Pål Pålsson

DBN1673,17/2,§7:
Länsman Per Olofsson (ANM:Bör vara Per Östensson) i Levar besvärar sig högeligen över efterskrivna som för halvannan vecka sedan voro stämda, tillika nu den andra allmogen, att avföra ett Compagnie Västerbottens Krigsfolk som kommo ifrån Skåne, och efter Tågordningen hade Kungl. Majts. Pass för fri fordonskap till hästar och förtäring. Men sig absenterade, som nu bevistes och de tillstodo hade skett av tresko och lär i dess ställe ha måst med bön inkvartera en hop i Prästgårdarna hos Kyrkoherden, och Cappelanen utllejt deras hästar dem att avskjutsa med. Varför blevo de för sin treskhet pålagda skjutsfärderna och omkostnaden som för dem gjordes, betala och därtill böta vardera - 3 mk. smt. Nämligen: Olof Larsson i Brattsbacka, Pål Pålsson och Mats Pålsson i Agnäs, Johan Hansson, Per Persson och Per Larsson i Hummelholm, Isak Eriksson i Hallen och Per Eriksson i Järnäs.

DBN1679,12/3,§4:
Olof Larsson i Bergsjö tillstår inför Rätten vara skyldig till Anders Pålsson i Agnäs 7 tunnor Råg och till Pål Pålsson ibm. 1 tunna och 3 skäl Råg som honom pålades till dem oväjerligen Restituera och avbetala.

DBN1681,1/3,§5:
Matts Pålsson i Agnäs klagade över sin broder som sitter på samma hemman med honom. 1/ Att han skall ha taget ett golv ur hans nybyggda Stuga, och det brukat för sig. 2/ Bärgat en halv del av en humlegård, som honom efter fadern tillkom. 3/ Tillvällt sig den bästa delen av en svedja, som de bägge tillhopa har fällt. 4/ Gjort bro över en bäck, som ligger mellan byn och svedjan, att boskapen där inkommer och gjort Mattz Pålsson skada på hans säd.
Härtill svarade Pål Pålsson 1/ Att de bägge tillhopa huggit 16 tiljor, 8 därav haver Påhl täljt och uppgjort för sig, de övriga lämnat sin broder, men icke dess mindre tager han dessa tillarbetade tiljor och brukar i sin stuga och lämnar de andra otäljda, varför jag de mina inte fått haver. Matz regererade Påhl hava tagit de bästa tiljorna för sig, och lämnat för honom de värsta.
2/ Av Humlegården svarade sig Påhl ha bärgat så mycket som hans tomt och teg i bredden låg, det ofria lämnat sin broder. Matz replicerade, den värsta och odugligaste delen av humlegården som ej slagen var och ännu intet kommen i fullt bruk, honom på sådant sätt tillärnat. Men såsom ingen delning i humlegården ännu skedd var, utan ofördelt dem brukat i trenne års tid och frukten sig emellan fördelat. Hade han detsamma bort göra förlidna år och framgått till dess han har be-gärt och nått en rätt delning. 3/ Kunde Påhl intet neka att han icke den bästa delen av svedjan har sig tillvällat, det ock grannen Per Eskilsson vittnade.
4/ Till bron över bäcken mellan byn och svedjan sade han vara gjord av Anders Pålsson och ej av sig. Matz replicerade att Anders Påhlsson var som hans dräng och bron vara gjord på ett ställe, där aldrig tillförne har varit bro för svedjans skull att göra honom ohägn på hans bestående Råg som av Pehr Eskilsson skattades för 20 ?.
Resolution : Rätten finner skäligt att Påhl Påhlsson hjälper sin broder Mattz att inlägga i stugan så många tiljor som han ifrån honom tagit har. För det han har sig tillvällt Humlegården av egen godtycko och icke gått Laga skifte, jämväl gjort åvärkan på brodern i svedjan, böte han 3 dr. smt. efter det 33 Cap. Jorda Balken eller ock 32 Byggninga balken eller upprättades brodern där hos all bevislig tagen skada.
5/ Sedan tillvällande ohägn på svedjan genom en bros anläggande över bäcken, där aldrig bro varit haver, bötar han även sina 3 mk. i anledning av det 8:e. och 9:e. Cap. av Byggninga Balken, eller och skadan åter. Därhos varder bröderna förmanade att leva med varandra i enhet.

