Christier Johansson

Två teorier
Det finns två teorier om hur spridningen av sjukdomen har gått till. Den första teorin kommer från sociologen och forskaren Ulf Drugge, Umeå. Hans teori angående kopplingen till Västerbotten och Skellefteå börjar i Danzig, där portugiserna hade en handelsstation under medeltiden och framåt. Danzig intog en central ställning i Östersjöområdet, vilket innebar att stora varukvantiteter som anlände dit från Väst- och Sydeuropa reexporterades till andra hamnar som exempelvis Stockholm.

Eftersom Portugal var och är katolskt så var de medeltida handelsmännen beroende av att få tag i fisk som de kunde äta under de religiösa fasteperioderna. För att lösa problemet var de, särskilt under vintern, tvungna att få tag i saltad och torkad fisk. I Bjuröklubb behandlades fisken på ett sådant sätt.

Teorin går ut på att portugisiska handelsmän kom till Bjuröklubb för att köpa fisk. Samtidigt var det kanske någon eller några av dem som passade på att ha en liten kärleksaffär, vilket resulterade i barn som ärvt sjukdomsanlagen från pappan. Närmare än så han man inte kunnat komma. Det finns inga skriftliga källor från medeltiden som kan bekräfta eller dementera Ulf Drugges teori. Det kan finnas dokument i Vatikanens arkiv som berättar om handelsmännens färder på medeltiden. Tyvärr, så kan vi i Sverige inte komma åt dem, det blir de portugisiska forskarna som får ta vid.

Teori nr 2
Den andra teorin kommer från de portugisiska forskarna. Där tror man helt enkelt att sjukdomen härstammar från norra Europa. Vid det första internationella symposiet i Portugal visades en utställning om hur arvsanlagen för sjukdomen kan ha spridits dig. Teorin går ut på att vikingarna kom till Portugal för mer än 1000 år sedan. Det finns tecken på att de påverkade kulturen i fiskebyarna där sjukdomen är vanligast.

Den befolkning som huvudsakligen drabbats av sjukdomen i Portugal hör hemma i ett begränsat område strax norr om Portugals näst största stad, Porto. Folkgruppen kallas för "poveiros". Ett särdrag som framhålls, är att dom är förhållandevis ljusa och långa. Dom har ingen enhetlig etnisk härstamning, utan har sitt ursprung i flera olika folkslag ex normander med skandinaviskt påbrå, germaner, kananiter och fenicier.
Även i kulturellt avseende anses "poveiros" vara mycket speciella i jämförelse med den landsbygdsbefolkning som finns i deras omgivning. Deras sysslor som i betydande gran hänger samman med fiske, har jämte båtar och redskap gått från generation till generation under århundradena.

Under långa tider har de levt i fullständig isolering från den omgivande befolkningen. För den här befolkningen har utomäktenskapliga förbindelser undantagslöst lett till social utstötning. Familjebildning mellan en "poveiro" och en etnisk utomstående har fram till idag betraktats som någonting ytters negativt. Detta har då bidragit till befolkningens rotfasthet och homogenitet. Som en följd av detta kan antagligen sjukdomens koncentration ledas till detta område.

I den drabbade regionen betecknas sjukdomen som en folksjukdom. Medan dryga hundratalet drabbade finns i livet i Sverige, måste man räkna antalet drabbade i Portugal i tusental. Antagandet ligger samtidigt i linje med den spridning som bl.a. antas ha inträffat från Portugal och till Japan. De första européer som nådde Japan var nämligen portugiser. I Japan finns sjukdomen i första hand på ön Kyusha i distriktet Aaro, där portugiser drev en handsstation under ett århundrade. I Portugal har sjukdomen förmodligen funnits i åtminstone fyra eller fem århundraden. En sådan tidsperiod är nödvändig för att förklara den omfattning som sjukdomen har idag.

På vilket sätt man kopplar ihop Sverige och Portugal är förutom de allmänna och yttre särdragen, bruket av runliknande bomärken på båtar och redskap. Detta bruk förekommer ej i andra delar av Portugal. Forskarna pekar även på hur väl gamla bomärken från de skandinaviska länderna stämmer överens med dem som "poveiros" nyttjat.

Ytterligare ett skäl som tyder på förbindelser mellan Portugal och Sverige är att diplomatiska förbindelser etablerades i mitten av 1600-talet. Portugals förste ambassadör, Francisco de Sousea Coutinho, kom tillbaka till Sverige år 1644, i och med att Portugal frigjorde sig från den spanska överhögheten. Att portugiserna upprättade handsförbindelser så långt från sitt hemland, de svaren söker man i de handelsvaror som de bytte och sålde.

Förutom vin, spannmål och trävaror så är saltet den intressantaste importvaran i det här sammanhanget, inte minst i vårt land. Här i Sverige konsumerade vi animalisk föda som krävde salt, och salt producerades inte i någon nämnvärd grad i landet. I Norrland har man förbrukat en tunna salt på tre tunnor strömming. Efter textilier var saltet den mest betydande importvaran hos oss under 1500-talet och var mycket viktigt för livsmedelshushållningen.

Varifrån "skelleftesjukan" kommer spelar mindre roll. Det viktigaste är nu att hitta bot. Det historiska och kulturella är också viktigt så till vida att andra människor är läkare engagerar sig. Det måste komma ett tryck underifrån.