644 Erik Olofsson

DBN1683,23/3,§10:
I Olof Erikssons ställe i Hyngelsböle antogs till Tolvman Erik Olofsson ibm. I Johan Larssons ställe i Bredvik, Per Hansson ibm. som avlade sin Nämndemans Ed.

AGN1692,25/8,§10:
Emellan Olof Eriksson (bör vara Erik Olofsson) och Olof Sjulsson i Hyngelsböle och Fjärdingskarlen Per Samuelsson i Ava likviderades över durschmarsch gärden, då det befanns dem för sin gärd böre njuta - 19 daler 9½ öre och som de av honom inte uppburit i betalning ,utan vill sätta dem i betalning sin disputorliga fodran hos Johan Eriksson Blyg Sunnansjö, så blev av Rätten för skäligt provat att Per Samuelsson betalar Erik Olofsson och Olof Sjulsson benämnte 19 daler 9½ öre och söker sin skuld hos Johan Ersson det bästa han gitter.Över skjutsen skall en särdeles räkning göras.

DBN1684,22/2,§4:
Emellan Per Samuelsson i Aspeå och Olof Olofsson samt Erik Olofsson i Hyngelsböle angå-ende en Kramsilltunna Pehr Samuelsson till dem levererat i betalning för annat gods efter avtal, ty sedan levereringen är skedd, ligger godset å dess vårdnad som det eottaget eller på vars räkning det levererat är.

