Jonas Persson

AGN1750,14/7:
Skattevärdering

AGN,1756,2/12,§19:
Jon Pärsson i Öre å sin hustrus Anna Nilsdotters vägnar, Olof Örman och Olof Olofsson Frisk, alla såsom härstammande ifrån avlidne Olof Olofsson i Öre, tvistade efter föregångne stämningar med dess hemmansefterträdare Erik Pärsson och Olof Jacobsson, den förre såsom köpare och den senare som säljare om närmare börds och besittningsrättighet till hemmanet Nr. 3. 9 1/2 seland i Öre, vilket bend Olof Jacobsson emot betingad köpeskilling 2500 daler kopp jämte skötsel till Erik Pärsson uppdragit och försålt enl. köpeskrift den 19 Martii 1755, varpå 3.dje uppbudet utfallit den 2 Martii förl. Men var ingen av ovanbemälte kärande, som samma bördesumma nedsatt, undantagandes Jon Pärsson, vilken beviste, att dess hustru vore ovannämde stamfaders Olof Olossons dotterdotter och syskonebarn med säljaren Olof Jacobsson, samt i följe därutav bördig till det tvistige hemmanet framför köparen Erik Pärsson, såsom varande allenast säljarens faders systers dotters son. Och befanns för övrigt Olof Örman och Olof Olofsson Frisk, jämte Thomas Ersson Nordman samt Per Jönsson Höglander hava avstått deras rätt i berörde hemman till Erik Pärsson, hans hustru och arvingar enligt uppvist skriftlig avhandling, och även utgivit kvitto d. 16 januari förl.ne emot tillsammans 600 daler kmt. Varföre Jon Pärsson förmodade, att desse arvingar eller bördemän vidare intet borde honom i vägen ligga, även som ock Erik Pärsson befanns härhos hava instämt pigan Sigrid Olofsdotter Frisk, angående återbetalning för de 600 daler koppm, som han till förekommande av hennes bördetalan förlikniongsvis nedsatt hos Hr Kyrkoherden Magister Johan Unaeus, men Sigrid Olofsdotter nu skall böra så mycket villigare återgiva, som hon allenast är säljaren Olof Jacobssons brodersons dotter, och således oberättigad till att börda det försålde hemmanet, vilket allt Sigrid Olofsdotters nu här närvarande Man Sven Andersson ej kunde undkomma, likasom ock Hr Kyrkoherden Unaeus skriftligen förklarat sig beredd de omhändertagne 600 daler Erik Pärsson återleverera. Sedan nu således om allt detta blivit undersökt och förlikning Parterne föreslagen, varmed avträdde, inkommo de samtel. åter och berättade sig Jon Pärsson med Erik Pärsson på det sättet vara förent, att den förre i avträde får lyfta de hos Hr Kyrkoherden Magr Unaeus nedsatte ovanförmälte 600 daler kmt, och däremot jämte betingade 2.ne Tunnor korn avstår till den senare eller Erik Pärsson dess hustrus rätt till oftanämde hemman 9 1/2 seland i Öre för sig och sin hustru samt efterkommande oklandrad nyttja och bruka. Och alldenstund Erik Pärsson härjämte på föreställning lovade att understödja sin gl Moder ovannämde även kärande Anna Pärsdotter med 1/2 Tunna gott korn i dess övriga livstid, varmed hon lät sitt bördeklander alldeles falla, de övrige käranderne dessutom finnas hava var för sig avstått deras börderätt till Erik Pärsson och hade ej heller vid anförde förening --- att påminna, allenast Olof Frisk ville föregiva, att dess betingade och kvitterade förnöjning står obetalt av Olof Nilsson i Röbäck, som densamma emottagit, men varom Erik Pärsson förmente sig intet åligga att besörja, sedan han bevist samma förnöjning med kvittobrev av den 16 januari förledne betalt vara. Fördenskull och emedan på sätt och vis som anfört är Erik Pärsson befinnes hava utur vägen röjt allars klander och anspråk, som nu kärande varit, begärande, att denne hans med Jon Pärsson och den förres Moder Anna Pärsdotter ingångne vänliga förening med dom stadfästas måtte. Ty prövade ock Tings Rätten rättvist och skäligt i förmågo av 20 Cap: Rbl, att samma förening till alla delar gilla och fast förklara, så att Jon