Johan Mårtensson

DBN1691,26/3,§22:
Efter tullnärens ifrån Umeå, välbemälde Daniel Plantins eftersökan, angav sig ha förlidet år ...... daler 27 öre .... och 28 Maj funnit Strandvrak i Norfjärdingen efter en Sedels Specifikation, nämligen; Per Olofsson i Håknäs, Per Svensson i Sörbyn, Per Larsson i Långed, Per Persson i Öre, Erik Persson i Håknäs, Jonas Mikaelsson ibm. och Jonas Olofsson Ibm. som var för sig examinerades, men nekade ständigt sig mera funnit än de nu på sin uppsak angivet. Jacob Olofsson i Öre avlade Ed och betygade vad han och de andra hittat, av smöret tog de en liten klump att smaka. Olof Jacobsson Långedh vittnade på sin avlagda Ed att Pehr Olofsson i Håknäs sade för sig en lördags morgon att han funnit en Tena och smör afton före. Såg fuller om afton att han tog något upp ur sjön, men talte då intet med honom förrän andra morgon då han mötte mig och Erich Pehrsson i Håknäs, och innan vi talte honom till, sade för oss att han funnit smör då han uppviste oss det i skogen där han det lagt. Sedan frågade jag honom vad det var han tog upp i båten ur sjön dagen före. Av Söderfjärdingen har följande även hittat Strandvrak förlidet år samma tid efter specifikation, nämligen; Pehr Samuelsson i Aspe ½ tunna smör och 6 st. Renshudar. Johan Ersson i Lögde 2 st. Renshudar och en tunna tjära. Anders Hermansson på Vallen en tunna med åtskilliga skinnvaror som ägaren återfått. Nils Ersson i Ledusiöö och Jon Ersson i Lefwar tillhopa en tuna med 10 Lispund smör och 1 st. Renskinn. Elias Isaksson i Jernäss har angivit sig strax hos Prästen Hr. Jone efter dess attest. Erich Nilsson i Afwa och Erik Jacobsson som tjänte hos Lars Sjulsson i Ava funnit ett Renskinn. Erich Jacobsson och Anders Ersson i Afwa ha funnit en Renhud midsommartiden som Erich Nilsson nu först angav, vilken hud de än ha hos sig. Johan Mårtensson i Agnäset hittat en Renshud, som han säger sig strax till Uhmeå med borgaren Pehr Andersson skickat. Jacob Åsvedsson 2 st. hudar och ett stycke smör, har levererat hudarna och fått smöret för sitt omak. Erik Samuelsson och Erik Jacobsson i Lögdeå har sent i höstas hittad en Renhud, alldeles sönder och fördärvad därför han det intet kunnat nämna om henne. Jonas Andersson i Järnäs ett segel och några famnar rep, en renhud som han levererat ifrån sig strax till karlarna som var därefter hit ifrån Uhmeå, har intet angivet hos Prästen särdeles till uppvisning ? medan Bredviksman angivet sitt och mente då de få fångeman tillsatt så vi tillrört Prästen där i Brewyksbyn då de lät avskriva sitt, och kom inte i vår by. Har sitt hemman i Brewyk.
Erich Pehrsson i Järnäs 2 st. Renshudar som de utskickade från Umeå återtaget. Nock en Renhud - 3 veckor efter, som han än har hos sig, ett litet lås, en liten bytta med 11 mk. smör vid pass uti, som han delte upp med Olof Jacobsson i Järnäs, Anders Jacobsson ibm. och Erich Erikssons son, en liten gosse. Byttan har han än kvar. Jonas Johansson i Järnäs en Renhud är efterlevererad. Hr. Jon Attmarius på tillfrågan att; Pehr Olofsson med några flera var i Sockenstugan om Kristi Himmelsfärdsdag och angav sig funnit strandvrak, men nämnde intet vad det var, några gav sig eljest an hos mig med sina Specifikationer, men innan upplysning kunde ske av Predikstolen kom ägarens utskickade från Uhmeå och sitt efterfrågade.