AGN1693,27/3,§5:
Uppå Governören Högvälborne Otto Wellinks order av den 21 oktober 1692 anklagade Befallningsman Välbetrodde Olof Westman Tolvmännen i Nordmalings socken att de förändrat båtsmansroteringen, som Kunglia Commisarierna år 1687 upprättat och Hans Majestät själv Confirmerat,därigenom de en stor oreda i socknen gjort.Tolvmannen Jakob Isaksson i Mo, Östen Larsson (SEJ Anm:bör vara Olof Larsson) i Aspeå , Erik Johansson i Baggård och Per Johansson (SEJ Anm:Bör vara Per Jonsson) i Torrböle ursäktade sig att de den tiden inga tolvmän var närsom förändringarna gjordes.De andra Tolvmännen Erik Eriksson i Lögdeå, Nils Zakrisson i Hallen, Erik Olofsson i Hyngelsböle , Abraham Tobiasson i Gräsmyr, Johan Johansson (SEJ Anm:bör vara Jonas Johansson) i Lögdeå, Erik Persson i Hallen , Lars Sjulsson i Ava , Per Aronsson i Öre förklarade sig på detta sätt att när Erik Ersson i Lögdeå och Nils Zakrisson i Hallen hemkommit med roteringsrullerna och den i Sockenstugan blivit uppläst tyckte de såväl som allmogen en allt för stor ojämna skulle i Socknen bliva om de som nyss lejt båtsman för 300 daler skulle bliva lika räknades emot dem som inte lejt någon båtsman i mannaminne, utan suttit fri intill dess han nu skulle sätta karl, därhos var många sittande på 7 seland jord som bättre råd hade att utgöra båtsmän än den som satt på 12 seland, var alltså överens att göra inbördes sisemellan en jämnkning i Socknen och mente att när Konglig Majestät får sitt fulla manskap av Socknen att de kunde lämpa sinsemellan i Socknen som drägligast för var och en kunde falla och därmed upprättade de en sådan rulla.
Befallningsman sade att sedan Konglig Maj. confirmerat verket så skulle de draga försyn någon ändring därvid göra, och har de inte allenast gjort emot förordningen däruti att de uttagit sedan som förr Båtsmännen efter gamla skatten i Socknen utan ock gjort en alldeles ny rotering sättande 6 i roten där likväl Konglig Maj. gjort den förordningen att allena 5 skulle stå i rotan.Tolvmännen svarade att sådant kom av udda rotan och av den som satt på 7 och 8 seland ock likväl kunde såväl svara till båtsman som den som satt på 12 seland å 14 seland om det ville sig ock så därmed ursäktade att de inte hört Konglig Maj. Confirmation och förbud att få jämka sinsemellan i socknarna.Befallningsman påstod att ingen av Tolvmännen måste ursäktas, ty om de icke alle varit Tolvmän likväl sedermera samtyckt därtil och sådan ändring som de visste vara skedd inte angivit.De nyare Tolmän sade, att han före deras tid gjort var ock in Socknen antagit, tyckte de detta sig intet angå.Erik Eriksson i Lögdeå sade att då han framkom ifrån Roteringen år 1687 hade han allena rullan med sig, som upplästes i sockenstugan, men båtsmansförordningen kom intet för än året efter, ej eller var någon tillstädes ifrån Nordmalings socken då den förordningen vedertogs efter v.Gouvenörenss Högvälborne Åke Ulfsparres pådrivande.Befallningsman påstod att Tolvmännena måste anses med vederbörligt straff att de så dristigt varit att ändra ett sådant verk som Kungl.Commisarier upprättat, och fastän själva båtsmans förordningen intet kom förrän året efter, så hade de bort rätta sig efter förordningen, sedan han ankommit,men nu har de allt fort hållit sig efter sin egenvilliga ändring hemma i socknen. Tolvmännena svarade sig aldrig menat därigenom visa någon motsträvighet att utgöra sin skyldighet till Kungl.Majst., utan att så lämpa sakerna inbördes att deras skyldighet så mycket bättre skulle kunna utgå utan inbördes klagan över en stor ojämna eller olikhet. Bad ödmjukligast om nåder att de sig härutinnan försett av enfaldighet och oförstånd. Själva ändringen visar rullerna och protokollet som på förra ting blev hållet. Frågades huru confusion i socknen är rättat. Svarades att det beviljat är när complettering sker skall de rotar som flera karlar utgjort få folk och penningar igen. Frågades om allmogen är där med nöjda. Svarades att allmogen är själv orsaken till ändringen. Länsman mente confusion där med intet lär bli rättat. Här på sattes saken under Nämndens betänkande som hålla Tolvmännena i så måtto felaktiga, att de sig företagit en sådan jämnkning in i socknen tvärt emot Hr.Commisionärernas rulla fast än en del i socknen kunna sig besvära över någon ojämna ,utan hade Tolvmännen bort dem undervisa att bliva vid det som av Kungl.Commisionärerna gjort var och ingen ändring sig företagit. Dock finna de att tolmän sådant intet gjort i det uppsåt att hindra Konungens Rättighet, utan att göra en jämnad sin emellan.
Resolution:Det har 1687 års Tolvmän i Nordmaling strax efter sina fullmäktiges hemkomst ifrån rotering som av Congl.Commisionärerna, Landshövdingen Högvälborne Åke Ulfsparre och Amiralla Högvälborne Gustav Sparre blev upprättad i november 1687 ,sig företagit en annan rotering hemma i socknen, den de ock så verkställt där igenom en stor oreda i socknen är förorsakat.Därför Cronans Befallningsman påstår att de med vederbörligt straff måtte ansedda vara, så ehuruväl de denna sin gärning vill därmed ursäkta att sådant är skett till en inbördes jämna i socknen att Kongl.Majt. rättighet mycket villigare skulle kunna utgå och det på allmogens egen begäran, likväl som dem intet anstått förändra och bryta det Konungens Ämbetsmän gjort och meddelat sina ..... besked över vilket verk Kungl.Maj. seder mera själv confirmerat, alltså finner Rätten för skäligt att Tolvman som detta gjort, bör först och främst så laga att den confution som i socknen där igenom kan vara yppad, varder på det sättet att de som ändringen njutit förmedels denna ändring strax förnöja den som Kongl.Commisionärens rotering är vorden för mycket graverande. Sedan ock göres de saker att plikta 40 daler smt var som gör 120 daler smt Konungens Ensak i anledning av det 32 Cap.Konunga B:LL. samt det 10 Cap.i samma Balk.

