Anders Johansson

AGN1757,1/3,§44:
Anders Jonsson i Bredvik, som åbor hemmanet Nr. 7 5 1/4 seland därstädes beklagade, att han igenom timad vådeld d. 17 dec. förlidne år mistat sin bryggstuva 6 alnar i fyrkant och 17 varv hög med Portlider och skulle, som av gode män uti Länsman Nygrens närvaro blivit värderat till 100 daler, därjämte förbränts 1 Ta Korn 32 daler, 3/4 Tr saltströmming 18 daler, 1/4 Ta Sik 12 daler, 1/2 Ta Mäld mjöl 5 daler och 1/2 Ta Kornmjöl 12 daler, hela skadan tillsammans179 daler kmt, till ersättning varföre han anhölt att förhjälpas igenom brandstod av fögderiet. Sedan Härads Rätten noga rannsakat huru elden löskommit, förklarade Anders Jonsson, att någon annan eld i stugan ej brukats den dagen olyckan sig tilldrog, än någre kakor bröd blivit bakade och gräddade i ugnen, varefter elden alldeles varit utsläckt. Så förehölts Anders Jonsson våde edens innehåll, vikt och värde. Och alldenstund han var alldeles beredd till dess avläggande, som han ock med hand å bok efterkom, därmed bestyrkandes, att samma elds våda igenom vitterligt vållande, vangömo eller vårdslöshet sig icke tilldragit, fastmindre honom be-kant huru och på vad sätt elden löskommit. fördenskull och emedan skadan således vådeligen prövas hava skett, ty dömes Anders Jonsson berättigad , att för den förbrände stugan, samt säd som han mist haver, till följe av 24 Cap: Bbl njuter sin ersättning igenom brandstod tillsammans räknat 143 daler kopp, men för det övriga kan honom intet skadestånd emot samma lagsens rum tilläggas. Börande Anders Jonsson med detta utslag till utmätning sig hos Höga Hr Landshövdingen i Orten ödmjukel. anmäla.

AGN1765,12/3,§12:
Utav Krono Länsman Välaktad Anders Nygren tilltalades efter stämning Swen Jansson i Brewik för det han skall om Söndagen den 1. Julii nästledit år sökt i skogen sin häst, och då om aftonen kört med honom plogen i åkren, samt om söndags aftonen näst efter förflutne Jule Helg farit till havsjön efter sine fiskvånor och något fisk hemfört. Äskande därföre å honom Laga näpst. Men Swen Jansson påstod sig hava den förra söndagen haft sin häst hemma vid gården, och vid pass en timma förr solen nedgång kört honom uti sin gärda till bete, samt först om natten dädan hämtat till åkerplöjning, Senare Söndagskvällen åter hade han farit neder till sin sjöbod och dädan hämtat någre till torkning uppsatte ryssjor, jämte något matfisk, samt under hemvägen tagit litet foder på slädan åt hästen över natten, såvida han dagen före utvarit på hemskjuts, och då ej haft tillfälle att matfisken och fodret ifrån sjöboden hemhämta. Förmodandes således att undgå Länsmannens åtal härutinnan helst han med något skäl ej skall kunna visa honom Swen Jansson hava på söndagar idkat något arbete eller annan olovlig hantering. Icke desto mindre ansåg Länsman Nygren slik enskyllan för såsom obevist för olaglig och sökte däremot visa med båtsman Petter Wi(kman) nyligen givne skriftelige betyg, att då han om Nyårs Söndag sistlidne vid pass kl 3 efter middagen kom ifrån Kyrkan såg han grannen Swen Johansson rusta sig bort med hästen och hört honom vid tillfrågan säga, det han skulle köra efter något hö. Ävenledes med Per Erssons i Jernäs och Båtsman Olof Olofsson Norrlännings par dagar här tillförne lämnade besked, att då desse om Söndagen efter nästledne fjärdedag Jul farit ifrån Kyrkan, och sedan de vilat litet i Brewik vidare foro hem, hade de uti mörkningen om kvällen mött Swen Jansson hemkörandes ifrån sjöboden med någre ryssjor och litet färsk laka på slädan. Med Anders Janssons i Brewik för fyra dagar sedan utgivne betyg åter, att han om Söndagsafton vid -amla midsommarstiden nästlidet år emedan solen var litet upp över skogen hade sett, grannen Swen Jansson köra med hästen och skaklarna och harvan över åkern, men icke märkt,efter, vad han då vidare sig företagit. Förmodande således Länsman Nygren ingen ursäkt för honom vara till undgående av näpst för söndagsarbete, och ville i alla fall, att han Swen Johansson varder i thy mål allvarsamt varnad. Dock förmente denne, att han såsom dymedelst icke brottslig funnen borde njuta sin oskuld till godo. Vilket Härads Rätten övervägat, och alldenstund föregående vittnesbörder icke giva den anledning, att Swen Johansson idkat något arbete på anförde Söndagar emellan kl 4 om morgonen och Nio om aftonen vidare än att han till nödtorften sin finnes efter egit vidgående hava om Söndagskvällen efter nästledne fjärdedag Jul uti mörkningen farit hem ifrån sjöboden med någre ryssjor och litet fisk, samt under vägen tagit något foder åt hästen. Fördenskull och som Länsman Nygren annorledes emot Swen Johanssons förnekande ej gittat visa honom hava på bemälte Söndagar idkat arbete inom den tid Lagen uti 3 Cap: Missgbl förbjuder. Ty prövar Härads Rätten vid så satte omständigheter rättvist, att ifrån Länsmannens tilltal i detta mål Swen Johansson fria och finner därhos sig mindre skälig anledning hava, att efter Länsmannens åstundan honom i thy varna, när han till sådant brott sig icke skyldig gjort.

