Per Jonsson

DBN1678,26/8,§1:
Vad sig vidkommer de 27 daler kmt. som Per Jonsson i Torrböle sin lön fordrar av salig Ländsman Östen Perssons arvingar i Levar, som på bytet efter honom i åtskilliga vidörar blev avsagt, och sönerna Östen Östensson och Per Östensson sig emellan tvista och ej vilja tillstå vilkendera bemälda lösören hava emottaget, ej heller kan Rätten ernå byteslängden dem emellan. Alltså blev av Rätten avsagt att Pehr Östensson som sitter på gården och hemmanet, så och mestadels husgerådssakerna om händer har, blev pålagt de 22 daler kmt. betala och söka sina medarvingar det bästa han kan. Modern som malttunnan av Pehr Jonssons har tagit, bör och den betala och söka sina barn eller medarvingar det bästa hon gitter.

DBN1678,26/8,§4:
Per Jonsson i Torrböle med sin hustru Katarina Nilsdotter kommo för Rätten och insinuerade en Testamentsskrift nästlidna den 16 februari daterat, som de sig emellan har upprättat i Kyrkioherdens och gode mäns närvaro, varutinnan de anmäla, att den som av dem längre lever, skall all deras lösa och fasta egendom oklandrat njuta och behålla emedan de barnlöst folk äro. Och emedan all deras egendom består i avlinge gods, varför dömdes av HR. deras upprättade Testamente kraftigt och fast att stå, helst emedan Lagen sådant gillar och medhåller.

DBN1681,1/3,§8:
Lars Persson i Hummelholm har pantsatt någon äng till Per Jonsson Torrböle för 30 daler i sin stora trångmål, nu vill han lösa samma Jord igen. Dock som Pehr Johansson i tvenne års tid har bärgat ängen och fått därav 9 lass hö, ty begär han, att sedan han ett skäligt intresse för sina penningar bekommer, det övriga måtte beräknas av Capitalet eller huvud summan. Pehr Jonsson bekänner sig ha äng till 3 lass den han har bärgat trenne år, efter det är hårdvallsäng som Pehr Jonsson själv bekänner. Ty skattade Rätten lasset för 1 daler 16 öre kmt. efter han själv bärgat och hägnat har, ty eljest ger man 10 mk. kmt. för hårdvallshö.
RESOLUTION: Efter Hans Kungl. Majts. Förordning om intresses uppbärande bör Pehr Jonsson för sina utlånta 30 daler å 8 % ränta, beräknat 2 daler 12 ½ öre kmt. Men som han årligen av panten har njutit 3 lass hö som av Nämnden skattades å 1 daler 16 öre lasset, gör om året 4 daler 16 öre och har så årligen uppburit 2 daler 3 ½ öre, som belöper i 3 år till 6 daler 10 ½ öre över det rätta Lagliga intresset, vilket bör slås av huvudsumman, så att av Capitalet allenasr honom rester 23 daler 21 ½ öre kmt. Löse sålunda ängen till sig igen.

DBN1682,29/3,§14:
Per Jonsson är vittne vid mordet på Samuel Samuelsson:
Härefter inkallades deras granne Per Jonsson som var tillstädes andra dagen, då Prästen var hos Herman Mårtensson, vilken efter avlagd vittnesed med hand å bok betygade att Herman klagade stadigt över Samuel det han utan orsak var vållande till hans död. Förliktes likväl med honom på det sättet, att där han bliver död skulle hustrun ha 200 daler i förlikning med bårdskärarlönen dessutom. Men skulle han bliva med livet, så skulle Bårdskärarlönen i de 200 daler vara inräknat. Tillspordes om han visste av någon ovänskap dem emellan? Svarade sig ingen stor ovänskap dem emellan försport. Men likväl som ett agg och litet hat dem emellan efter Herman alltid ville dricka på Samuels pung, kunde under tiden smått träta, men aldrig slagits det han kunde veta av. Varit i lag med dem i 5 års tid. Dagen efter sedan skadan var skedd, råkade han Samuel, och i detsamma frågade honom vad dem emellan var kommit, då svarade Samuel med dessa ord; " Det gamla agget kom nu fram". Nyårsdagen om afton var Prästen hos Herman. Andra morgonen därefter blev han död. Mera hade han intet att vittna.

