Jonas Jonsson

Bonde i Hummelholm. Blev 69 år.

Far: Jon Olofsson (1678 - 1763)
Mor: Karin Eriksdotter (1678 - 1755)

Född: 1719-09-28 Järnäs, Nordmaling (AC) 1)
Död: 1789-02-22 Hummelholm, Nordmaling (AC) 1)


Familj med Catarina Johansdotter (1723 - 1790)

Vigsel: 1744-12-16 Nordmaling (AC) 2)

Barn:
Magdalena Jonsdotter (1745 - 1788)
Katarina Jonsdotter (1747 - 1809)
Jonas Jonsson (1748 - )
Brita Jonsdotter (1750 - 1819)
Anna Jonsdotter (1752 - 1839)
Johan (1753 - 1754)
Per Jonsson (1755 - 1812)
Barbro (1757 - 1758)
Erik Jonsson (1758 - 1790)
Johan (1760 - 1760)
Jakob Jonsson Holmström (1761 - )
Olof Jonsson (1763 - 1801)
Maria Jonsdotter (1765 - 1784)
Nils (1766 - 1766)


Noteringar
DÖDSRUNA:
Bonden Jonas Jonsson i Hummelholm f 1719. fadern avlidne bonden Jon Olsson i Järnäs modern även avliden Catarina Ersdotter från samma by. Han var i Järnäs föräldrarnas stöd tills han gifte sig med sin nu efterlämnade maka hustru Catarina Johansdotter som fött honom 15 barn, av vilka 7 före detta med döden avgått, de övriga leva. Dess vandel har varit stilla. Haft god hälsa, men de 3 sista åren var han besvärad av bröstsjuka. Begravd den 8 mars och levt till en ålder av 69år 29v.

AGN1766,18/3,§24:
Emot åkarens (?) Jöns Jönssons i Hernösand på dess hustrus Maria Jonsdotters vägnar efter stämning förde talan och gjorde påstående, att hennes broder, eller svågren Jon Jonsson i Hummelholm måtte göra behörig redo för hennes tillständiga arv efter föräldrarne och till den ändan visa härå laga bouppteckning antingen blivit upprättad eller försummad, samt uti allt denna arvsfordran angående ansvarig vara, med vad därav härrörer, viste svaranden med föräldrarnes fadren Jon Olofsson och modrens hustru Karin Ersdotters bouppteckning av den 22 october 1746, att utom Gärnäs Kronohemman, de åbott, ägde de allenast något boskap, husgeråd och sjöredskap till 309 daler22 öre kmt i värde, samt gälden hos Handelsman Peter Biur i Umeå till 70 daler i samma mynt, och hade av boskapen 5 stycken getter till 10 daler kmt värderade 1747 om sommaren störtat, ävenledes med fårens den 11 februari 1756 undertecknade, samt av Olof Wattrang och Jonas Arctædius bevittnade Testamentariska författning, att såvida han och hustrun i livstiden haft deras skötsel och framkomst hos sonen Jon Jonsson, sedan han fadrens åbodde Kronohemman i Gärnäs emottog, och han låtit modren komma hederligen till grava, ty har fadren av fri vilja velat testamentera bemälte sin son all kvarlåtenskapen vid dödstimman tillfinnandes, att för övrige barnens åtal nyttja och behålla såsom en välfången ägendom. Varande denne testamentariska författning på Härads Tinget d. 3 Martii förberörde år --- protocollerad, och efter givarens död för Rätten å nyo uppvist vid tinget den 6 December 1763 till ytterligare laga medfölgd, och den efter fadrens död sedermera den 13 februari 1764 skedde uppteckning, som visar, att dess kvarlåtenskap stigit till 110 daler 14 öre kmts värde, men avkortningarne och gälden till 147 daler samma mynt. I anseende vartill, och som svaranden hade 5 systrar, men käranden å dess hustrus vägnar sökt efter stämningens innehåll sådant klandra, ehuru han efter Erik Erssons i Hummelholm skriftliga besked den 15 i nu varande månad befunnes, att han med svaranden blivit därutinnan väl förlikter, såvida ingen arv varit att tillgå, och han i respengar nu skall fått 36 daler kmt eller 6 plåtar. Ty förmodade svaranden, att alldeles undgå kärandens åtal om dess hustrus förväntade arv efter föräldrarne, med allt vad därav följer. Icke destomindre förebar svaranden sig ej hava fått någon del av Testamentet, ej heller bevistat bouppteckningen, och fastmindre avsagt sig hustruns tillständige arvsrätt. Yrkande därföre behörig bouppteckning och behörig del av Testamentet.
Uppläst, och prövade Härads Rätten efter övervägande av anförde omständigheter, att som käranden Jöns Jönsson medgivit ingen kunskap fått om 1764 års bouppteckning efter fadern, och densamma av honom ej godkännes, alltså och emedan Lag uti 9. Cap: Arfbl förmår, att laga bouppteckning efter den döda bör ske uti arvingarnes, eller deras förmyndares närvaro, ty har Rätten skälig anledning att meranämde 1764 års bouppteckning ogilla, och därföre ålägga svaranden Jon Jonsson att inom tre månader härefter vid 3 daler Smts vite låta genom gode män under vederbörande arvingars eller deras ombudsmäns närvaro upprätta lag likmätig bouppteckning över föräldrarnes kvarlåtenskap sådan den vid dödstimman befants, och därhos anteckna den därå samkade gälden, så att han vid påfordran riktigheten därav kan besvärja. Börande dessutom enligt 18. Cap: samma balk tillställa sine medarvingar en bevittnad avskrift utav avlidne faderns ovannämde Testamentariska författning, såvida inom natt och år därefter äga frihet med sine påminnelser inkomma och lagl. anmäla, så framt de därtill finna sig befogade, och annars desse parter emellan vänlig förening härutinnan ej träffas, vilka i annat fall nästa här i Tingelaget infallande Ting efter omständigheterna äntligt slut i föromrörde mål hava att avvakta. Emedlertid må svaranden behålla det honom därigenom givet är, där han borgen därföre ställer.

