658 Erik Eriksson

UNDERSÖKA:
Enligt ovanstående DR skulle de ha gift sig 1707. Han var då 42 år och hustrun 46 år. Enligt DR skulle de sedan ha haft 7 barn.
Detta är orimligt.
Dessutom skulle då Erik Ersson ha varit gift ytterligare en gång tidigare när dottern Anna föddes 1691.
Erik Eriksson blev bonde på Hummelholm 6 år 1691, vanligtvis var man då gift för det behövdes både man och hustru för att det hela skulle fungera som bonde.
Gissningsvis gifte de sig cirka 1690 och skulle å ha varit gifta i cirka 64 år. Detta långa äktenskap har då prästen helt missat om det nu är så

DBN1692,25/8,§6:
Olof Ersson, Anders Persson och Erik Eriksson i Hummelholm klagade över Olof Larsson i Brattfors att han med Tolvmannen Nils Zakrisson i Hallen och Profossen tredje Stor Böndagen är kommen till deras by, släppt sina hästar i åkern, som gjort dem skada, utpantat smör och andra persedlar, som de skulle hava i Cronans utlagor uti betalning på ett fördubblings Båtsmansstånd,det de förmena efter handen kunna få betala och slippa pantmarken.Men som det befanns:
1.att sådant intet är skett på någon Stor Böndag.
2.skadan i åker intet bevislig.
3.länsman Bryngel Ersson intygar dem ofta varit anmodade om Liqvidation och betalning, det de slagit i vädret.
4.Olof Larsson och Nils Zakrisson haft excution för sig
5.panten är dels inlöst,dels än står dem till inlösen, ty skattades denna klagan av ingen grund

AGN1695,6/2,§15:
Restlängd för 1695,Erik Ersson skyldig 2 daler 6 öre, inte tillstädes, utfattig och i pant 2 getter

AGN1696,23/11,§21:
Kyrkoherden i Nordmaling Hr. Pehr Arctedius besvärade sig över sina åhörare att de visa en stor treska i Kvick-tiondens levererande, och som han inlade en lista på dem, så blev den igenom ransakad och var följande intet tillstädes att sig förklara:
Erik Eriksson i Hummelholm skyldig för 1694 + 1696
Förden skull dömdes dessa icke allenast att betala Kvicktionden till sin Kyrkoherde innan Tomasmäss instundande eller sedan utpantas å 2 dr. för vart tionde Kreatur. Än besvärade sig Kyrkoherden att efter den som i livstiden överlämnat Bo till sina barn, vilja barnen sedan intet giva den Liksto som för en bofast behållen bonde eller hustru bör betalas efter Kungl. Förordning, föregivandes den setat inhyses sedan de Bo ifrån sig givet. I lika måtto över Smör-tionden att den i rättan tid intet levereras, såväl som Strömmings-tionden. Varpå RESOLVERADES:
1/. Att de bönder som vill ge Bo ifrån sig i livstiden till barnen, böra strax därjämte efter sin förmögenhet jämväl avsätta Likstolen i följe av den andra punkten i Stadgan över Prästernas Uppbörd.
2/. Smörtionden bör vara levererad Olofsmäss dag och den som där över innehåller smörtionden av treska, bör plikta 3 mk. smt.
3/. Skäriebönder (Skärgårdsbönder) böra ge sin Kyrkoherde om hösten en fjärding strömming efter den 1:a. punkten i Stadgan över Prästernas uppbörd, men de som ifrån havsjön sitta och så stadigt intet fiskar må erlägga tionden efter välsignelsen, allenast intet underslev där vid brukas eller förena sig med Kyrkoherden om en viss årstid.