DBN1687,28/2,§7:
Tvenne grannar i Angnäset, Påhl Påhlsson och Johan Mattsson ha vid Angnsjö- liden 1 1/2 mil på allmänningen huggit svedjeland till en halv tunnland utan lov och tillstånd, där god timerskog var, som de själva tillstå måste, varför de sakfälldes vardera till sina 12 mk. smt. till treskiftes, därhos att ha förvärkat sitt arbete efter den 20 punkten i kungl. Skogs Förordningen. Den som vill giva 12 daler kmt. tunnlandet skall vara närmast rödningen att bränna och så, dock att han vårdar elden.

DBN1688,3/3,§7:
Påhl Påhlsson i Agnäset besvärade sig över sin lagstadda piga, Brytha Jonsdotter att hon statt sig honom för 10 daler kmt. i lön och tagit städjepenningar, men nu för 3 veckor sedan från honom..........gjort på honom laga plikt det han intet vill (upphört utträtt) vartill Britha Jonsdotter svarade att hon ...... utav sin Matmoder, Påhl Påhlssons hustru, så illa hanterats av elaka ord med förbannelser och förtrytelse för den olycka hon var i råkad. Jämväl hos henne svälter, att hon måst gå i gårdarna och tigga sig mat, varför hon intet kan hos Matz tjäna. Påhl Påhlsson nekade sådant sant vara. Då Brytha beropade sig på Lars Jonsson, grannen i Agnäset som det kunde bevittna, vilken inkallades och betygade det som berättades av Brytha.
RESOLUTION: När Brytha Jonsdotter har stått sitt straff som hon för sin brott tillförne är dömd till, bör hon sitt år uttjäna hos Påhl Påhlsson i Agnäset, då och Påhl är förpliktad giva Brytha sin utfästa lön och hantera henne som en husbonde bör hantera sitt legofolk. Varom icke Påhl Påhlsson och hans hustru det göra, har Brytha makt och skäl och vittne att gå därifrån.

DBN1688,2/11,§8:
Alldenstund Olof Månssons (ANM,bör vara Olof Mattsson) ko i Agnäset förliden vår nederstångat grannens Påhl Påhlssons ko, som Olof intet undfalla kan, ty dömdes han skadan till Påhl Påhlsson betala med 5 daler kmt. i anledning av det 46 Capitlet Byggninga balken ll.

AGN1696,23/11,§21:
Kyrkoherden i Nordmaling Hr. Pehr Arctedius besvärade sig över sina åhörare att de visa en stor treska i Kvick-tiondens levererande, och som han inlade en lista på dem, så blev den igenom ransakad och var följande intet tillstädes att sig förklara:
Pål Pålsson i Agnäs skyldig för 1694 + 1696
Förden skull döndes dessa icke allenast att betala Kvicktionden till sin Kyrkoherde innan Tomasmäss instundande eller sedan utpantas å 2 dr. för vart tionde Kreatur. Än besvärade sig Kyrkoherden att efter den som i livstiden överlämnat Bo till sina barn, vilja barnen sedan intet giva den Liksto som för en bofast behållen bonde eller hustru bör betalas efter Kungl. Förordning, föregivandes den setat inhyses sedan de Bo ifrån sig givet. I lika måtto över Smör-tionden att den i rättan tid intet levereras, såväl som Strömmings-tionden. Varpå RESOLVERADES:
1/. Att de bönder som vill ge Bo ifrån sig i livstiden till barnen, böra strax därjämte efter sin förmögenhet jämväl avsätta Likstolen i följe av den andra punkten i Stadgan över Prästernas Uppbörd.
2/. Smörtionden bör vara levererad Olofsmäss dag och den som där över innehåller smörtionden av treska, bör plikta 3 mk. smt.
3/. Skäriebönder (Skärgårdsbönder) böra ge sin Kyrkoherde om hösten en fjärding strömming efter den 1:a. punkten i Stadgan över Prästernas uppbörd, men de som ifrån havsjön sitta och så stadigt intet fiskar må erlägga tionden efter välsignelsen, allenast intet underslev där vid brukas eller förena sig med Kyrkoherden om en viss årstid.

