DBN1688,3/3,§6:
Erich Johansson Orre i Lefwar krävde Bryniel Levander 66 daler som han lovat 1686 betala för en borgare från Waasa, Hindrich Holmberg benämnd, som Erich skulle av Holmberg ha för 6 tunnor Strömming. Producerade till bevis Bryniel Levanders obligation av den 2 September 1686 som honom är skickad av Hindrich varuti han sig förpliktar betala bemälda 66 daler till Erich Orre för Hindrich Holmberg efter specifikation på andra sidan, som var från riven. Vartill Bryniel Levander svarade att han väl sin obligation utgivet till Hindrich Holmberg att betala samma penningar till Erich Orre, men innan Holmberg reste sin kos hann han honom betala för den fordran Holmberg hos honom hade, med Lärft och andra Persedlar, och alltså lovade skicka honom sin obligation igen så fort han kom ombord på sin farkost som låg utanför Grundsunda hamnen, efter han obligationen där liggande hade. Upplade till bevis Sockenskrivaren Jonas Abrahmssons i Fanbyn från Grundsunda attest, som innehöll att Levander betalt Holmberg all sin hos honom havande fordran, och igen lovat den obligation med Sockenskrivaren skicka, han till Holmberg givet att betala Orre för Strömmingen. Men när Sockenskrivaren kom med honom ombord, har Holmberg fi........at honom ifrån sig efter en gammal bok som skulle ligga i Prästens sjöbod. I mellertid lät Holmberg hissa seglet och reste sin väg. Eich Orre ville ytterligare bevisa Levander sin Loven, med skepps folkets på Holmbergs Haxse Matz Stålhandskes och Hans Wittings givna attest så sant vara som han tillförne berättat, då Levander reponerade att både Hindrich Holmberg och hans skeppsfolk är ett bedrägligt folk som intet vitsord kan givas, det han ville bevisa med Nils Olofsson Åhmans och Abraham Jonssons i Fanbyn vittnesbörd, vilka de avtaget en Haxse med tamp och tyg, som de aldrig fick igen.
RESOLUTION: Det tillstår väl Bryniel Erichsson Levander sig efter sluten räkning med Hindrich Matzsson Holmberg ifrån Waasa stad den 2 september 1686 blev honom skyldig 66 daler kmt. de han under sin räkning lovat betala efter handen till Erich Johansson Orre i Nordmaling på 6 tunnor Strömming bemälde Hindrich Matzsson av Erich Orre undfått, likväl som Bryniel Erichsson därhos påstår sig sedermera till Hindrich Matzsson själv samma penningar betalt, med gods som han yttermera behagat och Hindrich Matzsson betalt räkningen med handskriften strax igen leverera till Bryniels ombudsman Jonas Abrahamsson i Fanbyn. Det han intet gjort, utan hade bemälde Jonas Abrahamsson ifrån sig praktiserade och sedan avreste, viljandes sådant bevisa 1/ Med Jonas Abrahamssons berättande. 2/ Med obligationens avrivande frän räkningen. 3/ Att Hindrich Matzsson samma gång andra här i orten fixerat vid sin avresa. Alltså synes Rätten bäst vara i sådan beskaffenhet att Man söker Man i så måtto att Erich Johansson söker Hindrich Matzsson om betalning för sin Strömming och Hindrich söker Bryniel Ersson om de 66 daler kmt. där han något av honom skulle hava att fordra.DBN1690,1/9,§14:
Gamle Ländsman Pehr Östensson kom för Rätten och besvärade sig att nya Ländsman Bryniel Erichssons Modher har i två år Öde lagt sitt hemman som honom varit på indelningen anslaget på sin Ländsmans lön och medan det Öde låg inga utlagor av detsamma bekommit. Och som han istället uppbar en annan ......... i Socknen har Bef.man låtit den av sig pantas tillbaka. Begärde att som sonen Bryniel emottaget hemmanet innan det förmedelst Ödes målet hemföll Cronan, han måtte också svara honom de resterande utlagorna. Bryniel tillstädes kunde intet så stort neka till Utlagornas fullgörande.
