DBN1680,15/3,§6:
Insinuerades en Testaments skrift daterad den 25 augusti 1679, varuti hustru Karin Joensdotter Salig Anders Joenssons i Affua efterlåtne, haver förmedelst den vårdnad och skötsel hennes styvson Erik Andersson och Sonehustrun i sin ålderdom gjort och vist haver, honom testamenterat all den egendom, som henne tillhörigt och hon med sin flit i välmakten förvärvt haver. Skall ock Erich Andersson icke mindre vara obligerad efter den Salig quinnans död henne hederligen och väl till graven befordra, det han sedermera efterkommit och henne uti Grundsunda Kyrka begrava och insätta låtit, som av Pastor Loci, som Testamentet underskrivit och andre trovärdige vittnen ----., emedan Testamentet är Lag likmätigt och han Erich Andersson quinnan till gott nöje i livstiden befordrat och sedermera efter hennes död hedersamligen till graven komma låtit. Varföre dömde Härads Rätten Testamentet kraftigt och fast att stå inunder honom Erich Andersson och hans hustru till evärderlig Egendom och ingen må därå klandra.DBN1681,1/3,§10:
Dito beklagar sig Pastor i Grundsunda över Nordmalingsboerne, som hålla Renjakt uti Grundsunda, förhålla honom hans rättighet av skottbogen, föregivandes giva sin Pastori varannan skottbog, varuti honom en orätt sker. Av många fällte djur ej mera härtill bekommit än en bog. Vill med vittne bevisa huru många hudar såldes, när de efter fångne djuren hemkom. Vittnen som på beropas framkallades, först Hans Nilsson i Afwa vittnade sig inga andra djur veta vara fällte i Grundsunda, än de som på Gummarks skog av Erich Nilsson i Sunnansiö fällte äre, vilka tvenne voro. Av dem haver han givit till sin kyrkoherde en bog, den andre till Pastori i Grundsunda. Flere djur vet han intet i Grundsunda vara fällte. På Afwa ägor äro 3 st fällte av Erich Samuelsson i Lögde och Pehr Samuelsson i Aspe och Olof Erichsson i Lygde. Desse äro uti Nordmaling boendes, skjutit dem på Nordmalings ägor, ty fast Afwa ligger till Kyrkorätten till Grundsunda, är marken som de äro fällte på likväl till Nordmaling hörande, och av Nordmalingsboer fällte. Mera vet han intet att berätta. Erich Andersson vittnade även att 2.ne djur vor fällte på Gummarks Skog straxt vid Prästegården, och tvenne stycken uti Afwa Skärgården inom Nordmalings Sockenrå, mera visste ej heller han att
berätta Är detta Rättens utslag, att Pastor i Grundsunda hade bort hava skottbogen av 2:ne st renar, som fällte voro på Gummarks skog. Men som de andra 3 st. äro fällte inom Nordmalings Socknerå av dess
Socknemän är Kyrkoherden i Nordmaling till skottbogen av dem berättigad. Skulle Pastor i Grunsunda genom flera vittnen bevisa kunna flere djur vara fällte, kan honom hans rättighet av dem ej sönas eller vägras.
DBN1682,28/11,§6:
Salig Hr. Erich Calicii änka i Öre, hustru Brita Bryngelsdotter besvärade sig över drängen Olof Andersson som henne förlidet år tjänt där han är stadt till årstjänst över detta år givit honom i städjepenning 6 daler och i lön lovat 24 daler, som de voro ense om, härpå hon sig förlitat. Men henne oåtspord går han ur tjänsten, lämnar henne dränglös varigenom hom tager en stor skada, begär att han måtte tillhållas sig i tjänsten inställa eller vederbörligen plikta. Fadern Anders Tomasson i sin sons ställe svarade honom vara omyndig och icke utan sin faders lov kunna städja sig i tjänst, har nekat därtill och i rättan tid sagt Matmodern till det hon intet skulle lejt honom, är en gammal förlamad Man som själv behöver sin son, därtill med att han i olaga tid, Nämligen 14 dagar efter Midsommar lejd var.