AGN1695,17/6,§7:
Länsman Brygel Ersson anklagade 3:e. och 11:e. Roten, efter Amiral Ankarstiernas order, att ingen av rotesällarna varit tillstädes vid GM. Erik Olofsson hade lovat svara för hela Rotan, skyllde i sin tur på Båtsman Långhår ....... sedan de betingat med Olof Sjulsson i Hyngelsböle.
3:e. Rotans folk var Jacob Isaksson Mo, Anders Ersson Mo, Erik Olofsson Hyngelsböle. 11:e. Rotans folk var Per Olofsson Långhår, Olof Sjulsson Hyngelsböle och Per Östensson Levar.

AGN1697,20/3,§5:
Härnösands stads utridare eller Fiskal Johan Brant angav huru som han i Dec. år 1696 i Nordmalings socken överkommit en borgare från Uhmeå stadh ( Umeå stad ) vid namn Johan Eriksson Norman med sitt lass som han på landet i Grundsunda och Nordmaling upphandlat, jämväl anträffat något gods som en annan borgare Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle, det han på lika sätt ihopsamlat på landet genom Landsköp och som sådant strävar emot Lag och Härnösands Stadsprivilegier , så kunde han sj mindre göra än genom Ländsmans tillhjälp taga sådant gods i arrest till Laga ransakning och slut, till vilken ända han också tagit på dem citation att nu på detta Ting svara för sådan olaga handel, begärandes att som där icke allenast finnes Landsgods som Smör, Talg, Hudar och Fläsk, utan ock Kramvaror. Då sådana Kramvaror som Contraband är, ty begärde han att icke allena allt godset måtte förklaras för konfiskabelt, utan och sådan handel straffas efter Lag och Kungl. Förordningar. Johan Ersson Norman och Simon Simonsson Sandman genom sin fullmäktige, Notarien i Uhmeå Anders Nortman svarade sig tagit vice versa citation på Härnösands Stads Fiskal Johan Brant för det han på deras resa angripit under förevändning av förment Landsköp som dem aldrig överbevisas skall, ty att de var utresta icke för någon handels skull, utan uppfordra sin gäld och arv så att det gods de förde icke var samlat genom köp, utan givet dels på arvs fordringar, dels på gjorda förstärkningar till Bönder med Salt, Sädeskorn och reda penningar i Cronans utlagor, till vilken handel de i Nordmalings socken är berättigade jämte Härnösands Borna i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664. Anbelangande Kramvarorna så nekade Johan Ersson sig därtill någon handel öppnat, utan som han blev av Ländsman i Nordmaling varnad att intet tillåtligt var resa med Kramvarorna på landet satte han sin Korg kvar i Nordmalings Prästgård medan han var till Grundsunda och Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastorns Hr. Pehr Arctedi attest, den han i återresan igentog att hemföra, men Fiskalen sedan honom haffade på andra sidan om Kyrkan och borttog. Och som intet kan bevisas att han något av samma Kramvaror sålt, hoppas han för uppsåtet allena intet bli straffad. Därhos har en gammal praxis varit här i Orten att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter de sig hållit och veta av ingen ändring, och om den var skedd är sådant dem obekant, och förmoda alltså att deras ovetenhet i den måttan kan dem ursäkta. Slutligen begärdes att det arresterade godset icke allenast måtte lösgivas, utan Härnösands Stads Fiskal påläggas att betala expenser, hinder och skada. Härnösands Stads Utridare sade att Kramgodset vara Contraband, såsom Slessing, Franskt Lärft och vad där ovisst finnes ostämplat gods, så att för honom intet nödigt är så mycket at bevisa om han öppnat sin korg och något försålt som det som själv förbjudet är sådant gods omföra. Och står det Johan Ersson till bevisa om han sådant genom arv bekommet, begärandes att han även kunde njuta expenser. Nortman sade att Slessingen och det Franska Lärftet har legat kvar. Begärde till notan måtte tagas det Johan Ersson fått 10 lispund Smör av torparen Johan Mårtensson i Armsjön som ligger under Uhmeå län. Jämväl Simon Simonsson 3 lispund Smör av Mats Hendriksson i Armsjön, 5 st. Kalvskinn, 4 st. Getskinn. Upplade som bevis en skrift från Johan Mårtensson som upplästes. Fiskalen frågades om han kan bevisa var dessa borgare handlat. Svarade att de som oftast resa i Landet därom han fick kunskap av en och annan, men de äro så med varandra förbundna att de intet vilja vittna eller kan få dem fram, mente det ej heller nödigt vara emedan de på Landet är tagna med godset, och håller han det för Landsköp antingen det är taget av Bonden för gjord försträckning eller reda betalning. Påstod att borgarna måtte visa på vad sätt de eljest godset fått eller förklara sig med Ed. Nortman sade att honom som Actor är, åligger det bevisa och kan intet hålla för Landsköp det borgarna tager i betalning vid sin gälda uppköpande.
Att skilja det godset som föregives vara ärft ifrån det som skall vara taget i betalning på gjord försträckning, avhördes Abraham Larsson i Afwa, som avlade sin Ed med hand å bok, att han näst före Jul sistlidne levererat sin svåger Johan Ersson Norman till betalning på sin arvsfordran i gården 2 lispund Smör och 4 st. Ryssbytskinn, intet mera och ej på någon annan gjord undsättning. Korgen som Kramvarorna var förvarade i eftersändes och godset påsågs. Erik Olofsson i Hyngelsböle avlade sin Ed med hand å bok, att när svågern Simon Simonsson näst för Jul var i Hyngelsböle levererade han honom 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbitskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn i avbetalning på hans hustrus arv och detsamma godset lades ihopa med det andra godset som Simon Simonsson bekommit annorstädes, som sedan blev taget i arrest.