Person å dess hustrus Anna Nilsdotters vägnar emot de till honom i avträde av Erik Pärsson utfäste 600 daler kmt, som hos Hr Kyrkoherden Mag:r Unaeus innestående äro och 2.ne Tunnor Korn, förklaras all vidare bördetalan förlustig, ej mindre än ock Modern hustru Anna Pärsdotter emot undfående 1/2 Tunna Korn årligen så länge hon lever anses oberättigad till att vad besittnigen på Öre hemmanet 9 1/2 seland angår Erik Pärsson och hans hustru eller arvingar klandra, ävensom ock på lika sätt Olof Örman och Olof Frisk, vilka igenom skriftlig avhandling uppdragit Erik Pärsson deras rätt till samma hemmans besittning, och jämväl med de flere bördemän efter uppviste kvittobrev, förnöjelse för avträdet erhållit, oberättigade anses, att göra Erik Pärsson, detta hemman angående, något hinder eller åtal emot 5 och 6 Cap: Jorda balken.

{AGN,1761,7/12,§18:
Såsom avledne Borgarens Tomas Ersson Normans arvingar hava Prästmannen Vördige och Vällärde Olaus Örman, Olof Jacobsson i Öre, änkan Anna Pärsdotter därstädes, hustru Malin Jacobsdotter i Umeå och Tullskrivaren Välbetrodde Johan Widlund igenom deras fullmäktige Sidenvävare Gesällen Olof Frisk, till detta Ting instämma låtit såväl Jon Pärsson i Engersiö som hustru Brita Olofsdotter i Öre, den förre att svara, huru han om händer fått nycklarne, huru han dem sedan förestått, vad för slags sölverpenningar och huru mycket hustru Brita Pingesdagsmorgonen lämnade till Jon Pärsson, om icke ock voro någre Ducater däribland jämte att edeligen besvärja till vem silver gördelen lämnad är, vilken ifrån den avlednes egendom saknas. Den senare eller hustru Brita Olofsdotter var åter inkallad att sig förklara, juru hon förestått Thomas Erssons egendom tillsammans med Jon Pärsson, vidare vad och huru mycket hon fått av egendomen före och under bouppteckningen, ej mindre än Jon Pärsson. Om hustru Brita må kunna med Ed betyga, vad slags mynt och huru mycket det var i knytet, som hon lämnade till Jon Pärsson Pingesdags morgonen, samt huru hustru Brita sig understod och likaledes Jon Pärsson, att dölja vid berörde bouppteckning någon del av egendomen.
Å svarandens Jon Pärssons vägnar infant sig Kronobefallningsmannen Herr Zacharias Renhorn, givande vid handen, hurusom avledne Borgaren Norman hade om faster änkan hustru Karin Olofsdotter i Ängersiö, som vore Jon Pärssons svärmoder, och Normans endaste arvinge å fäderne, samt Tullskrivaren Widlund hans syskonebarn och förment arvinge på möderne, men emedan denne och alla de andre, vilka utgiva sig för Normans arvtagare vore hans syskonebarn (på fädernet, struket), ty skola desse någon talan arv efter Norman angående intet äga. Varande Jon Pärsson å sin svärmoders vägnar föranlåten att förbehålla sig allt lag likmätigt påstående emot Brita Olofsdotter, som intill döden Norman skött och förestått, samt vid dödstimman närvarande, haft hans egendom om händer, jämväl slutligen anhålla om Rättegångskostnad. Och sedan Frisk över berörde skyldskap hörd blivit, kunnande ej bestrida, att hustru Karin Olofsdotter vore den avlednes köttsliga faster, samt Widlund hans syskonebarn å möderne, så tog Härads Rätten vad anfört är uti behörigt övervägande, prövande i förmågo av 3 Cap: 5 § Ärvdabl, att avl.ne Thomas Normans faster änkan Karin Olofsdotter vore såsom närmast i skyldskap berättigad att taga arv efter bem:te Thomas Norman. Men att däremot såväl Hjälpe Prästen Olaus Örman som Tullskrivaren Widlund, Olof Jacobsson, Anna Pärsdotter och Malin Jacobsdotter i följe av 3 § anförde lagsens rum såsom fjärmare icke kunde vid så satta omständigheter vara denne Normans arvtagare, därföre ock deras käromål alldeles av sig själv förfaller, likväl ifrån Rättegångskostnad i så beskaffad sak befrias.
