340 Jakob Larsson

UNDERSÖKA:
Enligt GM fanns det en bonde i Nordmaling vid namn Jakob Larsson som blev båtsman Humla O170-O08 1715.
Den enda bonde som jag kan hitta med namnet Jaskob Larsson vid denna tid är Jakob Larsson i Örsbäck.
Undersökes ytterligare

DÖDSRUNA:
Bonden Jacob Larsson ifrån Örsbäck. Med sin kvarlämnade änka hustru Kerstin (Jönsdtr) har han ägt 2 söner och 3 döttrar. Begravd efter hållen likpredikan av ? i mellersta hvalvet på manfolkssidan, 68 år

AGN1701,23/2,§3:
Borgaren från Umeå Simon Sandmark uppviste i Rätten en interlocutorie dom fallen på Grundsunda Ting den 22 Mars 1699 mellan Olof Michellsson på Nordmalings Kyrkovall, kreditorerna Östen Jonsson Wänman, Per Eriksson Bjur, hustru Karin Berg och Simon Sandmark på ena sidan, och Olof Michellssons arvingar Olof Larsson i Örsbäck och Jacob Larsson ibm. å andra sidan, lydande att där icke Jacob Larsson och Olof Larsson på nästa Ting uppvisa ett så riktigt inventarium på all Olof Michellssons egendom att de det med Ed bevisa kunna i alla delar riktigt vara, så att intet det ringaste är med deras vilja och vetenskap undan dolt eller uteslutet, bliva de förfallna all deras gäld som bevislig vara kan betala, i följa av det 22 capitlet Ärvda Balken ll. samt det 17 Capitlet under titulo Stl. Begärandes att arvingarna måtte varda pålagda antingen uppgiva ett sådant inventarium eller betala de fordringar, som efter ingivna räkningar sig bestiger till 140 daler 20 öre. Så medan Jacob Larsson och Olof Larsson tillika med de flera intressenter Pehr Larsson i Öhrsbäck och Pehr Michelsson i Brattfors intet kunde undfalla att de icke vore något till sin broder och svåger Olof Michellsson skyldiga, men intet inventarium hade att uppvisa eftersom dem pålagt varit. Ty dömdes de en för alla och alla för en Olof Michellssons gäld till ovan berörda kreditorer att betala.

AGN1701,21/10,§32:
Uti saken emellan Per Svensson i Sörbyn kärande ock Olof Michelssons sterbhus genom Jacob Larsson svarande, angående några skinn som tvistades om är detta rättens dom. Det påstår Per Svensson sig levererat Olof Michelsson på Nordmalings kyrkovall 12 st kalvskinn, ett bockskinn ock ett getskinn att bereda samma år han dödde, ock dessa skinn intet återfått, begärandes att arvigarna måtte varda pålagda dessa skinn till honom återleverera eller betala med expenser. Så emedan arvingarna förebära ingen vetskap härom hava ock skjuta till Per Svenssons samvete, ty avlade Per Svensson sin ed med hand på bok, att denna hans fordring är rättmätig, varpå Olof Michelssons sterbhus dömdes till Per Svensson leverera så många skinn igen eller dem betala med 5 mark 24 öre samt 2 daler 8 öre i expenser.

AGN1702,27/8,§2:
Per Larsson i Långed besvärade sig över Olof Lasson i Örsbäck ock Jacob Larsson ibedem att de undantagit sig Olof Michelssons egendom på kyrkovallen, ock ingen reda för den vilja göra, begärandes att hans barn, som Olof Michelssons arvingar äro på mödernet jämte Olof Larsson ock Jacob Larsson intet vidare måtte åbördas svara till Olof Michelssons gäld än de av arven njutit, ock Olof Larsson samt Jacob Larsson varda pålagda opgiva ett riktigt inventarium på bem:te Olof Michelssons efterlåtenskap, vilken begäran brodern Per Michelsson i Brattfors också hade, förmenandes att Olof Larsson ock Jacob Larsson som tillstädes vare när Olof Michelsson dödde, sig någon del undantagit av egendomen, som de icke vilja vara bekända.Så ehuru väl Olof Larsson ock Jakob Larsson vilja förebära både Per Michelsson ock Per Larsson något åtnjutit av Olof Michelssons egendom, likväl emedan de måste tillstå att det ganska ringa är som sockenskrivaren efter deras anledning gjort på egendomen. Ty dömer rätten att Olof Larsson ock Jacob Larsson i Örsbäck på nästa ting skola oppvisa en så fullkomlg lista på bem:te Olof michelssons egendom som de vid hans död i hans bo funnit, att de samma lista med ed kunna bestyrka inte något med deras vetskap vara undanhållit, så framt de icke vilja vara förfallne själva svara för de 35 daler km som Per Larsson eller hans barn äro exeqverade för uti Olof Michelssons gäld, ock därtill plikta 10 mark smt.