DBN1685,2/9,§2:
Per Larsson i Hummelholm klagade över Per Jonsson i Torrböle det hans hustrus förre man har haft ett Äng i underpant i 18 års tid för 2 daler 18 öre kmt. vilket han återlöst förliden sommar. Likväl har han detta år tagit halva änget. I lika måtto har Pehr Jonsson haft en slåttsvedja samt 2 lass hö för 5 daler i underpant i 18 års tid, förfrågar sig om intet något skall brista av kapitalet, för det han en så lång tid haft nyttan av Änget. Pehr Johansson tillstod sig återfått de 2 daler 18 öre penningar för Myrslåttern men slagit halva myren såsom Torböhle tillhörigt efter ett rå som syn uppfunnit, den andra svedjan har han själv uppröjt och så förbättrat att där fås nu dubbelt för emot det som där tillförne fåtts.
RESOLUTION: Pehr Larsson i Hummelholm bör återfå sin fulla pant, medan Pehr Jonsson i Torböhle uppburet i återlösen sin fulla betalning och det hö som han detta år av myren slagit bör han till Pehr Larsson åter leverera och därhos plikta i det ringaste för åverkan och uppehåll, sina 3 daler smt. i anledning av det 16 Capitlet Byggninga Balken ll. Förmenar han sig berättigad till någon del av samma myra, söka det Lagligen, ty att ingen må sig något utan laga dom tillägna.

DBN1691,26/3,§1:
Erich Persson i Hallen för sin sjuklighets skull Remitterades av Nämnden, och antogs i hans ställe Per Jonsson i Torböhle som avlade sin Nämndemans Ed förrän han sattes i Rätten.

DBN1692,26/2,§5:
Samtliga Brattfors byamän klagade sig vara gjord en stor skada förleden sommar av skogselden som utkommit ifrån Per Jonsson i Torrböle råg svedja, på att all deras skog är avbränd samt skogsängarna med sommarbärgningen till 17 1/3 lass vilken skogseld gick 3½ veckors tid, begärde att den som till elden vållande varit, måtte skadan fylla, Per Jonsson i Torrböle nekade elden vara utkommen ifrån sin röjning, ty att han brände sin svedja 3 dygn före Midsommardagen och elden uppkommit först 28 dygn efteråt. Sedan han bränt sin svedja var han som oftast dit, och kunde ingen eld märka.Högg strax efter bredvid ett nytt svedjeland,jämväl andra grannar dagligen där gick och ingen eld förmärkte.
Brattfors byamän sade elden dålt sig, men som ett mycket svårt väder uppkom, uppväxte elden därav. Per Jonsson sade sig aldrig kunna tro eller tänka att elden kan vara kommen ifrån sin svedja, emedan han den så väl släckte, och han så långt efteråt uppkom. Frågades om det var några flera svedjor som elden kunde komma ifrån. Svarades Nej. Örsbäcks grannarna hade lika klagan, nämligen att samma eld avbränt deras byskog i grund, 4 lass äng, 12 mesar näver, 60 stycken timmer, etc. Per Jonsson i Torrböle förmente elden vara uppkommen av Olof Larssons gamla land . Olof Larssson sade sig först blivit varse elden, och att han kom ifrån Per Jonssons svedja. Var själv femte, då han blev elden varse. Nämligen hustrun, pigan Maria Danielsdotter, Per Mikaelsson i Brattfors, gossen Anders Cristensson, vill tillika med dem göra ed att han inte brände något boland, och att el-den kom från Per Jonssons svedja. Per Jonsson sade gossen Anders först utkommit det tale, att röjningen brann först, och förrän svedjan. Därhos skickade Olof Larsson först bud om elden, Olof Larsson svarade, att då han blev varse elden, måste han fuller göra bud, helst då han ville övergå en hans svedja som stog med skog på. Pigan Marit Danielsdotter efter avlagd vittnes ed, berättade att då vi höllo på att slå i skogsängarna middagstid på dagen, blev vi varse elden komma ifrån Per Jonssons fälla, ingen eld hade Olof Larsson med sig, ej heller tände han någon eld på den gamla sin rödning utan var tänkt slå henne, ty allt gräset var högt uppväxt mellan veden. Gossen Anders Christensson, berättade detsamma att elden kom ifrån Per Jonssons svedja, och ingen eld hade Olof Larsson med sig att tända på gamla rödningen. Frågades när skogselds plakatet förs upplästes? Svarades om Valborgsmäss första gången och sedan skogselden var uppkommen andra gången. Per Jonsson fråga-des om han aktat de delar med sitt svedjebrännande som Kungl. förordningen fordrar? Svarade att han med all flit aktat sin svedja och släckte elden så väl som han någonsin kunde, sådde sedan svedjan, och kan aldrig tro att elden ifrån henne är utkommen, utan kan så snart vara uppkommen av vallbarnen eller på annat sätt. Brattfors och Örsbäcks byamän sade att de i sin bästa andetid måste gå i vakt om elden och vet sig intet annat före än få gå ifrån hus och hem för denna skada. Byamännen ifrån Gräsmyr, sade sig ha sin kyrkoväg förbi Per Jonssons svedja och stod han helt grön den tid elden uppkom, kunde ej eller förmärka att där rök. Härpå taga parterna sitt afträde, och sattes saken under Nämndens betänkande. Nämnden sade sig inte alldeles säker kunna vara att elden är utkommen ifrån Per Jonssons svedja som 3½ veckor förut var bränd. Sådden och stod den tiden som elden uppkom, utan tyckte rådsammare för bättre upplysning och omhöran uppsätta saken till nästa ting i följe av det 34 Cap.Tingsmåle Balken. Sedan finner ock rätten nödig sig hos överheten förfråga om Skogseldplakatet kan appliceras till den brand som förleden sommars överallt gick, emedan det skulle draga mångas ruin och undergång med sig och allmogen av första uppläsandet inte kunde inhämta dess rätta förstånd. Eljest om elden ifrån Per Jonssons svedja är utkommen som så ej olikt kan vara, håller nämnden det för en full våda emot all förmodan timad, och Per Jansson på deras samvete intet högre kunna beläggas än svara halva skadestånd efter den 28 punkten uti 1664 års Kungl. Skogsordning.