}
AGN1762,16/3,§32:
På Vävare Gesällens Olof Frisks käromål till Jon Pärsson i Ängersiö angående ersättning till 59 daler 4 öre koppmt för något förskott av Stämnings pengar och domslösen samt arvode, som avlidne Tomas Norman skall honom skyldig varit, så förentes, efter något tvistande desse Parter, begivande Frisk sig nöjd med 12 daler koppmynt, som Jon Pärsson honom genast tillställte. Och varmed denna tvist sluten och upphäven blev.

AGN1762,16/3,§33:
Jon Pärsson i Ängersiö har instämma låtit änkan hustru Brita Olofsdotter i Öre, som vid avledne Thomas Normans dödstimma haft om honom vård och med skötsel tillhanda gått, jämväl någon del av hans egendom uti förvar haft, påstående, att hon måtte skyldig kännas edeligen bestyrka riktigheten av dess uppgivne kvarlåtenskap, inläggande Jon Pärsson en däröver d. 13 Maii 1761 upprättad förteckning, utom vilken intet Inventarium fants, ej heller den upptecknade egendomen värderad.
Sedan Brita Olofsdotter till svar uppå stämningen förklarat sig beredd, det med ed besanna, det hon någon Norman tillhörig egendom icke undandöljt eller förtegat, gavs följande
UTSLAG:
Alldenstund intet laga och ordentligt inventarium finnes upprättat över avledne Thomas Normans egendom på sätt som 9 Cap: 1 § Ärvdabl föreskriver, fördenskull pålägges Jon Pärsson såsom hans arvinge, att med det fordeligaste tillkalla gode män, vilka samma egendom och kvarlåtenskap efter antecknande behörigen värdera, därhos Brita Olofsdotter, som vid dödstimman i boet varit även för sin del så mycket vitterligt vara kan, om sådan egendom haver att giva upplysning och göra besked. Skolande sedermera efter erhållen betänketid till nästa Ting, om så påfordras sig inställa och edeligen bestyrka, att hon av meran:de kvarlåtenskap intet uppsåtel. döljt eller förtegat, ävensom ock Jon Pärsson då visa bör, att han sin skyldighet med inventarii upprättande fullgjort, varav en avskrift i Rätten inlämnas bör.