Hustru Britha reponerade: 1/. Son vara myndig nog och sina 18 år gammal. 2/. Emottaget städjepenningen, den han allt stadigt behållit. 3/. Stadgat sig lön. 4/. Intet uppsagt tjänsten, att hon kunnat förse sig med någon annan. 5/. Brukat den tiden i städjande som andra i orten. 6/. Fadern haft en annan son, den han till andra bortsatt. 7/. Drängen själv velat vara kvar, men fadern honom vägrat.
Anders Thomasson i Öre instantierade son behållit städjepenningen i sin lön. Hustru Britha påstod sådant en fåfäng invändning vara och tjänar allenast att styrka lappfolk i deras ondska. Att drängen själv tillstått sig mottaget städjepenningen beviste hon med tvenne vittnen, Nämligen: Lars Svensson i Levar och Erich Andersson i Ava. men att han sedan vill uppbära honom i sin lön är en egenvillighet.
RESOLUTION: Olof Andersson som till sina Laga år kommen är och statt sig i tjänst hos sin gamla Matmoder, likväl henne oåtsport gått ur tjänsten, varigenom hon illa strandsatt varder, skall äntligen träda tjänsten igen, eller plikta så mycket som Matmodern honom i lön utfäst efter den 4:e. och 6.e. punkten i Kungl. Majts Stadga om Tjänstefolk och Legohjon. Det han i någon motto försett emot sin fader är en sak dem emellan, såsom ej heller en sons obligation eller plikt mot sin fader kan hans fel och förseende mot andra erhålla.
DBN1690,1/9,§9:
Erik Andersson i Afwa begärde såsom fömyndare för Salig Johan Johanssons barn i Lögde, att för dem måtte något i oppföda läggas, emedan det äldsta är allenast 7 år gammalt. Varpå resolverades, att där intet Modren med Styvfadern vilja nyttja barnens egendom till dess de myndige varda och däremot dem föda, så att uppföde räknas emot UHUM HUITIM av barnegodset, som lika fullt bör dem återskaffas då de myndige varda, så föryttres allt det lösa, och pengarna sättes på Ränta emot säker pant, och fasta ägor borde sättas emot en skälig avrad, vilken ränta och avrad användas till barnens föda så längt den räcker. Och där den intet förslå skulle tillägges av pengarne så mycket som årligen kan av gode män prövas skäligt.
AGN1693,27/3,§43:
Såsom Kyrkoherden i Nordmaling Herr Peter Arctedius och Länsman Bryngel Eriksson samt Tolvmän och allmogen hos Högvälborne Herr Gouverneuren Otto Wellinge angivit Häradskrivare Ivar Grundell för begånget sabbatsbrott att Hans Exellens remitterat till tinget, alltså blev sådant undersökt och efterfrågat av vad grund sådant kunde vara. Länsman Bryniel Ericksson berättade att innan tinget slöts om lördagsaftonen och avkortningsbevisen varit förfrågades efter om någon, inhyses boskapslängd var upprättad och som Tolvmän intet låtit sockenskrivaren uppteckna sådan boskap tillsades de av Häradshövdingen att de skulle upprätta längderna så riktigt att han kunde verificera och underskriva på samma sätt som de andra längderna och icke Cronans uppbördsman därigenom skulle hindras med räkenskaperna. Om söndagsmorgonen reste Häradshövdingen till Kyrkan och då han bad mig fara väl på gården frågade han mig om jag intet ville följa till kyrkan, till jag svarade jag får intet ty Landsskrivaren har befallt mig vara tillstädes medan han håller på och har göra med allmogen. Därpå Häradshövdingen svarade: säg till Häradsskrivaren att han reser i Kyrkan och intet håller allmogen därifrån det jag berättar Landsskrivaren men han svarade, jag dependerar varken av Häradsskrivaren eller dig, fick så jag inte komma i kyrkan, och medan folk var i kyrkan uppbar Landsskrivaren båtsmännens 