DBN1692,25/8,§4:
Olof Olofsson i Brattfors och Per Mikaelsson ibm klagade att de utlejt en fördubblingsbåtsman Anders Persson Brant år 1689 som då utgick och på tåget och död blev och de måste svara sitt stånd.Icke dess mindre blev de krävda för en annan fördubblingsbåtsman Olof Persson Frisk som Erik Andersson i Torrböle ullejd,begärde att få njuta sin karl och befrias från Erik Anderssons krav. Erik Andersson sade sig utlejt Olof Persson Frisk,som sattes för den rotan som Olof och Per står uti och måste betala honom hele ståndet,fodrade alltså sina penningar igen af den rotan som karlen suttit.Erik Andersson står i 8:e rotan och Olof och Per i Brattfors i den 9:e rotan.Frågades vilken orsaken är till sådan oreda, att icke var Rota för sig dragit försorg för fördubblingskarlens efter upprättad Roteringsrulla av Herrar Commissiariers år 1687.Svarade att Tolvmännen det gjort som pålade fördubblingen efter gamla skatten som förr, så att 3 fördubblingskarlar tagits av en Rota, därhos gjorde de sig en ny roteringslängd samma år 1687 strax de hemkommit med Herrarnas Roteringslängd och den helt och hållit förändrade så att de icke allena förbytte personerna i Rotarna, sättandes den som stod i den 3:.e rotan i den första och den andra Rotan så bortåt, utan ock gjorde 6 i Rotan i stället för Herrarnas Rulla hade allenast 5 i Rotan, därhos söndrade de som var lagda varandra till hjälp, varigenom en stor oreda i Socknen är uppvuxen.Till bevis inlade den rulla som Tolvmän således upprättat som igenomsågs och befanns så i sanning vara skett, därför tilltalades Tolvmännen härom, som måste tillstå att de den rullan upprättade strax de hemkommit ifrån Roteringen, emedan de tyckte att de som satt på 7 seland kunde ha bättre förmögenhet att underhålla Båtsman än de som sitter på 13 eller 14 seland och togs Båtsmännen ut efter gamla skatten emedan eljest vore alltför stor ojämna i Socknen.Per Hansson i Bredvik och Per Aronsson i Öre som satt i Rätten sade sig själv utlejt en hel karl.Tolvmännen förhölls, att dem inte anstår förändra upprättade rullor och bryta Konungens förordning.Frågade vilket varit upphovet till sådant:då det svarades att Erik Eriksson i Lögdeå Nils Zakrisson i Hallen var största upphovet.Men de sade sig intet vara mera orsak därtill än de andra tolvmännen och var inte allena när det skedde, därför man frågade i synnerhet de som nu sitter i Rätten då följande sig ursäktade ingen orsak därtill varit.Nämligen Abraham Tobiasson i Gräsmyr sade sig sagt nej och ville bliva vid förordningen.Jakob Isaksson i Mo , Olof Larsson i Aspeå, Erik Johansson i Baggård Per Johansson i Torrböle var på den tiden inga Tolvmän.De andra sade att gemene man ville bli vid den gamla förordningen, så att skulden står intet hos dem allena, då dem svarades attde bort rätta gemene man och inte styrka dem att överträda Överhetens förordning genom sådana längders upprättande och eget överträdande.Då man noga översåg Roteringslängden befanns att den 8 Rotan utgjort år 1689 , 3 stycken fördubblingsbåtsmän, därigenom en så stor confusion och oreda är yppad i Socknen att ingen kan sig därifrån utreda.Icke heller Tolvmännen själv som oredan gjort och mången därigenom lider interlocuteria.Detta kan inte utredas innan en oväldig Nämnd ifrån annat Tingslag kommer att sitta sedan Saken är remonsterad Hr Guvernören,emedan allmogen skjuter skulden på Tolvmän och Tolvmännen på allmogen varit orsaken till denna oreda.