{
AGN1762,4/12,§7:
Uti tvisten emellan Linvävaren Olof Frisck å egna och Prästmannens Vällärde Olof Örmans, Olof Jacobssons i Öre, änkans hustru Anna Pärsdotters, hustru Malin Jacobsdotters och Tull Skrivaren Widlunds vägnar kärande samt Jon Pärsson i Ängersiö svarande, vad arv angår efter avledne Tomas Ersson Norman, vilket mål Härads Rätten den 8 Decembris förlidna år sluteligen avgjort och benämnte Jon Pärssons svärmoder änkan hustru Karin Olofsdotter såsom närmaste och endaste Normans arvinge ansett och förklarat, men varemot ---- blivit, uppviste nu Frisk Välloflig Lagmans Rättens den 25 Junii nästlidne givne utslag, i följe varav denna sak fr---- hit till Härads Rätten vart förvist att närmare undersöka om de av Frisk föregiv--- Normans arvtagare till upplysning om deras rättighet framför Karin Olofsdotter att Frisks åberopade vittnen edeligen avhöra låta, samt därpå utan avseende å förra utslaget sig yttra. Inläggande nu benämnte Frisk en vidlöftig skrift med bifogad ätteräkning, däruti han söker ådagalägga sine huvudmäns nära skyldskap med avlidne Tomas Ersson Norman, påstående därjämte, att Jon Pärsson ej mindre än Brita Olofsdotter i Öre måtte anses skyldiga till Inventarii beedigande, med mera. Likväl och emedan av allt detta ändå slutligen stod att erfara, det Brita Olofsdotter är den avlednes faster, efter vilken arvet sökes, rätta faster, men käranderne allenast hans syskonebarn och följaktligen fjärmare. Ty anhölt å svarande sidan fullmäktigen Bergwik, att en gång för alla ifrån Frisks anställte Rättegång befrias, och berättigad anses, att tillgodo njuta den i detta mål Jon Pärsson tillskyndade kostnad, som efter ingiven förteckning utföres till 124 daler 22 öre Kopparmynt. Härhos påminte Erik Pärsson och Pär Olofsson i Långed, att de nu på andra Tinget voro av Frisk inkallade i anförde tvist såsom vittnen, kunnat intet annat intyga, än förmält är, att Brita Olofsdotter är faster till avlidne Thomas Norman, men kärande parterne hans syskonebarn. Begärte betalning i anseende till deras långa väg 24 daler koppmt vardera, varemot Frisk så egenteligen ej hade att påminna, utan erkände, att de tillförne icke fått betalning.
UTSLAG
Ej mindre under förra än denna nu å nyo hållne undersökning har Härads rätten i det nogaste utrönt skyldskapen emellan de uti tvist varande avl Thomas Normans arvingar, även som ock i anledning därav Härads Rätten, efter Lag uti 3 Cap: Ärvdabl prövat skäligt, att förklara Jon Pärssons svärmoder änkan hustru Karin Olofsdotter såsom Normans faster i arv ---- närmare berättigad än hans syskonebarn, Prästmannen Örman med de flere, vilka i sådan händelse lag likmätigt icke kunna med Karin Olofsdotter kallas samarva, utan tvärt om ifrån all arvtäkt efter bem:te Norman skäligen uteslutas böra -----
Men än vidare, ehuru skyldskapen desse arvingar emellan är och bliver densamma, som förr, emedan icke desto mindre frågan om bättre Rätt efter det av Frisk erlagde vad hos vällovl. Lagmans Rätten ännu för oavgjord anses, Ty kan Härads Rätten Frisk dess fullföljande icke betaga om han sig befogad finner, helst intet är att ändra uti utslaget d. 8 dec förl. år, ej heller att tillägga, allenast, att Frisk synes böra förnöja sina inkallade vittnen Erik Pärsson och Pär Olsson för deras Tingsuppvaktning tillsammans efter modererande med 30 daler koppmt, jämväl till Jon Pärsson i förorsakad Rättegångskostnad 12 daler samma mynt.

AGN1765,9/12,§17:
S:D: Beviste Per Olofsson i Ängersiö med en den 28. November 1763 författad och underskrifen köpeskrift sig hava tillhandlat sig börden och besittningen av fäderne hemmanet 6 1/2 seland hus och jord därsammastädes av dess bröder Anders och Erik Olofssöner tillika med förmyndarne för omyndige Olof och Israel Olofssöner, Jon Pärsson i Ängersiö och Erik Andersson i Ledusiö för 15 daler kmts kvitterat avträde till dem vardera, samt att han samma hemmanshandel å tre laga Ting uppbjuda låtit, näml. den 6 December 1763, den 20 Martii och den 4. December 1764, varunder samt till närvarande tid intet klander häremot anmält blivit. Anhållande Pär Olofsson således nu om behörigt faste och skötebrev, varföre Härads Rätten ock, i betraktande av anförde köp, samt oklandrade uppbud med laga stånd, för rättvist och skäligt prövade, att enl. första, 4. och 6. Cap: Jordabl härigenom tilldöma Pär Olofsson börden och besittningen av hemmanet 6 1/2 seland hus och jord i Ängersiö, att för sig och sina arvingar, nu och allt framgent därvid orubbad förbliva.