RESOLUTION: Emellan Stads Utridaren Johan Brant och Borgaren Johan Ersson Norman; Det uppgiver Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant huru som han i December år 1696 i Nordmaling överkommit Borgaren ifrån Uhmeå Stadh Johan Ersson Norman körande med sitt lass, som han på Landet i Grundsunda och Nordmalings socknar upphandlat, och alldenstund han genom Ländsmans tillhjälp sådant gods i arrest tagit till ransakan och slut, ty begär han, att som där icke allena finns Lantmans gods so Smör, Talg, Fläsk och Hudar, utan och Kramvaror, ja sådana Kramvaror som Contraband är, nämligen; Slessing, Fransk Lärft och ostämplade Stuvar, icke allena allt godset (varpå han en uppsats inlade) måtte förklaras för Confiskabelt och förbrutet, utan ock sådan olaga handel straffas efter Lag och Kungl. Stadgar. Johan Ersson genom sin fullmäktige Notarien Anders Nortman, besvärade sig att Härnösands Stads Utridare Johan Brant honom oskäligen an-gripit på hans resa under förevändning av förment Landsköp, som honom aldrig överbevisas skall emedan;
1/. Han var utrest icke för någon handels skull utan för att uppfordra sin gäld, det Lagen honom intet förmenar.
2/. Godset intet samlat genom köp utan uppburet dels på arvsfordringar, dels på gjorda försträckningar till Bönder i Cronans Utlagor.
3/. Uhmeå borna likaberättigade med Härnösands borna till handel i Nordmalings socken i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664.
4/. En gammal praxis varit att Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter han sig hållit och intet vetat om någon ändring.
5/. Sina Kramvaror intet till någon handel öppnat, utan som han av Ländsman i Nordmaling blev varnad intet tillåteligt vara med dem resa på landet, så satte han Korgen kvar i Nordmaligs Prästgård medan han var till Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastoris i Nordmaling Hr. Pehr Arctedii, Pastoris i Arnäs Hr. Erich Graans samt Ländsmans Pehr Andersson Wargz ( Per Andersson Varg ) attester, dem han i återresan igentog att hemföra, men Brant honom ifråntog på andra sidan om Kyrkan.
6/. Slessingen och det Franska Lärftet legat för honom i boden så att han intet vet antingen hans hustrus förra man Östen Simonsson det köpt eller hans Styvbarn, är obekant med den handeln, ej heller vet av något förbud. Stuvar kunna vara ostämplade.
7/. Inlade en Specifikation varest Smöret, Talgen, Fläsket och Hudarna är undfått, och begärde att anmärkas måtte det Armsiön hör under Uhmeå län, varifrån 10 lispund Smör är komna. Slutligen anmärktes att det arresterade godset måtte lossgivas och Härnösands Stads Utridare påläggas betala hinder, skada och expenser. Vilket tal och gensvar samt producerade skäl RÄTTEN ÖVERLADE och stannade i följande Slut:
1/. Alldenstund Lands Lagen i det 23 Capitlet Köpmåla Balken förordnar att alla köp skola i Stadenom göras, både Landsmanna och Köpmanna emellan, och ej å Landet, som Lands Lagen i det ? Capitlet Köpmanna Balken ej heller vill att köpmän skall i Landet fara med sina Köpmanna varor, varpå de producerade Kungl. Resolutionerna som skall styrka Uhmeå Stads Borgerskap vid handelsrätten, jämte Härnösads Borgerskap uti Nordmalings socken av år 1643 och 1664 jämväl syfta som lämnar socknen fredligt ? att söka som de bäst kunna få skäl för sitt, men intet tillåta köpmän-nerna att resa på Landet och upphandla godset av Lantman, varigenom förköp sker som Lagen el-jest förbjuder, Torgköp hindras som Lagen bjuder, vilket också förmärkas kan av Kungl. Majts. förbud år 1682 om olovligt mångleri och Landsköp. Ty kan Rätten ej mindre göra än i följe av förbe-rörde rum av Lagen förklara de Fett och Fläsk 2 lispund, 7 mk. Smör och Talg, 16 st. Kalvskinn, 17 st. Bockskinn och Oxhuvuden som Johan Ersson tillstår sig på Landet av åtskiliga bönder i Nordmalings socken undfått och uppburet i betalning på sina gjorda försträckningar. Som ovan väl köp är utom Staden och Laga Handelsplatser gjort förbrutit samt Johan Ersson förfallen att plikta för sådan olaga handel sina 40 mk. smt. till treskiftes efter den 17 punkten i Handelsordinantien år 1617.
2/. Med de 10 lispund Smör och Talg som Johan Ersson föregiver sig bekommet av Johan Mårtensson i Armsiön, vilket Torp intet vidare skall höra under Härnösands gebit, kan bero till nästa Ting, då Johan Ersson bör framskaffa Johan Mårtensson att härom betyga, eljest förklaras de även väl för förvärkade, men
3/. De 2 lispund Smör och 4 st. Bockskinn som Johan Ersson efter sin svågers Abraham Larssons i Afwa gjorda Ed uppburet på sin hustru-arv, må han obehindrad njuta.
4/. Anbelangande Kramvarorna, medan det intet bevisas emot Johan Ersson producerade attester att han sitt Kram öppnat till Salu, ty kan Rätten ej heller döma det förbrutit i anledning av den 13 punkten i Handelsordinantien såsom Landsköp därmed vore drivet emot det 16 capitlet Köpmåla Balken, men om sådant Kram är i sig själv förbjudet eller i anseende till fel av Stämpel förbrutet, lämnas till sitt vederbörliga Forum och närmare omprövande.
Värdering på det confiskerade godset;
2 Lispund Fläsk 5 dr. kmt. 2 lispund 7 mk. Smör 11 dr. 24 öre
16 st. Kalvskinn 4 " 17 st. Bockskinn 17 "
1 " Oxhud 3 " Summa: 40 dr. 24 öre.