RESOLUTIONER: Efter den upplysning man kunnat inhämta av inkomna berättelser, finner Rätten att ovan nämnde, som Srandvrak funnet förlidet år hava väl mellan sig och eljest i Socknen vid Kyrkan angivet att de något funnet, men intet något Specifkt eller var persedel för sig låtit anteckna eller lysning därefter skedd innan ägarens ombudsman är kommen sådant gods att efterfråga och vederkännas, som Rätten intet kan hålla för så Laga Lysning att de kunna pretendera tredjedelen av godsets värde efter det 30 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. utan de som ägaren kan finna redeliga i detta mål handlat, så att de är utan misstanke, ha så mycket av godset att njuta som ägaren dem vill unna efter det 37 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. Men de som med skäl kunna hållas misstänkta ha ingen bärgarelön att uppbära förrän de med sin Ed hålla att de intet av det funna godset undandolt, varken med sig själv eller med andra. Erich Persson i Järnäs som intet angivet en smörbytta utan den förtärt, bör byttan framskaffa att prövas må hur mycket smör varit, att sedan umgälda vad Lag förmår.

DBN1692,26/2,§16:
Johan Mårtensson i Agnäs så nu som på förra tinget de - 26 mars 1691 få inlösa sin faders Mårten Hendrikssons hemman i Agnäs - 8 seland hus och jord av sin broders hustru som nu är gången till annat gifte och sitta bägge obördiga där på. Och som saken på tinget den - 26 mars 1691 uppsattes tillvidare undersökande om Agnäset är Krone eller Skatte, så är man sedarmera kommen i erfarenhet av 1632 års Jordebok ifrån Kungl. Camreren att hela byn Agnäs är Krone. Johan Mårtensson förmen-te sig alltså ha större rätt att besitta än broderns hustru emedan det är faderns upphävdande och vill upplösa skatterättigheten av Kronan
Per Persson i Agnäset som hade Johan Mårtenssons broders änka till hustru sade min man hemma-net upphävdat, sedan fadern och brodern gav sig därifrån, har och betalt en stor gäld på gården. Jo-han Mårtensson uppvisade ett accord och köp som Per Persson och han med varandra ingått den 14 juni 1691 att behålla halva hemmanet var, sättandes - 40 daler i vite om någon den andre skulle försö-ka utdriva. Parterna frågades efter byn länge varit förmedlad ifrån 38 seland till 24 seland om de icke skulle kunna upptaga gamla skatten igen. Johan Mårtensson ombad sig svara 6 seland för 4 seland. Per Persson sade byn det inte kunna tåla.
Resolution: Såvida detta hemman i Agnäset är Krone, och ej skatte efter den anledning man fått av 1632 års Jordebok ifrån Kungl. Camreren och Sissla ( Cecilia ) med sin man Hendrik Mårtensson det en rund tid besuttit och svarat Kronan dess skatt, samt efter nämndens intygande försvarligen hem-manet förestått det kan än vidare förmenas kunna göra såvida hon fått en ung man, ty kan Rätten inte finna något skäl att hustru Sissla därifrån driva så länge hon med sin man förmår det rätteligen uppe-hålla och svara utlagorna därefter till Kronan.
Emedan emellan Krone och Skattehemman den skillnad aktas, att den som ett Kronehemman senast bebott och förestått har till besittningen större rätt än den som det en gång avträtt. Men dock i Skatte-hemman anses börden och ej besittningen. Men om Johan Mårtensson kan få inlösa skatterättighet står honom fritt hos överheten söka sitt bästa. Om Agnäset kan upptaga sin gamla skatt, står till nytt prov och revning.

AGN1696,6/2,§28:
Johan Mårtensson i Bastuträsket har stämt Per Persson i Agnäset att göra reda för sin salig broder Hindrik Mårtenssons barns arv och öre på det sättet förlikte att Per Persson lovat till nästkommande pingst avsätta reda pengar till fyra tunnor korn a 12 daler tunnan i Nordmalings kyrka för barnens räkning- 48 daler kmt och i midlertid pantsatt en brännvinspanna och 2 st kor.