AGN1784,23/3,§95:
Framlades utav Inspectoren Välbetrodde Daniel Åsberg följande förening uti uppkommet tvistemål emellan Olof Jonsson i Brattfors och dess syskon å ena, samt Erik Pehrsson i Öre å andra sidan, rörande den bördsrätt till hemmanet Nio och ett halft Seland i Öre, vilket Erik Pehrsson nu åbor, som de förras fader Jon Persson i Ängersjö medelst förening av den 26 Maii år 1766 sine barn förvärvat, och vilken förening såsom inför vederbörlig domstol å bägge sidor erkänd, domfäst blivit, yttermera både Arnäs Lofl Härads Rätt den 14 December år ---- och Vällofl Lagmans Rätten den 10 Junii 1783 till alla delar gillad och stadfäst vorden är, samt i följe därav Jon Pehrssons i Ängersjö barn skall äga rättighet för uti samma förening betingad köpesumma Etthundrade Trettio Åtta Rdal 42 sk 8 rst Specie att efter Erik Perssons och dess hustrus dödeliga frånfälle inlösa samma hemman, hava undertecknade träffat sådan förening, att jag Johan Jakobsson i Långed och jag Erik Larsson Lydig i Toböle i betraktande av tidens utdräkt innan Erik Pehrsson och dess hustru med döden avginge, att vi i kraft av nämnde 1766 års förening kunna komma till åtnjutande av den oss däruti förvarade bördesrättighet till hemmanet nr 3 Nio och ett halft Seland i Öre, hava överenskommit och betingat i förlikning Sjuhundrade dal kmt eller 38 Rdal 42 sk 8 rst Specie tillsammans, hälften vardera, som Erik Pehrsson till oss utbetalat, däremot avsäga vi oss de på vår andel utav bördsrätten till bemälte hemman belöpande Två sjundedelar, och tillängna dem Erik Pehrsson och dess hustru och arvingar att nyttja och områda med den rätt de samma hemman innan 1766 års förening ingicks, innehaft. Emot det Johan Jakobsson i Långed och Erik Larsson Lydig i Toböle avsäga sig all vidare Pretension om bördsrätten till mitt åboende hemman i Öre för deras andelar Två sjuondedelar därav, förklarar jag mig Erik Pehrsson nöjd, att utbetala den överenskomne betingade förliknings Summan Trettio Åtta Rdal 42 sk 8 rst tillsammans hälften till vardera under förbehåll att undslippa all vidare rättegång härom antingen av dem eller deras barn och anhöriga, samt att denna förening vid nästinfallande Ting må vinna stadfästelse, ävensom all Pretension om förra rättegångskostnaders ersättning må vara kvittad. Och som Erik Pehrsson i Öre till oss riktigt utbetalt till fullo nöje de betingade Trettio Åtta Rdal 42 sk 8 rst i förlikning, ty äger Erik Pehrsson och dess hustru samt närmaste arvingars, nu och framgent att nyttja och områda de på vår andel belöpande Två sjundedelar av bördsrätten till hemmanet nr 3 i Öre, utan klander av oss eller efterkommande våra. Ävenledes försäkra och utfästa vi Erik Lydig och Johan Jakobsson oss, att de av Erik Persson gjorde förbehåll fullgöra och efterkomma eller i vidrigt fall skadeslös hålla. Sålunda uti våra hustrurs övervaro, med deras ja och samråd uti vänlighet överenskommit, beslutit och på ömse sidor samtyckt vara, bestyrkes med våra namns och bomärkens underskrift. Vilket uti tillkallade goda vittnens närvaro skedde Nordmaling den 12 Martii 1784. Johan Jakobsson i Långed Erik Larsson Lydig i Toböle Erik Pehrsson i Öre, med var sitt bomärke. Såsom tillkallade vittnen Jonas Lögdström vid Olofsfors och Jacob Jansson i Klöse med bomärke. Uppläst och blev denne förening på begäran till vederbörandes säkerhet för framtiden uti Rättens minnesbok infattad.