Abraham Larsson

DBN1691,26/3,§8:
Abraham Larsson i Afwa övertygades genom Abraham Tobiesson i Gräsmyre och Nils Zachrisson i Hallen edeliga bevittnande hava i Socknestugan i Tolvmännens med flera av församlingens närvaro påfört Tolvman Olof Larsson i Aspe hava ljugit och stulit ut de - 10 öre på Röken han på näst förra Ting blev dömd tillbaka leverera, och sådant intet påstår bevisa, utan vill neka sig sagt. Olof Nilsson också däruti finnes oskyldig, såvida han däruti följt order. Så dömdes Abraham Larsson för sådant sitt lasteliga tal emot Tolvman på en Public Socknestämma att plikta sine - 12 marker Smt i anledning av det - 12 Cap: Konungs balken Stl: och 31 Cap: Rådst. B:

DBN1691,26/6,§6:
Lars Sjulsson i Ava besvärade sig att Olof Nilsson på Cronören brakt hans son Abraham i böter på näst förra ting för det han uppsatt en sjöbod på benämnte ö och själva boden förlustig såsom hon var uppsatt för 6 år sedan, då Ava byamän skattade ön.Begärte få njuta sin bod och slippa böterna. Vilket som nogaste undersöktes och befanns efter trovärdigt intygande ,att samma bod uppsatts för 4 år sedan, Nämligen år 1687 om våren sedan Olof Nilsson året före. Nämligen den 22 augusti 1686 sig tillhandlat av Ava Byamän deras rätt i Cronören och betalt till Cronan på förra året resterande utlagor 53 daler kmt. därhos intygandes det Lars Sjulsson ej heller undfalla kunde ha åverkat skogen med näverfläkt och något timmer. Ty kunde ingen ändring ske med böterna, dock må boden såvida höra ho-nom till, att han kan henne framför någon annan kan njuta emot en billig lega efter samsättning med dem som Cronören skatta. Den tvisten som Lögdeå byamän vilka skatta Österdelen av Cronören gör Olof Nilsson på västerdelen av Rössvikshamnen förmenandes den komma under österdelen efter dessa gamla skillnader Själhällan, Njurviken, och Dödmanssundet kunde de med syn utföra på egen kostnad emedan de säjmas om Nämnden på skillnaderna. Men om ställen är oeninga, helst om Död-mansundet. På vilket syn Cronans Befallningsman bör vara tillstädes efter det är Cronans.

AGN1697,20/3,§5:
Härnösands stads utridare eller Fiskal Johan Brant angav huru som han i Dec. år 1696 i Nordma-lings socken överkommit en borgare från Uhmeå stadh ( Umeå stad ) vid namn Johan Eriksson Norman med sitt lass som han på landet i Grundsunda och Nordmaling upphandlat, jämväl anträffat något gods som en annan borgare Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle, det han på lika sätt ihopsamlat på landet genom Landsköp och som sådant strävar emot Lag och Härnösands Stads-privilegier , så kunde han sj mindre göra än genom Ländsmans tillhjälp taga sådant gods i arrest till Laga ransakning och slut, till vilken ända han också tagit på dem citation att nu på detta Ting svara för sådan olaga handel, begärandes att som där icke allenast finnes Landsgods som Smör, Talg, Hudar och Fläsk, utan ock Kramvaror. Då sådana Kramvaror som Contraband är, ty begärde han att icke allena allt godset måtte förklaras för konfiskabelt, utan och sådan handel straffas efter Lag och Kungl. Förordningar. Johan Ersson Norman och Simon Simonsson Sandman genom sin fullmäktige, Notarien i Uhmeå Anders Nortman svarade sig tagit vice versa citation på Härnösands Stads Fiskal Johan Brant för det han på deras resa angripit under förevändning av förment Land-sköp som dem aldrig överbevisas skall, ty att de var utresta icke för någon handels skull, utan uppfordra sin gäld och arv så att det gods de förde icke var samlat genom köp, utan givet dels på arvs fordringar, dels på gjorda förstärkningar till Bönder med Salt, Sädeskorn och reda penningar i Cronans utlagor, till vilken handel de i Nordmalings socken är berättigade jämte Härnösands Borna i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664. Anbelangande Kramvarorna så nekade Johan Ersson sig därtill någon handel öppnat, utan som han blev av Ländsman i Nordmaling varnad att intet tillåtligt var resa med Kramvarorna på landet satte han sin Korg kvar i Nordmalings Prästgård medan han var till Grundsunda och Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastorns Hr. Pehr Arctedi