643 Helena Larsdotter

Helena Larsdotter ansågs trollkunnig och lärde sin sonson Hindrik Mattsson finska ramsor. Bonden Anders Nilsson i Ultervattnet i dåvarande Bygdeå sände den gamla soldaten Olof Humbla med bud att han behövde hjälp mot värk och invärtes bolningar. Hindrik reste de 14 milen upp till Ultervattnet, väl utrustad med gammal bocktalg, svinister, abborrister, ormister, björngalla, räv- och björnhjärna och några örter, vars namn han inte visste. Väl framme smorde Hindrik in de sjuka kroppsdelarna och läste en finsk trollruna som tog honom så hårt att han under läsningen både ropade och råmade. När man ändå fått en finsk visman upp till Bygdeå passade även andra sjuka på att anlita honom. Han tog mull från bastugolv och strök på sjuka ben och kastade ett par vita silvermynt i gårdsbrunnen. Bra betalt tog han. En sjukling fick lämna ifrån sig en dyrbar silversked och 4 karoliner. När man sedan insåg att smörjningen var värdelös stämda man Hindrik. Inför tinget i bygdeå fick Hindrik redogöra för den finska ramsan han sade sig lärt av sin mormor. Hindrik erkände först att han lärt sig av sin fader att av "åtskilliga slags ister tillreda varjehanda smörjelser för in- och utvärtes sjukdomars botande". Den "Finska bönen" sade han sig ha lärt av mormodern Helena Larsdotter. Men vid tinget i Gottsunda prästgård 3 mars 1713 så tog han tillbaka sitt tidigare erkännande med förklaringen att han blivit hotad av befallningsman Petter Gadde att namnge någon. Nu fritog han helt fadern och mormodern och sa att han själv uppdiktat bönen och konsten att tillreda smörjelsen hade han själv lärt sig av vägfarande som han omöjligen kan minnas. Tinget frikände de gamla från åtal och Hindrik Mattson från åtal för tillmälet. Hindrik avled redan 1717 och hemmanet blev öde till 1719. Fadern avled 1723. Helena dog i Knaften 1718. Den finska bönen översatt till svenska: "Värk och sveda skall bortgå - där den känner värken stå - Din Fader, Han sörjer över det - att du så länge är, - Modren tycker alltsammans illa vara - Du har mat nog hemma - med mindre du icke här vill bo - gör god om natten - så att det är allt gott innan som dagen blir - och bättre än det varit före." Källa: Tyko Lundkvists bok: "Olåt och munbruk", 1977, sid 108-109. Dessa finska trollramsor är de äldsta nedtecknade finska skrifter som finns i övre Norrland. Befallningsman Petter Gadde dömdes för profanatio eller blasfemia indirecto (hädelse) till döden för att han i fyllan klivit upp i altarringen och mässat: "Tackom och lovom Herren", men istället för att sjunga Halleluja sjöng han tre gånger "Hernodius, Häggström och jag". Sedan gick han upp i predikstolen och utbrast: "Allt kött är hö och allt hö är kött". Vidare fortsatte han: "En kunglig spira och en bondes spada, en dukat och en kolort gäller lika mycket på den yttersta dagen". Komministern Anders Hernodius blev upprörd och ropade: Gack dädan, stå inte och skäm bort predikstolen". Han menade också att Gaddes sångröst inte alls dög för mässande. Källa: Tyko Lundkvists bok: "Olåt och munbruk", 1977, sid 111.