AGN1784,14/12,§52:
Sökte Johan Janssson ifrån Lakamark efter stämning tilltala yngre Jon Jonsson i Högbränna , som försålt till den förra halva Hummelholmshemmanet nr 3 nästförledne år, och sedan han tillika med säljarens fader äldre Jon Jonsson vårtiden därpå skiftat gården sig emellan så att denne bland andra hus fått på sin del stallet med lidret därintill efter Jan Janssons begäran förunt honom desse hus att nyttja för sin boskap till dess han kunde flytta på sin nya gård för det han Jonsson utan avseende därpå i fjol våras kommande ifrån Högbrännan egenvilligt utdrivit Jan Janssons fårkreatur med späda kalven från stallet, därhos nedrivit tredjedelen av mellanbottnen i stallet, flyttat ena dörren av haken och bortburit till andra sidan om gården, även utrivit andra igentimrade dörren och kastat klabbarna kring Portgolvet, samt till slut framfört en hoper tallklabbstockar, som blivit vältade för bägge dörrarne. Påstående att bemälte yngre Jon Jonsson måtte för allat sådant stånda till ansvar, efter gärning sin lagligen plikta och lagsökningskostnaden ersätta. Men till svar och förklaring härå fants efter upprop bemälte Jon Jonsson icke när ehuru av Nämndeman Jacob Ersson i Torrböle gavs tillkänna att han och grannen Anders Jansson den 28 förledne November efter Jan Janssons begäran instämt merbemälte Jon Jonsson för sådan framfart, han ej heller till sitt uteblivande något förfall låtit veta, utan Nämndeman Nils Olsson i Mo sade honom vara hindrad av dess hustrus nyligen havde barnsängs fall, och ville alltså hava härmed anstånd till Nästa Ting. Icke desto mindre begärte käranden till vittnes Nämndeman Jacob Ersson och Hummelholms grannen Jon Jansson, vilka såsom ojävaktiga befunna efter avlagd vittnesed och undfången varning för mened gemensamt intygade, det de i följe ankommit på äldre Jon Jonssons gård kring April månads slut förledit år kort efter en midvecka och då fått anvara, det yngre Jon Jonsson utrivit igentimrade dörren på Stallrummet, bortburit andra dörren av bräder bortom gården, ävenså nedrivit en tredjedel av mellantaket i Stallet och hölt på att framföra tallklabbar till vältande för dörrarne. Vittnen alltså tillsport honom varföre han så skulle göra , då han därtill svarat, att Jan Jansson haft sin boskap länge nog i hans hus. Uppläst, och hade desse vittnen ej mera att säga, utan framlade härpå käranden nyligen undfångne vittnesbörder av Hummelholms grannarne Erik Jansson och Lars Matsson jämte fullväxta Lappigan Karin Pålsdotter ifrån Brattfors innehållande lika beskaffad framfart av yngre Jon Jonsson efter dess ankomst från Högbrännan till fadrens gård, men Lappigan därjämte förmält, att hon varit inne i stugan hos honom och hört hans bemälte far säga, det han skulle hasta sig ut och bortdriva Jan Janssons små kreatur från Stallrummet, han har länge nog haft dem där, men föräldrarne varnat honom därifrån, ävenså Erik Jansson sett Jan Janssons hustru gått husvill på gården bortbärande späda kalven till grannen yngre Erik Erssons gård. Och Lars Matsson åter erfarit, att bottenfyllningen nedfallit på golvet, jämte det han sett Jon Jonsson uppfarit på taket, huggit av takvedryggarne och lagt veden avsides, vilket allt käranden Jan Jansson underställte Härads Rättens gottfinnande till äntligt slut. Efter övervägande härav, och alldenstund yngre Jon Jonsson från Högbrännan finnes i så måtto för brott instämd och besvärad, men till sitt uteblivande något förfall icke tillkännagivit, och Nämndeman Nils Olssons därvid föreburne ursäkt om hans hustrus barnsängs förhållande dess mindre för gällande velat anses, som hon därjämte angivits hava flera veckor gått uppe. Fördensskull, och i stöd av Lag 11 och 18 av Rätteg bl prövar Härads Rätten på så satte skäl och omständigheter för rättvist, att icke allenast anse honom Jon Jonsson efter kärande Jan Janssons åtalan förfallen till 2 dal.smt böter för dess svarslösa bortovaro under Tinget, utan och pålägga honom vid 2 Rdal vite att nästa Tiing häruti häradet infallande ofelbart närvara, samt uti så beskaffat brottmål efter omständigheter svara och sig förklara. Varefter vidare Lag likmätigt slut får avvaktas. Dock bör käranden Jan Jansson detta utslag i god tid före samma Ting sin vederpart till underrättelse i så måtto behörigen kungöra låta.