10:e penningar och upprättades inhyses boskapslängder samma möron Länsman frågade vilka de var som Häradsskrivaren hade göra med under predikan. Svarade Fjärdingskarlen Per Samuelsson i Ava, Tolvmän Erik Eriksson i Lögdeå, Jakob Isaksson i Mo, Olof Larsson i Aspeå, Erik Hansson sockenskrivaren, Per Olofsson i Håknäs, Johan Ersson Blyg, Erik Andersson i Ava, Olof Jakobsson i Brattfors, Per Jonsson i Torrböle, vilka var för sig examinerades. Per Samuelsson sade att han begärde lov av Länsman få gå till Kyrkan då det ringde andra gången i Kyrkan men Länsman vägrade till dess Landsskrivaren gjort från sig och jag levererat brandstodspenningarna, alltså gjorde jag min leverering till länsman och kom intet till kyrkan, varken gjorde jag några levereringar till Landsskrivaren eller hindrade han mig från kyrkan, utan som Länsman har borttappat ett kvittens på båtsmanslönernas tiondepenning, så var Länsmans råd med mig att vi skulle följas åt till Landsskrivaren och begära en annan kvittens de vi gjorde men Landsskrivaren ville inte kvttera andra gången utan blev onder och befallde profossen ha ut mig var på han skjöt mig ut genom dörren. Landsskivaren Grundell sade, när han var färdig att resa till kyrkan, kom Erik Ersson i Lögdeå och Jakob Isaksson i Mo med begäran jag ville taga emot betalning för tryckaretunnan, domkyrkotunnan och barnhuskornet, det jag i förstone vägrade och sade efter ni intet gjort eder levering förrän i dessa dagar så få ni resa till Grundsunda och leverera där. Då begynte de bedja att jag skulle göra dem detta till viljes efter de varit hindrade av tinget, så att de intet hunnit göra levereringen, emedan jag nu satt och skrev kvittenserna för dem, så kom Per Samuelsson med Länsman in och begärde jag skulle giva honom ett annat kvittens på 10:e penningen, det jag nekade till, och som de mig intet kunna kvittera tvenne gånger en post och som han var otidig bad jag profossen ha ut honom. Erik Ersson i Lögdeå berät-tade att han av Landsskrivaren blev tillsagd klarera för domkyrkotunnorna om söndagsmorgonen, eljest hade han väl gått i kyrkan. Boskapslängden var fuller upprättad om morgon biitida men signete var inte underslaget förrän efter predikan i prästgården då vi var tillstädes med. Vid tinget påminde Häradshövdingen om längden och befallde att jag skulle upprätta henne så att han med de andra längderna kunde bliva klar, som också skedde. Erik Ersson ville intet tillstå att han bad Landsskrivaren få leverera, utan sade att han blev av honom befallen. Jakob Isaksson i Mo berättade att som de blev ansagda om boskapslängdernas förfärdingande emedan sockenskrivaren dagen för sig försummat, så blev han om morgonen upprättad och skriven i nya länsmansgården,, sedan måste vi göra klart till Landsskrivaren för domkyrkotunnorna, barnhuskornet och tryckryckaretunnan varigenom vi blev hindrade ifrån kyrkan. Per Olofsson i Håknäs måste gå på Vallen om morgonen och göra sig underrättad om boskapen som folket där hade, och den tiden gick Prästen i kyrkan, frågade varför sockenskrivaren icke gjort längderna förr färdig? Svarade att han sig försummat och vart han dagen före kallad för Rätten och där om tillfrågad. Då han sig ursäktade där med att han var sjuk, och Häradshövdingen sade honom vara drucken, då han förmanades skaffa längderna färdig. Länsman Bryniel Ersson tillstod att sockenskrivaren var drucken då han blev framkallad och kunde intet göre besked för sig. Per Olofsson frågades om han icke