Maria Eriksdotter

Blev 59 år.

Far:		Erik Jacobsson (1710 - 1796)
Mor:		Catarina Östensdotter (1702 - 1750)

Född: 1741-05-28 Hyngelsböle, Nordmaling (AC)¹⁾

Död: 1801-02-15 Levar, Nordmaling (AC)¹⁾

Noteringar

AGN1786,21/3,§59:
S:D: Efter förehavd undersökning vid förl. Hösteting den 8 o. 9. December härstädes, ang överkommet falskt mynt, ett 2/3 och ett 1/6 Riksdalers Stycke, som Bonden Jon Jonsson i Stensätter hållits misstänkt, att hava sökt utprångla, och därföre å ämbetes vägnar av Landsfiscalen Huss till förhör inkallad, som nämnde undersöknings Protokoll vidare innehåller, men vilket mål i förmodan av närmare upplysning blivit till detta ting utställt. Så anmälte sig mu bemälte Landsfiscal hava inkallat gästgiverskan Hustru Maria Öberg i Levar, Olof Johansson i Gidböle och Esaias Mikelsson i Gomersta, desse senare såsom vittnen om Jon Jonssons växel med pigan Kierstin Mikelsdotter och ett 8 sk-stycke, som han skall lämnat till Per Andersson i nästberörde by sista Storböndags aftonen förl år, men hustru Öberg, att höras över ett falskt 2/3 Rdal stycke, som hon under brännvins handel skall om händer fått, och därpå hon nu Jon Jonsson ock här tillstädes, berättade sig måndagen efter sistl Storböndag hava fått, som hon dagen efter märkt vara falskt mynt och därföre genast kastat på elden. Men att säja av vilken hon det bekommit kunde hon fast mindre, som samma gång varit mycket folk inne uti gästgivare stugan och köpt brännvin. Även medgav att Jon Jonsson då köpt, dock som hon tycktes minnas, hade han därvid växlat ett 3 dalers stycke, likväl med ingen visshet, vartill Jon Jonsson även nu nekade och sade varit kopparslantar, som han betalte för sitt brännvin.
Kierstin Mikelsdotter, som förledne Ting avlade sin berättelse om det av Jon Jonsson sig tillväxlade 12 dalers stycket, vilket falskt befunnit, hon till honom återlämnade, var åter hitkallad och sade sig förgätit i sin förra berättesle, att Olof Jacobsson samma gång då växeln skedde varit inne i stugan, och att hon låtit honom påse myntet, som han ock nu själv tillstod, men icke förstå kunde, om det var falskt eller riktigt, ehuru han ock biti däruti. Jon Jonsson påminte, att Olof Jacobsson vore Kierstins Svåger och Grundsunda Nämnd sade redan vara honom och hennes syster Maria Mikelsdotter till äktenskap utlyst.
Åberopade vittnen Olof Johansson och Esaias Mikelsson förekallades och ojävade avl vanl vittneseden däruppå efter varning för mened Olof Johansson först och särskilt intygade, att han då penningeväxeln emellan Jon Jonsson och Kierstin Mikelsdotter skall skett för Mickel Olsson i Gomersta, varit inne uti samma stuga, men suttit uti något samtal med denne Mikels hustru, numera avl Kerstin Johansdotter på sängbalken fram uti stugan, och således varken sett eller hört av denne penningeväxel. Morgonen därpå tidigt reste ock vittnet med Jon Jonsson till Nordmalings Kyrka, och efter Gudstjänsten råkades de även i Levar hos Erik Ersson, där de vilat över natten. Måndagsmorgon varit inne på Levar Gästgivargård och Jon Jonsson där ibland många flere köpt brännvin till sin kost, sedermera åter åtföljts tillbaka till Per Andersson i Godmersta, men vittnet icke blivit varse Jon Jonsson hava andra pgr än kopparslantar. Här under påmintes Jon Jonsson om 8 sk stycket, som han för brännvin lämnat till Per Andersson i Gomersta innan