AGN1702,27/8,§3:
Fortsättningen om trätan om byrået mellan Hallen och Örsbäck.1702 klagade bröderna Olof Larsson och Jacob Larsson att Hallens byamän Anders Ersson och Per Ersson skadat deras slåtter och mulbete över byskillnaden,som var Örsbäcken.Hallenborna svarade att ån gjort en ny skåra in på Hallens byägor och nu ville de att den gamla åbottnen skulle vara gräns.Örsbäcksborna förnekade att den gamla skåran och åbottnen varit någon byskillnad.Det hade däremot den östra skåran varit,vilket byamännen också ägde,mne likväl hade de nu börjat gå över den nya skåran intill västrået,som inkräktades.De ville inte hålla den rätta och största åsträckan,som löper mellan de båda andra för byskillnad.
Det dömdes till tolvmannasyn.
Jacob Larsson vederfors den stora äran att begravas iti mellersta valvet,på manfolkssidan,inemot fönstret.
Vid Kerstin Jacobsdotter död antecknade prästen:Fast hon ej hade studerat,läste hon i bok och hade gått förstånd om sin sedlighetskunskap.

AGN1702,27/8,§4:
Örsbäcks Byamän Olof Larsson och Jacob Larsson klagade att Torrböle Byamän låtit för dem uppäta någon Myrslått. Vartill Torböle Byamän Per Jonsson, Erik Andersson och Herman Mårtensson nekade, begärandes att Byaskillnaden först måtte bli bli utgången, och om det befanns att den Myrslåtter som klagas vara uppäten ligger inom Rå på Öhrsbäcks sidan, andraga de sig intet vedergälla Öhrsbäcks Byamän skadan. Varför frågades efter de Rå, som skall göra skillnaden dessa byar emellan. Då följande Råmärken uppräknades och av Byamännen på bägge sidor godkändes, nämligen: Öhrsten, Okärdforsen, Bjureeden, Nyckelsdike och Rådelen. Varpå Resolverades att trenne Tolvmän, Olof Olofsson i Brattfors, Olof Johansson i Orrböle och Olof Eriksson i Lögdeå skall utgå stecket mellan dessa Rå, och pröva om den skada som klagas över kommer inom Rå på Öhsbäcks sidan, vilket de nu i höst skall göra.

AGN1703,9/3,§17:
Bef.man Olof Westman angav ett stort underslev skett med kyrkotionden i Nordmalings socken genom provet som Tionderäknaren gjort, därför han är vorden förorsakad att låta andra efter dem prova förlidna 1702 årsväxt, och befunnet att ett alttför stort skiljefång som bägge proven kan visa. Påståendes att såväl allmogen som Tionderäknaren måtte anses med vederbörlig correktion för en sådan stor (snålighet). Härpå tog Rätten sig för att efter Tiondelängden gå Socknen igenom, och inkallades var Tionderäknare med de Byar han räknat i för sig själv, föreställandes dem skiljefånget. Då Tionderäknaren ville sig på det sättet förklara, att de gjort provet tagandes ett band av var tionde skyl, men de som förrättat samma provet tagit i Lon, och råkat på bästa säden, förutan att ingen gissmån är avdragen vid samma prov, ej heller Slösäden. De andra bönderna sade sig lämnat i Tionderäknarens makt sätta provet som han behagat, och har därefter gjort sin Tionde i Kyrkohärberget, ville alltså i ingen del vara skyldig till någon brist. Vilket allt Rätten taget i överläggande. Prövandes skulden stå hos Tionderäknaren, nämligen: Lars Eriksson i Lögdeå, Erik Andersson i Mo, Johan Persson i Djupsjö, Tobias Jonsson i Gräsmyr, Erik Eriksson i Hummelholm, Jacob Larsson i Örsbäck, Jonas Nilsson i Håknäs, Elias Isaksson i Järnäs och Jonas Larsson i Levar, som genom efterprov av Tolvmän och flera är befunna intet vara rättfärdiga i sitt Ämbete, utan gjort allt för stort avslag på Tiondeprovet, Kungl. Majt. till skada och sina Socken män till nytta. Snart intill halvparten. Fördenskull dömes de vardera att plikta 40 mk. smt. i anledning av det 16 Capitlet Konunga Balken Stl.
Olof Larsson i Öhrsbäck anklagades även för oriktighet med Tionden, besitter lika stort hemman med sin granne, nämligen 10 1/2 seland, har och lika god Åker, men grannen gör Tionden efter 70 Skylar. Som därav flyter att han slår kull en stor del av sin årsväxt som han inte skylar, och allt vad som intet skylas gives ingen Tionde av, vilket skattas för ett stort underslev. Fördenskull Olof Larsson för sådant sitt svek dömes att plikta 12 mk. smt. i anledning av det 3 Capitlet Köpmanna Balken ll.

