2704 David Olofsson

Född: omkring 1590 Mullsjö, Nordmaling (AC)¹⁾

Familj med 2705 Magdalena (1590 - )

Vigsel: ¹⁾

Noteringar

DBN1659,7/3,§7:
Hades för Rätten Hans Perssons styvdotter i Långed, Anna Olofsdotter, nu / eftersom modern Hustru Sigrid Nilsdotter berättar / på sitt elfte år vara, gjorde sin bekännelse, som följer, Nämligen:
År 1656 då hon var till tjänst hos David Olofsson i Mullsjö, skulle hennes Matmoder hustru Magdalena ha sagt, på en ?Tisdag litet före middagen - 3 veckor före Jul hemma i sin stuga då mannen var borta, att Trollkäringarna får 2 ? smör var sjunde dag som är var Torsdag ut ur Badstugeväggen, då hon sätter där en kniv, såsom ock ett pund smör av var barnkvinna om året. Plägar de ock bruka en bordsduk och garnhärva till att stryka boskapen all omkring var Jul-, Påsk-, Pingst-dag och alla högtiders aftnar, såsom och alla lördagskvällar. Därtill med upphämtar Trollkäringarna gamla kvistar och kvastar och tvagor, gamla skakelvidjor och skakelträn, såsom ock allehanda slags hår, som de taga av kreaturen, därav de göra över elden, spisen eller ungnen Bärkatten eller Bäran, som levande bliver, vilken de bruka till att suga och draga Mjölken eller Smöret ifrån boskapen.
Hustru Malin skall ock för henne ha sagt, att i Blåkulla eller Helvetet är bordet - 12 mil långt, därvid plägar sitta en tredjepart Manfolk och två tredjedelar fullt kringom bordet. Säger ock flickan hustru Malins ord varit, att när de taga tjänst av Fanen gå de i Vagnhuset vid Kyrkan, sent på aftonen, varest han biter ett stycke utur deras axlar och lillfinger, så att bloden utgår, sedan tager han lärljungen och förer i vädret till Blåkulla. Eljest när Bäran är gjord så taga de den på knän att rulla och blåsa liv i honom. Flickan berättar mor Malin ha - 7 kor och därefter smör och ost nog, samt - 10 tunnor vassla. Men grannarna som ha - 4 kor få aldrig mjölk och smör. Säger ock flickan hustru Malin sagt hava, somliga göra Bärkatten över spisen, soliga på fähusgolvet, och pläga röra ihop honom med en Rönnkäpp. Men vad ord, som de därtill bruka har hon intet sagt.
Omsider och efter långsam förmaning till sanningens bekännelse, bekände flickan, att hon efter hustru Malins lärdom har lärt göra Bäran. Flickan säger sig funnit i hustru Malins badstuga bakom dörren, allehanda slags hår och trän, samt en liten kaka på badstugu ugnen, såsom ock Rönnkäppen där ståendes, tagandes allt detta medan hustru Malin sov, rörandes det med käppen tillhopa på bastugu ugnen. Då hon en stund rört haver, skiljdes det från vartannat, det ena hit, det andra dit, liksom det hade blivit levandes. Så blev flickan rädd och lopp ifrån allt tillhopa. Sedan såg hon aldrig därefter, och detta har skett om vintern.
Sedan bekände flickan sig själv alla förestående Trolldoms Verktyg tillsammans plockat hava, såsom ock själv bakat kakan av Rågmjöl, samt haft hår och skrapedamm med vatten stöpt, rörandes tillsammans med käppen avigt eller emot solens uppgång. Samma kaka skulle hon ge Bärkatten, då han skulle få liv. Därtill med, läste hon denna läsning: "Gick jag mig ut på en grönan en löt, råkade jag - 3 hummelmö så söta, vigde salt och Jule Malt, ärga och ärla mjölk", och detta säger hon hustru Sigrid, Hans Perssons i Bredvik, samt hennes syster Agnes sig emellan talat och läst haver, då hon år 1655 där tjänte och läsningen sedan på minnet lagt.
Hustru Malins granne Olof Mattsson, finne i Mullsjö tillfrågades om han lider någon skada eller avsaknad på sin nytta av boskapen ? Svarade han sig ingen skada lida, ej heller misstänker sin grannhustru för någon Trolldomskonst. Därhos säger, att hustru Malin har straffat och slagit flickan för det hon densamma konsten med Bärans görande brukade, så att flickan för den orsakens skull blev husvill och igenom räddhåga för hugg lopp sin kos.
Hustru Malin sade, att flickan ifrån barndomen hade övat och brukat sig till Trolldomskonst, och ville sig därom vinnlägga och beflita, ehuruväl hon förmanad blev därmed att avstå. Därtill med säger hustru Malin flickan ha sig frågat och sagt, om Modern och dottern voro båda Trollkånor, är icke nog, att dottern lider plikt och dör och Modern får leva ? Vilket flickan tillstår sig sagt hava, och dock icke sig och sin moder gärmed ment.
Andra Tingsdagen har flickan Annika för Kyrkoherden i enslighet bekänt, att när någon kvinna har mjölkat i stävan och satt den ifrån sig, så att skiuran eller skatan kommer åt henne, så slåss Trollkånorna sig emellan. Därhos säger hon ock, när någon tar de håren från boskapen som lusen har vistats i och gnetten där kvar sitter, gnetten först dräper och håret uppbränner, så bliver det samma Kreaturet förgjort och dör. Och detta allt säger hon det Hans Pehrssons Segrid i Bredwijck sig lärt hava, såsom ock att läsa "Fader vår etz." tillbaka.
Johan Persson ( Pedhersson ) i Sunnansjö, flickans husbonde, berättade allt detsamma som flickan bekänt har, vilket hon tillförne till honom har sagt.
Hustru Malin i Mullsjö kom för Rätten och sade, att flickan en gång haver velat låta hennes dotter och sons hustru se hur hon skulle göra Bäran, vilket de icke haver velat åskåda, utan gingo in till Modern och sådant angav, och Modern dem åtvarnat icke tillstädja henne Bäran göra, ej heller se därpå, utan fast heller därför straffa.
Hustru Segrid, Hans Pedhersson i Bredwijck kallades för Rätten, berättar om den tiden, som flickan hos henne tjänte, har hon alltid varit mångtalig och sagt, att hustru Gunlög ( Giöluch i Aspedh ) brukade många små medel, då hon hos henne en månads tid till tjänst hos henne var. I synnerhet lägger hon flintan och sleven i Ämbaret där korna skola äta och dricka ur stax de hava Nytt kalvat. Därtill med säger hon flickan ha sagt, att Bagg- Anna i Lygdeå är icke heller så enfaldig, likväl varit from mot henne i de 14 dagars tid, som hon hos henne varit haver.
Om allt detta uppskjutes till vidare rannsakning nästa Laga Ting, till vilken tid Länsman skall citera alla som sådant angår, i synnerhet flickan Annika och hennes Moder, hustru Malin i Mullsjö samt hennes dotter och sonhustru, hu. Segrid i Bredwijck, hu. Giölin i Aspedh och Bagg Anna i Lygdeå.

