Segrid

Blev ca 65 år.

Född: omkring 1610 Nordmaling, Nordmaling (AC) 1)
Död: omkring 1675 Bredvik, Nordmaling (AC) 1)

Familj med Hans Persson (1600 - )

Vigsel: Nordmaling (AC) 1)

Barn:
Christina Hansdotter (1630 - )
Per Hansson (1635 - )

Noteringar
DBN1659,7/3,§7:
Hades för Rätten Hans Perssons styvdotter i Långed, Anna Olofsdotter nu / eftersom modern Hustru Sigrid Nilsdotter berättar / på sitt elfte år vara, gjorde sin bekännelse, som följer, Nämligen:
År 1656 då hon var till tjänst hos David Olofsson i Mullsjö, skulle hennes Matmoder hustru Magdalena ha sagt, på en ?Tisdag litet före middagen - 3 veckor före Jul hemma i sin stuga då mannen var borta, att Trollkäringarna får 2 ? smör var sjunde dag som är var Torsdag ut ur Badstugeväggen, då hon sätter där en kniv, såsom ock ett pund smör av var barnkvinna om året. Plägar de ock bruka en bordsduk och garnhärva till att stryka boskapen all omkring var Jul-, Påsk-, Pingst-dag och alla högtiders aftnar, såsom och alla lördagskvällar. Därtill med upphämtar Trollkäringarna gamla kvistar och kvastar och tvagor, gamla skakel-vidjor och skakelträn, såsom ock allehanda slags hår, som de taga av kreaturen, därav de göra över elden, spisen eller ungnen Bärkatten eller Bäran, som levande bliver, vilken de bruka till att suga och draga Mjölken eller Smöret ifrån boskapen.
Hustru Malin skall ock för henne ha sagt, att i Blåkulla eller Helvetet är bordet - 12 mil långt, därvid plägar sitta en tredjepart Manfolk och två tredjedelar fullt kringom bordet. Säger ock flickan hustru Malins ord varit, att när de taga tjänst av Fanen gå de i Vagnhuset vid Kyrkan, sent på aftonen, va-rest han biter ett stycke utur deras axlar och lillfinger, så att bloden utgår, sedan tager han lärljung-en och förer i vädret till Blåkulla. Eljest när Bäran är gjord så taga de den på knän att rulla och blåsa liv i honom. Flickan berättar mor Malin ha - 7 kor och därefter smör och ost nog, samt - 10 tunnor vassla. Men grannarna som ha - 4 kor få aldrig mjölk och smör. Säger ock flickan hustru Malin sagt hava, somliga göra Bärkatten över spisen, soliga på fähusgolvet, och pläga röra ihop honom med en Rönnkäpp. Men vad ord, som de därtill bruka har hon intet sagt.
Omsider och efter långsam förmaning till sanningens bekännelse, bekände flickan, att hon efter hustru Malins Lärdom har lärt göra Bäran. Flickan säger sig funnit i hustru Malins badstuga bakom dörren, allehanda slags hår och trän, samt en liten kaka på badstugu ugnen, såsom ock Rönnkäp-pen där ståendes, tagandes allt detta medan hustru Malin sov, rörandes det med käppen tillhopa på bastugu ugnen. Då hon en stund rört haver, skiljdes det från vartannat, det ena hit, det andra dit, liksom det hade blivit levandes. Så blev flickan rädd och lopp ifrån allt tillhopa. Sedan såg hon aldrig därefter, och detta har skett om vintern.
Sedan bekände flickan sig själv alla förestående Trolldoms Verktyg tillsammans plockat hava, såsom ock själv bakat kakan av Rågmjöl, samt haft hår och skrapedamm med vatten stöpt, rörandes tillsammans med käppen avigt eller emot solens uppgång. Samma kaka skulle hon ge Bärkatten, då han skulle få liv. Därtill med, läste hon denna läsning: "Gick jag mig ut på en grönan en löt, rå-kade jag - 3 hummelmö så söta, vigde salt och Jule Malt, ärga och ärla mjölk", och detta säger hon hu. Sigrid, Hans Perssons i Bredvik, samt hennes syster Agnes sig emellan talat och läst haver, då hon år 1655 där tjänte och läsningen sedan på minnet lagt.
Hustru Malins granne Olof Mattsson, finne i Mullsjö tillfrågades om han lider någon skada eller avsaknad på sin nytta av boskapen ? Svarade han sig ingen skada lida, ej heller misstänker sin grannhustru för någon Trolldomskonst. Därhos säger, att hustru Malin har straffat och slagit flickan för det hon densamma konsten med Bärans görande brukade, så att flickan för den orsakens skull blev husvill och igenom räddhåga för hugg lopp sin kos.
Hu. Malin sade, att flickan ifrån barndomen hade övat och brukat sig till Trolldomskonst, och ville sig därom vinnlägga och beflita, ehuruväl hon förmanad blev därmed att avstå. Därtill med säger hu. Malin flickan ha sig frågat och sagt, om Modern och dottern voro båda Trollkånor, är icke nog, att dottern lider plikt och dör och Modern får leva ? Vilket flickan tillstår sig sagt hava, och dock icke sig och sin moder gärmed ment.
Andra Tingsdagen har flickan Annika för Kyrkoherden i enslighet bekänt, att när någon kvinna har mjölkat i stävan och satt den ifrån sig, så att skiuran eller skatan kommer åt henne, så slåss Trollkånorna sig emellan. Därhos säger hon ock, när någon tar de håren från boskapen som lusen har vistats i och gnetten där kvar sitter, gnetten först dräper och håret uppbränner, så bliver det samma Kreaturet förgjort och dör. Och detta allt säger hon det Hans Pehrssons Segrid i Bredwijck sig lärt hava, såsom ock att läsa "Fader vår etz." tillbaka.
Johan Persson ( Pedhersson ) i Sunnansjö, flickans husbonde, berättade allt detsamma som flickan bekänt har, vilket hon tillförne till honom har sagt.
Hustru Malin i Mullsjö kom för Rätten och sade, att flickan en gång haver velat låta hennes dotter och sons hustru se hur hon skulle göra Bäran, vilket de icke haver velat åskåda, utan gingo in till Modern och sådant angav, och Modern dem åtvarnat icke tillstädja henne Bäran göra, ej heller se därpå, utan fast heller därför straffa.
Hustru Segrid, Hans Pedhersson i Bredwijck kallades för Rätten, berättar om den tiden, som flickan hos henne tjänte, har hon alltid varit mångtalig och sagt, att hustru Gunlög ( Giöluch i Aspedh ) brukade många små medel, då hon hos henne en månads tid till tjänst hos henne var. I synnerhet lägger hon flintan och sleven i Ämbaret där korna skola äta och dricka ur stax de hava Nytt kalvat. Därtill med säger hon flickan ha sagt, att Bagg- Anna i Lygdeå är icke heller så enfaldig, likväl varit from mot henne i de 14 dagars tid, som hon hos henne varit haver.
Om allt detta uppskjutes till vidare rannsakning nästa Laga Ting, till vilken tid Länsman skall citera alla som sådant angår, i synnerhet flickan Annika och hennes Moder, hu. Malin i Mullsjö samt hen-nes dotter och sonhustru, hu. Segrid i Bredwijck, hu. Giölin i Aspedh och Bagg Anna i Lygdeå.

