DBN1691,26/3,§22:
Efter tullnärens ifrån Umeå, välbemälde Daniel Plantins eftersökan, angav sig ha förlidet år ...... daler 27 öre .... och 28 Maj funnit Strandvrak i Norfjärdingen efter en Sedels Specifikation, nämligen; Per Olofsson i Håknäs, Per Svensson i Sörbyn, Per Larsson i Långed, Per Persson i Öre, Erik Persson i Håknäs, Jonas Mikaelsson ibm. och Jonas Olofsson Ibm. som var för sig examinerades, men nekade ständigt sig mera funnit än de nu på sin uppsak angivet. Jacob Olofsson i Öre avlade Ed och betygade vad han och de andra hittat, av smöret tog de en liten klump att smaka. Olof Jacobsson Långedh vittnade på sin avlagda Ed att Pehr Olofsson i Håknäs sade för sig en lördags morgon att han funnit en Tena och smör afton före. Såg fuller om afton att han tog något upp ur sjön, men talte då intet med honom förrän andra morgon då han mötte mig och Erich Pehrsson i Håknäs, och innan vi talte honom till, sade för oss att han funnit smör då han uppviste oss det i skogen där han det lagt. Sedan frågade jag honom vad det var han tog upp i båten ur sjön dagen före. Av Söderfjärdingen har följande även hittat Strandvrak förlidet år samma tid efter specifikation, nämligen; Pehr Samuelsson i Aspe ½ tunna smör och 6 st. Renshudar. Johan Ersson i Lögde 2 st. Renshudar och en tunna tjära. Anders Hermansson på Vallen en tunna med åtskilliga skinnvaror som ägaren återfått. Nils Ersson i Ledusiöö och Jon Ersson i Lefwar tillhopa en tuna med 10 Lispund smör och 1 st. Renskinn. Elias Isaksson i Jernäss har angivit sig strax hos Prästen Hr. Jone efter dess attest. Erich Nilsson i Afwa och Erik Jacobsson som tjänte hos Lars Sjulsson i Ava funnit ett Renskinn. Erich Jacobsson och Anders Ersson i Afwa ha funnit en Renhud midsommartiden som Erich Nilsson nu först angav, vilken hud de än ha hos sig. Johan Mårtensson i Agnäset hittat en Renshud, som han säger sig strax till Uhmeå med borgaren Pehr Andersson skickat. Jacob Åsvedsson 2 st. hudar och ett stycke smör, har levererat hudarna och fått smöret för sitt omak. Erik Samuelsson och Erik Jacobsson i Lögdeå har sent i höstas hittad en Renhud, alldeles sönder och fördärvad därför han det intet kunnat nämna om henne. Jonas Andersson i Järnäs ett segel och några famnar rep, en renhud som han levererat ifrån sig strax till karlarna som var därefter hit ifrån Uhmeå, har intet angivet hos Prästen särdeles till uppvisning ? medan Bredviksman angivet sitt och mente då de få fångeman tillsatt så vi tillrört Prästen där i Brewyksbyn då de lät avskriva sitt, och kom inte i vår by. Har sitt hemman i Brewyk.
Erich Pehrsson i Järnäs 2 st. Renshudar som de utskickade från Umeå återtaget. Nock en Renhud - 3 veckor efter, som han än har hos sig, ett litet lås, en liten bytta med 11 mk. smör vid pass uti, som han delte upp med Olof Jacobsson i Järnäs, Anders Jacobsson ibm. och Erich Erikssons son, en liten gosse. Byttan har han än kvar. Jonas Johansson i Järnäs en Renhud är efterlevererad. Hr. Jon Attmarius på tillfrågan att; Pehr Olofsson med några flera var i Sockenstugan om Kristi Himmelsfärdsdag och angav sig funnit strandvrak, men nämnde intet vad det var, några gav sig eljest an hos mig med sina Specifikationer, men innan upplysning kunde ske av Predikstolen kom ägarens utskickade från Uhmeå och sitt efterfrågade.