AGN1697,20/3,§49:
Över 1696 års Rest ransakades efter Bef.mans ingångna Restlängd i Nordmalings socken, nämligen bl.a:
Erik Eriksson i Hummelholm 6 daler 26 öre 8 penningar

AGN1703,9/3,§17:
Befallningsman Olof Westman angav ett stort underslev skett med kyrkotionden i Nordmalings socken genom provet som Tionderäknaren gjort, därför han är vorden förorsakad att låta andra efter dem prova förlidna 1702 årsväxt, och befunnet att ett alttför stort skiljefång som bägge proven kan visa. Påståendes att såväl allmogen som Tionderäknaren måtte anses med vederbörlig correktion för en sådan stor (snålighet). Härpå tog Rätten sig för att efter Tiondelängden gå Socknen igenom, och inkallades var Tionderäknare med de Byar han räknat i för sig själv, föreställandes dem skiljefånget. Då Tionderäknaren ville sig på det sättet förklara, att de gjort provet tagandes ett band av var tionde skyl, men de som förrättat samma provet tagit i Lon, och råkat på bästa säden, förutan att ingen gissmån är avdragen vid samma prov, ej heller Slösäden. De andra bönderna sade sig lämnat i Tionderäknarens makt sätta provet som han behagat, och har därefter gjort sin Tionde i Kyrkohärberget, ville alltså i ingen del vara skyldig till någon brist. Vilket allt Rätten taget i överläggande. Prövandes skulden stå hos Tionderäknaren, nämligen: Lars Eriksson i Lögdeå, Erik Andersson i Mo, Johan Persson i Djupsjö, Tobias Jonsson i Gräsmyr, Erik Eriksson i Hummelholm, Jacob Larsson i Örsbäck, Jonas Nilsson i Håknäs, Elias Isaksson i Järnäs och Jonas Larsson i Levar, som genom efterprov av Tolvmän och flera är befunna intet vara rättfärdiga i sitt Ämbete, utan gjort allt för stort avslag på Tiondeprovet, Kungl. Majt. till skada och sina Socken män till nytta. Snart intill halvparten. Fördenskull dömes de vardera att plikta 40 mk. smt. i anledning av det 16 Capitlet Konunga Balken Stl.
Olof Larsson i Öhrsbäck anklagades även för oriktighet med Tionden, besitter lika stort hemman med sin granne, nämligen 10 1/2 sel., har och lika god Åker, men grannen gör Tionden efter 70 Skylar. Som därav flyter att han slår kull en stor del av sin årsväxt som han inte skylar, och allt vad som intet skylas gives ingen Tionde av, vilket skattas för ett stort underslev. Fördenskull Olof Larsson för sådant sitt svek dömes att plikta 12 mk. smt. i anledning av det 3 Capitlet Köpmanna Balken ll.

AGN1707,21/10,§24 sammandrag:
Bef.man Olof Westman angav sig försport några Älgedjur vara fällda på Hummelholms skogen om Vintern år 1706. Hummelholms borna nekade. Isak Mattsson från Mjösjön framkallades och vittnade på Lars Olofsson från Armsjön, Johan Mårtensson från Agnäset, Pål Pålsson ibm. Mårten Jonsson ibm. Erik Eriksson i Hummelholm berättade ? Anders och Per Persson i Hummelholm vittna? Johan Olofsson i Hörnsjö och Johan Mårtensson i Agnäs. Lars Olofsson i Örträsk, Håkan Eriksson ibm. Johan Mattsson i Bastuträsk, Nils Johansson i Bjärten, Olof Larsson i Bergsjön, Mats Hendriksson i Brattsbacka. Per Ersson Bjurs Hustru, Johan Eriksson i Sunnansjö, Johan Johansson i Orrböle. Anders Mårtensson i Nyåker angavs. Per Mattsson i Nyåker och Israel Mattsson i Mjösjön.
RESOLUTION: Alldenstund Johan Mårthensson i Angnäset, Jon Mattsson ibm. genom sin Son Påhl Påhlsson ibm, Johan Olofsson i Hörnsjön, Johan Olofsson i Orrböle, Johan Johansson i Orrböle, så vida äro övertygade genom Lars Erichssons, Anders Pehrssons och Pehr Pehrssons i Hummelholm Edliga bevittnande att de måste tillhållas ha fällt fyra stycken Älgdjur kring Mattsmäss-tiden år 1706 på Humelholms skogen, i viken beställning Johan Erichsson i Sunnansjö, Matts Mattsson i Mjösjö och Isak Mattsson från Mjösjö så vida sig inlåtit att de jämväl uppburit sin lott och andel i Kött och hudar, allt efter övertygan. Fördenskull som sådant Älgdjurs fällande med Bössa och skidor jämväl på denna orten är förbjudet av överheten år 1681, alltså dömmes dessa bönder att plikta för vartdera Älgdjuret 50 daler smt. som gör för fyra 200 smt. efter den 9 § i Kungl. Majts. Stadga om Jakter och Djurfång år 1664. Och var de ville ha flera lagare (deltagare) sig till lindring, kan de själva söka (dessa).