resan skedde till Nordmaling, och tillspordes vittnet, om han icke det sett. Men svarade Nej. Dock erinrade sig, att när han Storböndags morgon hölt uppå att sadla sin häst, så kom Jon Jonsson utur en port, som troddes ifrån Per Andersson, hade en halvstopflaska varutur ock vittnet söp en sup brännvin, men detta brännvin sade nu Jon Jonsson på föreställning, att han köpt om lördagsafton förut för lösa penningar och lånt flaskan av Pär Andersson, vilken nu ock här tillstädes lät förstå, att brännvinet köptes om natten, då Jon Jonsson därvid lämnade det falska 8 sk stycket och sedan Söndags mogon därefter for sin väg. Men denne nu högst bestridde.
Drängen Esaias Mikelsson intygade sig varit närvarande då Jon Jonsson kom ifrån Nordmaling och Per Andersson begärte, att han skulle återväxla 8 sk stycket, därvid vittnet hörde, att Jon Jonsson i början nekat, men omsider vidgått, det han lämnat Per Andersson ett 8 sk stycke och tillika, att han fått detta 8 sk stycke av Olof Jacobsson, som dock nu även här när sade vara största osanning. Nu åter förnekade Jon Jonsson alldeles sig lämnat Per Andersson det nämnde 8 sk stycket och erinrade, att bemte Esaias Mikelsson även var Olof Jacobssons svåger och broder till Kierstin Mikelsdotter. Vittnesmålen upplästes och vidkändes.
All föreställning av föregående och de förl Ting hållne rannsakningar, som slutligen till erinran upplästes kunde icke förmå varken Jon Jonsson eller Guldsmedsgesällen Österström, även ock när, till någon bekännelse. Och sedan Landsfiscalen Huss sig förklarat, att icke heller härmed i mangel av vittnen längre komma kunna, utaan hemställte till Tings Rättens prövande, vad i så måtto är undersökt och befunnit. Då gavs lov att avträda, och därefter öveurlades, att alldenstund utom det vad först Olof Jacobsson berättat för länsman Grundström ocm det 2/3 Rdal.s stycke han lördagen för sista Storböndagen förl.år skall emottagit av Jon Jonsson till skorpors köpande av Bagaren Rörström och Olof Jacobssons svägerska pigan Kierstin Mickelsdotter upptäckt, rörande Jon Jonssons tillbudne växel samma afton av ett falskt 2/3 Rdal.s stycke, samt Per Anderssons i Gomersta erhållne 8 dalers stycke berörde afton eller natten för Storböndagen, som bemälte Olof Jakobssons svåger och Kierstin Mickelsdotters broder, intygat Jon Jonsson hava efter något nekande vidgått sig hos Per Andersson lämnat, Härads Rätten nu finner, att Jon Jonsson med någre bindande skäl, liknelser eller omständigheter är bevärad, att han sådant falskt mynt sökt utprångla , när han ock däremot uti enständigt nekande fortfarit, och hans svåger Guldsmedsgesällen Österström icke heller med någor gällande bevis, att han med sådant falskt mynts gjutande umgått, förvunnen, ehuru vittnet Erik Ersson intygat Österström för 8 år sedan visat sin konst, att av teen gjuta en Carolin, som denna ock nekat.
Fördenskull kunde Härads Rätten icke annorledes anse både Jon Jonsson och Österström i så beskaffat mål oskyldiga och befriade efter 17 Cap: Rätteg bl . Men varder uti djup ödmjukhet Höglofl Kongl Hofrättens nåde och högrättvisa omprövande underställt, varjämte de förfalskade 2/3 och 1/6 Rdal.s stycken i lika ödmjukhet komma att överlämnas.

Källor
¹⁾	Kråken. Johansson, Sven-Erik (http://www.sikhallan.com/)

<< Startsida

Skapad av MinSläkt 3.2a, Programmet tillhör: Christer Wikström