DÖDSRUNA:
Änka hustru Brita Eliedotter från Hörnsjö. har varit 2:e. ggr gift. Först med Michel Jacobsson o ägde med honom 7 st barn, 1 son och 6 döttrar. Sedan med Pål Pålsson 6 barn, 4 söner och 2 döttrar ......
Blev änka under gångne 1752. Varit sjuklig i 5 års tid av bröstsjuka och begravd den 4 Februari. 66 år 36 v 6 d.PS anser att hon är född 1700 20/5 i Flärke, far Elias Persson.Prästen anser att hon är 66 år 36 veckor när hon dör i januari 1770,dvs född 1703-04.
AGN1754,5/12,§20:
Uti skrift av den 28 november sistlidna hade hustru Brita Eliedotter (Hörnsjö?) förklarat sin yttersta vilja vara, att drängen Mickel Olofsson i Orrböle, som kommer att taga till äkta dess dotter Rachel Mickelsdotter, tillika med sistnämde hennes dotter efter farfadern Jacob Mickelssons död skola alldeles obehindrade få tillträda den tredjedel av hemmanet, som Jacob Michelsson i sin livstid bebott. Vilket på begäran i domboken intogs, med erinran, att anförde skrift inom sex månader efter Testatorns död inför domaren i Orten eller Härads Rätten uppvisa bör.
AGN1757,1/3,§10:
Klagade Olof Olsson i Hörnsiö, att drängen Mickel Pålsson därstädes förlidne år skall slagit ofärdige 2.ne den förres svinkreatur, så att de omsider blivit så gott som onyttige. Men vartill Mickel Pålsson nekade med föregivande, att ett hans Moders hustru Brita Eliedotters svin samma tid skall blivit ofärdigt igenom en nedfallen släde. Käranden åberopade sig vittnen Brita Kiälsdotter i Hörnsiö och drängen Jacob Andersson ifrån Witwattnet, vilka förkallades, och berättade denne senare såsom svarandens köttsliga syskonebarn utan ed, att han såg det Mickel Pålsson jagade Olof Olssons svin nästl. år lördagen före Pålsmässodagen, samt slog ett av desamma över ryggen med en skåvel och sedan förföjde till fägården, varest vittnet ytterligare hörde gnällande av sådane svinkreatur. Varvid nu Mickel Pålsson invände, att desse voro hans Moders svin. Brita Kälsdotters vittnesmål var att Mickel berörde dag hade svinen under en släda och där klämde dem, vilka när de sluppo lös sprungo bort, men vartåt såg hon icke. Ännu hördes Karin Mickelsdotter, som är bem.te Mickel Pålssons halvsyster, berättande sig förmärkt gnällande av svinen, men ej visste vilken dem ägde, ej heller av vem dem någon skada tillfogades. Påminte härvid Brita Kiälsdotter, att Mickel Pålsson sagt, det Olof Olsson vore glad få äta upp sina svin, som Mickel tillstod, men åter nekade, varföre bem.te hustru Brita Kiäsdotter såsom ojävad, vittnes eden avlade, och sedan hon därpå besannat sitt tal, erkände omsider Mickel Pålsson samma utlåtelse, men likafullt bestridde, att han slagit Olof Olssons svin. Kunde ej heller förklara orsaken till utlåtelsen, som Brita här förut intygat. Vidgick ändock att svinen varit under slädan och han jagat efter dem med skåveln, dock skall detta varit hans Moders svinkreatur. Påstående sluteligen Olof Olsson, att såvida han fått litet eller intet gagn av desse sina kreatur, det måtte Mickel påläggas ersätta skadeståndet med 48 daler koppmt, ehuru de allenast var årsgamla, de ej heller blivit synte och värderade, men Olof Olsson dem slaktade.
Resolutio
Av de omständigheter, som föregående rannsakning vid handen giver, i synnerhet, att Mickel Pålsson efter edeligen avhörde vittnets hustru Brita Kiälsdotters vittnesbörd, är övertygad aatt samma dag, som Olof Olssons svin blivit ofärdige slagne, haft sådane kreatur under en släda och klämt dem, vilket Mickel, ehuru han i början därtill nekat, likväl omsider måst vidgå, varhos i övervägande kommer ej mindre drängens Jakob Anderssons än Karin Mickelsdotters berättelse om förloppet härav. Alltså och emedan Mickel Pålsson med bindande skäl och omständigheter prövas vara besvärad, att han verkeligen jagat och slagit Olof Olssons svinkreatur. Ty finner Härads Rätten i förmågo av 17 Cap: Rbl för rättvist, att pålägga Mickel Pålsson, att nästa Ting med själv sins ed i detta emot honom angivne mål, befria, om han gitter, och vill Tings Rätten då, antingen han eden gå kan eller ej, sig i saken sluteligen utlåta.
AGN1757,1/3,§46:
När änkan hustru Brita Eliedotter i Hörnsiö och Nordmalings Socken i anseende till sin utiråkade fattigdom och oförmögenhet att betala kronoutskylderne, samt de henne efter taxering löpande Uddemantals utgifter, begärte av sådane Uddemedel något understöd, varjämte flere hemmans åboer och även Kyrkoherden i församlingen Hr Magister Johan Unaeus henne torftiga tillstånd betygat. så anmälte Krono Länsman Nygren, att denna Brita Eliedotters söner skola tillägna sig nyttan av den avel, som förmedelst Brädesågning och annat hemmanet kan av sig kasta, viljande därav sluta, att hon igenom egen efterlåtenhet och vårdslösa hushållning till sitt tillstånd vore orsaken. I följe varav Tings Rätten fant nödigt att i anförd omständighet socknemännens underrättelse och närmare upplysning infordra, innan något utlåtande om det begärte understödet meddelas kan, därom fördenskull Länsman Nygren till nästa Ting besörja bör.