1687.Svarade att Tolvmännen det gjort som pålade fördubblingen efter gamla skatten som förr, så att 3 fördubblingskarlar tagits av en Rota, därhos gjorde de sig en ny roteringslängd samma år 1687 strax de hemkommit med Herrarnas Roteringslängd och den helt och hållit förändrade så att de icke allena förbytte personerna i Rotarna, sättandes den som stod i den 3:.e rotan i den första och den andra Rotan så bortåt, utan ock gjorde 6 i Rotan i stället för Herrarnas Rulla hade allenast 5 i Rotan, därhos söndrade de som var lagda varandra till hjälp, varigenom en stor oreda i Socknen är uppvuxen.Till bevis inlade den rulla som Tolvmän således upprättat som igenomsågs och befanns så i sanning vara skett, därför tilltalades Tolvmännen härom, som måste tillstå att de den rullan upprättade strax de hemkommit ifrån Roteringen, emedan de tyckte att de som satt på 7 seland kunde ha bättre förmögenhet att underhålla Båtsman än de som sitter på 13 eller 14 seland och togs Båtsmännen ut efter gamla skatten emedan eljest vore alltför stor ojämna i Socknen.Per Hansson i Bredvik och Per Aronsson i Öre som satt i Rätten sade sig själv utlejt en hel karl.Tolvmännen förhölls, att dem inte anstår förändra upprättade rullor och bryta Konungens förordning.Frågade vilket varit upphovet till sådant:då det svarades att Erik Eriksson i Lögdeå Nils Zakrisson i Hallen var största upphovet.Men de sade sig intet vara mera orsak därtill än de andra tolvmännen och var inte allena när det skedde, därför man frågade i synnerhet de som nu sitter i Rätten då följande sig ursäktade ingen orsak därtill varit.Nämligen Abraham Tobiasson i Gräsmyr sade sig sagt nej och ville bliva vid förordningen.Jakob Isaksson i Mo , Olof Larsson i Aspeå, Erik Johansson i Baggård Per Johansson i Torrböle var på den tiden inga Tolvmän.De andra sade att gemene man ville bli vid den gamla förordningen, så att skulden står intet hos dem allena, då dem svarades attde bort rätta gemene man och inte styrka dem att överträda Överhetens förordning genom sådana längders upprättande och eget överträdande.Då man noga översåg Roteringslängden befanns att den 8 Rotan utgjort år 1689 , 3 stycken fördubblingsbåtsmän, därigenom en så stor confusion och oreda är yppad i Socknen att ingen kan sig därifrån utreda.Icke heller Tolvmännen själv som oredan gjort och mången därigenom lider interlocuteria.Detta kan inte utredas innan en oväldig Nämnd ifrån annat Tingslag kommer att sitta sedan Saken är remonsterad Hr Guvernören,emedan allmogen skjuter skulden på Tolvmän och Tolvmännen på allmogen varit orsaken till denna oreda.