RESOLUTIONER: Efter den upplysning man kunnat inhämta av inkomna berättelser, finner Rätten att ovan nämnde, som Srandvrak funnet förlidet år hava väl mellan sig och eljest i Socknen vid Kyrkan angivet att de något funnet, men intet något Specifkt eller var persedel för sig låtit anteckna eller lysning därefter skedd innan ägarens ombudsman är kommen sådant gods att efterfråga och vederkännas, som Rätten intet kan hålla för så Laga Lysning att de kunna pretendera tredjedelen av godsets värde efter det 30 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. utan de som ägaren kan finna redeliga i detta mål handlat, så att de är utan misstanke, ha så mycket av godset att njuta som ägaren dem vill unna efter det 37 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. Men de som med skäl kunna hållas misstänkta ha ingen bärgarelön att uppbära förrän de med sin Ed hålla att de intet av det funna godset undandolt, varken med sig själv eller med andra. Erich Persson i Järnäs som intet angivet en smörbytta utan den förtärt, bör byttan framskaffa att prövas må hur mycket smör varit, att sedan umgälda vad Lag förmår.AGN1700,27/8,§12:
Uti saken emellan Olof Erichsson i Afwa på egna och sin broders Anders Erichssons vägnar kärande, och den tredje brodrens Jon Erichssons efterleverska hustru Margeta Olofsdotter i Afwa jämte sin senare Man Erich Jacobson och dotters förmyndare svarande, angående besittningen på föräldrarnas hemman i Afwa, är detta Rättens dom.
Det begärer Olof Erichsson få tillträda sina förädrars hemman i Afwa, emedan brodern Jon Erichsson, som det efter föräldrarna emottagit
1./ ingen avhandling med brödren om besittningen gjort är därpå,
2./ genom döden avgången , och
3./ hans efterleverska hustru Margeta trätt i annat gifte, så att de som helt oskylde äre nu bebo hemmanet och njuta de förmåner, som bemälte hemman är tillagt genom Gästgiveriets friheten,
4./ har sig tillhandlat brodrens Anders Erichssons bördsrättighet. Men hustru Margeta påstod njuta besittningen, alldenstund hennes Salige Man Jon Erichsson är av föräldrarna intagen i gården till den ändan att han hemmanet skulle besitta, med vilken sin saliga Man hon haft tvenne barn en Son och en dotter. Sonen efter fadren död, men dottren i livet, vars rätt jämte sin egen efter sonen hon vill räkna större än Olof Erichssons och Anders Erichssons, som en gång givit sig utur gården på sitt eget förvärv, och således njuta besittningen på hemmanet för dem oklandrad som också redan begynt oppbära betalningen för sin arv. Vilket Rätten tagit i övervägande, och emedan ingen avhandling finnes vara gjorder Syskonen eller brödren emellan om besittningen, ty skattar Rätten dem lika berättigade, och således dömes att Parterna genom Lotten i detta mål böra skiljas på nästa Ting, då förmyndaren jämte modern taga ena lotten på Jon Erichssons sida, och Olof Erichsson för sig och brodren Anders tvenne lotter efter arvsrätten.
AGN1717,25/2,§3:
Änkan hustru Dordi Asmunsdotter ifrån Afwa berättade att hennes granne och rotelagare Anders Ersson henne ovitterligen till den 20:de rotan i Arnäs Socken bortlånt deras lejde båtsman Carl Jönsson Berg, samt uppburit därföre 45 daler kmt, därav han henne intet gjort delaktig, oaktat hon med honom till samma karl lika berättigad var, och anhåller fördenskull att henne må tilldömas hälften av berörde 45 daler jämte expenser. Anders Ersson förklarade sig enskilt expenserat på Carl Berg 7 daler 4 öre kmt, och att Carl Berg gav honom allenast 27 daler kmt. av de 45 daler som han av Rotan i Ahrnäs uppbar, vilket han med Carl Bergs attest av den 14 i denna februari månad söker bevisa. Änkan framlade en underskriven attest av den 15 berörde månad, som innehåller, att Anders Ersson fått 45 daler Så emedan parterne intet ville förlikas, och attesterne ej heller voro tillstädes, deras utgivne sedlar behörigen verificerade, ty utställes denna sak till näste Ting, då de som attesterne utgivit böra inskaffas och höras, varefter närmare skall resolverat bliva.
