndike, Qwarn---, inra Stensmyran, Lillå Rödningen, och ett stycke ovanför Erik Pers Lillårödning, samt råmarkrödningen.
Nr 4. Olof Persson tredjeparten uti Stordegernäset, Yttersta Degernäset, ett stycke på Biörnmyran, Lomyran, Storfeldike, Långswedian, Gålmyran. På östra sidan om ån Lillrödningen, inra och yttra Eldbäck rödningarna, halva Qwarnhusbacken, och yttra backen, Lillbiurhuggrödningen, Långmyran, Långmyrskatan, Gröndike och Lillgröndike.
Nr 5. Jacob Jacobsson äger Tiernmyran, Lillbönmyran, halva gamla rödningen, uti Storrödningen skiftevis efter skatten. På östra sidan om ån Trehörningen, Swediebacken, Spångmyran, Norra Kroken, Lunslätt, Rågmyrrödningen, yttra Stensmyran, och yttersta Lillårödningen.
Slutligen, innehållande denna förening, att ifall ägorne vid älven för någondera av grannarne bortskäras, skall sådant av samtel. Bysens ägor ersättas.
Så hava ock ovannämde Byemän vid samma dato överenskommit, till undvikande, att ingen må förtränga slåtter för den andra, det skall hädanefter första dagen avslås och bärgas Jonsövraåkern (?) och Stenslandet utföre till --- halvskiftet.
Andra dagen det övriga av Nylandsmyran, begynnande inpå Forsmyran till och med Jacob Jacobssons Långforsmyra.
Tredje dagen fyra tegar på var.
Fjärde dagen tre tegar på var.
Femte dagen tre tegar på var.
Sjätte dagen utföre till gamla ån detsamma.
Sjunde dagen änget och Backåkern.
Åttonde dagen gärdan till och med gamla gårdarne.
Befinnes någor att överträda dess dags slåtter eller slår på en annans utsatte dagsslått, skall han mista höet som slaget är och plikta en daler Smt varje gång. Släpper ock någor in sine Svinkreatur eller betar sin häst på annars teg, hava desse byemän uppsatt även 1 daler Smts böter och dubbelt, om det flera gånger sker. Åsundande nu över allt detta igenom Klockaren Välaktad Jonas Arctædius Härads Rättens stadfästelse. Nu ehuruväl, vad fördelningen av slåtterne angår, Hr Fiellström hölt före, att Byemännen genom föregående deras förening hade erhållit smärre delar än vid Storskifteförrättningen dem anslagne blivit. Dock som sådant icke stod att med säkerhet utröna, och efter Charta avfattningen denne byns slåtteslägenheter funnes ganska spritt och i smärre till antal till emot 30 stycken där och var på utmarken kringspridde, alltså lät vid slika omständigheter Härads Rätten skäligen bero med den författning som byemännen deras utslåtter angående belevat, så länge de därom sinemellan nögde och förente äro. Ävensom ock Härads Rätten för övrigt fant rättvist, meranämde Byemäns överenskommelse såsom tjänande till god ordning i By, och att förekomma skada och ohägn, till deras efterrättelse att förständiga

AGN1766,15/12,§15:
S:D: Nils Ersson i Långed, vilken nu mera till detta Ting efter Rättens den 13 Mart 1765 givne utslag, uti tvisten om de så kallade hägnaden med Erik Persson instämt sine övrige grannar Olof Persson den äldre, Olof Persson den yngre, Johan Jansson och Jacob Jacobsson, beviste nu med desse senares av Jacob Jacobsson i Örsbäck och Olof Öberg bevittnade besked av den 9 i denna månad, att de erkänt honom bemälte Nils Ersson för innehavare av den sämsta del av alla hägnader, och i följe därav emedan den östra hägnaden ännu är odelt, så hava de samtyckt, att Nils Ersson bör ligga på södra sidan med sin lott därutinnan såsom den där även innehaver sämsta delen i Norra hägnaden. Påstående fördenskull bemälte Nils Ersson att grannen Erik Persson, vilken allena är härom stridande jämväl varder lagt, att sig såsom de övrige grannarne i detta mål bekväma. Så ehuruväl Erik Pärsson igenom --- Per Ersson härhos sökte förebära, att han mera arbetat med uppodlingen än Nils Ersson, dock begav sig omsider nöjd med vad grannarne samtyckt, och följaktligen att Nils Ersson därefter bör njuta sin del i inhägnaden på --stra sidan, vilket ock Härads Rätten vid så satte skäl samt rättvist Parterne till efterlevnad förelägga.