AGN1735,4/3,§35:
Per Nilsson vill intaga Vitvattnet till 1/4 mantal. Rek 15 frihetsårAGN1738,20/3,§29:
Per Nilssons stuga nedbrunnen genom vådeld.
AGN1741,23/2,§11:
I den vid sista Ting förehavda tvistiga arvssaken mellan framlidne Hans Johansson och dess Hustru Karin Abrahamsdotters i Hummelholm arvingar, inlämnades nu en förenings skrift den 1 i denna månad upprättad och underskriven av mannens arvingar Anders Johansson på Nordmalings Kyrkovall, Hustru Wallborg Johansdotter, gamla pigan Märeta Johansdotter, till vilken Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle åtagit sig förmyndareskapet, Johan Johansson i Afwa, Olof Johansson i Hörnsjö, Erik Jonsson i Aspeå, Soldaten Petter (Stadz) Hustru Karin Johansdotter, ogifta pigorna Brita och Margareta Johansdöttrar för vilka Nämndemannen Olof Sjulsson i Lögdeå åtagit sig förmyndarskapet. Och utgamla hustrun Karin Abrahamsdotters arvingar Olof Olofsson i Brattfors, Johan Andersson i Hummelholm, Per Eriksson i Ledusjö, Olof Danielsson i Norrbyn, Matts Johansson på Nordmalings Kyrkovall, Tobias Olofsson i Gräsmyr, Per Jacobsson i Flärke, Anders Jacobsson i Vitvattnet, Per Nilsson (ibid.), Båtsman Erik Rundmans hustru Margareta Jacobsdotter, Nils Matsson i Bastuträsk, ogifta pigan Anna Jacobsdotter för vilken Nämndemannen Johan Pålsson i Torrböle åtagit sig förmyndarskapet. Å framlidna Hustru Ingeborg Abrahamsdotters arvingars vägnar har därvid sig inställt Länsman Hans Finberg såsom deras förmyndare och Rätts bevakare, havandes bemälde Länsman Finberg jämte (fullmäktige) Johan Pålsson i Torrböle, Olof Andersson i Öre och Olof Sjulsson i Lögdeå, denna föreningsskrift såsom vittnen underskrivit och är av det innehåll att all den egendom som Hans Johansson och Hustru Karin Abrahamsdotter sammanägt, under hans hand och disposition nu vara må så riktigt uppgivas bör att det däröver författade inventarium ärligen verifieras skall, att någon gör sig delaktig av bemälda egendom sådan hustru Karin Abrahamsdotters (utgöring), utan allt redeligt på sitt samvete uppgiva, och till anteckning veterligt bör frambära, som sedan i anledning därav kommer ut efter lotten att delas, varav Mannens arvingar komma att njuta 3 lotter, och Hustruns arvingar 5 lotter, som allt skiftas å vardera sidan omräknade arvingarna emellan.
Utom detta haver och dessa arvingar beslutit att låta av parterna (gemensamt) utgå till fullmäktigerna å ömse sidor avlönande och andra förväntade omkostnader så må vid första Ting som innan saken till detta slut kommit, bestigande till Etthundrade trettiotvå daler kmt., samt dessutom hava samteliga hustru Karin Abrahamsdotters arvingar enligt sina arvslotter att bidraga till Johan Johanssons i Afwa och Olof Johanssons i Hörnsjö fullmäktiges förnöjande, 30 daler kmt, Anders Johansson på Kyrkovallen 30 daler och dess Systrar Wallborg och Märta Johansdöttrar 24 daler, gör tillsamans åttio fyra daler kmt., som förbemälda Johan och Olof Johanssöner hava att återlämna må vid skiftets slut. Vilken förening på begäran protokollerades, och lät Rätten i övrigt vid denna arvingarnas förening bero och förbliva.
AGN1759,13/3,§29:
Båtsman Anders Nording, som ock kallat sig Holm tillika med pigorne Margeta och Karin Pärsdöttrar i Hwitwatnet besvärade sig efter stämning däröver, att Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter därsammastädes, skola uti Nordmalings socken om dem utspritt, att desse benämnte pigor med Nording, som är gift, skola haft sängelag. Och således som detta äreförklenliga rykte om dem utkommit, så att även det Wördige Prästerskapet i församlingen därav tagit anledning både Nording och Margeta samt Karin Pärsdöttrar ifrån Herrens Högwördiga Nattvard att avstänga, förmente de att Mårten Andersson och hans hustru borde stanna för RECONVENTION och lagligen anses, helst emedan med Pär Johanssons ifrån Nybyn i Umeå d. 23 februari nästlidne givne skrifteliga vittnesbörd bestyrkas ville, att pigan Margeta år 1757 om hösten flyttat utur sin säng och bäddat åt sig i ett hölider långt bort vid väggen, då ben:de vittne och Holm där legat vid dörren på det Holms hustru skulle få rum i stugun, när hon föll i barnsäng.
