Per Mattsson

AGN1696,6/2,§29:
Per Mattsson i Nyåker utfodrade av sin farbroder Olof Mattsson såsom sin förmyndare innestående arv i Agnäset 66 daler kmt och 1½ tunna råg som honom tillfallit är efter fadern Matts Mattsson, varpå han sade sig allena uppburit en kista och sju skäl råg, vilken skuld Olof Mattsson sade flyta av hans faders båtsmanstånd som var 200 daler kmt varpå 134 daler kmt är betalt och allena desse 66 daler kmt återstår för dem han menar sig vara förskont i följe av den nya förordningen som upphäver sådana gamla fordringar på båtsmanstånden över 100 daler kmt. Men Per Mattsson uppgav att vid bytet år 1680 efter styvfadern Per Eskilsson i Agnäset är avsatt egendom till fulla ståndets avbetalning påståendes så mycket, skäligen bör sluta sin betalning utan avkortning helst Olof Mattsson varit hans förmyndare som intet bör komma till godo att han utdragit tiden med dess betalning vilken Rätten överlade och emedan det befanns av upprättade byteslängd den 28 maj 1680 att resten av båtsmansståndet till 109 daler kmt då är upptaget till betalning på det sättet att av sterbhusegendomen avsattes till 69 daler kmt som Olof Mattsson emottagit att härtill utnyttja jämt hemmanet, och 40 daler kmt skulle Olof Mattsson själv svara som hemmanet emottog, därhos om nu ståndet intet högre skulle räknas än till 100 daler kmt borde sonen i minstone där av 66 daler kmt på så att om något över förordningen är betalt, så är det avkortat, det Olof Mattsson själv såsom förmyndare bort taga i det, ty dömes Olof Mattsson i Agnäset till Per Matts-son att betala 63 daler 16 öre kmt, då kistan är avdragen för 2 daler 16 öre, och som Per Mattsson tillstår sig uppburet sju skäl råg, så återstår allena så den fem skäl som Olof Mattsson även dömes att betala antingen med råg eller 10 daler kmt

AGN1697,20/3,§28:
Olof Mattsson i Örträsk klagade över sin svåger Johan Mattsson i Agnäset, att ändock han gjort köp om hemmanet i Agnäs 8 sel. på det sättet att han skulle svara till Per Mattsson de 63 dr. 16 öre som han efter dom där ut hava borde, jämväl avräkna sin fordran 14 dr. som han även fått dom på och därpå hemmanet tillträtt, så har han likväl intet fullgjort sitt accord utan lämnat Pehr Mattsson obetald, som förmedelst dom och excurtion låtit honom panta och ruinera, begärandes att Johan Mattsson måtte vara pålagd stå sitt köp och honom betala samma 63 daler 16 öre kmt. Johan Mattsson nekade köpet, och sade hemmanet var Crone, som han intet kan köpa. Olof Mattsson beropade sig på grannarna Per Persson och Påhl Påhlsson i Agnäs som varit över köpet, vilka efter avlagd Ed vittnade att Johan Mattsson anbjöd sig betala för Olof Mattsson de penningar som brodern Per Mattsson skulle ha ut ur hemmanet i faderns Båtsmansstånd efter vunnen dom, jämväl avräkna sin Faders 14 dr. om Olof Mattsson skulle vilja avträda hemmanet, då han visste hemmanet vara Crone, men Olof Mattsson dessa penningar skulle njuta för upphävdningarna, vilket tillbud Olof Mattsson antog som med handslag dem emellan bekräfta-des, varpå Olof Mattsson inropade hemmanet till Johan Mattsson.
RESOLUTION: Alldenstund genom Per Perssons och Påhl Påhlssons i Agnäs Edeliga bevittnande är bevisat att Johan Mattsson slutit köp med Olof Mattsson över besittningen av hemmanet i Agnäset på det sättet, att som han stiger i hans ställe för hemmanet så skulle han ock för honom betala de 63 daler 16 öre kmt. som Per Mattsson hade av hemmanet till fordra i Faderns Båtsmansstånd efter vunnen dom den 7 Februari 1696 på Olof Mattsson, jämväl avkorta med honom sin fordring på de 14 daler han då även på honom vunnit, så att köpet icke allena med handslag är stadfästat i vittnens närvaro, utan ock Johan Mattsson där på hemmanet tillträtt och ett år bebott. Ty prövar Rätten för skäligt att Johan Mattsson bör stå sitt köp och betala Olof samma 63 daler 16 öre som flyta av hemmanet och han till Per Mattsson efter Tingsdomen av den 7 Februari 1696 har måst betala, behållandes hemmanet som icke dess mindre för Crone kan beräknas, efter detta avser Stubbrätten eller förbättringarna allena.

AGN1700,19/2,§4:
Per Mattsson i Nyåker har citerat grannen Anders Mårtensson om en Rågsvedja, men Anders Mårtensson genom sin fullmäktige Jonas Olofsson i Brattsbacka sig sades med Pehr Mattsson förenat över Rågsvedjorna, att var och en skall behålla den Råg som fallen är efter sitt eget utsäde.