DBN1692,26/2,§5:
Samtliga Brattfors byamän klagade sig vara gjord en stor skada förleden sommar av skogselden som utkommit ifrån Per Jonsson i Torrböle råg svedja, på att all deras skog är avbränd samt skogsängarna med sommarbärgningen till 17 1/3 lass vilken skogseld gick 3½ veckors tid, begärde att den som till elden vållande varit, måtte skadan fylla, Per Jonsson i Torrböle nekade elden vara utkommen ifrån sin röjning, ty att han brände sin svedja 3 dygn före Midsommardagen och elden uppkommit först 28 dygn efteråt. Sedan han bränt sin svedja var han som oftast dit, och kunde ingen eld märka.Högg strax efter bredvid ett nytt svedjeland,jämväl andra grannar dagligen där gick och ingen eld förmärkte.
Brattfors byamän sade elden dålt sig, men som ett mycket svårt väder uppkom, uppväxte elden därav. Per Jonsson sade sig aldrig kunna tro eller tänka att elden kan vara kommen ifrån sin svedja, emedan han den så väl släckte, och han så långt efteråt uppkom.Frågades om det var några flera svedjor som elden kunde komma ifrån. Svarades Nej. Örsbäcks grannarna hade lika klagan, nämligen att samma eld avbränt deras byskog i grund, 4 lass äng, 12 mesar näver, 60 stycken timmer, etc. Per Jonsson i Torrböle förmente elden vara uppkommen av Olof Larssons gamla land . Olof Larssson sade sig först blivit varse elden, och att han kom ifrån Per Jonssons svedja. Var själv femte, då han blev elden varse.Nämligen hustrun, pigan Maria Danielsdotter, Per Mikaelsson i Brattfors, gossen Anders Cristensson, ( Kristensson ) vill tillika med dem göra ed att han inte brände något boland, och att elden kom från Per Jonssons svedja. Per Jonsson sade gossen Anders först utkommit det tale, att röjningen brann först, och förrän svedjan.Därhos skickade Olof Larsson först bud om elden, Olof Larsson svarade ,att då han blev varse elden, måste han fuller göra bud, helst då han ville övergå en hans svedja som stog med skog på.Pigan Marit Danielsdotter efter avlagd vittnes ed, berättade att då vi höllo på att slå i skogsängarna middagstid på dagen, blev vi varse elden komma ifrån Per Jonssons fälla, ingen eld hade Olof Larsson med sig, ej heller tände han någon eld på den gamla sin rödning utan var tänkt slå henne, ty allt gräset var högt uppväxt mellan veden. Gossen Anders Christensson, berättade detsamma att elden kom ifrån Per Jonssons svedja, och ingen eld hade Olof Larsson med sig att tända på gamla rödningen. Frågades när skogselds plakatet förs upplästes? Svarades om Valborgsmäss första gången och sedan skogselden var uppkommen andra gången. Per Jonsson frågades om han aktat de delar med sitt svedjebrännande som Kungl. förordningen fordrar? Svarade att han med all flit aktat sin svedja och släckte elden så väl som han någonsin kunde, sådde sedan svedjan, och kan aldrig tro att elden ifrån henne är utkommen, utan kan så snart vara uppkommen av vallbarnen eller på annat sätt. Brattfors och Örsbäcks byamän sade att de i sin bästa andetid måste gå i vakt om elden och vet sig intet annat före än få gå ifrån hus och hem för denna skada. Byamännen ifrån Gräsmyr, sade sig ha sin kyrkoväg förbi Per Jonssons svedja och stod han helt grön den tid elden uppkom, kunde ej eller förmärka att där rök. Härpå taga parterna sitt afträde, och sattes saken under Nämndens betänkande. Nämnden sade sig inte alldeles säker kunna vara att elden är utkommen ifrån Per Jonssons svedja som 3½ veckor förut var bränd. Sådden och stod den tiden som elden uppkom, utan tyckte rådsammare för bättre upplysning och omhöran uppsätta saken till nästa ting i följe av det 34 Cap.Tingsmåle Balken. Sedan finner ock rätten nödig sig hos överheten förfråga om Skogseldplakatet kan appliceras till den brand som förleden sommars överallt gick, emedan det skulle draga mångas ruin och undergång med sig och allmogen av första uppläsandet inte kunde inhämta dess rätta förstånd. Eljest om elden ifrån Per Jonssons svedja är utkommen som så ej olikt kan vara, håller nämnden det för en full våda emot all förmodan timad, och Per Jansson på deras samvete intet högre kunna beläggas än svara halva skadestånd efter den 28 punkten uti 1