RESOLUTION: Mellan Stadsutridaren Johan Brant och Borgaren Simon Simonsson.
Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant angiver hurusom han i Dec. månad år 1696 anträffat något gods som Borgaren ifrån Uhmeå Stad Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle by och Nordmalings socken, det han på landet genom olaga handel tillhopa samlat, begärandes att sam-ma gods av 5 lispund 18 mk. Smör, 1 lispund 5 mk. Talg, 13 st. Bockskinn, 13 st. Kalvskinn, 15 st. Getskinn, 1 st. Fårskinn, 5 st. Lammskinn, som är taget i arrest, måtte förklaras för konfiska-belt, jämte med Laga näpst för Olaga handel. Simon Simonsson genom sin Fullmäktige Notarien Anders Nortman, svarade att han en del av detta gods uppburet i sin arv av svågern Erich Olofsson i Hyngelsböle, nämligen; 2 lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbytskinn, 8 st. Getskinn, 5 st. Kalvskinn, 6 st. Lammskinn. Det övriga i betalning på sin utestående gäld, som han förmenar intet kan räknas som Landsköp. Klagade vice versa att Johan Brant hans gods oskäligen antastat med be-gäran att det måtte varda lossgivet och Brant pålagd betala expenser, hinder och skada. Vilket tal och gensvar Rätten tog i betänkande och prövade för skäligt att vad Simon Simonsson uppburet i sin arv, må han efter Erich Olofssons i Hyngelsböle edeliga intygan otilltalt njuta och behålla, men de 2 lispund Smör, 5 st. Bockskinn, 3 st. (Härefter är ett uppslag borta å film 346 - 347.