AGN1765,9/12,§32:
S:D: Nils Olofsson, Pär Hansson, änkan hustru Karin Andersdotter och Hans Finberg i Lögdeå, Nils Mårtensson, Anders Nilsson och Olof Isacsson i Mo, Per Ersson, Jacob Ersson, Pär Andersson, Olof Mårtensson, änkan hustru Anna Ersdotter, David Swensson och Daniel Mårtensson i Järnäs, Lars Johansson, Pär Olofsson, Lars Mattsson, Olof Nilsson, Olof Jonsson och Anders Johansson i Bredvik vore samtlige av vice Lands Fiscalen Välbetrodde Peter Norberg instämde därföre, att de den 3. och 4. Junii förledne tredskat göra Hr Commissions Lantmätaren Johan Törnsten behörigt biträde vid Skogarnes avfattning i Nordmalings Sokn, till utförande av vilket mål sig nu inställte Hofauditeuren och Provincial Fiscalen Ädle och Högaktade Hr Daniel Hægglund med förmodan att svaranderne icke kunde neka det de varit försumlige och följaktligen idke heller kunde undgå laga böter. Å Lögdeå byemäns vägnar var Anders Mårtensson i Baggård, samt för Mo Olof Isaksson därstädes, jämväl Jon Ersson i Brewik av sine grannar befullmäktigad, förklarande att bemälte Bye boer icke annorledes tredskat biträda Lantmätaren Törnsten under sin förrättning, än såvida högsta såningstiden sådant förbjudit, då deras åkerarbete förmodligen bort av Hr Lantmätaren betänkas, och han i följe därav dess förrättnings termin inrätta på någon bekvämligare tid, helst icke skall kunna bestrida, att deras åkrar ännu vore till större delen osådde förendt den 3. och 4. Junii förledne. Likväl hölt Hofauditeuren och Provincial Fiscalen före, att detta föregivande, ehuru det kunde hava någon grund, bem.te svarande till ringa enskyllan tjäna kunde, så mycket mindre, som Lantmätare Instructionen i sine förrättningar, till nyttjande efter göromålens beskaffenhet av allmogen hinderlig. Yrkade därföre sitt förra påstående om laga böter och begärte 20 daler Smt i lagsökningskostnad.
Utslag
Härads Rätten finner väl, att Krono och andre angelägne förrättningar, som ämbetsmän utsätta och till verkställande åligga, varvid allmogens biträde tarvas, icke böra, igenom någon deras tresko och motvilja hindras eller uppehållas. Dock som å andra sidan, även i förmågo av åberopade Lantmätare Instruction året 1725 erfordras försiktig och varsam omgång, och Lögdeå, Mo, Järnäs och Bredwiks byemän, vilka nu för tretska stämde blivit å Lantmätare Törnstens biträdande vid skogsavvittringen i Nordmalings Sokn den 3. och 4. Junii nästl. icke kunna skyllas för någon uppsåtlig motvillighet, utan fasthellre i anseende till deras angelägne utsädes arbeten ursäktas. Alltså prövar Härads Rätten vid slika omständigheter rättvist bemälte byemän ifrån de av Hr Hofauditeuren och Prov. Fiscalen å dem äskade böter förskona. Men emedan skälig anledning varit att dem tilltala, skola de dock hans lagsöknings kostnad tillsammans med 10 daler Smt förnöja och betala.