AGN1693,27/3,§5:
Uppå Governören Högvälborne Otto Wellinks order av den 21 oktober 1692 anklagade Befallningsman Välbetrodde Olof Westman Tolvmännen i Nordmalings socken att de förändrat båtsmansroteringen, som Kunglia Commisarierna år 1687 upprättat och Hans Majestät själv Confirmerat,därigenom de en stor oreda i socknen gjort.Tolvmannen Jakob Isaksson i Mo, Östen Larsson (SEJ Anm:bör vara Olof Larsson) i Aspeå , Erik Johansson i Baggård och Per Johansson (SEJ Anm:Bör vara Per Jonsson) i Torrböle ursäktade sig att de den tiden inga tolvmän var närsom förändringarna gjordes.De andra Tolvmännen Erik Eriksson i Lögdeå, Nils Zakrisson i Hallen, Erik Olofsson i Hyngelsböle , Abraham Tobiasson i Gräsmyr, Johan Johansson (SEJ Anm:bör vara Jonas Johansson) i Lögdeå, Erik Persson i Hallen , Lars Sjulsson i Ava , Per Aronsson i Öre förklarade sig på detta sätt att när Erik Ersson i Lögdeå och Nils Zakrisson i Hallen hemkommit med roteringsrullerna och den i Sockenstugan blivit uppläst tyckte de såväl som allmogen en allt för stor ojämna skulle i Socknen bliva om de som nyss lejt båtsman för 300 daler skulle bliva lika räknades emot dem som inte lejt någon båtsman i mannaminne, utan suttit fri intill dess han nu skulle sätta karl, därhos var många sittande på 7 seland jord som bättre råd hade att utgöra båtsmän än den som satt på 12 seland, var alltså överens att göra inbördes sisemellan en jämnkning i Socknen och mente att när Konglig Majestät får sitt fulla manskap av Socknen att de kunde lämpa sinsemellan i Socknen som drägligast för var och en kunde falla och därmed upprättade de en sådan rulla.
Befallningsman sade att sedan Konglig Maj. confirmerat verket så skulle de draga försyn någon ändring därvid göra, och har de inte allenast gjort emot förordningen däruti att de uttagit sedan som förr Båtsmännen efter gamla skatten i Socknen utan ock gjort en alldeles ny rotering sättande 6 i roten där likväl Konglig Maj. gjort den förordningen att allena 5 skulle stå i rotan.Tolvmännen svarade att sådant kom av udda rotan och av den som satt på 7 och 8 seland ock likväl kunde såväl svara till båtsman som den som satt på 12 seland å 14 seland om det ville sig ock så därmed ursäktade att de inte hört Konglig Maj. Confirmation och förbud att få jämka sinsemellan i socknarna.Befallningsman påstod att ingen av Tolvmännen måste ursäktas, ty om de icke alle varit Tolvmän likväl sedermera samtyckt därtil och sådan ändring som de visste vara skedd inte angivit.De nyare Tolmän sade, att han före deras tid gjort var ock in Socknen antagit, tyckte de detta sig intet angå.Erik Eriksson i Lögdeå sade att då han framkom ifrån Roteringen år 1687 hade han allena rullan med sig, som upplästes i sockenstugan, men båtsmansförordningen kom intet för än året efter, ej eller var någon tillstädes ifrån Nordmalings socken då den förordningen vedertogs efter v.Gouvenörenss Högvälborne Åke Ulfsparres