AGN1719,2/12,§21:
Anders Ericksson ifrån Awa har den 22 september nästlidna fått Befallningsmans Välbetrodde Olof Westmans tillstånd att upptaga 5 1/4 seland Jord i Ledusjö och Nordmalings Socken, vilket hemman efter dess förre åbons Johan Löfs dödeliga avgång 1716 i öde råkat, och anhåller nu Anders Ericksson om skälige frihetsår. Länsmannen Hans Finberg har tillika med Nämndemännen Isak Jacobsson i Mo och Pehr Pehrsson i Bredwik den 1 oktober nästlidna synat detta hemman och befunnes Åkern ligga alldeles i linda, Diken och Gärdesgårdarne vara förfallne, Ängarne mycket skogvuxne, Husen på gården taklöse och oduglige, undantagandes en stugu och kammare som ännu någorlunda brukliga äro. I anseende till förskrivne omständigheter prövar Rätten skäligt att Anders Eriksson njuter tre års frihet till detta hemmans upprättande, vilket dock General Lieutenanten och Landshövdingen Högvälborne Hr Magnus Palmqvist ödmjukeligen hemställes.
AGN1720,4/3,§7:
Anders Eriksson från Ledusjö, som därsammastädes upptagit ett Ödes hemman, klagar att han intet njuter sin fyllnad i Åker och Äng, emot sina grannar, jordäganderna Sven Jacobsson och Pär Eriksson , begärandes jämkning överallt eftersom Sven Jacobsson och Pär Eriksson samtycka till anförda begäran, som är med Lag i det 4 och 6 Capitlen Byggningabalken enlig. Ty hava Parterna att kalla Gode Män, som efter skatten jämka all deras Åker och Äng evar den är belägen.
AGN1720,4/3,§8:
Anders Erichsson i Afwa fordrade av sin hustrus Brita Erichsdotters arv 55 daler 18 öre kmt. hennes Styvsvärmoders änkans hustru Dordi Åsmundsdotter därsammastädes, därhos begärde varda förhulpen till betalning. Änkan tillstår fuller att hon efter Gode mans den 3 mars 1704 sluten räkning är skyldig Anders Erichsson berörde 55 daler 18 öre, men beklagar att hon intet mäktar honom utbetala. Hennes omyndige dotters Ingrid Pehrsdotters målsman Lars Håkansson ifrån Djupsiö förklarar att han ingen utväg finner till denna gälds betalning, eller vet huru hemmanet, som består av 11 seland och är hans pupills fäderne hädanefter må uppehållet bliva.
Resolutio.
Rätten finner skäligt, att förmyndaren och hustru Dordi Åsmundsdotter utbetala Anders Erichssons fordran 55 daler 18 öre kmt samt 3 daler dito mynts expenser efter det 15 Capitlet Ärvda Balken Därhos åligger förmyndaren att förse hemmanet med åbo till dess hans pupill gift bliver.
AGN1720,4/3,§25:
Uppbörsskrivaren Jonas Lenberg anklagade Anders Eriksson i Afwa , Olof Håkansson i Aspeå, Anders Larsson i Sunnansjö, Daniel Eriksson i Brattsbacka, Carl Matzon Brewik, Olof Andersson i . , Hustru Brita Nilsdotter och Pär Håkansson i Afwa, Elias Persson i Håknäs amt Pär och Johan Johanssöner i Sörälgsjö, för det de den 2 och 3 November samt den 3 december försummat Uppbörds stämningen, begärandes att de därför må anses med plikt och Expenser betala. Svarandena berättar sig ingen kunskap haft om berörda stämningar, som de ingalunda av treska och vilja, utan av blott ovetenhet försummat. Länsmannen Hans Finberg intygar att han den 1 November efter middagen fick veta att Lenberg ville dagen nästlidna därpå följande stämma, vilket han igenom Budkavle så skyndsamt ske kunde omkring Socknen, som är vitt belägen, kungjorde. Men en del av allmogen blev därom intet underrättade om, eller när terminen till den 3 December blivit publicerad, samt nu intet besked. Förutan detta framgav Lars Nilsson från Hornön en Sedel av den 27 nästlidna (däruti) Krono Bef.mannen Välbetr. Olof Westman befaller Länsmannen Petter Lund av stämningslistan sluta honom, Lars Mikelsson och … Pärsson i Hornön, samt Marcus An…… och Johan Johansson i Sörälgsjö. I anseende till anförda omständigheter prövar Rätten skäligt att befria de åtalade ifrån vidare tilltal i detta mål.
