Per Nilsson

AGN1738,20/3,§29:
Per Nilssons stuga nedbrunnen genom vådeld.

AGN1741,23/2,§11:
I den vid sista Ting förehavda tvistiga arvssaken mellan framlidne Hans Johansson och dess Hustru Karin Abrahamsdotters i Hummelholm arvingar, inlämnades nu en förenings skrift den 1 i denna månad upprättad och underskriven av mannens arvingar Anders Johansson på Nordmalings Kyrkovall, Hustru Wallborg Johansdotter, gamla pigan Märeta Johansdotter, till vilken Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle åtagit sig förmyndareskapet, Johan Johansson i Afwa, Olof Johansson i Hörnsjö, Erik Jonsson i Aspeå, Soldaten Petter (Stadz) Hustru Karin Johansdotter, ogifta pigorna Brita och Margareta Johansdöttrar för vilka Nämndemannen Olof Sjulsson i Lögdeå åtagit sig förmyndarskapet. Och utgamla hustrun Karin Abrahamsdotters arvingar Olof Olofsson i Brattfors, Johan Andersson i Hummelholm, Per Eriksson i Ledusjö, Olof Danielsson i Norrbyn, Matts Johansson på Nordmalings Kyrkovall, Tobias Olofsson i Gräsmyr, Per Jacobsson i Flärke, Anders Jacobsson i Vitvattnet, Per Nilsson (ibid.), Båtsman Erik Rundmans hustru Margareta Jacobsdotter, Nils Matsson i Bastuträsk, ogifta pigan Anna Jacobsdotter för vilken Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle åtagit sig förmyndarskapet. Å framlidna Hustru Ingeborg Abrahamsdotters arvingars vägnar har därvid sig inställt Länsman Hans Finberg såsom deras förmyndare och Rätts bevakare, havandes bemälde Länsman Finberg jämte (fullmäktige) Johan Pålsson i Torrböle, Olof Andersson i Öre och Olof Sjulsson i Lögdeå, denna föreningsskrift såsom vittnen underskrivit och är av det innehåll att all den egendom som Hans Johansson och Hustru Karin Abrahamsdotter sammanägt, under hans hand och disposition nu vara må så riktigt uppgivas bör att det däröver författade inventarium ärligen verifieras skall, att någon gör sig delaktig av bemälda egendom sådan hustru Karin Abrahamsdotters (utgöring), utan allt redeligt på sitt samvete uppgiva, och till anteckning veterligt bör frambära, som sedan i anledning därav kommer ut efter lotten att delas, varav Mannens arvingar komma att njuta 3 lotter, och Hustruns arvingar 5 lotter, som allt skiftas å vardera sidan omräknade arvingarna emellan.
Utom detta haver och dessa arvingar beslutit att låta av parterna (gemensamt) utgå till fullmäktigerna å ömse sidor avlönande och andra förväntade omkostnader så må vid första Ting som innan saken till detta slut kommit, bestigande till Etthundrade trettiotvå daler kmt., samt dessutom hava samteliga hustru Karin Abrahamsdotters arvingar enligt sina arvslotter att bidraga till Johan Johanssons i Afwa och Olof Johanssons i Hörnsjö fullmäktiges förnöjande, 30 daler kmt, Anders Johansson på Kyrkovallen 30 daler och dess Systrar Wallborg och Märta Johansdöttrar 24 daler, gör tillsamans åttio fyra daler kmt., som förbemälda Johan och Olof Johanssöner hava att återlämna må vid skiftets slut. Vilken förening på begäran protokollerades, och lät Rätten i övrigt vid denna arvingarnas förening bero och förbliva.