AGN1697,20/3,§5:
Härnösands stads utridare eller Fiskal Johan Brant angav huru som han i Dec. år 1696 i Nordmalings socken överkommit en borgare från Uhmeå stadh ( Umeå stad ) vid namn Johan Eriksson Norman med sitt lass som han på landet i Grundsunda och Nordmaling upphandlat, jämväl anträffat något gods som en annan borgare Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle, det han på lika sätt ihopsamlat på landet genom Landsköp och som sådant strävar emot Lag och Härnösands Stadsprivilegier , så kunde han sj mindre göra än genom Ländsmans tillhjälp taga sådant gods i arrest till Laga ransakning och slut, till vilken ända han också tagit på dem citation att nu på detta Ting svara för sådan olaga handel, begärandes att som där icke allenast finnes Landsgods som Smör, Talg, Hudar och Fläsk, utan ock Kramvaror. Då sådana Kramvaror som Contraband är, ty begärde han att icke allena allt godset måtte förklaras för konfiskabelt, utan och sådan handel straffas efter Lag och Kungl. Förordningar. Johan Ersson Norman och Simon Simonsson Sandman genom sin fullmäktige, Notarien i Uhmeå Anders Nortman svarade sig tagit vice versa citation på Härnösands Stads Fiskal Johan Brant för det han på deras resa angripit under förevändning av förment Landsköp som dem aldrig överbevisas skall, ty att de var utresta icke för någon handels skull, utan uppfordra sin gäld och arv så att det gods de förde icke var samlat genom köp, utan givet dels på arvs fordringar, dels på gjorda förstärkningar till Bönder med Salt, Sädeskorn och reda penningar i Cronans utlagor, till vilken handel de i Nordmalings socken är berättigade jämte Härnösands Borna i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664. Anbelangande Kramvarorna så nekade Johan Ersson sig därtill någon handel öppnat, utan som han blev av Ländsman i Nordmaling varnad att intet tillåtligt var resa med Kramvarorna på landet satte han sin Korg kvar i Nordmalings Prästgård medan han var till Grundsunda och Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastorns Hr. Pehr Arctedi attest, den han i återresan igentog att hemföra, men Fiskalen sedan honom haffade på andra sidan om Kyrkan och borttog. Och som intet kan bevisas att han något av samma Kramvaror sålt, hoppas han för uppsåtet allena intet bli straffad. Därhos har en gammal praxis varit här i Orten att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter de sig hållit och veta av ingen ändring, och om den var skedd är sådant dem obekant, och förmoda alltså att deras ovetenhet i den måttan kan dem ursäkta. Slutligen begärdes att det arresterade godset icke allenast måtte lösgivas, utan Härnösands Stads Fiskal påläggas att betala expenser, hinder och skada. Härnösands Stads Utridare sade att Kramgodset vara Contraband, såsom Slessing, Franskt Lärft och vad där ovisst finnes ostämplat gods, så att för honom intet nödigt är så mycket at bevisa om han öppnat sin korg och något försålt som det som själv förbjudet är sådant gods omföra. Och står det Johan Ersson till bevisa om han sådant genom arv bekommet, begärandes att han även kunde njuta expenser. Nortman sade att Slessingen och det Franska Lärftet har legat kvar. Begärde till notan måtte tagas det Johan Ersson fått 10 lispund Smör av torparen Johan Mårtensson i Armsjön som ligger under Uhmeå län. Jämväl Simon Simonsson 3 lispund Smör av Mats Hendriksson i Armsjön, 5 st. Kalvskinn, 4 st. Getskinn. Upplade som bevis en skrift från Johan Mårtensson som upplästes. Fiskalen frågades om han kan bevisa var dessa borgare handlat. Svarade att de som oftast resa i Landet därom han fick kunskap av en och annan, men de äro så med varandra förbundna att de intet vilja vittna eller kan få dem fram, mente det ej heller nödigt vara emedan de på Landet är tagna med godset, och håller han det för Landsköp antingen det är taget av Bonden för gjord försträckning eller reda betalning. Påstod att borgarna måtte visa på vad sätt de eljest godset fått eller förklara sig med Ed. Nortman sade att honom som Actor är, åligger det bevisa och kan intet hålla för Landsköp det borgarna tager i betalning vid sin gälda uppköpande.