bad Landsskrivaren få gjöra levereringen? Svarade nej, utan blev befallen och måste de ändå låna penningar därtill, därtill Landsskrivaren sade att längderna blev färdiga bittida om morgonen och samme de nu till nog med dem då jag befallte de skulle gå till Häradshövdingen med dem. Strax kommo de tillbaka och säga Häradshövdingen vill intet taga emot dem utan bad oss leverera dem till Häradsskrivaren att de kunna skrivas under tillika med de andra längderna. Olof Larsson i Aspeå är intet tillstädes utan hemma sjuk. Sockenskrivaren Erik Hansson berättade att om lördagsaftonen ............ han längderna, om söndagsmorgonen fick han först underrättelse av Tolvman och sockenprofossen Anders Hermansson som efterfrågat boskapen på Vallen, då han skriver en längd färdig innan folket gick i kyrkan, går så med henne till Landsskrivaren i gamla länsmansgården, sedan en längd var färdig följde jag sockenskrivaren ill Landsskrivaren, då han befallde sockenskrivaren strax skriva färdigt tvenne exemplar till det han gjorde in uti Landsskrivarens stuga. Frågades varför Per Olofsson icke gick i kyrkan strax första längden var färdig. Svarade att han hade säl taxan att klarera och som kyrkovärdarna höll på betala deras kyrkotionde, så dröjdes det och gick tiden ut, så att de inte kommit till kyrkan. Landsskrivaren Grundell sade att intet nödgade han dem till någon leverering utan som de voro tillsagda att komma till Grundsunda, så begynte de bedja jag skulle släppa dem där hemma och låter dem klarera, men jag nu betjänt dem däruti ville de så löna mig. Johan Ersson Blyg inkallades och frågades varföre han icke gick i kyrkan om söndagen efter tinget. Svarade att han hade brandstodspenningar att leverera. Frågades till vem, svarade till Länsman. Frågades varför han icke dröjde till efter gudstjänsten? Svarade att länsman fodrade så. Länsman sade att Landsskrivaren fodrade så strängt på, att han måtte görat. Landsskrivaren sade att Länsman hade fått order tillförende att uppbära och klarera, det han dagarna tilförende kunnat göra. Erik Andersson i Ava frågades varför han icke gick i kyrkan? Svarade att han var i kyrkan, och kom dit rätt som Prästen gick på predikostolen. Per Jonsson i Torrböle och han fölgdes åt. Frågades varför de kommo så sent? Per Jonsson sade att han skulle lämna kyrkovärdarna penningen till sin klarering därför dröjdes för honom sedan boskapslängden var färdig. Olof Jakobsson i Brattfors sade sig kommit i kyrkan strax efter prästen var gången på predikostolen. Frågades varför han kom så sent? Svarade att kyrkovärdarna skulle ha lite penningar av honom att klarera kyrkotionde med till Landsskrivaren. Tolvman Erik Johansson i Baggård sade att han kom i kyrkan när välsingnelsen lästes vid slutet av gudstjänsten. Frågades varför han kom så sent? Svarade att om morgonen hade han att göra med boskapslängden, och sedan blev han befalld av Landsskrivaren taga vara på lösdrivaren. Frågades om han fick några lösdrivare? Svarade att sedan han skaffat dem till Landsskrivaren skötte han intet mera om dem. Profossen Isak sade att det var långt före än folket ginge i kyrkan. Tolvman Abraham Tobiasson i Gräsmyr sade att han kom i kyrkan rätt som Prästen var kommen på predikostolen och dröjde intet i länsmansgården sedan boskapslängden var färdig gjord. Tolvmän frågades huru de äro komne att göra om sådan klagan till Högvälborne Herr Governeuren över Landsskrivaren att han tagit dem till att upprätta boskapslängden under