attest, den han i återresan igentog att hemföra, men Fiskalen sedan honom haffade på andra sidan om Kyrkan och borttog. Och som intet kan bevisas att han något av samma Kramvaror sålt, hoppas han för uppsåtet allena intet bli straffad. Därhos har en gammal praxis varit här i Orten att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter de sig hållit och veta av ingen ändring, och om den var skedd är sådant dem obekant, och förmoda alltså att deras ovetenhet i den måttan kan dem ursäkta. Slutligen begärdes att det arresterade godset icke allenast måtte lösgivas, utan Härnösands Stads Fiskal påläggas att betala expenser, hinder och skada. Härnösands Stads Utridare sade att Kramgodset vara Contraband, såsom Slessing, Franskt Lärft och vad där ovisst finnes ostämplat gods, så att för honom intet nödigt är så mycket at bevisa om han öppnat sin korg och något försålt som det som själv förbjudet är sådant gods omföra. Och står det Johan Ersson till bevisa om han sådant genom arv bekommet, begärandes att han även kunde njuta expenser. Nortman sade att Slessingen och det Franska Lärftet har legat kvar. Begärde till notan måtte tagas det Johan Ersson fått 10 lispund Smör av torparen Johan Mårtensson i Armsjön som ligger under Uhmeå län. Jämväl Simon Simonsson 3 lispund Smör av Mats Hendriksson i Armsjön, 5 st. Kalvskinn, 4 st. Getskinn. Upplade som bevis en skrift från Johan Mårtensson som upplästes. Fiskalen frågades om han kan bevisa var dessa borgare handlat. Svarade att de som oftast resa i Landet därom han fick kunskap av en och annan, men de äro så med varandra förbundna att de intet vilja vittna eller kan få dem fram, mente det ej heller nödigt vara emedan de på Landet är tagna med godset, och håller han det för Landsköp antingen det är taget av Bonden för gjord försträckning eller reda betalning. Påstod att borgarna måtte visa på vad sätt de eljest godset fått eller förklara sig med Ed. Nortman sade att honom som Actor är, åligger det bevisa och kan intet hålla för Landsköp det borgarna tager i betalning vid sin gälda uppköpande.
Att skilja det godset som föregives vara ärft ifrån det som skall vara taget i betalning på gjord försträckning, avhördes Abraham Larsson i Afwa ( Ava ), som avlade sin Ed med hand å bok, att han näst före Jul sistlidne levererat sin svåger Johan Ersson Norman till betalning på sin arvsfordran i gården 2 lispund Smör och 4 st. Ryssbytskinn, intet mera och ej på någon annan gjord undsättning. Korgen som Kramvarorna var förvarade i eftersändes och godset påsågs. Erik Olofsson i Hyngelsböle avlade sin Ed med hand å bok, att när svågern Simon Simonsson näst för Jul var i Hyngelsböle levererade han honom 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbitskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn i avbetalning på hans hustrus arv och detsamma godset lades ihopa med det andra godset som Simon Simonsson bekommit annorstädes, som sedan blev taget i arrest.
RESOLUTION: Emellan Stads Utridaren Johan Brant och Borgaren Johan Ersson Norman; Det uppgiver Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant huru som han i December år 1696 i Nordmaling överkommit Borgaren ifrån Uhmeå Stadh Johan Ersson Norman körande med sitt lass, som han på Landet i Grundsunda och Nordmalings socknar upphandlat, och alldenstund han genom Ländsmans tillhjälp sådant gods i arrest tagit till ransakan och slut, ty begär han, att som där icke allena finns Lantmans gods so Smör, Talg, Fläsk och Hudar, utan och Kramvaror, ja sådana Kram-varor som Contraband är, nämligen; Slessing, Fransk Lärft och ostämplade Stuvar, icke allena allt godset (varpå han en uppsats inlade) måtte förklaras för Confiskabelt och förbrutet, utan ock sådan olaga handel straffas efter Lag och Kungl. Stadgar. Johan Ersson genom sin fullmäktige Notarien Anders Nortman, besvärade sig att Härnösands Stads Utridare Johan Brant honom oskäligen an-gripit på hans resa under förevändning av förment Landsköp, som honom aldrig överbevisas skall emedan;
1/. Han var utrest icke för någon handels skull utan för att uppfordra sin gäld, det Lagen honom intet förmenar.