DBN1659,29/8,§2:
Flickan Anna Olofsdotter hades inför Rätten / om vilken och Protokollerat finnes den 7 Mars nästlidne / förmanandes henne sanningen bekänna om Trolldomskonsten, och vem som hennes läromästare varit haver? Hon svarade, att hustru Malin i Mullsjö , vid pass frukosttid på en tisdag då de bägge allena voro inne i stugan, haver sagt för sig huruledes Trollkonorna pläga mjölka boskapen till döds föregivandes........ i spannen och den mjölkat såsom och om henne mera bekände efter som hon på näst förra Tiget gjort haver. Men Hustru Sigrid i Bredvik säger hon därför alldeles fri.
Johan Pedersson i Sunnansiö , flickans husbonde, vittnade efter avlagd Ed, att flickan har i fjol till sig bekänt, det hustru Malin i Mullsjö var hennes läromästare, så ock Olof Mattssons dotter i Mullsjö sagt för Johans kvinnfolk, att de sammaleds...... det där intet hava haft något (gagn) av sin boskap, så länge Anna var itjänst hos Malin i Mullsjö. Säger väl, det Peder (Bagares) syster Kerstin, en finska, haver kommit till Sunnansjö och frågat efter den flickan som var i Mullsjö, och sagt det hon kunde göra Bähran eller Bärkatten. Säger och Johan det flickan har för sig sagt, att hustru Malin i Mullsjö kan taga….ulltrånystan det låtsa en ända av det löpa 100 alnar neder i Jorden och taga …om det där ligger såsom och låta fälla någon......när hon vill, tagandes en kvist och röra .... källa, så ....
Eljest vittnade Johan flickan sagt haver, att hans Pederssons Sigrid i Bredhewijk och hennes son Ped-her blivit en gång oense, då haver sonen förkastat sin Moder, det hon och Hustru Britha (utom Åkern) är de största Trollkäringarna i ( helvete) ...flickan häremot efter hustru Malin i Mullsjö, att enär någon vill taga lös av boskapen och koka mjö…. till dess de dö, så dör samma Kreatur som lössen togs blevo.
Sist vittnade Johan, det flickan för hans folk haver bekänt sig hava lärt Erik Nilssons Hustru i Sunnansjö trolldomskonst, som sedan Johans boskap till döds förgivet haver. Eller så befanns sådant en osanning vara.
Nämnden Vittnade: Och i synnerhet Ingevall Höksson i Brattfors och Anders Andersson i Hallen, som hemma är i den fjärdingen, det där icke tillförene haver hört eller förnummit något ont rykte om hustru Malin i Mullsjö, förrän som ovan bemälda flicka har sådant tillställt och påfört haver, som nogsamt förmält är. Till sakens Lagliga utförande måste för denna gången uppskjutas, efter som största parten som saken angäller, eljest och de som vittna skola icke tillstädes vara. Alltså vart tillsagt och befallt att alla detta angående vid nästa Laga Ting och Laga P

