Andreas (Anders) Engelbrecktsson Bure

Född i Säbrå 1571 som en av kyrkoherden Engelbertus Laurentii söner. Ett par av hans bröder blev också mycket bemärkta män i stormaktstidens Sverige och adlades liksom Anders Bure.
Om hans skolgång vet man inget. Först 31-årig träder han fram ur historiens dunkel, han är då är anställd i Kansliet (ungefär som dagens Rosenbad). Där tycks han till en början ha sysslat med att ordna upp arkivariehandlingar.
Hans intressen tycks mest ha legat åt genealogi, astronomi och kartografi. Redan 1605, då han var 34 år, började han med diplomatiska uppdrag. De ryska kontakterna blev hans specialitet. Ca 15 år senare, efter freden i Stolbova 1617, fick han i kansliet huvudansvaret för de ryska ärendena. Han var t ex med om att fastställa de nya gränserna mot Ryssland efter Stolbova-fredens överenskommelser. Hans kanske mest lysande utrikespolitiska uppdrag var deltagandet i 1634 års beskickning till Ryssland. Där handlade det främst om att få storfursten att erkänna Kristinas trontillträde och att förvissa sig om lugn i öster under krigen i söder.

Att Anders Bure var en utomordentlig tillgång vid gränsregleringar var inte att undra på. Han var nämligen sin tids främste kartograf i Norden. Han brukar också kallas den svenska kartografins fader.
1611 utgav han sitt första kartverk, en karta över rikets nordligaste provinser. Den innebar genom sin detaljrikedom och sin korrekthet ett oerhört framsteg för sin tid och var då utan motstycke i Norden. 1626 kom så en karta över hela Norden, som samtidigt var den första egentliga över vårt rike och som var synnerligen pålitlig i sina detaljer.

Förutom tusen exemplar av 1618 års nytryckta Bibel fick han som erkänsla också den högsta befattningen inom LANTMÄTERIET, som inrättades år 1628. Lantmäteriets arbete skulle ju resultera i korrekta kartor av alla slag.
Anders fick också uppsikten över det offentliga byggnadsväsendet. Dessutom fick han ett alldeles personligt ämbete inrättat åt sig, nämligen generalmatematicus, som bl a innebar att han skulle utbilda lantmätare i mätning, mäta upp städer, göra stadsplaner, undersöka hamnar och kanaler m.m.
Under sina tio sista levnadsår (han dog 1646) verkade han främst i Krigskollegium. År 1640 befordrades till krigsråd.
Till slut bör också nämnas att hans intresse för att justera och skapa enhet i mått, mål och vikt - vilket var en svåröverskådlig röra på hans tid – inspirerade honom till det första förslaget i Sverige att införa decimalräkningen i mått och vikt.