AGN1712,6/12,§13:
Samma dag avlade Tionderäknarna från Nordmaling Erich Ersson i Humbleholm , Jon Larsson i Gräsmyre, Östen Olofsson i Bratfårs och Håkan Ersson i Mo deras ämbets och trohets Ed med hand å Bok, varpå de förmanades noga efterleva den samma för själavådans skull.
AGN1716,3/12,§17:
Crono Befalningsman Välbetrodde Olof Westman klagade att de flera av allmogen den 7 nästlidna Mars, då Mantals och Soldats skrivning efter föredragna Publikationer blev hållen i Nordmaling sig ej infunno, begärandes att de motvilliga med Laga plikt bliva ansedda. Fördenskull uppropades de som instämda voro efter ingiven lista, och befanns att; Matts Mattsson i Orrböle, Olof Larsson i Brattsbacka, Sven Svensson i Gräsmyr, Pål Andersson och Erik Eriksson i Hummelholm, Anders Eriksson och Anders Persson i Hallen, Olof Olofsson d.y., Nils Tobiasson, Olof Olofsson d.ä. och Östen Olofsson i Brattfors, Daniel Tobiasson i Långed, Nils Persson i Ängersjö, Per Persson i Norrbyn, Olof Andersson i Öre, Per Eriksson, Olof Eriksson, Jon Olofsson och Jon Johansson i Järnäs, Lars Johansson i Bredvik samt Matts Mattsson i Mjösjö, har alla samtliga utan Laga förfall och av treska försummat ovanskivna stämning. Ty sakfällas de till var sina 3 dr. smt. böta efter det 3 Capitlet i ? Balken.

AGN1716,12/3,§23: (Pag. 1196/772)
Crono Befallningsmannen Välbetrodde Olof Westman anklagade intressenter i 8:e. rotan av Nordmalings socken, Nämligen Erich Erichsson, Anders Persson, Påhl Andersson och Per Persson alla från Hummelholm, för det de nästlidna sommar syns undandöljt deras reservbåtsman Erich Erichsson som till socken knekt skriven var, för vilket deras motvilliga förhållande skall Befallningsman åtskilliga gånger med ....nad föregivas låtit efter och socknen måst dyrt laga en annan i hans ställe, anhåller fördenskull Befallningsman att både båtsmannen och bönderna för deras .. och hinder i Kungl. Majts tjänst plikta må. Bemälda båtsman Erich Erichsson bekänner sig vara reserv karl för 8:e. Rotan, förlidna vår skriven till socken knekt, men som han intet haft lust till knekt tjänsten, utan velat hålla sig till båtsmans kontraktet, så har han intet funnit sig skyldig knekt tjänsten anträda, eller på överhetens härefter kungjorda publikationer ankommer. Påståendes att han hos sin svärfader, bemälde Erich Erichsson i Hummelholm och intet hos någon annan av rotebönderna hittills underhållen blivit, vilket även hans svärmoder Brita Johansdotter nu på sin mans vägnar närvarande tillstod. Anders Persson i Hummelholm förklarade på sin och Påhl Anderssons samt Per Perssons vägnar, att de aldrig hyst, döljt eller underhållit Erich Erichsson, än mindre avrått eller på annat sätt hindrat honom från knekttjänsten och kunde sistnämnda 3 bönder intet övertygas att ha på något sätt varit till reservknektens eller eller dess svärfaders ovillighet vållande.
RESOLUTION:
Medan av förestående ransakning företes, att reserv båtsman Erich Erichsson, som till socken knekt är skriven på överhetens åtskilliga publikationer och kallelser intet velat förekomma, utan hos sin svärfadern bonden Erich Erichsson hyst och underhållen blivit. Ty hålles bemälda båtsman och dess svärfader till svars sina 40 mk. Smt. betala efter det 32 Capitlet .. Balken ll. Men Anders Persson, Påhl Andersson och Per Persson, vilka till båtsmans självvåld och treska intet varit vållandes, dömmes ifrån vidare tilltal i detta mål fria, efter det 20 Capitlet Tingsmåla Balken sl.