DBN1659,29/8,§2:
Flickan Anna Olofsdotter hades inför Rätten / om vilken och Protokollerat finnes den 7 Mars nästlidne / förmanandes henne sanningen bekänna om Trolldomskonsten, och vem som hennes läromästare varit haver? Hon svarade, att hustru Malin i Mullsjö , vid pass frukosttid på en tisdag då de bäg-ge allena voro inne i stugan, haver sagt för sig huruledes Trollkonorna pläga mjölka boskapen till döds föregivandes........ i spannen och den mjölkat såsom och om henne mera bekände efter som hon på näst förra Tiget gjort haver. Men Hustru Sigrid i Bredvik säger hon därför alldeles fri.
Johan Pedersson i Sunnansiö , flickans husbonde, vittnade efter avlagd Ed, att flickan har i fjol till sig bekänt, det hustru Malin i Mullsjö var hennes läromästare, så ock Olof Mattssons dotter i Mullsjö sagt för Johans kvinnfolk, att de sammaleds...... det där intet hava haft något (gagn) av sin boskap, så länge Anna var itjänst hos Malin i Mullsjö. Säger väl, det Peder (Bagares) syster Kerstin, en finska, haver kommit till Sunnansjö och frågat efter den flickan som var i Mullsjö, och sagt det hon kunde göra Bähran eller Bärkatten. Säger och Johan det flickan har för sig sagt, att hustru Malin i Mullsjö kan taga….ulltrånystan det låtsa en ända av det löpa 100 alnar neder i Jorden och taga …om det där ligger såsom och låta fälla någon......när hon vill, tagandes en kvist och röra .... källa, så ....
Eljest vittnade Johan flickan sagt haver, att hans Pederssons Sigrid i Bredhewijk och hennes son Ped-her blivit en gång oense, då haver sonen förkastat sin Moder, det hon och Hustru Britha (utom Åkern) är de största Trollkäringarna i ( helvete) ...flickan häremot efter hustru Malin i Mullsjö, att enär någon vill taga lös av boskapen och koka mjö…. till dess de dö, så dör samma Kreatur som lössen togs blevo.
Sist vittnade Johan, det flickan för hans folk haver bekänt sig hava lärt Erik Nilssons Hustru i Sunnansjö trolldomskonst, som sedan Johans boskap till döds förgivet haver. Eller så befanns sådant en osanning vara.
Nämnden Vittnade: Och i synnerhet Ingevall Höksson i Brattfors och Anders Andersson i Hallen, som hemma är i den fjärdingen, det där icke tillförene haver hört eller förnummit något ont rykte om hustru Malin i Mullsjö, förrän som ovan bemälda flicka har sådant tillställt och påfört haver, som nogsamt förmält är. Till sakens Lagliga utförande måste för denna gången uppskjutas, efter som största parten som saken angäller, eljest och de som vittna skola icke tillstädes vara. Alltså vart tillsagt och befallt att alla detta angående vid nästa Laga Ting och Laga P