Att skilja det godset som föregives vara ärft ifrån det som skall vara taget i betalning på gjord försträckning, avhördes Abraham Larsson i Afwa, som avlade sin Ed med hand å bok, att han näst före Jul sistlidne levererat sin svåger Johan Ersson Norman till betalning på sin arvsfordran i gården 2 lispund Smör och 4 st. Ryssbytskinn, intet mera och ej på någon annan gjord undsättning. Korgen som Kramvarorna var förvarade i eftersändes och godset påsågs. Erik Olofsson i Hyngelsböle avlade sin Ed med hand å bok, att när svågern Simon Simonsson näst för Jul var i Hyngelsböle levererade han honom 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbitskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn i avbetalning på hans hustrus arv och detsamma godset lades ihopa med det andra godset som Simon Simonsson bekommit annorstädes, som sedan blev taget i arrest.
RESOLUTION: Emellan Stads Utridaren Johan Brant och Borgaren Johan Ersson Norman; Det uppgiver Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant huru som han i December år 1696 i Nordmaling överkommit Borgaren ifrån Uhmeå Stadh Johan Ersson Norman körande med sitt lass, som han på Landet i Grundsunda och Nordmalings socknar upphandlat, och alldenstund han genom Ländsmans tillhjälp sådant gods i arrest tagit till ransakan och slut, ty begär han, att som där icke allena finns Lantmans gods so Smör, Talg, Fläsk och Hudar, utan och Kramvaror, ja sådana Kramvaror som Contraband är, nämligen; Slessing, Fransk Lärft och ostämplade Stuvar, icke allena allt godset (varpå han en uppsats inlade) måtte förklaras för Confiskabelt och förbrutet, utan ock sådan olaga handel straffas efter Lag och Kungl. Stadgar. Johan Ersson genom sin fullmäktige Notarien Anders Nortman, besvärade sig att Härnösands Stads Utridare Johan Brant honom oskäligen an-gripit på hans resa under förevändning av förment Landsköp, som honom aldrig överbevisas skall emedan;
1/. Han var utrest icke för någon handels skull utan för att uppfordra sin gäld, det Lagen honom intet förmenar.
2/. Godset intet samlat genom köp utan uppburet dels på arvsfordringar, dels på gjorda försträckningar till Bönder i Cronans Utlagor.
3/. Uhmeå borna likaberättigade med Härnösands borna till handel i Nordmalings socken i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664.
4/. En gammal praxis varit att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter han sig hållit och intet vetat om någon ändring.
5/. Sina Kramvaror intet till någon handel öppnat, utan som han av Ländsman i Nordmaling blev varnad intet tillåteligt vara med dem resa på landet, så satte han Korgen kvar i Nordmaligs Prästgård medan han var till Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastoris i Nordmaling Hr. Pehr Arctedii, Pastoris i Arnäs Hr. Erich Graans samt Ländsmans Pehr Andersson Wargz ( Per Andersson Varg ) attester, dem han i återresan igentog att hemföra, men Brant honom ifråntog på andra sidan om Kyrkan.
6/. Slessingen och det Franska Lärftet legat för honom i boden så att han intet vet antingen hans hustrus förra man Östen Simonsson det köpt eller hans Styvbarn, är obekant med den handeln, ej heller vet av något förbud. Stuvar kunna vara ostämplade.