Svaranderne framlade till förklaring häröver Margeta Olofsdotters i Hörnsiö den 25 februari nästlidna avgivne vittnesbörd, förmälande, att då hon i förlidna vår begärte av Pär Nilsson i Hwitwatnet att få hans dotter Margeta till tjänst, svarade han: "Gud vet vem hon kan tjäna åt året", och när han vidare frågades om orsaken, sade Pär Nilsson att "I väl hört av det rykte, som är om Holmen och henne?" Därpå vittnet kom att närmare spörja, om det skulle vara sanning, som folket hade att säja om dem? Pär Nilsson svarade: "Gud bättre, där rök är så är ock utan tvivel eld".
Ifrån Comministern Vördige och Vällärde Olof Wattrang inlämnades ytterligare dess intygan av innehåll, att Mårten Andersson till sitt samvetes befrielse berättat för honom, att Nording i förlidna vår under sitt vistande i Hwitvatnet legat i en stuga i ena sängen och Mårtens ogifta svägerskor Karin och Lisa i den andra med haka innanpå dörren, det ock Pär Nilsson änteligen erkänt för Hr Kyrkoherden Magister Unaeus, så för Comministern såsom oanständigt, och att Lisa, som nu efteråt befunnits lägrad, förlidna Pingst lördag sagt för benämnte Herr Kyrkoherde, att Nording och Karin legat tillsammans uti en säng. Påtagande sig Mårten Andersson nu för övrigt, att överbevisa Nording detta oanständiga förehållande, såvida han därtill ej mindre än Margeta och Karin enständigt nekade. Varföre de nu instämde vittnen förekallades, näml. Erik Olofsson Runman och Brita Eliesdotter från Hörnsiö samt drängen Jacob Andersson från Hwitwatnet, av vilka de bägge sistnämde befunnos jävaktige, den förre i anseende till instämd sak emot Nording och den senare som pigornes Margeta och Karin Pärsdöttrars syskonebarn. Emot Runman var intet jäv, utan efter avlagd vittnesed intygade, att han hösten år 1757 såg Nording ligga uti halmlidret i sin säng vid dörren, varest ock pigan Margetas säng var invid väggen, men hon uppstigen gången därifrån. Brita Eliesdotter intygade utan ed, att hon såg, att Nording en natt förlidna höst klev utur sin säng i Wallstugun och lade sig emellan pigorne Margeta och Karin. Märkandes icke när han gick därifrån. Icke desto mindre nekade desse härtill ännu alldeles. Och ehuruväl Mårten andersson sade ännu flere vittnen vara till deras övertygande att tillgå, förmente han dock, att hans oskuld till ryktets utspridande vore nog uppenbar. Swän Johansson och hustru Anna Nilsdotter i Brattfors och Anna Olofsdotter i Norrbyn, som Nording till vittnen om ryktets utspridande inkallat och här uppvaktat, begärde betalning för deras besvär, finnandes numera deras vittnesmål onyttigt, sedan Mårten Andersson åtagit sig bevisa Nordings samt Margetas och Karins oanständiga uppförande.
Utslag
Som Nording och pigorne Karin och Margeta Pärsdöttrar med deras sammanliggnade uti ett och samma rum själva prövas hava givit anledning till det om deras förehållande utkomne ryktet, varföutan desse senares fader Pär Nilsson och Syster Lisa Pärsdotter för det vördiga Prästerskapet gjort denna oanständighet uppenbar, alltså finner Härads Rätten, att Nording samt Margeta och Karin Pärsdöttrar varit alldeles obefogade för detta att tilltala Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter, vilka fördenskull härutinnan befriade varda. Prövande skäligt och med 29 Cap: Rättegbl rättvist vara, det skall Nording jämte Margeta och Karin Pärsdöttrar såsom för missbrukad Rättegång tillsammans böta 5 daler Smt och vara skyldige, att ersätta svarandernas kostnad härvid även 5 daler samma mynt, jämväl att förnöja sine egne inkallade vittnens besvär tillsammans med 6 daler allt Silfrmt.