AGN1703,9/3,§21:
Olof Larsson ock Jacob Larsson i Örsbäck, som nästförige ting den 21 augusti 1702 blevo pålagda vid detta ting oppvisa en så fullkomlig lista på den Olof Michelssons egendom, som de vid hans död i hans bo funnit, att de samma lista med ed kunna bestyrka inte något med deras vetskap vore undandolt, kommo nu inför rätten, ock en lista på bemälte egendom inlade, den de på berörde sätt vill besvärja. Men härvid påmintes av Per Larsson i Långed så väl som av Per Michelsson i Brattfors, att Olof Michelssons oäkta dotter Karin, som varit hos fadren, lärer hava något att berätta, varföre hon inkallades, som intygade att när fadren ligger sjuk säger han till henne var han gömt sina penningar, mämlig under stor kärel i kammaren, vilka penningar han bad mig tage till mig ock för ingen annan uppenbara än för Jacob Larsson i Örsbäck, han lärer intet vara så samvetslös, att han inte giver dig halvparten av sig, eljest lära de intet stort anbude dig ärva. Så snart far var avliden en morgon annandags jul söker jag efter penningar, dem jag finner i golvet under karet i tvenne pungar ock gömmer i dyngkasan, som Jacob Larsson där var stadder ock han fått av mig en rulla tobak ock två klimpar smör, frågar han mig om jag intet hade något mera, i synnerhet penningar. Då bekänner jag att jag hade penningar, vilket var om tredjedagsmorgon, går så efter den ena pungen i dyngkasan, som var igenbunden med rött band ock ger åt honom, den han gick i sin bod med ock lade i kistan. I det samma ringde det tredje gången i kyrkan, Pungen var så stor som en mans knytnäve. Den andra pungen hade jag afton före burit till klockaren Mårten Persson att gömmas. Men klagar, att som hon på ingendera har vittnen, så vilja de intet tillstå sådant i synnerhet över Jacob Larsson, att han på kyrkovallen förledne söndag henne överfallit ock dragit, viljandes hava henne in i prästgården. Jacob Larsson i Örsbäck svarade härtill att Karin på honom berättar en stor osanning, tobaket tillstod han sig bekommit i betalning av Karin för 6 mark kmt, som Karin var honom skyldig, ock smör togs till begravningen, Karin nekade sig någonsin fått av Jacob Larsson någre sex mark penningar, var hon gjorde av smörstyckarna vet han intet, emedan hon strax insjuknade. Jacob Larsson frågades vad han ville med Karin i prästgården, efter han drog henne så på vallen ock ville hava henne där in. Svarade att som prästmor sagt med henne intet vara rätt beskafte så ville han hava henne in i prästgården att mor skulle få tala med henne. Per Larsson begärde, att det måtte ad notam tagas det Jacob Larsson ock Olof Larsson undandolt 40 caroliner, som de ibland Olof Michelssons egendom själva funnit ock sig emellan oppdelt, men de andra arvingarna bortdött, Olof Larsson måste tillstå, att han hittat på desse 40 caroliner i en säng ibland skinnen ock annat skräp, som Jacob Larsson ock han oppdelte sig emellan, det Jacob Larsson ock måste tillstå, men ville skjuta skulden på Olof Larsson, att det intet blev sagt för de andra arvingarna. P Larsson påstod ock begärde, att som han för sine barn är dömder betala uti Olof
Michelssons gäld till Umeå borgare 75 mark kmt. ock intet något av egendomen oppburit, ock Olof Larsson med Jacob Larsson så egenvilligt handlat med egendomen, de också måtte varda pålagda till dessa 35 mark kmt. svara, ock hans barn slippa denna gravtion. Nu opviste P Larsson en tingsdom av den 30 aug 1679 på 6 R:daler som Olof Larsson är dömder till Olof Michelsson att betala för 3 bortdelte R:daler penningar tillhopa med svärmodern ock svärfadern i Örsbäck, förmenandes ännu samma riksdaler ännu vara obetalte, varpå P Larsson fordrade bevis, som Olof Larsson sade sig nu intet vara vid handen. Per Michelsson i Brattfors oppgav sig i socknen oppburit på Olof Michelssons gäld hos Lars Svensson i Levar 9 daler kmt, Håkan i Djupsjö 15 daler kmt, Johan Blyg 6 daler, av Olof Larsson i Bergsjö 4 daler kmt, Nils Persson i Öre 3 daler 16 öre kmt, av Samuel Hermansson i Lemingsjö 3 daler, som gör tillsammans 40 daler 16 öre kmt.
RESOLUTION:
Alldenstund Olof Larsson ock Jacob Larsson i Örsbäck tagit 40 caroliner av Olof Michelssons egendom, som de i huset funnit, sig emellan oppdelt ock dolt för de andra arvingarna, jämväl då gälden skulle gäldas, så att Per Larsson i Långed därföre för sina barn är kommen att betala till creditorerna 35 daler kmt, ty dömes de förfallne icke allenast att betala till P Larsson de 35 daler kmt, utan om Olof Michelssons egendom icke skulle räcka till skuldens avbetalning med sitt eget fylla ock därhos för döljsmålet att plikta vardera 40 mark smt i anledning av det 17 Cap. Ärvda B: LL: ock Ärvda B: LL: ock 2 Cap. Jorda B: infine Stl eller det 5 ock 7 Cap.Tjuva B: LL

