Olof (Tåmfursten) Andersson

Kallad "Tåmförsten"; titelperson i Åke Lundgrens bok "Furstens hus". (LK)Utdrag ur rättegångsprotkoll: "Avskrift ML ...framhades för rätten Oluff Andersson ...... i Tåme benempdt Karijn, som .... för kiätterit, medh Oluff Andersson och Twå ... . hans sönner Hans Olsson och Jacob Olsson. Till Thet första bekende hon, att hoon i trij År tjente, hoss, Oluff Andersson, och war det widh Fälleforsen, Thett andra hans heman som lijgger, sex mijlor ifrånTome, och på första året lätt hon sigh belägra aff Hanss Olsson, så bleff Hans Olsson gift detta och Hans Olsson närwarandes, om Jacob Olufson bekende hon, att på thett andra året om wåren hände att dågh hon bäddade hans säng, kom han och kastade hänne up i sängen, så sade hon, Tu får intet liggia när mig effter thet broder Hans Olsson först haffuer legat hoss migh men han svarade och sade the skadar inthett och bedreff så sin gerningh med hänne, och andra gången om sama sommaren,.......i höandstijden, lågh han och hoss hänne. Effterst i samma höandstijdh kom Oluff Andersson Till samma förbenemde Fälleforss och när som hon bedde hans sängh in i stuffun neder på Gålffut dåå lågh han hos hänne förste gången och hon warnade honom intet för Jacob, men andre gången om hösten lågh han hos hänne in i kammarn, och så warnade hon honom och sade, din son Jacob haffuer legat hos migh men han suarar shett skadar intet, sammalunda haffuer han och haffda hänne några gånger uthi bastugun, och der effter kom hon tienst hoss Jon Olsson i Byske, och, Tientt ther i tugh år, och på första Året, kom åter Oluff Andersson i omgenge medh hänne på wägen när The drogo Till Kiörkian, ty när the komo in till en mijla, sände han der drängen som fölgde honom sin kos för att ... hänne och sade, huad du icke will ..... wille så skall jag klaga på tigh, ...... Tu haffuer affhändt migh ifrån, och .... han der sina fulle gerningh medh hänne...nekade hon för mere gerning .... och der effter kom i tienstt hoss T om ... och war ther itt År, så åter till T .... förbd Jon Olsson och wahr i ett år ..... Gångne höst ... kom hoon .... hos Oluff Andersson i .... förenempde höst, hade åtter Jacob ..... medh henne, och Thett skedde i skoghen när the woro effter näffuer och dåå warnade ..... och sade, din fader haffuer legat hos migh men han sade dett skadar intet, och ... sin gerningh medh hänne; och thetta_..haffuer hon onödgat och otvingat.......lighern bekent .... son in för rätten, och frågades honom ....han sher Till ....wille, dåå först, att hon är en wittwillingh: Då spordes The 24 i nempnden såto,.... meninghe man på Gålffut stode, så .... Them synnerligh som hänne haffuer upföd .....hoss, så nekade The och sadhe, alrig __.. haffua förstådt, och att hon alrigh __. waridt och än är, widh sin fem sinne .... skull, åter hade han sin ..... på ..... Arffuidsson i moren, och Jon Olsson i wiken, att hoon annorlunda skulle haffua .... och skulle heetas frija honom men när thee båda stäldtes för rätten, sade The neij emot Oluff Andersson, och sade att hon samma lunda, nu i näst förliidin juli hälgh bekende för dem om sin missgerningh, som hoon här Til förrut bekentt haffuer: både om Oluff och Jacob: åter beropade han sigh på Her Christopher Capellan: att hon skulle haffua nekat för honom: men här Christopher suarade och sade, att hon bekende för honom, att Oluff Andersson haffua hafft beställa medh hänne, men om sönnerne bekende hon intet: och orsaken hur hon