DBN1688,3/3,§2:
2/. I Mullsjö har varit Öde 16 seland nämligen; Hela Olof Erichssons hemman 12 seland som Öde lades år 1675 i det Olof Erichsson flydde därifrån till en annan by, Hummelholm, efter hemmanet var svagt och med så stor skatt intet mäktade utstå. Varav är 6 seland redan upptagna till bruks på Hr. Gouvernörens tillstånd år 1681 av Nils Zachrisson som nyttjar husen, men på de övriga har ännu ingen åbo kunnat skaffas utan har alltjämt ifrån år 1675 intill denna dag legat Öde. De övriga 4 seland är av Dafwid Olofssons hemman, och hans sons änka de 4 seland Öde lagt. Berättas fått tillstånd för sin fattigdom att utsätta dessa 4 seland under Härads Rätten av Lagföraren Johan A. Hambreo.

DN1690,1/9,§3:
Dawid Olofsson i Mullsiö kom för Rätten och begärde få tillstånd uppta de 4 seland Jord i Mullsiö som år 1675 är förmedelst dåvarande Lagförares tillstånd Öde lagda av hans Moder hustru Karin Pehrsdotter när hennes man salig Olof Dafwidsson drunknade, och allt sedan Öde legat och obärgat, alldenstund de tillförne väl tillhopa med de 8 seland han nu bebor, anhöll om någon frihet, dem att uppbruka. Varpå honom svarades att emedan det varit partiellt öde lär ingen avförning därför vara njuten vid uppbörden. Och som den där det mera av hemmanet brukat, är förbunden att svara för det mindre. Alltså är det onödigt söka därpå tillstånd som ej heller någon frihet lär kunna njutas

Källor
¹⁾	Kråken. Johansson, Sven-Erik (http://www.sikhallan.com/)

<< Startsida

Skapad av MinSläkt 3.2a, Programmet tillhör: Christer Wikström