7/. Inlade en Specifikation varest Smöret, Talgen, Fläsket och Hudarna är undfått, och begärde att anmärkas måtte det Armsiön hör under Uhmeå län, varifrån 10 lispund Smör är komna. Slutligen anmärktes att det arresterade godset måtte lossgivas och Härnösands Stads Utridare påläggas betala hinder, skada och expenser. Vilket tal och gensvar samt producerade skäl RÄTTEN ÖVERLADE och stannade i följande Slut:
1/. Alldenstund Lands Lagen i det 23 Capitlet Köpmåla Balken förordnar att alla köp skola i Stadenom göras, både Landsmanna och Köpmanna emellan, och ej å Landet, som Lands Lagen i det ? Capitlet Köpmanna Balken ej heller vill att köpmän skall i Landet fara med sina Köpmanna varor, varpå de producerade Kungl. Resolutionerna som skall styrka Uhmeå Stads Borgerskap vid handelsrätten, jämte Härnösads Borgerskap uti Nordmalings socken av år 1643 och 1664 jämväl syfta som lämnar socknen fredligt ? att söka som de bäst kunna få skäl för sitt, men intet tillåta köpmän-nerna att resa på Landet och upphandla godset av Lantman, varigenom förköp sker som Lagen el-jest förbjuder, Torgköp hindras som Lagen bjuder, vilket också förmärkas kan av Kungl. Majts. förbud år 1682 om olovligt mångleri och Landsköp. Ty kan Rätten ej mindre göra än i följe av förbe-rörde rum av Lagen förklara de Fett och Fläsk 2 lispund, 7 mk. Smör och Talg, 16 st. Kalvskinn, 17 st. Bockskinn och Oxhuvuden som Johan Ersson tillstår sig på Landet av åtskiliga bönder i Nordmalings socken undfått och uppburet i betalning på sina gjorda försträckningar. Som ovan väl köp är utom Staden och Laga Handelsplatser gjort förbrutit samt Johan Ersson förfallen att plikta för sådan olaga handel sina 40 mk. smt. till treskiftes efter den 17 punkten i Handelsordinantien år 1617.
2/. Med de 10 lispund Smör och Talg som Johan Ersson föregiver sig bekommet av Johan Mårtensson i Armsiön, vilket Torp intet vidare skall höra under Härnösands gebit, kan bero till nästa Ting, då Johan Ersson bör framskaffa Johan Mårtensson att härom betyga, eljest förklaras de även väl för förvärkade, men
3/. De 2 lispund Smör och 4 st. Bockskinn som Johan Ersson efter sin svågers Abraham Larssons i Afwa gjorda Ed uppburet på sin hustru-arv, må han obehindrad njuta.
4/. Anbelangande Kramvarorna, medan det intet bevisas emot Johan Ersson producerade attester att han sitt Kram öppnat till Salu, ty kan Rätten ej heller döma det förbrutit i anledning av den 13 punkten i Handelsordinantien såsom Landsköp därmed vore drivet emot det 16 capitlet Köpmåla Balken, men om sådant Kram är i sig själv förbjudet eller i anseende till fel av Stämpel förbrutet, lämnas till sitt vederbörliga Forum och närmare omprövande.
Värdering på det confiskerade godset;
2 Lispund Fläsk 5 dr. kmt. 2 lispund 7 mk. Smör 11 dr. 24 öre
16 st. Kalvskinn 4 " 17 st. Bockskinn 17 "
1 " Oxhud 3 " Summa: 40 dr. 24 öre.

RESOLUTION: Mellan Stadsutridaren Johan Brant och Borgaren Simon Simonsson.
Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant angiver hurusom han i Dec. månad år 1696 anträffat något gods som Borgaren ifrån Uhmeå Stad Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle by och Nordmalings socken, det han på landet genom olaga handel tillhopa samlat, begärandes att sam-ma gods av 5 lispund 18 mk. Smör, 1 lispund 5 mk. Talg, 13 st. Bockskinn, 13 st. Kalvskinn, 15 st. Getskinn, 1 st. Fårskinn, 5 st. Lammskinn, som är taget i arrest, måtte förklaras för konfiska-belt, jämte med Laga näpst för Olaga handel. Simon Simonsson genom sin Fullmäktige Notarien Anders Nortman, svarade att han en del av detta gods uppburet i sin arv av svågern Erich Olofsson i Hyngelsböle, nämligen; 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbytskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn. Det övriga i betalning på sin utestående gäld, som han förmenar intet kan räknas som Landsköp. Klagade vice versa att Johan Brant hans gods oskäligen antastat med be-gäran att det måtte varda lossgivet och Brant pålagd betala expenser, hinder och skada. Vilket tal och gensvar Rätten tog i betänkande och prövade för skäligt att vad Simon Simonsson uppburet i sin arv, må han efter Erich Olofssons i Hyngelsböle edeliga intygan otilltalt njuta och behålla, men de 2 lispund Smör, 5 st. Bockskinn, 3 st. (Härefter är ett uppslag borta å film 346 - 347.