AGN1762,16/3,§28
Olof Johansson i Hörnsiö besvärade sig däröver, att Nybyggaren Pär Nilsson i Hwitwattnet nu uti tre års tid skall slagit och bärgat hö av 2:ne Hönäs, som den förre upparbetat och av ålder nyttjat. Men svaranden nekade igenom sin fullmäktige Bokhållaren Välb:de Eric Bergwik till detta tillgrepp, skolande Pär Nilsson icke bärgat något hö på annat ställe, än han själv uppodlat, ehuru Olof Jonsson skall vara mindre berättigad till den omtalte hömossan såsom liggande på allmänningen och halvannan mil belägen ifrån Hörnsiö By. Länsman Väl:dt Anders Nygren och Nämdemannen Jacob Jacobsson i Örsbäck, som syn häröver hållit, berättade att Nybyggaren vid sitt nybygges tillträde varken fått sig desse omtvistade ägor tilldelte, ej heller samma lägenhet förrän de senare åren sig tillägnat, utan vore av ålder nyttjade av Hörnsiö Byemän. Dock lät Olof Olofsson i nästberörde by här tillstädes förstå, att Pär Nilsson själv upparbetat vad han bärgat, och ville Bergwik i övrigt icke gilla den syn, som skett av Jacob Jacobsson, vilkens måg är hemmansåbo i Hörnsiö och jämväl vill tillägna sig de tvistige slottesägorne. Rätten övervägade detta. Prövande skäligt, att anförde stridighet, Hönäsen angående, till ny oväldig syn utställa, vilken i Parternes närvaro å både sidor ske bör. Men i medlertid förbjudes Pär Nilsson vid 10 daler Smts vite, utom böter efter Lag, att annorledes än redan skett, utvidga sig på de tvistige slottes näsen, eller mera, än han bevisligen själv upparbetat sig tillägna av samma lägenheter intill dess laga utslag faller.
AGN1764,20/3,§41:
AGN1776,21/3:
Per Nilsson överlåter nybygget 5½ seland till mågarna Jonas Ersson och Abraham Johansson
AGN1778,16/3,§53:
Fastebrev. mågarna åbott sedan 1764
Mårten Anderssons svärfar, Per Nilsson i Vitvattnet, var född 1708 i Brattfors som son till bätsmannen Nils Andersson Wimpell och hustrun Brita Persdotter, som senare var bosatta i Rönnholm. Per Nilsson blev tidigt faderlös och vistades länge hos modern i Baggård. En kort tid var han dräng i Bredvik och sedan i Hörnsjö. 1728 gifte han sig med Ingeborg Jakobsdotter frän den byn. Därefter var de nygifta bosatta i Hörnsjö, där svärfadern Jakob Mickelsson 1691 tagit upp ett hemman av öde med sin svärfar Abraham Tobiesson och Tobias Jonsson i Gräsmyr som löftesmän.
Jakobs hemman hade tidigare bebotts av Anders Nilsson finne och det hade legat öde efter dennes död 1675 enligt domboken, men av mantalslängderna att döma hade Anders frånträtt hemmanet redan 1658 och härefter beboddes det av sönerna Nils och Matts fram till 1668. Sedan bodde här deras morbror Matts Hindersson, som emellertid lämnade byn för nybygget Lillarmsjö efter två år. Den siste bebyggaren före Jakob
Mickelsson synes ha varit Olof Pålsson, som i vart fall var borta 1679.
När man 1691 rannsakade över hemmanets beskaffenhet befanns, att åkern låg i "lind och lägde", att ängen var helt skogsbeväxt, dikena och gärdesgårdarna förfallna, husen nedruttnåde och till intet dugliga, så att en ny gård måste uppsättas. Sex års skattefrihet ansågs lämpligt.
Jakob hade söner, som kunde överta hemmanet. och Per tog tillsammans med två svägrar Anders och jon Jakobssöner upp ett nybygge halvannan mil norr om Hörnsjö. kallat Vitvattnet. Det är lite oklart när, men i kommunionlängden för annandag jul 1733 upptas jon Jakobsson och hustrun i Vitvattnet bland nattvardsgästerna och i september samma år hade Per Nilssons dotter Karin i Vitvattnet döpts.
