Martinus Olai Gestricius

Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan (1888):
Olai, Martinus (latinisering af Mårten Olofsson), biskop i Linköping, född i Gestrikland, troligen i Gefle (han namnes med binamnet Gestricius), har ansetts härstamma från den gamla adliga B ur e-ätten. Efter i Tyskland fullbordade studier, blef han 1550 filos, magister i Wittenberg och 1557 skolrektor i Upsala. Af Erik XIV utnämndes han till hofpredikant samt blef 1562 superintendent öfver Norrland och prost i Gefle. 1569 valdes han till biskop i Linköping. Han tillträdde detta ämbete 1571 och invigdes deri under pomp och ståt 1575, på samma gång som den nye ärkebiskopen Laurentius Petri Gothus och den nye biskopen i Vesterås Erasmus Nicolai invigdes i sina ämbeten. När Johan III på riksdagen i Stockholm 1577 genom sin egen energi och ärkebiskopens svaghet genomdref, att presterskapet antog den nya liturgien, den s. k. Röda boken, undertecknade också M. O. detta beslut, ehuru efter lifligt motstånd. Sedan ångrade han^sig och blef en af liturgiens kraftigaste motståndare. Konungen reste 1580 sjelf ned till Linköping i sällskap med jesuiten Antonio Possevino och sökte förmå M. O. att åter blifva gynsamt stämd mot den nya guds-tjenstordningen. Då han ståndaktigt vägrade, befallde konungen honom att i full biskoplig ornat framträda vid högaltaret i domkyrkan och der afkläda sig skruden samt afsäga sig ämbetet. Detta skedde också inför konungen, Possevino och en stor menniskomassa. M. O. blef derefter förklarad fredlös öfver hela riket, och hans skriftliga förpligtelse till liturgien af år 1577 uppspikades på skampålen. Han fick en fristad hos hertig Karl, som gjorde honom till kyrkoherde i Nyköpings östra församling. Död 1585. Han utgaf bl. a. Een christeligh och nyttig bönebook (1567). M. O. var fader till ärkebiskopen Olaus Martini.