Inga barn.DÖDSRUNA:
Barninformatören Olof Öberg på Vallen gift uti 20 år utan livsfrukt.Fick vid 15 års ålder slag i högra armen.Var 3 år sängliggande. Hand och arm har sedan varit borttvinat och obrukbar. Sedan han blivit ofärdig studerade han 3 år uti Västerås skola och har en rum tid betjänat barnen i församlingen med sin undervisning. Uti sitt leverne och sina förrättningar har han varit cristelig, redig och trogen. Har eljest haft god hälsa, men vid slutet befunnit sig bräcklig. Dödde i svullnad och andtäppa. Begravd den 17 april
AGN1753,13/4,§18:
testamente
AGN1765,12/3,§40:
S:D: Efter denne Rätts utslag den 5. Decembris förledne år befants nu den, uti håll vid gästgivargårdarne Önska, Afwa och Lefwar anslagne allmoge vara inkallad, och tillstädes igenom fullmäktige vice Fiscalen Välbetrodde Peter Norberg ifrån Siälewad, Pär Pärsson äldre ifrån Strande ifrån Arnäs, Jon Nilsson i Banafiäl ifrån Grundsunda och Nils Olofsson ifrån Lögdeå från Nordmalings Sokn, att höras över såväl gästgivarnes som reservehållarnes gemensamma klagan, i anseende till den dryga skjutsen de vid gästgiverierne nödgas underhålla, till lindring varuti de påstå ej allenast flere reservehästar, utan ock att allmogen själva böra ligga i hållskjuts.
Bemälte allmoges fullmäktige uppviste till förklaring häröver Konungens Befallningshavandes i Länet den 9 December 1761 Nya Hållskjuts Inrättning, i följe varav, som gästgiverierne emot betingade 6 lispund hö och 2 daler kmt i penningar av röken, finnes vara förbundne, att svara för allmogens hålldygn, så påstodo de nu att därvid förbliva borde. Och vore väl allmogen icke obenägen att något öka gästgiveriernes förmåner, där det i godo ske kunde, men att ligga i håll vid gästgivaregårdarne, skall både emot Kongl. förordningen av år 1746 såsom ock emot själva billigheten varav mångens förmåga vara stridande, emedan en del är 10 mil och mera avlägne ifrån gästgiveriet, vartill de blivit anslagne, en del åter så fattige på foder, att de över vintern ingen häst vid gården underhålla kunna. Hållande i övrigt före, att Höga Överheten jämväl har avseende på deras hemmans skötsel, som med ett hålls bevakande vid gästgivaregården i flera dagar och ofta den tid eftersättas skulle, som högsta nöden fordrar till deras näring. Härads rätten sökte på åtskilliga sätt föreslå förlikning emellan gästgivarne och reservehållarne å ena samt hålliggarnes fullmäktige å andra sidan, men förblevo dock de bägge förre enständigt vid deras påstående om hållskjuts, varförutan de icke skola finna sig belåtne eller längre kunna bestrida skjutsen till de resandes forthjälpande. Annars fördärvades både deras hästar och hemmansbruk och Gästgivarne Erik Öberg, Olof Söderström, samt Olof Öberg ansågo sig nödsakade att uppsäja gästgiveriet. Nu vore väl förra tinget någon tillökning av reservehästar föreslagen ifrån näst till varje gästgivaregård belägne hemman. Men härmed tyckte varken gästgivarne eller reservebönderne sig vara hulpne, helst de förra hade längre väg att uppbåda sådane hästar vid infallande skjuts och de senare nästan lika besvär underkastade samt på långt när icke uti den frihet att sköta sine hemman som den övriga allmogen. Gästgivarne finna därföre sig vidare intet förpliktade emot det betingade hö och 2 daler penningar hållskjutsen bevaka icke heller reservebönderne mera skyldige att stå under tvång, än de andre hemmansåboer, som äro och således böra vara hålliggande. Klaga vidare gästgivarne över den dyra tiden, de resandes starkare fart, än då föreningen med allmogen ingicks. Högre pris på hästar och brist på drängar, som uppbåda skjutsen med mera. Dtta allt har Härads rätten övervägat och anser icke mindre betänkeligt att binda den långväga allmogen till hålliggande vid gästgivargårdarne, än besvärligt för gästgivarne och reservehållarne, att i desse tider då farten av resande är större och priset på allt högre, bestrida håll- och reserveskjutsen allena, synnerligen när deras små och på foder till hästars underhållande knappa hemman i betraktande tages. Härads rätten finner i jämförelse med lag i 28 Cap: Byggbl och Kongl 1734 års gästgivareordning å ena, samt Kongl Majts Nådigste förordning d. 23 Dec: 1756 angående hållskjutslegans tillökande å den andra sidan både till gästgivarnes och den långväga allmogens påstående skälig grund vara, varföre de förre äska och de senare sig hålliggandet vid gästgivaregårdarne undandraga, gästgivarnes förbindelse efter 1761 års skjutsinrättning synes ej kunna läggas dem till last eller medföra någon beständig skyldighet att företräda hållskjutsen, men allmogens plikt att ligga i håll anser Härads Rätten ostridig där det utan ymnig tunga sig göra låter. Prövas alltså till gästgivarnes och reserveböndernes understöd i skjutsen, ingen annan utväg öppen vara, än att den närmast belägne allmogen på 2 eller 3 mil när gästgivargården måste själva i varv med 2 hästar om dygnet bevaka hållskjutsen. Men de längre avsides boende tillåtet att därifrån vara fria emot skälig betalning till de skjutsande, och att det för övrigt åligger gästgivaren med en häst sedan hållhästarne åtgått, och ytterligare reservbönderne i ordning som de behövs och uppbådas, att forthjälpa de resande -- emedan förra skjutsinrättningen härigenom förändras och följaktligen ett nytt förslag på hålliggarne upprättas bör till erfarande om deras antal, som bekvämligen vid gästgivaregården kunna hållskjutsen bevaka och vilka till ersättning för deras besvär äro förbundne. Ty hemställes alltsammans till Konungens Höga Befallningshavandens i Länet vidare Höggunstiga beprövande och förordnande efter
AGN1768,13/3
klagan på testamente från 1753