Ifrån vitesmålet, som genom Karin Olofsdotter göres flera penningar vara undandolt må Jacob Larsson med själv sin ed befria ock jämte Olof Larsson med svorne eder betyga egendomen nu rätt vara oppgiven, så att de varken penningar eller andra persedlar vetandes ock viljandes undandolt, ock för det Jacob Larsson på kyrkovallen skaffat ock dragit Karin Olofsdtr om söndagen pliktar han 9 mark smt efter det 13 Cap. Edsöres B: LL
För sin oppbörd av utestående gäld till 40 daler kmt bör Per Michelsson göra god reda.
Efter avlagden dom gjorde Jacob Larsson sig fri för penningpungen ock eljest något mera hava undanstuckit av Olof Michelssons egendom ock efterlåtenskap, det Olof Larsson jämväl för sin person gjorde.

AGN1710,20/6,§15:
Samma dag kärade Jacob Larsson ifrån Örsbäck till sin svåger Swen Jacobsson i Ledusjö efter en Bytes längd som skall vara upprättad över Jacob Larssons avlidne Svärfaders Jacob Swenssons kvarlåtenskap i Löst och Fast, begärandes att han måtte bli pålagd samma Bytes Längd framvisa, och till var leverera, på det han därav må kunna se hur hans Hustru Kierstin Jacobsdotter fter bemälde dess Fader till arvs fallit och sådant utfordra av svågern Swen Jacobsson, som hennes förmyndare varit, och arvet under händer har. Så medan Swen Jacobsson tillstår att han haft samma Byteslängd, och den för några år sedan lämnat till framlidne Ländsman Bryngiel Ersson, att utdraga den skuld salig Jacob Swenssons hemman i Ledusiö häftat för, samt låvar sig vilja den i Ländsmans Sterbhus eftersöka och till rätta skaffa. Ty åligger honom sådant efterleva och fullgöra samt innan nästa Ting leverera denna Byteslängd till Jacob Larsson, vid 10 daler smt. vite.

AGN1712,24/2,§19:
Mårten Asmundsson dömd att uppvisa byteslängden efter farfadern Jakob Asmundsson,som var Jakob Larssons i Örsbäck morfader(Byteslängd från 1683)