AGN1700,27/8,§13:
Jonas Mårtensson från Armsiö som söker tillstånd få upptaga efter Öde Olof Mårtenssons (ANM:borde vara Olof Mattssons) hemman i Agnäset Crone. Satte för sig i löfte Påhl Påhlsson i Agnäs, Johan Mårtensson ibm. Johan Ersson i Sunnansjö och Per Svensson i Sörbyn, att han hemmanet med flit skall upphävda och intygade Ländsman Bryniel Ersson att dessa antaget löfte, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och befanns av tillförne hållna ransakningar att det år 1698 och 1699 legat obärgat, jämväl intygades att det även innevarande år 1700 legat Öde. Och ehuru väl detta hemman varit brukat de föregående åren är det likväl illa före-stått och vanbrukat, varför husen nu är alldeles förfallna, åkern skoggången, ängen ävenså, gärdsgårdarna förfallna. Under Byn är god fångskog, gott mulbete, men inga andra lägenheter. I vilken beskaffenhet Härads Rätten prövade detta hemman intet kunna upprättas ifrån Ödesmålet under 3 års frihet.
AGN1701,22,§12:
Johan Mårtensson från Armsjön som söker tillstånd att upptaga ifrån Öde Olof Mattssons hemman i Agnäs Crone. Sätter för sig i löfte Pål Pålsson i Agnäs, Johan Mårtensson ibm., Johan Mårtensson i Sunnansjö och Per Svensson i Sörbyn, att han hemmanet med flit skall upp-hävda, och intygade Ländsman Bryngel Eriksson att dessa antaget löfte, varför hemmanets beskaf-fenhet undersöktes och befanns att det gammalt Crone är som tvenne bröder Olof Mattsson och Johan Mattsson var efter annan bebott, men i den svåra missväxt-tiden övergivet för fattigdomens skull. Då en benämnd Nils Johansson det emottaget men strax gått därifrån, som skedde år 1698 då det åter blev Öde och sedan Öde legat år 1699 och 1700. Husen är alldeles förfallna, Åkern skog-gången, Ängen ävenså, Gärdesgårdarna förfallna. Under Byn är god fångskog, gott mulbete, men inga andra lägenheter. I vilken beskaffenhet Härads Rätten prövade detta hemman intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1697,20/3,§30:
Johan Mårtensson i Agnäset fordrade av Pål Andersson i Hummelholm ett års Getare lön för 23 år sedan tillbaka, men Pål Andersson sade sig betalt Johan Mårtenssons Fader.
RESOLUTION: Medan fordringen över tjugo år gammal är och föräldrarna gemenligen plägar uppbära lotten när barnen små Geta Boskapen. Ty förklarar Rätten Johan Mårtenssons fordran för död och ogill, samt dömer honom förfallen att betala Pål Andersson i omkostnad, hinder och skada 3 daler kmt.

AGN1697,20/3,§31:
Johan Mårtensson i Agnäs såsom förmyndare för sin sal. broders Hindrich ( Hendrik ) Mårtenssons dotter Ella, angav hur styvfadern Per Persson på Tinget den 8 Februari 1996 lovat till då instundande Pingst insätta i Nordmalings Kyrka 48 daler kmt. för 4 tunnor Korn han av barnets säd till sig tagit, men ännu inga penningar ifrån sig satt, jämväl att han ändå är skyldig 3/8 tunna Korn, 5 skylar skafthalm, 2 tunnor Mäld, i en häst 9 dr., 6 st. getter, en kista med lås, en gammal fäll 1 dr, 16 öre, i gård och Jord 25 daler Allt efter byteslängden av år 1690 med begäran att sådant måtte i lika måtto vändas i penningar och sättas i förvar, vilket Rätten billigade,varför berörde persedlar värderades i penningar, nämligen; 3/8 tunna Korn för 4 daler 16 öre, 5 skylar skafthalm 5 daler, 2 tunnor Mäld 6 daler, i Hästen 9 daler., 6 st. getter 12 daler, i gården och Jorden efter förbättringar 25 daler Efter hus och förbättringar på lika sätt med flera byten tillbaka således upptagna och att hemmanet lika som förr blir Crone. Medan arvingarna kunna njuta Stubbrätten så länge de förmår göra Cronan avgående Ränta som gör tillsammans 63 daler kmt. vilka de 63 daler kmt. Per Persson även väl bör sätta ifrån sig i Kyrkkistan, jämte de 48 daler kmt. efter föregående Dom, eller betala för dem ett Lageligt intresse om året. Kistan kan förvaras till dess Ella henne själv behöver. Den lön som Modern och Styvfadern är vid bytet bestådda för det de städt hemmanet och bo förr på arvåret, äro de berättigade till och kan dem intet ifrån kännas.