AGN1759,13/3,§29:
Båtsman Anders Nording, som ock kallat sig Holm tillika med pigorne Margeta och Karin Pärsdöttrar i Hwitwatnet besvärade sig efter stämning däröver, att Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter därsammastädes, skola uti Nordmalings socken om dem utspritt, att desse benämnte pigor med Nording, som är gift, skola haft sängelag. Och således som detta äreförklenliga rykte om dem utkommit, så att även det Wördige Prästerskapet i församlingen därav tagit anledning både Nording och Margeta samt Karin Pärsdöttrar ifrån Herrens Högwördiga Nattvard att avstänga, förmente de att Mårten Andersson och hans hustru borde stanna för RECONVENTION och lagligen anses, helst emedan med Pär Johanssons ifrån Nybyn i Umeå d. 23 februari nästlidne givne skrifteliga vittnesbörd bestyrkas ville, att pigan Margeta år 1757 om hösten flyttat utur sin säng och bäddat åt sig i ett hölider långt bort vid väggen, då ben:de vittne och Holm där legat vid dörren på det Holms hustru skulle få rum i stugun, när hon föll i barnsäng.
Svaranderne framlade till förklaring häröver Margeta Olofsdotters i Hörnsiö den 25 februari nästlidna avgivne vittnesbörd, förmälande, att då hon i förlidna vår begärte av Pär Nilsson i Hwitwatnet att få hans dotter Margeta till tjänst, svarade han: "Gud vet vem hon kan tjäna åt året", och när han vidare frågades om orsaken, sade Pär Nilsson att "I väl hört av det rykte, som är om Holmen och henne?" Därpå vittnet kom att närmare spörja, om det skulle vara sanning, som folket hade att säja om dem? Pär Nilsson svarade: "Gud bättre, där rök är så är ock utan tvivel eld".
Ifrån Comministern Vördige och Vällärde Olof Wattrang inlämnades ytterligare dess intygan av innehåll, att Mårten Andersson till sitt samvetes befrielse berättat för honom, att Nording i förlidna vår under sitt vistande i Hwitvatnet legat i en stuga i ena sängen och Mårtens ogifta svägerskor Karin och Lisa i den andra med haka innanpå dörren, det ock Pär Nilsson änteligen erkänt för Hr Kyrkoherden Magister Unaeus, så för Comministern såsom oanständigt, och att Lisa, som nu efteråt befunnits lägrad, förlidna Pingst lördag sagt för benämnte Herr Kyrkoherde, att Nording och Karin legat tillsammans uti en säng. Påtagande sig Mårten Andersson nu för övrigt, att överbevisa Nording detta oanständiga förehållande, såvida han därtill ej mindre än Margeta och Karin enständigt nekade. Varföre de nu instämde vittnen förekallades, näml. Erik Olofsson Runman och Brita Eliesdotter från Hörnsiö samt drängen Jacob Andersson från Hwitwatnet, av vilka de bägge sistnämde befunnos jävaktige, den förre i anseende till instämd sak emot Nording och den senare som pigornes Margeta och Karin Pärsdöttrars syskonebarn. Emot Runman var intet jäv, utan efter avlagd vittnesed intygade, att han hösten år 1757 såg Nording ligga uti halmlidret i sin säng vid dörren, varest ock pigan Margetas säng var invid väggen, men hon uppstigen gången därifrån. Brita Eliesdotter intygade utan ed, att hon såg, att Nording en natt förlidna höst klev utur sin säng i Wallstugun och lade sig emellan pigorne Margeta och Karin. Märkandes icke när han gick därifrån. Icke desto mindre nekade desse härtill ännu alldeles. Och ehuruväl Mårten andersson sade ännu flere vittnen vara till deras övertygande att tillgå, förmente han dock, att hans oskuld till ryktets utspridande vore nog uppenbar. Swän Johansson och hustru Anna Nilsdotter i Brattfors och Anna Olofsdotter i Norrbyn, som Nording till vittnen om ryktets utspridande inkallat och här uppvaktat, begärde betalning för deras besvär, finnandes numera deras vittnesmål onyttigt, sedan Mårten Andersson åtagit sig bevisa Nordings samt Margetas och Karins oanständiga uppförande.
Utslag
Som Nording och pigorne Karin och Margeta Pärsdöttrar med deras sammanliggnade uti ett och samma rum själva prövas hava givit anledning till det om deras förehållande utkomne ryktet, varföutan desse senares fader Pär Nilsson och Syster Lisa Pärsdotter för det vördiga Prästerskapet gjort denna oanständighet uppenbar, alltså finner Härads Rätten, att Nording samt Margeta och Karin Pärsdöttrar varit alldeles obefogade för detta att tilltala Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter, vilka fördenskull härutinnan befriade varda. Prövande skäligt och med 29 Cap: Rättegbl rättvist vara, det skall Nording jämte Margeta och Karin Pärsdöttrar såsom för missbrukad Rättegång tillsammans böta 5 daler Smt och vara skyldige, att ersätta svarandernas kostnad härvid även 5 daler samma mynt, jämväl att förnöja sine egne inkallade vittnens besvär tillsammans med 6 daler allt Silfrmt.