predikan, som dock ingen sanning är utan de nu måste tillstå att längden var färdig innan kyrkotiden var? Svarade att de aldrig givit sitt samtycke till sådan klagan. Visste aldrig av sådant för än Länsman höll på om detta en gång eller två i sockenstugan och Kyrkoherden lyste på av predikstolen att vi skulle komma i sockenstugan då han uppläste dessa klagogrunder, på dem vi oss litade förstå kunde, ger ej hellre vårt samtycke till sådan klagan. Länsman uppviste en annan attest som Tolvmän utgivit, att de samtyckt till klagepunkterna, den de också nekade till. Sade sig av Kyrkoherden och Länsmannen vara förledda. Härpå sattes saken under Nämndens betänkande som stannade i detta slutet, att emedan varken Landsskrivaren Erik Grundell har bort hindra Länsmannen eller de andra ifrån kyrkan ej eller Länsmannen och de andra låta sig hindra av Landsskrivaren skattas de alla efter brottsligheten och fördenskull som Landsskrivaren Ivar Grundell, Länsman Bryniel Ericksson, Erik Ersson i Lögdeå, Per Samuelsson i Aspeå, Jakob Isaksson i Mo, Per Olofsson i Håknäs, sockenskrivaren Erik Hansson, Johan Ersson Blyg och Johan Ersson i Baggård uteblivit ifrån kyrkan om söndagen den 28 februari 1692 och sig andra sysslor företagit, som oanständigt varit under gudstjänsten att förrätta, så dömas de saker till sina 40 daler smt vardera i anledning av 1, 4 och 11 punkten uti Congl.Maj.Stagda om Sabat brott. Per Jonsson i Torrböle, Olof Jakobsson i Brattfors, Abraham Tobiasson i Gräsmyr och Erik Andersson i Ava som intet är för kommein till kyrkan än Prästen var gången på predikstolen plikta med en daler smt var efter den 1 punkten i samma stagda, vilka böter fördelas mellan kyrkan och de fattiga efter 13 punkten. Vad de andra klagepunkterna anbelangar som emot Landsskrivaren är hos Gouverneuren insiunerade lämnas vederbörande dem emot varandra lagligen att utföra.
AGN1693,1/12,§18:
Fjärdingskarlen Per Samuelsson i Aspeå avlade sin ed med hand på bok att han betalt till gästgivaren salig Erik Andersson i Ava reda penningar för gästgivarens friheten 1 ½ mantal år 1691 och 1692 och intet avräknat den jord han själv åbodde i Ava, nämnligen 12 seland utan allena 9 daler boskapspenningar, rökpenningar 2½ daler samt 1½ seland i Aspeå, därföre han av salig Erik Andersson i lifstiden återbekommet 42 daler kmt. Uppå vilken gjorde ed Per Samuelsson dömdes befogad behålla och njuta icke allena de 42 daler salig Erik Andersson i livstiden återlevererat, utan och de 30 daler han efter salig Erik Andersson död handfått
AGN1698,22/2,§7:
Jon Erichsson i Afwa som är pålagd göra reda för fadrens Erich Anderssons förmynderskap för Jon Johanssons barn i Lögde, begärte att barnsens moder hustru Kerstin måtte bestå de 8 Riksdaler, som hon njutit uti Cronans utlagor för hemmanet av barnsens penningar. Men hustru Kerstin nekar sig mera fått än 3 Riksdaler och sade sig tillagt 4 Riksdaler av sina egne penningar, så att det blev 7 Riksdaler som betaltes i utlagorne, det hon också besvär med hand å bok, varföre Jon Erichsson också bör svara till barnen de övrige 5 Riksdaler. Men hustru Kerstin de övrige 3 Riksdaler.
AGN1700,27/8,§12:
Uti saken emellan Olof Erichsson i Afwa på egna och sin broders Anders Erichssons vägnar kärande, och den tredje brodrens Jon Erichssons efterleverska hustru Margeta Olofsdotter i Afwa jämte sin senare Man Erich Jacobson och dotters förmyndare svarande, angående besittningen på föräldrarnas hemman i Afwa, är detta Rättens dom.