AGN1697,20/3,§28:
Olof Mattsson i Örträsk klagade över sin svåger Johan Mattsson i Agnäset, att ändock han gjort köp om hemmanet i Agnäs 8 seland på det sättet att han skulle svara till Per Mattsson de 63 daler 16 öre som han efter dom där ut hava borde, jämväl avräkna sin fordran 14 daler som han även fått dom på och därpå hemmanet tillträtt, så har han likväl intet fullgjort sitt accord utan lämnat Pehr Mattsson obetald, som förmedelst dom och excurtion låtit honom panta och ruinera, begä-randes att Johan Mattsson måtte vara pålagd stå sitt köp och honom betala samma 63 daler 16 öre kmt. Johan Mattsson nekade köpet, och sade hemmanet var Crone, som han intet kan köpa. Olof Mattsson beropade sig på grannarna Per Persson och Påhl Påhlsson i Agnäs som varit över köpet, vilka efter avlagd Ed vittnade att Johan Mattsson anbjöd sig betala för Olof Mattsson de penningar som brodern Per Mattsson skulle ha ut ur hemmanet i faderns Båtsmans-stånd efter vunnen dom, jämväl avräkna sin Faders 14 daler om Olof Mattsson skulle vilja avträda hemmanet, då han visste hemmanet vara Crone, men Olof Mattsson dessa penningar skulle njuta för upphävdningarna, vilket tillbud Olof Mattsson antog som med handslag dem emellan bekräfta-des, varpå Olof Mattsson inropade hemmanet till Johan Mattsson.
RESOLUTION: Alldenstund genom Per Perssons och Påhl Påhlssons i Agnäs Edeliga bevittnan-de är bevisat att Johan Mattsson slutit köp med Olof Mattsson över besittningen av hemmanet i Agnäset på det sättet, att som han stiger i hans ställe för hemmanet så skulle han ock för honom betala de 63 daler 16 öre kmt. som Per Mattsson hade av hemmanet till fordra i Faderns Båtsmans-stånd efter vunnen dom den 7 Februari 1696 på Olof Mattsson, jämväl avkorta med honom sin fordring på de 14 daler han då även på honom vunnit, så att köpet icke allena med handslag är stadfästat i vittnens närvaro, utan ock Johan Mattsson där på hemmanet tillträtt och ett år bebott. Ty prö-var Rätten för skäligt att Johan Mattsson bör stå sitt köp och betala Olof samma 63 draler 16 öre som flyta av hemmanet och han till Per Mattsson efter Tingsdomen av den 7 Februari 1696 har måst betala, behållandes hemmanet som icke dess mindre för Crone kan beräknas, efter detta avser Stubbrätten eller förbättringarna allena.

AGN1700,27/8,§13:
Jonas Mårtensson från Armsiö som söker tillstånd få upptaga efter Öde Olof Mårtenssons (ANM:borde vara Olof Mattssons) hemman i Agnäset Crone. Satte för sig i löfte Påhl Påhlsson i Agnäs, Johan Mårtensson ibm. Johan Ersson i Sunnansjö och Per Svensson i Sörbyn, att han hemmanet med flit skall upphävda och intygade Ländsman Bryniel Ersson att dessa antaget löfte, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och befanns av tillförne hållna ransakningar att det år 1698 och 1699 legat obärgat, jämväl intygades att det även innevarande år 1700 legat Öde. Och ehuru väl detta hemman varit brukat de föregående åren är det likväl illa förestått och vanbrukat, varför husen nu är alldeles förfallna, åkern skoggången, ängen ävenså, gärdsgårdarna förfallna. Under Byn är god fångskog, gott mulbete, men inga andra lägenheter. I vilken beskaffenhet Härads Rätten prövade detta hemman intet kunna upprättas ifrån Ödesmålet under 3 års frihet.

AGN1701,23/2,§12:
Johan Mårtensson (ANM:borde vara Jonas Mårtensson) från Armsjön som söker tillstånd att upptaga ifrån Öde Olof Mattssons hemman i Agnäs Crone. Sätter för sig i löfte Pål Pålsson i Agnäs, Johan Mårtensson ibm., Johan Mårtensson (ANM:borde vara Johan Ersson) i Sunnansjö och Per Svensson i Sörbyn, att han hemmanet med flit skall upphävda, och intygade Ländsman Bryngel Eriksson att dessa antaget löfte, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och befanns att det gammalt Crone är som tvenne bröder Olof Mattsson och Johan Mattsson var efter annan bebott, men i den svåra missväxttiden övergivet för fattigdomens skull. Då en benämnd Nils Johansson det emottaget men strax gått därifrån, som skedde år 1698 då det åter blev Öde och sedan Öde legat år 1699 och 1700. Husen är alldeles förfallna, Åkern skoggången, Ängen ävenså, Gärdesgårdarna förfallna. Under Byn är god fångskog, gott mulbete, men inga andra lägenheter. I vilken beskaffenhet Härads Rätten prövade detta hemman intet kunna upprättas under 3 års frihet.