AGN1701,23/2,§12:
Johan Mårtensson (ANM:borde vara Jonas Mårtensson) från Armsjön som söker tillstånd att upptaga ifrån Öde Olof Mattssons hemman i Agnäs Crone. Sätter för sig i löfte Pål Pålsson i Agnäs, Johan Mårtensson ibm., Johan Mårtensson (ANM:borde vara Johan Ersson) i Sunnansjö och Per Svensson i Sörbyn, att han hemmanet med flit skall upphävda, och intygade Ländsman Bryngel Eriksson att dessa antaget löfte, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och befanns att det gammalt Crone är som tvenne bröder Olof Mattsson och Johan Mattsson var efter annan bebott, men i den svåra missväxttiden övergivet för fattigdomens skull. Då en benämnd Nils Johansson det emottaget men strax gått därifrån, som skedde år 1698 då det åter blev Öde och sedan Öde legat år 1699 och 1700. Husen är alldeles förfallna, Åkern skoggången, Ängen ävenså, Gärdesgårdarna förfallna. Under Byn är god fångskog, gott mulbete, men inga andra lägenheter. I vilken beskaffenhet Härads Rätten prövade detta hemman intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1707,21/10,§24 sammandrag:
Bef.man Olof Westman angav sig försport några Älgedjur vara fällda på Hummelholms skogen om Vintern år 1706. Hummelholms borna nekade. Isak Mattsson från Mjösjön framkallades och vittnade på Lars Olofsson från Armsjön, Johan Mårtensson från Agnäset, Pål Pålsson ibm. Mårten Jonsson ibm. Erik Eriksson i Hummelholm berättade ? Anders och Per Persson i Hummelholm vittna? Johan Olofsson i Hörnsjö och Johan Mårtensson i Agnäs. Lars Olofsson i Örträsk, Håkan Eriksson ibm. Johan Mattsson i Bastuträsk, Nils Johansson i Bjärten, Olof Larsson i Bergsjön, Mats Hendriksson i Brattsbacka. Per Ersson Bjurs Hustru, Johan Eriksson i Sunnansjö, Johan Johansson i Orrböle. Anders Mårtensson i Nyåker angavs. Per Mattsson i Nyåker och Israel Mattsson i Mjösjön.
RESOLUTION: Alldenstund Johan Mårthensson i Angnäset, Jon Mattsson ibm. genom sin Son Påhl Påhlsson ibm, Johan Olofsson i Hörnsjön, Johan Olofsson i Orrböle, Johan Johansson i Orrböle, så vida äro övertygade genom Lars Erichssons, Anders Pehrssons och Pehr Pehrssons i Hummelholm Edliga bevittnande att de måste tillhållas ha fällt fyra stycken Älgdjur kring Mattsmäss-tiden år 1706 på Humelholms skogen, i viken beställning Johan Erichsson i Sunnansjö, Matts Mattsson i Mjösjö och Isak Mattsson från Mjösjö så vida sig inlåtit att de jämväl uppburit sin lott och andel i Kött och hudar, allt efter övertygan. Fördenskull som sådant Älgdjurs fällande med Bössa och skidor jämväl på denna orten är förbjudet av överheten år 1681, alltså dömmes dessa bönder att plikta för vartdera Älgdjuret 50 daler smt. som gör för fyra 200 smt. efter den 9 § i Kungl. Majts. Stadga om Jakter och Djurfång år 1664. Och var de ville ha flera lagare (deltagare) sig till lindring, kan de själva söka (dessa).