AGN1762,16/3,§28
Olof Johansson i Hörnsiö besvärade sig däröver, att Nybyggaren Pär Nilsson i Hwitwattnet nu uti tre års tid skall slagit och bärgat hö av 2:ne Hönäs, som den förre upparbetat och av ålder nyttjat. Men svaranden nekade igenom sin fullmäktige Bokhållaren Välb:de Eric Bergwik till detta tillgrepp, skolande Pär Nilsson icke bärgat något hö på annat ställe, än han själv uppodlat, ehuru Olof Jonsson skall vara mindre berättigad till den omtalte hömossan såsom liggande på allmänningen och halvannan mil belägen ifrån Hörnsiö By. Länsman Väl:dt Anders Nygren och Nämdemannen Jacob Jacobsson i Örsbäck, som syn häröver hållit, berättade att Nybyggaren vid sitt nybygges tillträde varken fått sig desse omtvistade ägor tilldelte, ej heller samma lägenhet förrän de senare åren sig tillägnat, utan vore av ålder nyttjade av Hörnsiö Byemän. Dock lät Olof Olofsson i nästberörde by här tillstädes förstå, att Pär Nilsson själv upparbetat vad han bärgat, och ville Bergwik i övrigt icke gilla den syn, som skett av Jacob Jacobsson, vilkens måg är hemmansåbo i Hörnsiö och jämväl vill tillägna sig de tvistige slottesägorne. Rätten övervägade detta. Prövande skäligt, att anförde stridighet, Hönäsen angående, till ny oväldig syn utställa, vilken i Parternes närvaro å både sidor ske bör. Men i medlertid förbjudes Pär Nilsson vid 10 daler Smts vite, utom böter efter Lag, att annorledes än redan skett, utvidga sig på de tvistige slottes näsen, eller mera, än han bevisligen själv upparbetat sig tillägna av samma lägenheter intill dess laga utslag faller.

AGN1764,20/3,§41:

AGN1776,21/3:
Per Nilsson överlåter nybygget 5½ seland till mågarna Jonas Ersson och Abraham Johansson

AGN1778,16/3,§53:
Fastebrev. mågarna åbott sedan 1764

Mårten Anderssons svärfar, Per Nilsson i Vitvattnet, var född 1708 i Brattfors som son till bätsmannen Nils Andersson Wimpell och hustrun Brita Persdotter, som senare var bosatta i Rönnholm. Per Nilsson blev tidigt faderlös och vistades länge hos modern i Baggård. En kort tid var han dräng i Bredvik och sedan i Hörnsjö. 1728 gifte han sig med Ingeborg Jakobsdotter frän den byn. Därefter var de nygifta bosatta i Hörnsjö, där svärfadern Jakob Mickelsson 1691 tagit upp ett hemman av öde med sin svärfar Abraham Tobiesson och Tobias Jonsson i Gräsmyr som löftesmän.
Jakobs hemman hade tidigare bebotts av Anders Nilsson finne och det hade legat öde efter dennes död 1675 enligt domboken, men av mantalslängderna att döma hade Anders frånträtt hemmanet redan 1658 och härefter beboddes det av sönerna Nils och Matts fram till 1668. Sedan bodde här deras morbror Matts Hindersson, som emellertid lämnade byn för nybygget Lillarmsjö efter två år. Den siste bebyggaren före Jakob
Mickelsson synes ha varit Olof Pålsson, som i vart fall var borta 1679.
När man 1691 rannsakade över hemmanets beskaffenhet befanns, att åkern låg i "lind och lägde", att ängen var helt skogsbeväxt, dikena och gärdesgårdarna förfallna, husen nedruttnåde och till intet dugliga, så att en ny gård måste uppsättas. Sex års skattefrihet ansågs lämpligt.
Jakob hade söner, som kunde överta hemmanet. och Per tog tillsammans med två svägrar Anders och jon Jakobssöner upp ett nybygge halvannan mil norr om Hörnsjö. kallat Vitvattnet. Det är lite oklart när, men i kommunionlängden för annandag jul 1733 upptas jon Jakobsson och hustrun i Vitvattnet bland nattvardsgästerna och i september samma år hade Per Nilssons dotter Karin i Vitvattnet döpts.
Hustrun Ingeborg dog efter nära femtio års äktenskap och den 70-årige Per gifte om sig med Beata Persdotter från Ängersjö. I detta äktenskap föddes inga barn, i det första åtta. Av dessa överlevde fyra döttrar modern. Två av mågarna bosatte sig i Vitvattnet och den intresserade kan följa utvecklingen i Hembygdsboken sid. 600-604. Här står emellertid, att Pers härkomst var okänd. Efter Hembygdsbokens tryckning framkom att han var son till bätsmannen Nils Andersson Wimpell. Beträffande dennes bakgrund får jag hänvisa till en artikel som jag publicerade i Släkten nr 5 (1986) med några här tillagda ytterligare fakta