AGN1725,22/2,§30:
Tionderäknare Nordmaling:
Östen Nilsson i Rönholm, Anders Eriksson i Mo, Anders Eriksson i Ledusjö, Jonas Olofsson i Baggård, Erik Eriksson i Orrböle, Per Mattsson i Hörnsjö, Olof Persson i Ängersjö, Matts Eriksson i Norrbyn, Östen Ivarsson i Öre, Olof Olofsson i Håknäs, Per Eliasson i Järnäs, avlade deras Trohets och Ämbets Ed, samt troligen undervistes att taga sig tillvara för månad.
AGN1727,3/3,§9:
Johan Jonsson från Gräsmyre, Olof Andersson från Öre, Anders Eriksson från Ledusjö, Erich Erichson Örsbäck och Matz Matzon från Bratzbacka berättade på egna, och såsom fullmäktige för alla de andra Nordmalings Sockne Män, vilka Tingsrätten den 1 December nästlidna till 3 mk. böter vardera sakfällt, för det de den 9 April 1726 ej uppbrutut Sommarvägen, utan eftersatt denna skyldighet, jämväl till var sin Smt. för försummat upprop, att de fuller till detta Ting stämt Ländsmannen Hans Finberg, i mening att han ej skulle kunna bevisa sig kallat dem till Vägabyggningen, ej heller till Tinget rätteligen stämt. Dock, som han med skäl och vite övertygat dem både till vägabyggnaden och Tinget i god tid kallade eller budade blivit. Alltså finna de sig intet fog hava att söka någon ändring i förmälda Dom, utan låta sig bero. Vilket på Ländsmannens begäran protokollerades.
AGN1735,4/3,§28:
Sd. Företogs den från Högvälborne hr. Landshövdingen hit remitterade saken att angående Skatte Jorden i Hunnsjö ( Hundsjö ) om 6 sel. Jord undersöka vilken By det underlagt blivit, eftersom i Jorde Boken bemälda hemman skall ibland inlagda vara uppförd och …….förekommo Baggårds Byamän Mårten Nilsson??, Mårten Andersson, Johan An?? och Johan Olofsson, som denna Jord under deras By, (säger) nu vilja i anseende härtill att så av ålder skall varit och den är till Hunskiö (åldermän nästgränsande), vilket de med närvarande vittnen, Pär och Anders Erssons i Ledusiö ( Per och Anders Erikssons i Ledusjö ) edeliga utsago bestyrka vilja.
Efter avlagd vittnes Ed, vittnade Pär Ersson 56 år gammal, att han av dess över 60 år gamle avlidna Fader hörde sägas att Hundsjö legat under Baggårds By, havandes vittnet i sin tid (stor del av texten borta) ej heller annat vetat, och har alltid varit .. att när de ……..byar åstunda, .. beta deras boskap på Hundsjös … ägor, hava de där …… utverkat sig tillstånd …… Baggårds Byamän ….
Vittnade Anders Eriksson att han av dess (80) år gamle Fader som avled (1698) i sin barndom aldrig annat hört omtalas, än att Hundsjö legat under Baggård, vilket han även ifrån sin barndom aldrig annat vetat.
AGN1736,1/3,§4:
S.d. Efter fullmakt av Peter Norberg daterad Upsahla den 20 november nästledne år anförde brodern Nils Nilsson ifrån Öhn och Umeå Socken emot Anders Ersson i Ledusiö, huruledes efter byteslängd efter Per Larsson i Afwa av den 4 october 1709, 24 skylar och 9 band korn och råg samt 1 ko ännu skola vara innestående, varföre och som han på så lång tid den ej utfört, så påstår han att IN NATURA dem nu utbekomma, erkännandes allenast 9 daler kmt. såsom därpå år 1725 i avräkning betalte. Ander Ersson i Ledusiö ville med uppvist QUITTENCE av den 17 september 1711 underskrivit av Sara Ersdotter, som varit Jon Olofssons änka, samt med ingiven räkning av den 23 nästförledne februari bevisa, att utom den efterkärade kon allt det övrige Norbergs tillfallne arv betalt blivit, så att utom 15 daler 16 öre kmt. som svaranden erkänner sig vara skyldig, och han Nils Nilsson innan Tinget skall anbudit något mera ej skall återstå. Varföre han ifrån tilltal påstår att varda befriad.
