DÖDSRUNA:
Änkan Kerstin Jakobsdotter ifrån Långed haft med sin man Per Larsson 3 söner och 4 döttrar.Begraft med hållen likpredikan.....framför predikstolen den 9 Aug. Levat 78 årTEORI:
(T) anser att hon är dotter till Jakob Andersson f.1645
(TS) har ingen uppfattning om far till Kerstin Jakobsdotter
ANM:Kerstin kan också var dotter till Jakob Ersson i Långed 3,men dett är ej troligt för då borde det ha angetts att Per Larsson och Olof Jakobsson var svågrar vid tinget 1685,2/9,§7 när de gjorde tingssak av sitt slagsmål.Jag håller för troligt att hon är dotter till Jakob Andersson.
AGN1731,29/11,§12:
Pär Pärsson från Örsbäck, drängen Pär Larson från Hallen samt Cronobåtsmannen Hindrik Lustig, berättar att deras fader Pär Larson i Långed nästlidne höst genom döden avlidit, och besvärar sig däröver att deras Styvmoder och Svärmoder, änkan Hustru Kiersin Jacobsdotter vägrar att upprätta Inventarium på kvarlåtenskapen, varöver de nu anhålla att hon härtill lagligen måtte förpliktas, samt till inventeringens förrättande föreslå Ländsmannen Hans Finberg, Nämndemännen Johan Pålsson i Torrböle och Olof Sjulsson i Lögdeå. Änkan hustru Kierstin Jacobsdotter genom sin son och Fullmäktige Jacob Pärson från Långed, bevisar att hennes berörde Man redan den 14 Juni 1728 i livstiden och i Gode mäns närvaro upprättat inventarium både över lösa och fasta egendomen, jämväl då överlämnat hemmanet till Jacob Pärson, och förmenar således dem intet hava makt att rubba vad hennes man och deras fader gjort och förordnat, och för det som för dem i livstiden av egendomen till sitt uppehälle undantagit, säger Jacob Pärson Modern vara (under ed) att visa nöjaktig räkning, och vad som bevisligen blivit utgivit i Begravnings omkostnader, hoppas han även till godo njuta, till vilket redogörande fullmäktigen på sin och Moderns sida begär Ombudsmannen Hr. Lars (Hurman) och Nämndemannen Johan Larsson i Bredvik. Mera var härvid intet att påminna.
Ty RESOLVERADES att änkan Hustru Kierstin Jacobsdotter skall innan nästa Ting, vid 5 daler smt. vite, likmätigt Kungl. Förordningen av den 4 Juli 1695 § 24 i vederbörande arvingars och förmälda Gode Mäns närvaro, så redeligen uppgiva all sin avlidne Mans kvarlåtenskap, att hon, om påfordras Edeligen anhålla kan, sig ingenting undandolt, som bör till delnings komma. Då även arvingarna å ömse sidor kunna andraga sina skäl och bevis till deras rättmätiga fordringar.
AGN1697,30/10,§1:
Cronones Ländsman i Nordmaling Bryniel Erichsson ( Bryngel Eriksson ), angav Jacob Olofsson från Järnäs tredje resan för begången tjuvnad, nämligen: Hos Pehr Hansson i Brewyk ( Per Hansson i Bredvik ), Jonas Johansson i Järfnäs ( Järnäs ) och Elias Isaksson i Järfnäs. Pehr Hansson I Brewyk, själv tillstädes, klagade att Jacob Olofsson fjärdedag Pingst om aftonen uppbrutit hans Häbbersdörr och där ut stulit 1 # Smör , 1/2 tunna Mjöl, Rågbröd och Tunnbröd efter 3/8 tunna Mjöl, 1/2 # kött, 1 Skjälskinnssäck ny. Berättades att något därefter innan han blev tagen, har han varit i Mjölkvarnen, dock därifrån intet taget efter mälden var svag och den intet behagade, utan samma gång skurit skällan av hästen som gick ute på marken och den borttagit, då han ock skadat hästen i halsen något litet. Jonas Johansson klagade för sig vara stulet utur Härberge 13 mark Smör, Bröd efter 1/8 tunna mjöl, Mjöl 3 1/2 kanna, 8 mark fläsk, som skedde morgon efter det han stulet hos Pehr Hansson. Samma natt har han av sin egen Moder stulit 1/2 # gäddor ut ur härbergs svalen där de satts att torka. Lördagen efter fjärdedagen har han stulit hos Elias Isaksson 1 # torra gäddor ut ur ladan där de var uppsatta att torkas. Eljest ock har han vittjat ryssjorna i Levar bäcken. Emellertid Jacob denna tjuvnad begått har han sig mest i Skogen uppehållit intill dess han blev tagen i Hallen, då han var framkommen att köpa sig mjölk. Över denna tjuvnad svarade Jacob Olofsson, tillståendes att han Pehr Hanssons härberge (häbre) uppbrutit med en snesa eller stör, och där ut stulit mjöl, bröd, smör och kött som han tvenne resor burit därifrån uti skinnsäcken han fann i härberget, en näver kunns (kont) och en skjorta, och i skogen gömt, men sade det intet vara alldeles så mycket som honom påföres. I Jonas Johanssons härberge hade han inkrupit genom gluggen. Sedan han klätt av sig upptaget dörren och borttaget 2 klumpar smör, något bröd, ett stycke fläsk och en tunna mjöl. Bekände sig samma natt hos Modern stulet ut ur härbergs svalen 1/2 # gäddor. Lördagen efter hos Elias Isaksson vid pass 18 mark torrfisk utur Ladan på det sättet att han satt stegen till gluggen och dragit till sig fisken. Alla dessa matsaker bekände han sig gömt i Skogen i mening att sig med dem en tid uppehålla, och sedan att begiva ifrån Orten. Skällan tillstod han sig skurit av Pehr Hanssons häst i mening att sälja den till hustru Kierstin i Långedh ( Kristina i Långed ) som begärt köpa en skälla, men råkade henne intet sedan att hon kunde få skällan, jämväl att han fiske brukat i Levar bäcken.