pådrivande.Befallningsman påstod att Tolvmännena måste anses med vederbörligt straff att de så dristigt varit att ändra ett sådant verk som Kungl.Commisarier upprättat, och fastän själva båtsmans förordningen intet kom förrän året efter, så hade de bort rätta sig efter förordningen, sedan han ankommit,men nu har de allt fort hållit sig efter sin egenvilliga ändring hemma i socknen. Tolvmännena svarade sig aldrig menat därigenom visa någon motsträvighet att utgöra sin skyldighet till Kungl.Majst., utan att så lämpa sakerna inbördes att deras skyldighet så mycket bättre skulle kunna utgå utan inbördes klagan över en stor ojämna eller olikhet. Bad ödmjukligast om nåder att de sig härutinnan försett av enfaldighet och oförstånd. Själva ändringen visar rullerna och protokollet som på förra ting blev hållet. Frågades huru confusion i socknen är rättat. Svarades att det beviljat är när complettering sker skall de rotar som flera karlar utgjort få folk och penningar igen. Frågades om allmogen är där med nöjda. Svarades att allmogen är själv orsaken till ändringen. Länsman mente confusion där med intet lär bli rättat. Här på sattes saken under Nämndens betänkande som hålla Tolvmännena i så måtto felaktiga, att de sig företagit en sådan jämnkning in i socknen tvärt emot Hr.Commisionärernas rulla fast än en del i socknen kunna sig besvära över någon ojämna ,utan hade Tolvmännen bort dem undervisa att bliva vid det som av Kungl.Commisionärerna gjort var och ingen ändring sig företagit. Dock finna de att tolmän sådant intet gjort i det uppsåt att hindra Konungens Rättighet, utan att göra en jämnad sin emellan.
Resolution:Det har 1687 års Tolvmän i Nordmaling strax efter sina fullmäktiges hemkomst ifrån rotering som av Congl.Commisionärerna, Landshövdingen Högvälborne Åke Ulfsparre och Amiralla Högvälborne Gustav Sparre blev upprättad i november 1687 ,sig företagit en annan rotering hemma i socknen, den de ock så verkställt där igenom en stor oreda i socknen är förorsakat.Därför Cronans Befallningsman påstår att de med vederbörligt straff måtte ansedda vara, så ehuruväl de denna sin gärning vill därmed ursäkta att sådant är skett till en inbördes jämna i socknen att Kongl.Majt. rättighet mycket villigare skulle kunna utgå och det på allmogens egen begäran, likväl som dem intet anstått förändra och bryta det Konungens Ämbetsmän gjort och meddelat sina ..... besked över vilket verk Kungl.Maj. seder mera själv confirmerat, alltså finner Rätten för skäligt att Tolvman som detta gjort, bör först och främst så laga att den confution som i socknen där igenom kan vara yppad, varder på det sättet att de som ändringen njutit förmedels denna ändring strax förnöja den som Kongl.Commisionärens rotering är vorden för mycket graverande. Sedan ock göres de saker att plikta 40 daler smt var som gör 120 daler smt Konungens Ensak i anledning av det 32 Cap.Konunga B:LL. samt det 10 Cap.i samma Balk.