AGN1701,21/10,§30:
I saken mellan hustru Anna Olofsdotter, Per Östenssons efterleverska i Hyngelsböle svarande, angående 3 seland Jord i Hyngelsböle som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det har Pehr Östensson år 1697 sålt sitt hemman i Hyngelsböle bestående av 3 seland Jord till grannen Erik Olofsson för 30 daler kmt., vilka 30 daler hustru Anna förmenar intet vara betalda och därför begär få sin sal. Mans hemman igen. Men medan Köpebrevet förmäler att Erich Olofsson fritt står fasta på Jorden taga, så prövar Rätten betalningen vara gjord, som Erich Olofsson därhos avlade sin Ed betalningen riktigt gjord vara, och därför Dömes att om hustru Anna vill hemmanet återfå bör hon det med 30 daler kmt inlösa. Till vilken ända det också av Erich Olofsson nu för första gången hembjudes.

AGN1702,1/3,§16:
Erik Olofsson i Hyngelsböle låtit 2 gånger uppbjuda 3 seland Jord i Hyngelsböle som han köpt av Per Östensson ibm. för 30 daler kmt. den 24 Januari 1697. Hemmanet är dock lika emot Jordeboken.

AGN1702,27/8,§8:
Den 28 Augusti Erik Olofsson i Hyngelsböle lät 3:e. resan uppbjuda 3 seland Jord i Hyngelsböle som han köpt av Per Östensson ibm. för 30 dr. kmt den 24 januari 1697. Hemmanet är dock lika efter Jordeboken

AGN1704,22/2,§17:
Kom för Rätten beskedlig Erik Olofsson i Hyngelsböle och framlade en trovärdig Köpskrift, daterad den 14 Januari år 1697, förmälandes hur Per Östensson i Hyngelsböle av berått mod för sin oförmögenhets skull säljer och upplåter till Erich Olofsson sitt hemman i Hyngelsböle bestående av 3 sel. för 10 daler kmt. selandet efter Bysens gång, som gör 30 daler kmt. men ingen Gård efter den genom vådeld var uppbrunnen, mot vilka 30 daler kmt. Pehr Östensson avhänder sig och sina arvingar förbemälda 3 seland till Åker och Äng, Skog och Mark i Våto och Torro, Närby och Fjärran, som av ålder därunder lytt och legat eller än med Lagen tillvinnas kan, och antar samt tillägnar Erich Olofsson, hans hustru, barn och arvingar till en ovärdelig oklandrad egendom att njuta, behålla och besitta, varöver Härads Rättens skötning och fasta begärdes. Fördenskull medan Jorden befanns på 3 Härads Ting vara uppbjuden, nämligen 1:a. gången den 23 Oktober 1701, 2.a. gången den 3 Mars 1702, 3:e. gången den 28 Augusti 1702 och således Lagstånden, så att ingen däremot verkligt klander fört, så dömde Häradshövdingen i Nämndens närvaro detta Jordeköp fast att stå och aldrig återgå vid bot och plikt som Lag säger och ändå stå som nu gjort och dömt är.