2/. Godset intet samlat genom köp utan uppburet dels på arvs-fordringar, dels på gjorda försträckningar till Bönder i Cronans Utlagor.
3/. Uhmeå borna likaberättigade med Härnösands borna till handel i Nordmalings socken i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664.
4/. En gammal praxis varit att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter han sig hållit och intet vetat om någon ändring.
5/. Sina Kramvaror intet till någon handel öppnat, utan som han av Ländsman i Nordmaling blev varnad intet tillåteligt vara med dem resa på landet, så satte han Korgen kvar i Nordmaligs Prästgård medan han var till Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastoris i Nordmaling Hr. Pehr Arctedii, Pastoris i Arnäs Hr. Erich Graans samt Ländsmans Pehr Andersson Wargz ( Per Andersson Varg ) attester, dem han i återresan igentog att hemföra, men Brant honom ifråntog på andra sidan om Kyrkan.
6/. Slessingen och det Franska Lärftet legat för honom i boden så att han intet vet antingen hans hustrus förra man Östen Simonsson det köpt eller hans Styvbarn, är obekant med den handeln, ej heller vet av något förbud. Stuvar kunna vara ostämplade.
7/. Inlade en Specifikation varest Smöret, Talgen, Fläsket och Hudarna är undfått, och begärde att anmärkas måtte det Armsiön hör under Uhmeå län, varifrån 10 lispund Smör är komna. Slutligen anmärktes att det arresterade godset måtte lossgivas och Härnösands Stads Utridare påläggas betala hinder, skada och expenser. Vilket tal och gensvar samt producerade skäl RÄTTEN ÖVERLADE och stannade i följande Slut:
1/. Alldenstund Lands Lagen i det 23 Capitlet Köpmåla Balken förordnar att alla köp skola i Stadenom göras, både Landsmanna och Köpmanna emellan, och ej å Landet, som Lands Lagen i det ? Capitlet Köpmanna Balken ej heller vill att köpmän skall i Landet fara med sina Köpmanna varor, varpå de producerade Kungl. Resolutionerna som skall styrka Uhmeå Stads Borgerskap vid handelsrätten, jämte Härnösads Borgerskap uti Nordmalings socken av år 1643 och 1664 jämväl syfta som lämnar socknen fredligt ? att söka som de bäst kunna få skäl för sitt, men intet tillåta köpmän-nerna att resa på Landet och upphandla godset av Lantman, varigenom förköp sker som Lagen el-jest förbjuder, Torgköp hindras som Lagen bjuder, vilket också förmärkas kan av Kungl. Majts. förbud år 1682 om olovligt mångleri och Landsköp. Ty kan Rätten ej mindre göra än i följe av förbe-rörde rum av Lagen förklara de Fett och Fläsk 2 lispund, 7 mk. Smör och Talg, 16 st. Kalvskinn, 17 st. Bockskinn och Oxhuvuden som Johan Ersson tillstår sig på Landet av åtskiliga bönder i Nordmalings socken undfått och uppburet i betalning på sina gjorda försträckningar. Som ovan väl köp är utom Staden och Laga Handelsplatser gjort förbrutit samt Johan Ersson förfallen att plikta för sådan olaga handel sina 40 mk. smt. till treskiftes efter den 17 punkten i Handelsordinantien år 1617.