DBN1691,26/3,§3:
Befallningsman Johan Larsson tilltalte Länsman Bryniel Ersson i Lefwar om 231 daler 16 öre kmt. som han på en accignation ifrån faktorn Magnus Blix den 14 Juni 1690 för emottaget gods genom Fjärdingskarlarna i Nordmaling betalt, som faktor Blix intet vill bestå, producerade hans Brev av deb 26 februari 1691 i vilket post scripto faktorn säger intet annat förmoda än kära svåger efter hans skrift som muntligen begäran har avvisat honom sin Sedel, efter han bedragit honom elakt gods eller rutten Strömming efter han intet vill honom Bef.man bestå. Sedan av den 16 Martii 1691 som detsamma lydde. Påstod alltså att Ländsman ville de 231 daler16 öre Kmt. återbära. Vartill Ländsman Bryniel Erichsson intet ville samtycka. Sade att Bef.man Johan Larsson en gång erkänt accignation god och den med Fjärdingskarlarna avfört och betalt i November månad. Påstod alltså Bef.man måtte bliva därvid och har faktor Blix sig att söka där han något fördärvat gods bekommit.
RESOLUTION: Det har Hr. Faktoren Magnus Blix givit Ländsman Bryniel Erichsson i Lefwar en Växel Sedel den 14 Juli 1690 på 231 daler 16 öre kmt. för upphandlat gods på Bef.man i Ångermanlands Norra Kontrakt Johan Larsson, vilken växel Fjärdingskarlarna på Bef.mans vägnar till Ländsman betalt, sedan Bef.man den 2 November samma år gjort dem gott i räkning bemälda Sedel, då som faktoren Blix sedermera genom sina brev av den 26 Febr. och 16 Martii velat contramandera denna Växel Sedel under förevändning av odugligt gods av Ländsman fångit. Så ville väl Bef.man nu av Ländsman och Fjärdingskarlarna återtaga de åtnjutna och uppburna - 231 daler 16 öre kmt. på växeln, men Rätten kunde sådant intet billiga, emedan det strider mot Växelns natur och egenskap att växlaren eller växelgivaren skall av varjehanda förevänd orsak få göra någon ändring med växeln, eller den förbjuda sedan betalningen är skedd. Utan om Faktorn har något att klaga över odugligt fånget gods av Ländsman, är det en sak för sig, som de med varandra kunna utföra.
DBN1691,26/3,§20:
Ländsman Bryniel Ersson i Lefwar begärde bekomma ett rätt byamål efter skatten som dömt är den 1 september 1690, medan de 3 st. Tolvmän som efter domens lydelse varit tillordnade byamålet att förrätta, sagt sig därutinnan intet kunna göra utan Tegvändning i Byn, som domen intet innehåller. De tillnämnde Tolvmän på tillfrågan berättade så stort skiljefång vara, att det utan Tegvändning inte kan rättas flyttandes av ett uppdelt hemman i Byn. Bryniel påstod få ett Rätt skifte och stångmål, ske därigenom vad som vill.
RESOLUTION: Såsom Byamålet intet är blivit rättat av de trenne Tolvmän som där förliden höst förbefaren av Tegvändning och Landslagen likväl förmår i det 6 Capitlet Byggningabalken att Åker bör läggas efter Tomt så at var njuter sin fyllnad efter som han skattar i byn och ändekarlen gödning gives. Alltså prövar Rätten för skäligt vara att 6 Tolvmän i kraft av förr berörda Capitel i lagen fullgöra åkermålet, att var njuter sin fyllnad som han skattar oaktandes att någon vändning skulle ske på det sättet att den ena måste gå undan den andre efter sin fyllnad. Dock det njuta som ske kan. Ändekarls gödning är ett fjät från Fuglaren, två fjät från gångaren och tre fjät från allmän väg.