Nils Nilsson ville ej erkänna ovanberörde QUITTENCE vad kon beträffar, efter det vore utgivet av en person som med Norbergs arv intet skall hava att befatta. Men vad de övrige persedlarne beträffar, så skall han ej hava desamma att åkära.
Resolutio.
Såsom Anders Ersson i Ledusiö med QUITTENCER, dem Rätten prövar skäligt för gällande att förk-lara påvisar sig hava på Peter Norbergs vägnar utbetalt i avräkning på de av Nils Nilsson nu efterkärade 24 skylar 9 band korn och råg 9 daler kmt. samt en ko, den Sara Eriksdotter emottagit. Alltså och som Rätten ej kan finna det Anders Erssons skyldighet varit så lång tid som förlupit ifrån inventeringen till närvarande tid att vårda den egendom, som Peter Norberg hos honom såsom arv haft innestående att vid anfordran honom IN NATURA tillställa, så förklaras Peter Norberg skyldig att nu låta sig benöja med lösens utbekommande för de kornskylar, som svaranden ej kan bevisa sig hava betalt och efter inventarii lydelse beräknat skylen à 1 daler kmt. sig bestiger till en summa av 16 daler 24 öre kmt. vilken rest Anders Ersson Peter Norbergs fullmäktige tillställa bör.
AGN1747,6/3,§16:
S.d. Inlämnades en Testamentsskrift av Märeta Nilsdotter i Ledesiö underskriven den 14 Februari nästlidna, därmedelst hon förklarar sin man och styvbarn ägare av all hennes efter döden övrige varande egendom, att okvalt njuta och behålla, samt mannen särskilt hennes giftorätt, utan hennes Syskons åtal och klander. Vilket i Domboken intogs.
AGN1750,14/7,skattevärdering:
Åbon Anders Ersson som nu är gammal och rådlös, förklarade sin åstundan vara, att soner Erik Andersson, måtte under sitt namn tillåtas inlösa berörda Kronohemman, vilken senare och med avhandling och kvitto av den 4 April 1748, bevist sig hava förnöjt sin enda Broder Mårten Andersson för avträdet med 60 daler kmt.
Anförda hemman befanns efter besiktning bestå till Jordmånen i
ÅKERLANDET av en del sandlera och en del myrjord, klagandes Åbon över denna senare jordmånens benägenhet till frost, att säden i denna By ofta tager skada, är också allmänt bekant. Annars väl häv-dad och brukad Åker.
ÄNGESLANDET befanns mycket knappt och skarpt, hämtandes Löv och vitmossa utur Skogen till Boskapens underhållande, Mulbetet ävenså ganska svagt.
SKOGEN som varit tillräckelig, är med tiden till Sågande och Tjärubränneri så utödd, att hädanefter därpå befanns brist. Likväl idkas till avsalu ännu något Tjärubränneri och Bräde Sågning på en med Byalagarna i Leån sammanägande grovbladig Sågkvarn, därest och skvaltkvarnen finnes till husbehovs mäld.
HUMLEGÅRD enligt Åbon anlagd, men efter ringa nytta.
FISKEVATTEN en insjö ligger nederom Byn, varest någon små fisk finnes, nyttjas varken av Åbon eller dess Byalagare, utan anses allt arbete därmed som hinder i Jordbruket. I övrigt inga härligheter eller förmåner på ägorna.
HUSBYGGNADEN försvarligt vidmakthållen.
I följe av denna undersökning, samt i betraktande därav, att väl Åkern till Jordmånen är någorlunda god, men till frost benägen, ävenså Ängesbörden och Mulbetet mycket knappt, så funno värderings-männen sig icke kunna högre anse berörda hemman i värde, än till 12 daler seland, som gör för 5 ¼ seland