bekende sigh för här Christopher är denne: att Then onde spökiade för hänne i Oluff Anderssons gård nu i winter, så och hännes samwett qualde hänne, derföre drogh hoon Till Byskie: och sände budh effter här Christopher. Ather frågades Oluff Andersson Till, om han hade några flera skiäll, Till att för läggia hennes bekennelse: dåå sade han att, Jon Oluffsson i Byske är hans Affundhs man, och hade sådant var kommit: Så stältes förbd: Jon för rätten, ock bekende han, att för fyra Åhr sedan, då hon Tient hos förbenemde Jon Olsson, då bekende hoon för honom att både Jacob Olsson och Oluff Andersson hade legat hoss hänne: Så gick förbd: Jon hem Till Oluff Andersson: och hemligen sade för honom hännes bekennelse: efter the tåå woro godhe wenner och förmante han Oluff Andersson, att han skulle giffua hänne sin löön som hännel stodh Til .... hon Tiente hoss honom ty hon Ta.... om sigh och Tin son sade han ..... Oluff then warningh och förmaningh och gaff hänne en halff engelsk kiortell sin återstående lön, dåå fick hon .... samma kiortell, aff Jon Oluffson 8:ar ....: och Talade så intett mer ... als Thetta bekende och Tilstod ... son, att Jon så giorde och .... då voro godhe wenner: Sådan hades både .....och .... in för rätten i bäggias ..... Tillstodh witnade och bewiste .... i nämnden, att han hade bedriffidt thenna gerningh medh hänne, som tilförne ståår uptecknat: En dågh ....will bestå någon gerningh medh h ... Fälleforssen ..... dett bekende ..... han sigh haffua ...... henne beställa .... och säger Till halffua gerningh .... dett han så tuekar aff och Till, föregiffue .... han och beder, att hans olsson hans skall icke bliffua inskriffuer och säger att .....är nogh: att han sielff bekenner sigh: och .... Jacob, och intet hans Olsson: .......: och säger, att han intet war ..... honom: för hans sönner, och Til besk .....är shett hans ödmiuke bön, och begiäran ..... månge gånger beder att måtte ...... Och Til yterligare skäll och bewijs, att Oluff Andersson haffuer dett wettat, att Hans Olsson, haffuer häffdatt hänne, förre än Oluff kommer i lägermåll medh hänne, då införer hoon denne: skiäll och säger, strax Hans Olufsson war gifft bliffuen, och hans hustru war ditt kommin efter hon Tå wistades i Fälleforssen, kom Oluff Andersson en gångh och gick in i bakastugun, der förbde Karin och en annan hans stille quinna, som nu är döö stod och bakade, sade Oluff Andersson Till hänne, Karin huad wa ..... Tigh: effter jagh hörer Tu är något sörjande, är du medh barn, sade hon neij, åter sporde han hänne, och sade, haffuer tu legat hoss Hans: Då suarade hon jaa: Annan gången frågade han hänne än ytterligare inne i stuffuan när the fingo sigh: talatt på samma sätt och hon suarade lijka som förre. Här till suarade Oluff Andersson och sade, att han drogh Till Fälleforssen, och när han kom diitt gick han in Till Lasse Ericsson, och Lasses hustru, sade Till Oluff: Din lege piga Karin hon är så sörjande bliffuen sädan hustru Malin Tin: ..... hustru kom hitt: dettär något på ferde: nu om Afftonen, när Oluff hade lagt sigh i sängen neder på gålffuet, sade han Karin kom hitt mijn dåtter, och sätt tigh här på huffued gerden, och han frågade hänne så hijt och dijt, och om hon var medh barn sade hon neij, och .... sigh haffua mistancka om sin son .... Endoch han ...... och beståå, att han frågade hänne, o __.Olufsson: men Kommen ståår ___.uppå, och beuisar honom att ..... de hänne, om Hans Oluffson hade