2/. Med de 10 lispund Smör och Talg som Johan Ersson föregiver sig bekommet av Johan Mårtensson i Armsiön, vilket Torp intet vidare skall höra under Härnösands gebit, kan bero till nästa Ting, då Johan Ersson bör framskaffa Johan Mårtensson att härom betyga, eljest förklaras de även väl för förvärkade, men
3/. De 2 lispund Smör och 4 st. Bockskinn som Johan Ersson efter sin svågers Abraham Larssons i Afwa gjorda Ed uppburet på sin hustru-arv, må han obehindrad njuta.
4/. Anbelangande Kramvarorna, medan det intet bevisas emot Johan Ersson producerade attester att han sitt Kram öppnat till Salu, ty kan Rätten ej heller döma det förbrutit i anledning av den 13 punkten i Handelsordinantien såsom Landsköp därmed vore drivet emot det 16 capitlet Köpmåla Balken, men om sådant Kram är i sig själv förbjudet eller i anseende till fel av Stämpel förbrutet, lämnas till sitt vederbörliga Forum och närmare omprövande.
Värdering på det confiskerade godset;
2 Lispund Fläsk 5 dr. kmt. 2 lispund 7 mk. Smör 11 dr. 24 öre
16 st. Kalvskinn 4 " 17 st. Bockskinn 17 "
1 " Oxhud 3 " Summa: 40 dr. 24 öre.

RESOLUTION: Mellan Stadsutridaren Johan Brant och Borgaren Simon Simonsson.
Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant angiver hurusom han i Dec. månad år 1696 anträffat något gods som Borgaren ifrån Uhmeå Stad Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle by och Nordmalings socken, det han på landet genom olaga handel tillhopa samlat, begärandes att sam-ma gods av 5 lispund 18 mk. Smör, 1 lispund 5 mk. Talg, 13 st. Bockskinn, 13 st. Kalvskinn, 15 st. Getskinn, 1 st. Fårskinn, 5 st. Lammskinn, som är taget i arrest, måtte förklaras för konfiska-belt, jämte med Laga näpst för Olaga handel. Simon Simonsson genom sin Fullmäktige Notarien Anders Nortman, svarade att han en del av detta gods uppburet i sin arv av svågern Erich Olofsson i Hyngelsböle, nämligen; 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbytskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn. Det övriga i betalning på sin utestående gäld, som han förmenar intet kan räknas som Landsköp. Klagade vice versa att Johan Brant hans gods oskäligen antastat med be-gäran att det måtte varda lossgivet och Brant pålagd betala expenser, hinder och skada. Vilket tal och gensvar Rätten tog i betänkande och prövade för skäligt att vad Simon Simonsson uppburet i sin arv, må han efter Erich Olofssons i Hyngelsböle edeliga intygan otilltalt njuta och behålla, men de 2 lispund Smör, 5 st. Bockskinn, 3 st. (Härefter är ett uppslag borta å film 346 - 347.

AGN1704,22/2,§47:
Uti saken emellan Olof Erichsson i Lögde Olof Eriksson i Lögdeå ) kärande, och Lars Abrahamsson i Afwa genom Olof Olofsson i Brattfors svarande angående skuldfordran som tvistas om, är detta Rättens dom.
Efter Län- och Tolvmäns invisning år 1693 har Olof Erichsson haft till fordra av Abraham Larsson i Afwa 4 daler 16 öre kmt, varpå han säger sig allena oppburit i betalning ett Kaar för 2 daler kmt, så att på den skulden ännu skall återstå 2 daler 16 öre. Dessutan skall Abraham Larsson bekommit en gris för 1 daler kmt, som även är obetalter, och gör med det förre 3 daler 16 öre koppmt, som Olof Erichsson påstår av Lars Abrahamsson utbekomma. Så emedan på andra sidan förmentes denna skuldfordring förlängst vara betalter av sal: Abraham Larsson genom någon frakthandel, ty avlade Olof Erichsson sin ed med hand å bok att han ingen betalning för denna fordring oppburit på något sätt, och att den i sig riktig är, varpå Lars Abrahamsson dömdes att betala Olof Erichsson desse 3 daler 16 öre koppmt med 2 daler 8 öre i expenser.

DB 1734,5/3,§20:Byteslängd 1700 efter Abraham Larsson.Abraham Larssons svåger Johan Ersson i Umeå.JohanErssons senare hustru Margareta Svensdotter