AGN1704,22/2,§8:
I saken mellan Olof Nilsson i Öresund kärande och hustru Anna Olofsdtr i Agnäs för sin Dotter svarande, angående deras avlöning som ånyo tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det klagar Olof Nilsson att sedan han förlikts med hustru Anna om döttrarnas avlöning, går hon likväl till Tinget och utverkar på honom Dom att vara skyldig på lönerna 16 daler 26 öre kmt., varemot Olof Nilsson vill sätta 10 daler kmt. som hu. Annas Man Pål Pålsson var skyldig till Svärfadern Olof Svensson och Olof Nilsson genom testamente tillfallet, samt en skäl Korn, som pigans fader Påhl Påhlsson till honom skall vara skyldig, samt 2 dr. för 2 tunnor Fisk. Men som Olof Nilsson icke kan bevisa sin påberopade förlikning och Olof Nilssons fordringar hos Påhl Påhlsson ingen gemenskap har med pigornas löner, så förblir vid avsagd Dom över lönerna på Tinget den 11 Mars 1703, efter det också vunnet Laga Kraft. Och må Olof Nilsson särskilt söka Påhl Påhlsson om sin fordring det bästa han gitter, där han icke godvilligt betalar.

AGN1705,20/2,§24:
Olof Nilsson i Öresund och hustru Rakel kärande, Pål Pålsson i Agnäset genom sin hustru Anna Olofsdotter svarande, angående gamla fordringar, -- arv från Svärfadern. Olof Nilsson och Påhl Påhlsson är svågrar.

AGN1707,21/10,§24 sammandrag:
Bef.man Olof Westman angav sig försport några Älgedjur vara fällda på Hummelholms skogen om Vintern år 1706. Hummelholms borna nekade. Isak Mattsson från Mjösjön framkallades och vittnade på Lars Olofsson från Armsjön, Johan Mårtensson från Agnäset, Pål Pålsson ibm. Mårten Jonsson ibm. Erik Eriksson i Hummelholm berättade ? Anders och Per Persson i Hummelholm vittna? Johan Olofsson i Hörnsjö och Johan Mårtensson i Agnäs. Lars Olofsson i Örträsk, Håkan Eriksson ibm. Johan Mattsson i Bastuträsk, Nils Johansson i Bjärten, Olof Larsson i Bergsjön, Mats Hendriksson i Brattsbacka. Per Ersson Bjurs Hustru, Johan Eriksson i Sunnansjö, Johan Johansson i Orrböle. Anders Mårtensson i Nyåker angavs. Per Mattsson i Nyåker och Israel Mattsson i Mjösjön.
RESOLUTION: Alldenstund Johan Mårthensson i Angnäset, Jon Mattsson ibm. genom sin Son Påhl Påhlsson ibm, Johan Olofsson i Hörnsjön, Johan Olofsson i Orrböle, Johan Johansson i Orrböle, så vida äro övertygade genom Lars Erichssons, Anders Pehrssons och Pehr Pehrssons i Hummelholm Edliga bevittnande att de måste tillhållas ha fällt fyra stycken Älgdjur kring Mattsmäss-tiden år 1706 på Humelholms skogen, i viken beställning Johan Erichsson i Sunnansjö, Matts Mattsson i Mjösjö och Isak Mattsson från Mjösjö så vida sig inlåtit att de jämväl uppburit sin lott och andel i Kött och hudar, allt efter övertygan. Fördenskull som sådant Älgdjurs fällande med Bössa och skidor jämväl på denna orten är förbjudet av överheten år 1681, alltså dömmes dessa bönder att plikta för vartdera Älgdjuret 50 daler smt. som gör för fyra 200 smt. efter den 9 § i Kungl. Majts. Stadga om Jakter och Djurfång år 1664. Och var de ville ha flera lagare (deltagare) sig till lindring, kan de själva söka (dessa).