Hustrun Ingeborg dog efter nära femtio års äktenskap och den 70-årige Per gifte om sig med Beata Persdotter från Ängersjö. I detta äktenskap föddes inga barn, i det första åtta. Av dessa överlevde fyra döttrar modern. Två av mågarna bosatte sig i Vitvattnet och den intresserade kan följa utvecklingen i Hembygdsboken sid. 600-604. Här står emellertid, att Pers härkomst var okänd. Efter Hembygdsbokens tryckning framkom att han var son till bätsmannen Nils Andersson Wimpell. Beträffande dennes bakgrund får jag hänvisa till en artikel som jag publicerade i Släkten nr 5 (1986) med några här tillagda ytterligare fakta
Båtsmannen Nils Wimpel
Bjurholmsnybyggaren Mårten Andersson och hans efterkommande har fått stort utrymme i Hembygdsboken - Nordmalings och Bjurholms socknars historia, redigerad och till största delen skriven av Tyko Lundkvist och ett ymnighetshorn att ösa ur för släktforskare. Mårten Anderssons egen härstamning från Anders Ersson i Ledusjö är också redovisad -från Anders kan man komma vidare bakåt till nämndemannen Erik Nilsson och till dennes far Nils Persson f. 1590, båda i Ledusjö. Längre bakåt har man veterligen inte kunnat komma tidigare se min diskussion om den troliga hårstamningen från den gamla släkten i Brattsbacka i min tidigare artikel om den gamla Ledusjösläkten! Det framgår också, att Mårten var gift med en dotter till nybyggaren i Vitvattnet~ Per Nilsson, vars härkomst uppges vara okänd. Nu har det senare visats, att Per var son till båtsmannen Nils Andersson Wimpell och dennes hustru Brita Persdotter, vilket framgår av Pers dödboksanteckning 1793. Här sågs också att Per blev fader- och
moderlös tidigt, och detta är riktigt vad beträffar fadern. Den enda säkra uppgiften om denne båtsman i flottans handlingar är nämligen, att han dog den 4 september 17 l 0, då Per var två år gammal.
När det gäller modern är förhållandet annorlunda. l förhörsboken för 1710-talet finns under rubriken Baggård upptagen en hustru Brita änka med sonen Per (Nilss 1715 tillskrivet) och dottern Margeta. l nästa längd finns änkan Brita kvar liksom sonen Per, som uppges vistas i Bredvik i 1723 års längd. l denna står sist under Sunnansjö "Båtsm. Wimpels änka Brita" struken. I död- och begravningsboken 1728 står det 5. Trinitatis (d.v.s. Trefaldighet, som detta år inföll den 21 juli) "Båtsman Nils Wimpels änka Brita f. 1673". Ingen annan båtsman Nils Wimpel fanns under 1700-talets första är (de enda med namnet som jag kunnat återfinna är Gabriel Eriksson Wimpell, som stod för rotan i Ava och Rönnholm 1701 till 1705-6, och Nils Andersson). Det måste alltså ha varit Per Nilssons mor, som överlevt sin make med arton år. Att hon sedan 65 är senare sägs ha dött i "sonens andra års ålder" liksom fadern, är väl inte mer uppseendeväckande än andra felaktigheter och felskrivningar i våra kyrkoarkivalier. Det sägs för övrigt också i dödsrunan, att Per gift sig med Ingeborg Jakobsdotter år 1733. då han enligt födelseboken redan hade tre döttrar med henne. Om man går till kyrkoräkenskaperna finner man. att det i testamente efter Nils Wimpels änka lämnats 18 öre 6:e söndagen i trefaldighet (28 juli) 1728 och att Per Wimpell lämnade en daler i vigselpengar på S:t Andreae dag (Andersmäss eller den 30 november) samma år.
I samband med en utredning som publicerades i Släkten om bonden, båtsmannen och fjärdingskarlen Johan Ersson (Blyg) i Sunnansjö och hans härstamning fick jag en del material från Tyko Lundkvist, bland annat en notis från vintertinget 1704 om att Nils Andersson i Nyåker erbjudit sig att ta upp ett ödehemman i Sunnansjö mot någon frihetstid. l löfte (borgen) gick Anders Mårtensson och Per Mattsson i Nyåker. Det var som regel släktingar, fäder eller svärfäder och andra, som anlitades som borgensmän. Anders Mårtensson var väl i det här fallet fadern och Per Mattsson skulle då vara kusin till Nils Andersson.
I mantalslängderna finns sedan Nils Andersson på hemmanet i Sunnansjö åren 1705 och 1706. l 1707 års mönsterrulla för båtsmännen har det tillkommit en Nils Wimpel - det är bara en hake: farsnamnet uppges vara Larsson. Fanns det då en annan
Wimpel före Nils Andersson eller var Larsson en av alltför mänga felskrivningar i äldre handlingar?
Nej, Per Nilsson i Vitvattnet var son till bätsmannen Nils Andersson Wimpel och hustru Brita Persdotter. Fadern dog 4 september 17 l 0 (i flottans längd över döda anges nu rätt patronymikon - Andersson), medan modern levde fram till 1728. l Per Nilssons dödsruna uppges felaktigt, att han blev fader- och moderlös i sitt "andra års ålder". Nils Andersson var son till Anders Mårtensson i Nyåker och syssling till sin sons måg Mårten Andersson. Hustruns härkomst är däremot okänd. Om Nils Andersson Wimpels härkomst skrev jag en uppsats i Släkten nr 5 (1986) (DB/SLnr61)