DBN1691,26/3,§23:
Gamle Ländsman Pehr Östensson i Lefwar och den nya tillkomna Ländsman Bryniel Ersson i samma by, tvistade sins emellan om 1690 års lön, vilken av dem den med rätta njuta bör, emedan bägge den uppburit och sig ägna ville. Pehr Östensson av de skälen att;
1/ han tjänat till Valborgsmässo år 1690 och
2/ Bryniel honom trängt ifrån tjänsten, så att om det icke varit hade han väl
3/ tjänt sitt år ut till Bartholomei på den tid om året han tog emot tjänsten efter sin sal. Faders död. Men Bryniel Ersson av dessa skäl
1/ att efter vanligheten i landet vid Ländsmans ombyte som plägar ske om hösten, uppbär alltid den tillträdan-de Ländsmannen förut i detsamma han stiger till tjänsten, det han för 1690 gjort, och bör för den tjäna till andra hösten igen, och om han då avträder tjänsten, upphör den tillkommande lönen. För-menar alltså att Pehr Östensson intet har på 1690 års Ränta att pretendera, medan han för 1689 års Ränta hade bort tjäna till hösten år 1690, där han allena tjänade till Valborgsmäss om året, och tycker sig större fog ha att pretendera hava lönen med Pehr Östensson, som han uppburet 1681 om hösten än Pehr Östensson tillägna sig antingen hela eller någon del av 1690 års lön eller Ränta. Såsom han
2/ ej heller trängt honom från tjänsten, utan på Hr. Gouvernörens fullmakt till den kommit, som bäst vetat av vad orsak Pehr Östensson avsatt och han tillordnat vorden är.
RESOLUTION: Ehuruväl den praxis som tillförne har varit vid Ländsmännernas ombyte att, omväx-lingen är skedd om hösten och den tillträdande då genast kan ha uppburet lönen, för vilken han då till andra hösten igen bort tjäna, likväl som alla andra Cronobetjänings omväxlingar sker förmånli-gast om Nyåret eller där omväxligen änterlig före sker på räknings fördelning av lönen mellan den avträdande och den tillträdande, efter som han före eller efter Midsommaren har avgått, eller tjänstgjort på året ifrån Nyåret räknande, i ty prövar Rätten för billigast vara att samma räkning hål-les med Ländsmäns omväxling efter denna dag, då Pehr Östensson har att njuta för gjord Länds-mans och Gästgivartjänst år 1690 till Maj månad 1/3 år 44 dr. kmt., det övriga han uppburit bör han återbära till Bryniel Ersson eller Frihets bönderna som klaga Räntan tvenne resor måst betala för denna Ländsmännernas tvist.
DBN1691,26/6,§4:
Länsman Bryngel Eriksson i Levar nu som på näst förra Ting klagade sig inte njuta execution på den dom han den 1 september år 1690 vunnit att bekomma ett rätt åkermål i By.Påstod att som de andre grannarna förebära ingen jämnkning kunna ske innan han uppbrukat sina tegar så goda som dera, de måtte svara honom till det de haft borta urhans teg en lång tid.Grannarna svarade läns-mannens tegar var mycket vanbrukade, och der tegvändning skall ske, komma de att få hans te-gar,varigenom de lida men.De av Nämnden som dit varit,sade sig i våras inte kunna denna delning förrätta den gången av orsak att grannarna var då redo till att sina tegar beså, hålla det ock betänkligt efter länsmannanens tegar till en del lågo i Lind och Lägde.Länsmannen reponerade den orsa-ken varit ,som intet lämnat hemmanet full teg efter skatten.Frågades om någon synat hur stor bris-ten varit?Svarades nej.