AGN1759,13/3,§29:
Båtsman Anders Nording, som ock kallat sig Holm tillika med pigorne Margeta och Karin Pärsdöttrar i Hwitwatnet besvärade sig efter stämning däröver, att Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter därsammastädes, skola uti Nordmalings socken om dem utspritt, att desse benämnte pigor med Nording, som är gift, skola haft sängelag. Och således som detta äreförklenliga rykte om dem utkommit, så att även det Wördige Prästerskapet i församlingen därav tagit anledning både Nording och Margeta samt Karin Pärsdöttrar ifrån Herrens Högwördiga Nattvard att avstänga, förmente de att Mårten Andersson och hans hustru borde stanna för RECONVENTION och lagligen anses, helst emedan med Pär Johanssons ifrån Nybyn i Umeå d. 23 februari nästlidne givne skrifteliga vittnesbörd bestyrkas ville, att pigan Margeta år 1757 om hösten flyttat utur sin säng och bäddat åt sig i ett hölider långt bort vid väggen, då ben:de vittne och Holm där legat vid dörren på det Holms hustru skulle få rum i stugun, när hon föll i barnsäng.
Svaranderne framlade till förklaring häröver Margeta Olofsdotters i Hörnsiö den 25 februari nästlidna avgivne vittnesbörd, förmälande, att då hon i förlidna vår begärte av Pär Nilsson i Hwitwatnet att få hans dotter Margeta till tjänst, svarade han: "Gud vet vem hon kan tjäna åt året", och när han vidare frågades om orsaken, sade Pär Nilsson att "I väl hört av det rykte, som är om Holmen och henne?" Därpå vittnet kom att närmare spörja, om det skulle vara sanning, som folket hade att säja om dem? Pär Nilsson svarade: "Gud bättre, där rök är så är ock utan tvivel eld".
Ifrån Comministern Vördige och Vällärde Olof Wattrang inlämnades ytterligare dess intygan av innehåll, att Mårten Andersson till sitt samvetes befrielse berättat för honom, att Nording i förlidna vår under sitt vistande i Hwitvatnet legat i en stuga i ena sängen och Mårtens ogifta svägerskor Karin och Lisa i den andra med haka innanpå dörren, det ock Pär Nilsson änteligen erkänt för Hr Kyrkoherden Magister Unaeus, så för Comministern såsom oanständigt, och att Lisa, som nu efteråt befunnits lägrad, förlidna Pingst lördag sagt för benämnte Herr Kyrkoherde, att Nording och Karin legat tillsammans uti en säng. Påtagande sig Mårten Andersson nu för övrigt, att överbevisa Nording detta oanständiga förehållande, såvida han därtill ej mindre än Margeta och Karin enständigt nekade. Varföre de nu instämde vittnen förekallades, näml. Erik Olofsson Runman och Brita Eliesdotter från Hörnsiö samt drängen Jacob Andersson från Hwitwatnet, av vilka de bägge sistnämde befunnos jävaktige, den förre i anseende till instämd sak emot Nording och den senare som pigornes Margeta och Karin Pärsdöttrars syskonebarn. Emot Runman var intet jäv, utan efter avlagd vittnesed intygade, att han hösten år 1757 såg Nording ligga uti halmlidret i sin säng vid dörren, varest ock pigan Margetas säng var invid väggen, men hon uppstigen gången därifrån. Brita Eliesdotter intygade utan ed, att hon såg, att Nording en natt förlidna höst klev utur sin säng i Wallstugun och lade sig emellan pigorne Margeta och Karin. Märkandes icke när han gick därifrån. Icke desto mindre nekade desse härtill ännu alldeles. Och ehuruväl Mårten andersson sade ännu flere vittnen vara till deras övertygande att tillgå, förmente han dock, att hans oskuld till ryktets utspridande vore nog uppenbar. Swän Johansson och hustru Anna Nilsdotter i Brattfors och Anna Olofsdotter i Norrbyn, som Nording till vittnen om ryktets utspridande inkallat och här uppvaktat, begärde betalning för deras besvär, finnandes numera deras vittnesmål onyttigt, sedan Mårten Andersson åtagit sig bevisa Nordings samt Margetas och Karins oanständiga uppförande.
Utslag
Som Nording och pigorne Karin och Margeta Pärsdöttrar med deras sammanliggnade uti ett och samma rum själva prövas hava givit anledning till det om deras förehållande utkomne ryktet, varföutan desse senares fader Pär Nilsson och Syster Lisa Pärsdotter för det vördiga Prästerskapet gjort denna oanständighet uppenbar, alltså finner Härads Rätten, att Nording samt Margeta och Karin Pärsdöttrar varit alldeles obefogade för detta att tilltala Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter, vilka fördenskull härutinnan befriade varda. Prövande skäligt och med 29 Cap: Rättegbl rättvist vara, det skall Nording jämte Margeta och Karin Pärsdöttrar såsom för missbrukad Rättegång tillsammans böta 5 daler Smt och vara skyldige, att ersätta svarandernas kostnad härvid även 5 daler samma mynt, jämväl att förnöja sine egne inkallade vittnens besvär tillsammans med 6 daler allt Silfrmt.