NORDMALING,1661-02-15.
Gouvernörens Resolution. (TUN)
En ransakning och dom ifrån Nordmalings Socken över en flicka på sitt 13:e. år, Annika Olofsdotter, som bekänner sig så av sin matmoder, hustru Malin i Mullsjö, som andre flere hört berättas om Trollkonor och deras konst och läsningar, så och huru de av hin onde i tjänst tages och av honom till Blåkulla föres med annat mera. Och hur därefter sedan, eftersom hon ett illmarigt och ganska vanartigt barn är, begynt sig därutinnan öva och samma konsten lära. Är därföre efter hennes (unga) år av Tingsrätten dömder vid Tingstygu dörren att Hudstrykas, och hennes matmoder och de andra kvinnfolken som i hennes närvaro om sådant talat hava, dömmes att undergå kyrkoplikt.
RESOLUTIO:
Vad flickan Annikas straff vidkommer approberas Häradsdomen, dock så att hon av Pastorn allvarligen tillhålles sina Christendomsstycken att lära, och sådan sin begynte vanart här efteråt att avstå. Men vad deras plikt vidkommer som om sådant i hennes närvaro av oförstånd talat och dock därmed intet ont menat, bliver härmed upphäven.
Anno 1661-03-04 haver Annika slitit Riset utanför Tingsstugu dörren.

DBN1675,18/8,§2:
Dato insinuerade i Rätten borgaren ifrån Stockholm, välbemälde Hans Olsson, igenom sin hustru Kerstin Hansdotter, en räkning given i Stockholm den 23 juni innevarande år, varutinnan han gör sin svåger Per Hansson i Bredvik uppå hela deras handels räkning som bestod i 222 daler 22 öre kmt., därpå icke mer än 36 daler kmt. var levererat, skyldig 186 daler 22 öre kmt. Däremot hade Pehr Hansson det att invända att de kontanta 12 daler kmt. 5 alnar svart siden, 12 daler 16 öre 2 1/2 aln grönt siden, och 2 st. band för 2 daler 16 öre som in debeto voro uppförda hade han aldrig bekommit, föregivande och därhos att i de andra persedlar och varor som han erkände sig ha fått, har hans moder som nu döder är, njutit halv-parten. Ville och gärna det invända att mångahanda varor är henne till-skickade, såsom en bössa för 20 daler etz. det han aldrig har begärt, och allt i dyraste måtten uppsatt, ej heller allt uppfört vara som han däruppå år efter år har betalt.
Resolution: Häradsrätten överlade att den disputerade fodran - 32 daler 8 öre skall av huvudgäldet till vidare vidare creditorens bevis avdragas, sedan blir Pehr Hansson skyldig sin svåger Hans Olsson att betala 154 daler 24 öre kmt. och stånde honom att bevisa vad han mera på samma räkning levererat haver, vilket honom, när så skett är, av samma summa bör avdragas.

DBN1675,18/8,§3:
Anlangande den arvspretention, som ovanbemälde Kerstin Hansdotter på sin och sin systerdotters, hustru Brita Persdotters ifrån Stockholms vägnar, vill söka hos förberörde sin broder Per Hansson i Bredvik, efter dess moder hustru Sigrid som för någon tid sedan död är, så föregav nu Pedher Hansson samt bytesmännerna, att hennes egendom inte tillräckte alla creditorernas fyllnad, utan måste brista på varderas fordran, men som det presumerades att Pedher Hansson då för tiden skall ha inskriva låtit sin gjorda gäld till hennes, och dem med sterbhusets kvarlåtenskap betalt. Alltså tillförordnades några gode män som därom rannsaka skulle i anseende att byteslängden nu intet var tillstädes att Rätten därav något vissare kunde sluta.

DBN1675 lös lapp:
Nml. lös lapp efter 1675.
Den Högärade Rätten ödmjukerligt tillkännagivit, att min systerson Per Hansson i Bredvik har hos sig en annan Jord - 4 mark, som han inte vill tillstå. Sedan har han av mig......., - 18 lod och en kvint silver och lovat mig en stuga och ett fähus och en ko och så mycket Jord jag skulle föda en ko och inte har mer bekommit än den eln stugan om vilken jag besvärat under lovliga Rätten i förliden vinter och jag så hemkommen kom hans hustru in i stugan och överföll mig och min eländiga och synlösa dotter med skamliga skällsord såsom ock slag och trakterade henne illa. Om allt detta förser jag mig fattiga gumma till den lovliga Rätten att mig där utverka den rätt, och vare den ärade Rätten .....befallit den 21 augusti 1672. Hustru Sigrid i Bredvik.


Källor
 1) Kråken. Johansson, Sven-Erik (http://www.sikhallan.com/)



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.2a, Programmet tillhör: Christer Wikström