AGN1693,27/3,§43:
Per Jonsson blir pliktar med 1 daler smt för att ha kommit för sent till kyrkan

AGN1697,30/10,§10:
Tionderäknarna ifrån Nordmaling, Nils Zackrisson i Hallen, Per Jonsson i Torrböle, Jonas Davidsson i Långed, Jonas Andersson i Järnäs, Jacob Olofsson i Öre, Nils Mårtensson i Baggård, Sven Jacobsson i Ledusjö, Håkan Eriksson i Mo, Erik Samuelsson i Lögdeå, Per Samuelsson i Aspeå, och Johan Johansson i Orrböle avlade sin ämbets Ed.

AGN1702,27/8,§4:
Örsbäcks Byamän Olof Larsson och Jacob Larsson klagade att Torrböle Byamän låtit för dem uppäta någon Myrslått. Vartill Torböle Byamän Per Jonsson, Erik Andersson och Herman Mårtensson nekade, begärandes att Byaskillnaden först måtte bli bli utgången, och om det befanns att den Myrslåtter som klagas vara uppäten ligger inom Rå på Öhrsbäcks sidan, andraga de sig intet vedergälla Öhrsbäcks Byamän skadan. Varför frågades efter de Rå, som skall göra skillnaden dessa byar emellan. Då följande Råmärken uppräknades och av Byamännen på bägge sidor godkändes, nämligen: Öhrsten, Okärdforsen, Bjureeden, Nyckelsdike och Rådelen. Varpå Resolverades att trenne Tolvmän, Olof Olofsson i Brattfors, Olof Johansson i Orrböle och Olof Eriksson i Lögdeå skall utgå stecket mellan dessa Rå, och pröva om den skada som klagas över kommer inom Rå på Öhsbäcks sidan, vilket de nu i höst skall göra.

AGN1703,15/6,§34:
Bef.mannen Olof Westman lät tredje resan uppbjuda Erik Jonssons hemman i Mo 7 ½ seland som han köpt av Per Jonsson i Torrböle, Margareta Jonsdotter, Märit Jonsdotter i Lögdeå och Jon Ersson ( i Mo måg ?) för 225 daler kmt. Härvid intygade Länsman Bryniel Ersson att Erik Jonssons son Samuel, undfått hos honom den 4 Maj sistlidne, 159 daler kmt. till samma hemmans inlösen

AGN1704,22/2,§7:
I saken mellan Jonas Larsson i Torrböle genom Per Jonsson ibm. kärande och Herman Mårtensson i Torböhle svarande, angående besittningen av 9 ½ seland Hus och Jord i Torböhle som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det begär Jonas Larsson på sin blivande hustru Brita Hermansdotters vägnar komma till besittningen av hennes Faders hemman i Torböhle, som Herman Mårtensson från Nyåker en tid bebott, efter han haft Brythas moder till hustru, som genom döden sedermera är avgången, vartill Herman Mårtensson intet vill samtycka, förebärandes 1/. Bördsrätten härflyta från hans släkt, 2/. Sin förra hustru erhållet fasta på denna Jord, 3/. Sig alla Creditorer betalt, 4/. Avlat en dotter med bemälda sin förra hustru Kierstin Nilsdotter som i livet är, 5/. Ej heller fått något för denna sin styvdotters uppfödande. Men alldenstund Brythas Fader köpt detta hemman, och Modern efter uppbud och Laga Stånd, erhållet fasta därpå för sig och sina barn av förra kullen som är trenne, så att Herman Mårtensson intet vidare där någon börd äger för sin person, ej heller på Hus och Jord något betalt, efter Byteslängden av år 1683 visar den lösa egendomen samt till gäldens avbetalning, vilken gäld Herman Mårtensson efter hand fått betala under nyttjande av hela boet. Ty prövar Rätten börden och besittningen av detta hemman höra hustru Kierstins barn av förra kullen till, så däruti hava både fäderne och möderne, och i hemmanet till större delen rådande. Och således dömmes Jonas Larsson på Brytha Hermansdotters vägnar berättigad vara Herman Mårtensson och hans dotter utlösa av hemmanet

AGN1707,18/3,§48:
Per Jonsson i Torrböle - Herman Mårtensson i Norrbyn angående ett dombrotts förhållande på Torrböle hemmanet. Jonas Larsson rått arvingarna på sin hustrus vägnar han länge återfordrat sin Svärfaders och Svärmoders fastebrev av Herman Mårthensson. Herman infinner sig intet, men sänder fastebrevet av 29 Mars 1682.