hafft hänne: och han beijakade ...... uppå all denne hännes bekennelse så rett och sandt är sade hon si dödh: och bestå in till dödhen: .... badh och begiärde hoon, att ett nådogdt straff, och icke....." (Kopia av utdraget har erhållits från Rolf Nordh).Olof Andersson ( -1607) står som ägare till Tåme 2 1557-1607. År 1559 var hemmanet på 8 markland och 3 öresland. På sommartinget 1564 blir han åtalad för ogill humlegård och får böta 5 öre. Vid Älvsborgs lösen 1571 äger Olof Andersson 9 lod silver, 9 mark tenn, 1 skålpund och 15 mark koppar, 7 kor, 5 får, 4 getter, 1 svin samt 1 häst för 15 mark. Egendomen värderas till 151 mark och 1 öre. På sommartinget 1583 blev han åtalad tillsammans med tre andra personer för att de hade "sköffla" sin fisk som tillkom Kungl. majt. Han gav 4 mark. Bomärke 1607 var ett hjärta. .År 1577 är Olof Andersson för första gången antecknad som länsman. Denna befattning verkar han behålla fram till sin död 1607. År 1591 företog svenskarna ett krigståg mot Vita Havet. För krigståget insamlade och anskaffade Nils Andersson i Storkåge en mängd båtar om fördes till Österbotten under ledning av Olof Andersson i Tåme. I slutet av 1570-talet börjar Olof Andersson köpa till jord. Han äger sannolikt Drängsmark nr 14 1579-82. Sedan byter han bort detta hemman till Olof Ersson på Fällfors nr 2. Vidare äger han Byske nr 5 1582-85. Detta hemman byter han sannolikt bort till Lasse Ersson i Tåme. Lasse Erssons hemman i Tåme slår han ihop med Tåme nr 2. År 1579 uppgår hemmanet till 11 markland och 2 öresland. År 1581 finns det belagt att han äger ett hemman i Fällfors. År 1533 har han sitt hemman fritt enligt ett brev från året innan. Friheten upprepas andra år. År 1536 är hemmanet på 15 markland och 7 öresland. Nu har han sannolikt förvärvat Lasse Erssons hemman i Tåme. Enligt Bureus var Olof Andersson gift med Sigrid Olofsdotter vilken var en dotter till Olof Olofsson i Jävre i Piteå socken. Olof Olofssons far hade samma namn och var gift med Britta som var en dotter till Jakob Andersson i Bureå. Enligt Bureus anteckning var Olof Andersson birkarl. Olof Andersson finns upptagen som köpman 1586-88 och 1590. År 1577 var Olof Andersson med sin skuta till Stockholm. Lasten bestod av 4 tunnor lax, 4 tunnor strömming, 64 spickelaxar, 80 lispund torrfisk, 16 kohudar, 64 bockskinn, 128 getskinn samt 128 kalvskinn. När han var nere 1582 hade han 48 lispund torrfisk samt 16 decker (160 st) bockar. År 1584 bestod lasten av 1 tunna lax, 16 spickelaxar, 16 lispund torrfisk samt 32 bockar. När Olof Andersson var i Stockholm 1586 hade skutan som last 80 lispund torrfisk, 16 tunnor krampsill, 32 bockar samt 16 hudar. År 1590 var han i Stockholm sannolikt med sin egen skuta. Olof Andersson hade ett skepp 1594 då han ger pengar till kyrkan. Jon Andersson som sannolikt var en bror var 1579 till Stockholm med sin skuta. Lasten bestod av 48 lispund torrfisk, 4 tunnor strömming, 64 kalvskinn samt 24 tunnor krampsill.