Pehr Hansson med de flera han stulit ifrån frågades om de fått något igen av denna tjuvnad, som svarade sig intet något igen fått. Jacob Olofsson frågades om han försålt dessa saker och till vem. Svarade att han allena en kanna mjöl och litet smör sålt till hustru Kierstin Olofsdtr i Långedh för 15 öre, halvparten av fläsket fick hon också. Hos Nils Zachrisson i Hallen ( Nils Zackrisson ) har han (tagit) 1/2 # gäddor, för dem han fick 11 öre kmt. och något mjölk, 1/2 # gäddor togo de av honom i Hallen då han fasttogs. Det som intet imellertid var uppätit, är i Skogen liggande där han det gömt. Frågades varför han intet angav var han i skogen gömt dessa saker sedan han vart fasttagen? Svarade att han menat sig kunna slippa, att få taga det själv och komma undan. Bekände att skinnsäcken med Mjöl och Smör han taget hos Pehr Hansson ligga på Brewyks örn under en buske vid vägen. Näver konten med något bröd och smör i berget ovan Hallen, där också skällan ligger.
Ländsman angav också att denne Jacob Olofsson tvenne resor sönderbrutet Cronans fängsel och kommit på flykten. Berättade att han blev fasttagen halvannan vecka efter begången stöld och hos Pehr Hansson i Bredwyk satt i fotjärnen med handklovar på en hand, där han en dag i folkets frånvaro uppbrutet en länk av kedjan i handklovarna och gått till Skogs, men som han genast saknades och efterslogs, blev han igentagen samma afton, då han sönderslaget låset på handklovarna, dem av sig tagit, men fotjärnen har han ändå intet fått av sig, emedan folket kom för hastigt på honom. Sedan sitter han i Socknestugan att vaktas till dess tjuvkistan skulle bli färdig gjord, då han aktat efter tillfälle, och i det vakten somnat fått sig uti en yxa under sängen, går därmed ut till Skogs, där han kryper i en bergs-skreva och begynner slå fotjärnen av sig. Utav hans bultande blev han röjd. När folket kommer på honom har han redan med yxan huggit av ett fotjärn så att han hade en fot alldeles fri, det andra fotjärnet har han ock nästan avhuggit, och där folket intet snart funnit på honom hade han innan 1/2 stund haft järnen alldeles av sig. Därpå sattes han i kistan med fotjärnen.
Detta allt tillstod och bekände Jacob Olofsson sant vara. Folket besvära sig högeligen över denne Jacob Olofsson, att de aldrig för honom kunna vara säkra i sina hus om han slipper, ej heller är någon bättring till fömoda. Det han ock med sin uppsyn nogsamt giver tillkänna. Lovar dock vilja göra bättring. Det Jacob Olofsson stulet hos Pehr Hansson i Brewyk värderades för 8 dr. smt., hos Jonas Johansson i Järnäs för 3 daler 3 öre smt., hos Elias Isaksson ibm. för 24 öre smt., hos Modern för 12 öre smt.
Och alldenstund Jacob Olofsson tvenne resor tillförne är Lagförd och dömd för sin begångna stöld då han lupit gatlopp bägge gångerna, tvänne Ting å slag näst före detta. Likväl nu 3 resor igen kommer och så mycket mindre bättring hos honom är till förmoda som han gömt i Skogen det han stulit och intet velat det uppenbara, i mening kunna göra sig lös och det nyttja till rymmnings, det han tvenne resor sökt i det han sönderbrutit ålagda fotjärn och stängsel. TY DÖMES JACOB OLOFSSON TILL DÖDEN, i förmågo av den 3:e. punkten angående tjuvnad i Kungl. Straffordningen år 1653, som hemställes Höglovliga Kung. Hovrättens vidare högrättvisa omprövande och Dejudication.