AGN1701,21/10,§12:
skall enligt DB236 innehålla att Per Mattsson är uppfödd hos morfadern Mårten Nilsson där han tjänte till 1695 och tog över hemmanet efteråt.
AGNSAKNAS

AGN1702,1/3,§12:
I saken mellan Per Mattsson i Nyåker kärande och Johan Eriksson i Sunnansjö svarande, angående betalning för gjord tjänst hos Morfadern Mårten Nilsson som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Mårthen Nilsson i Nyåker har uppfött sin dotterson Pehr Mattsson och har sedan Morfadern tjänat intill år 1695, då Mårthen Nilsson skiftar bo ifrån sig mellan barnen, varefter Pehr Mattsson tog emot hemmanet jämte det gamla folket att förestå, blivandes honom lagt i betalning för sin gjorda tjänst 30 daler kmt. av Husen och en Ko för 10 daler kmt. Nu föregiver han Kon vara störtad och hemmanet Crone, vill alltså njuta sin vedergällning av någon annan sin Morfaders Mårthen Nilssons egendom, som svågern Johan Ersson hos sig har. Men medan Pehr Mattsson på det sättet är kommen till hemmanet att han det gamla folket skulle förestå, då han också boskapen emottagit, och det intet efterkommit, utan de måst bege sig till Mågen Johan Ersson med sin lilla övriga egendom, som i det knappaste kan förslå till deras uppehälle, så kan Rätten intet pålägga Johan Ersson att göra till Pehr Mattsson någon annan betalning än den han en gång vederkom.

Enligt prot.1731-09 från häradssyn i prästgård var Per Mattsson halvbroder till gamla pigan Annika Hansdotter på Vallen.

AGN1704,22/2,§32:
Nils Andersson i Nyåker anbjöd sig uppta till bruks Erik Nilssons Hemman i Sunnansjö, 7 seland allenast han kunde njuta någon frihet till dess upprättande från Ödesmålet. Satte för sig i löfte Anders Mårtensson från Nyåker och Per Mattsson ibm. varför undersöktes om detta hemmans beskaffenhet, och befanns att det Öde blivit år 1699 och sedan legar Öde åren 1700 - 1703. Ödesmålet är förorsakat av Åbons Erich Nilssons död, varpå änkan gift sig till en annan By och lämnat hemmanet Öde, varigenom Åkern är igengången, Diken och Gärdesgård förfallna, Ängen skogsvuxen, Husen nedruttnade och förfallna. Under Byn någorlunda Mulbete men ringa Fångskog. Synes intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1707,21/10,§24 sammandrag:
Bef.man Olof Westman angav sig försport några Älgedjur vara fällda på Hummelholms skogen om Vintern år 1706. Hummelholms borna nekade. Isak Mattsson från Mjösjön framkallades och vittnade på Lars Olofsson från Armsjön, Johan Mårtensson från Agnäset, Pål Pålsson ibm. Mårten Jonsson ibm. Erik Eriksson i Hummelholm berättade ? Anders och Per Persson i Hummelholm vittna? Johan Olofsson i Hörnsjö och Johan Mårtensson i Agnäs. Lars Olofsson i Örträsk, Håkan Eriksson ibm. Johan Mattsson i Bastuträsk, Nils Johansson i Bjärten, Olof Larsson i Bergsjön, Mats Hendriksson i Brattsbacka. Per Ersson Bjurs Hustru, Johan Eriksson i Sunnansjö, Johan Johansson i Orrböle. Anders Mårtensson i Nyåker angavs. Per Mattsson i Nyåker och Israel Mattsson i Mjösjön.
RESOLUTION: Alldenstund Johan Mårthensson i Angnäset, Jon Mattsson ibm. genom sin Son Påhl Påhlsson ibm, Johan Olofsson i Hörnsjön, Johan Olofsson i Orrböle, Johan Johansson i Orrböle, så vida äro övertygade genom Lars Erichssons, Anders Pehrssons och Pehr Pehrssons i Hummelholm Edliga bevittnande att de måste tillhållas ha fällt fyra stycken Älgdjur kring Mattsmäss-tiden år 1706 på Humelholms skogen, i viken beställning Johan Erichsson i Sunnansjö, Matts Mattsson i Mjösjö och Isak Mattsson från Mjösjö så vida sig inlåtit att de jämväl uppburit sin lott och andel i Kött och hudar, allt efter övertygan. Fördenskull som sådant Älgdjurs fällande med Bössa och skidor jämväl på denna orten är förbjudet av överheten år 1681, alltså dömmes dessa bönder att plikta för vartdera Älgdjuret 50 daler smt. som gör för fyra 200 smt. efter den 9 § i Kungl. Majts. Stadga om Jakter och Djurfång år 1664. Och var de ville ha flera lagare (deltagare) sig till lindring, kan de själva söka (dessa).