År 1586 uppläts laxfiskena i Byske och Fällfors till Olof Andersson. År 1593 sägs att Olof Andersson i Tåme hade fisket tillsammans med några bönder i samma by. De hade fisket årligen på stadga. Fisket bedrevs med 4 tinor och stakanät. År 1595 hade Olof Andersson en sågkvarn. Det är den först dokumenterade i Skellefteå socken vid sidan om Johan III:s från 1573. I hjälpskattelängden från 1599 äger Olof Andersson 14 tunnors utsäde, 40 kor, 9 kvigor, 2 ungtjurar, 22 får, 18 unga får, 24 getter, 6 hästar och 80 lod silver. När hertig Karl, senare Karl IX, reste genom Västerbotten år 1602 fick Olof Andersson i uppdrag att köpa in 40 renar som skulle användas till transporter. Som betalning fick Olof Andersson 20 tunnor korn. Han fick dessutom 6 tunnor salt för att han tog emot resande efter kustlandsvägen. På sommartinget i Torneå den 17 juli 1604 var Olof Andersson med i nämnden. På sommartinget i Skellefteå 1604 hade det kommit fram att länsmännen i Skellefteå socken Olof Andersson i Tåme och Olof Nilsson i Hedensbyn hade "kommit i rop och ryckte för kvinnofolk". Rätten kunde varken fria eller fälla så bägge dömdes vardera till 40 mark böter för "förargliga åthävor'. De gav tillsammans 60 mark. På vintertinget 1605 dömdes sonen Hans Olofsson till 40 mark i böter för lägersmål med Sara Larsdotter i Fällfors. Hans bror Jakob Olsson blev dömd till 100 daler i böter för att han "hävdat sin broders frilla". På vintertinget 1606 framgår att Olof Andersson hade betalat sina söners böter, 110 daler, med en skuta. Olof Andersson kallades för Tåmförsten, dvs. Tåmeförsten. (Källa: B&G s 31-32). Åren 1583-84 redovisas länsmannen Olof Andersson i Tåme som ägare till Fällfors 2 i tiondelängderna. Men han kan ha ägt hemmanet redan från 1576 då både Olof Ersson och Olof Andersson finns under Drängsmark. År 1581 ger Olof Andersson ut i tionde för "forshemmanet". Sannolikt äger han hemmanet 1581. Olof Andersson kan ha ägt Drängsmark nr 14 en tid och bytt bort det mot Fällfors nr 2. Olof Ersson övertar hemmanet i Drängsmark. Åren 1585-89 finns Erik Ersson som innehavare av gården i Fällfors. Han kan ha varit en bror till den tidigare ägaren Olof Ersson. Sedan finns Olof Andersson upptagen som ägare spridda år fram till 1607. Åren 1602-03 finns hans son Hans Olofsson redovisad på gården. Olof Andersson brukade även Fällfors laxfiske. År 1588 nyttjade han fisket mot att han erlade en stadga till kronan. Fisket bedrevs med 3 stakanät. I rättegångsprotokollet från 1607 då Olof Andersson döms till döden framkommer en del uppgifter om gården. Olof Anderssons söner Hans och Jakob har brukat gården med hjälp av en eller ett par pigor. Olof Andersson har sporadiskt kommit till gården. Pigan Karin Esbjörnsdotter från Kågeträsk kom till gården 1599 och Hans Olofsson hade umgänge med henne. Senare samma år blev Hans Olofsson gift. Det andra året, 1600, tvingade sig Jakob Olofsson på Karin, trots att hon varnade honom att hans bror hade haft umgänge med henne tidigare. Samma år hade även Olof Andersson umgänge med henne trots att hon varnade honom för att hans söner hade belägrat henne. År 1602 kom Karin i tjänst hos Jon Olsson i Byske och stannade där i två år. Det kom fram att även Jon Olsson hade legat med Karin och hennes syster Lisbeta. År 1604 kom Karin Esbjörnsdotter i tjänst hos en bonde vid namn Tomas. År 1605 kom hon tillbaka till Jon Olsson. Året därpå kom Karin Esbjörnsdotter åter tjänst hos Olof Andersson. Vid julen samma år "spökade den onde för henne" i Olof Anderssons gård. Samvetet orsakade henne kval och hon tog kontakt med Christoffer kaplan och bekände för honom om Olof Anderssons förehavanden. På sommartinget 1607 dömdes Olof Andersson, Karin Esbjörnsdotter, Jakob Olsson samt Jon Olsson i Byske till döden. Jakob Olsson blev arresterad men lyckades rymma. Det är oklart om han verkligen blev avrättad. Många som rymde på den här tiden for över till Norge. Källa: B&G s.45-46.)