Det begärer Olof Erichsson få tillträda sina förädrars hemman i Afwa, emedan brodern Jon Erichsson, som det efter föräldrarna emottagit
1./ ingen avhandling med brödren om besittningen gjort är därpå,
2./ genom döden avgången , och
3./ hans efterleverska hustru Margeta trätt i annat gifte, så att de som helt oskylde äre nu bebo hemmanet och njuta de förmåner, som bemälte hemman är tillagt genom Gästgiveriets friheten,
4./ har sig tillhandlat brodrens Anders Erichssons bördsrättighet. Men hustru Margeta påstod njuta besittningen, alldenstund hennes Salige Man Jon Erichsson är av föräldrarna intagen i gården till den ändan att han hemmanet skulle besitta, med vilken sin saliga Man hon haft tvenne barn en Son och en dotter. Sonen efter fadren död, men dottren i livet, vars rätt jämte sin egen efter sonen hon vill räkna större än Olof Erichssons och Anders Erichssons, som en gång givit sig utur gården på sitt eget förvärv, och således njuta besittningen på hemmanet för dem oklandrad som också redan begynt oppbära betalningen för sin arv. Vilket Rätten tagit i övervägande, och emedan ingen avhandling finnes vara gjorder Syskonen eller brödren emellan om besittningen, ty skattar Rätten dem lika berättigade, och således dömes att Parterna genom Lotten i detta mål böra skiljas på nästa Ting, då förmyndaren jämte modern taga ena lotten på Jon Erichssons sida, och Olof Erichsson för sig och brodren Anders tvenne lotter efter arvsrätten.
AGN1704,27/2,§10:
Uti saken emellan Erich Jacobson i Brewik och Olof Erichsson i Afwa vice versa kärande och svarande angående bördsrätten till Afwa hemmanet, gästgivarefriheten för år 1701, och några odelte arvs saker samt expenser som tvistas om, är detta Rättens dom.
Det begärer och påstår Erik Jacobsson för sin hustru Margeta Olofsdotter att komma till Lotten med Olof Erichsson om besittningen på Afwa hemmanet i följe av Härads Rättens fallne dom den 28 au-gusti 1700, eller njuta i bördsrätten 90 daler koppMt, jämväl njuta gästgivare friheten intill den tiden Olof Erichsson blev försedder med fullmakt på Gästgivare tjänsten, samt att Olof Erichsson måtte varda pålagder efter opprättade föreningar ifrån sig leverera de arvspersedlar, som han ännu innehaver. Så ehuruväl Olof Erichsson vill förebära brodersdotterns dödeliga frånfälle, som rätta arvingen var, och således besittningen sig tillhöra utan någon bördsrätts betalande, därhos över Gästgivare friheten med det övriga vara dem emellan förlikt och slutit, så att han påstår njuta expenser för det han oskäligen drages till Rätta i slka mål. Likväl emedan Olof Erichsson intet ärver sin brodersdotter, utan Modren stänger honom därifrån, som stiger i dotterns ställe, ty prövas för skäligt, att Olof Erichsson utan lot-tande må bliva besittnade vid hemmanet emot 30 daler kmt. i bördsrätten till hust: Margeta Olofsdotter. Gästgivarfriheten för år 1701 prövar Rätten dem böra njuta halvparten var, efter Olof Erichsson blivit förordnad till Gästgivare i Juli månad samma år. Vad arvs persedlarna vidkommer, så böra de på bägge sidor ställa sig till efterrättelse upprättade förlikningar den 28 martii 1701 och 28 februari 1702, så att de lämna och utleverera till varandra vad var och en efter dem tillkommer och vara bör, såsom samma förlikningar också dömes ständiga. De tvenne slåttessvedjor, som ifrån Aspe äre köpte under hemmanet, böra till värdet eller lösningsrätten gå arvingarna till delnings, så att hust; Margeta njuter i Penningar 4 daler 29 1/2 öre kmt. i utlösen. Expenserna kunna opphöra å ömse sidor.