AGN1766,18/3,§41:
S:D: Sedan denne Rätt enl. i går avsagt utslag emellan åkaren Jöns Jönsson i Hernösand och dess svåger Jon Jonsson i Hummelholm, om den förres hustrus tillständiga arv efter föräldrarne i Gärnäs ålagt Jon Jonsson att uti medarvingarnes närvaro låta upprätta behörig bouppteckning och tillställa dem en riktig avskrift utav avl. fadren Jon Olofssons Testamentariska författning år 1756, så företrädde nu åter parterne, ingivande deras i dag härutinnan träffade skrifteliga förening, av innehåll, att till undvikande av varjehanda besvär och kostnad med bouppteckningen och klander å testamentet, har Jon Jonsson nu givit svågern Jöns Jönsson 60 daler kmt förnöjning, denne däremot avsagt sig all talan om hustruns arv efter dess föräldrar, vilket parterne närvarande erkände, och tillstod den senare nu ytterligare, att han njutit av svågern omrörde 60 daler kmt. Varföre ock Härads Rätten skäligt fant denne parternes förening gilla och fastställa enl. 20 Cap: Rätteg:bl.
frånvaro avlevererat, som ock med hennes kvitto av den 10 Martii 1764 bestyrktes, innehållande att hon av Olof Olsson bekommit 90 daler för en häst, som Edström hade i Commission att försälja för 120 daler, men i brist av starkhet såldes till 90 daler. Seltyget skall ej varit bättre till Olof Olofsson av Edsträm lämnat. Men något hästtäcke har han ej om händer fått, ej heller Täckhiolen. Anhållande, att Flodin måtte påläggas köpeskriften uppvisa, och att Olof Olsson måtte lämnas anstånd till nästa Ting, att anskaffa besked av Handelsbetjänten Johan Åström och Isak Nilsson i Miäla, om Hästhandelen, med det mera. Och alldenstund Hofsecreteraren Sundius icke hade något skickeligt häremot att invända, vidare, än köpeskriften vore honom obekant. Fördenskull och i förmågo av 16. Cap: Rättegbl, fant Tings Rätten skäligt att bevilja Olof Olsson anstånd till sine bevis anskaffande till nödig upplysning i saken, dock så att han sin skyldighet härutinnan nästa Ting vid 5 daler smts vite bör efterkomma, då ock Handelsmannen Flodin äger att köpeskriften, som åberopas, tillstädes hava, så framt han densamma om händer fått. Viljande Härads Rätten därefter sig sluta och i detta tvistemål utlåta.



Källor
 1) Kråken. Johansson, Sven-Erik (http://www.sikhallan.com/)
 2) Eurenius, Jan (http://www.geocities.com/Heartland/Fields/2251)



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.2a, Programmet tillhör: Christer Wikström