Resolution:
Domen av den 26 mars sistlidna fallen mellan grannarna i Levar angående åker eller Teegmåhl I By efter Skatten måste åt nästkommande höst fullföljas på det sättet som han innehåller, att ingen tegvändning sker i det minsta som kan låta sig göra och efter det förslag, som de av Nämnden ,vilka åkertegarna besett nu uppgivit .Nämligen att åker i by uppdela efter skatten inpå vars och ens teg där han ligger.Ty som det är obilligt ,att de som välbrukade tegar hava skall dem avträda emot andra vanbrukade tegar hava vilja vägra den andra av sämre tegar sitt fulla tegsmål efter skat-ten,utan bör så den som den ena andra sig rätta låta av gode män på sätt som sagt är vid laga plikt.Vid samma tillfälle kan ock prövas huru mycket var och en brustit efter skatten på sin teg och vilken över målet haft.
DBN1691,26/3,§20
Ländsman Bryniel Ersson i Lefwar begärde bekomma ett rätt byamål efter skatten som dömt är den 1 september 1690, medan de 3 st. Tolvmän som efter domens lydelse varit tillordnade byamålet att förrätta, sagt sig därutinnan intet kunna göra utan Tegvändning i Byn, som domen intet innehåller. De tillnämnde Tolvmän på tillfrågan berättade så stort skiljefång vara, att det utan Tegvändning inte kan rättas flyttandes av ett uppdelt hemman i Byn. Bryniel påstod få ett Rätt skifte och stångmål, ske därigenom vad som vill.
RESOLUTION: Såsom Byamålet intet är blivit rättat av de trenne Tolvmän som där förliden höst förbefaren av Tegvändning och Landslagen likväl förmår i det 6 Capitlet Byggningabalken att Åker bör läg-gas efter Tomt så at var njuter sin fyllnad efter som han skattar i byn och ändekarlen gödning gives. Alltså prövar Rätten för skäligt vara att 6 Tolvmän i kraft av förr berörda Capitel i lagen fullgöra åkermålet, att var njuter sin fyllnad som han skattar oaktandes att någon vändning skulle ske på det sättet att den ena måste gå undan den andre efter sin fyllnad. Dock det njuta som ske kan. Ändekarls gödning är ett fjät från Fuglaren, två fjät från gångaren och tre fjät från allmän väg.
AGN1693,27/3,11:
Befallningsman Johan Larsson krävde Länsman Bryniel Eriksson för innehyses folks boskap på Wallen år 1691 , 6 daler 15 öre.Länsman förmente dem vara uppburna av fjärdingskarlarna, men de sade nej och berättade av länsman vara sagt att de skulle slippa efter gouveneurens resolution. Vartill Länsman nekade och sade sig befallit fjärdingskarlarna dem uttaga. Frågan om dessa penningar utgått för år 1692. Svarades ja. Det befallningsman Westman också intygade vara skett,då länsman förhöll sig derav nogsamt kunna sluta att de ej eller för år 1691 kunde slippa, och som resten är ständig bör den uttagas av länsman, så vida icke redan skett är.
AGN1707,21/10,§25:
Bef.mannen Välbetrodde Olof Westman angav att en främmande skeppare från Stockholm anlagt med sin farkost vid utloppet till Öre Ån och där intagit tjära som Ländsman i Nordmaling Bryniel Ersson för honom upphandlat. Förekallades följande Bönder att däröver varda examinerade, Nämligen: Pehr Larsson i Långed som på tillfrågan berättade att Ländsman köpte av honom 10 # Tjära som förts till Öre landet, såg varken Skepparen eller Farkost. Anförde Ländsman sig köpt för en Kyrka fram i landet och gett för denna 2 Caroliner. Olof Jonsson i Långed sade sig sålt till Ländsman samma gång Tjära, Daniel Tobiasson i Långed 4 tunnor som även lades på Öre landet och Ländsman sade sig köpa för en Kyrka fram i Landet. Frågat intet när Tjäran togs därifrån intet heller någon Skepparen eller Farkost. Stället där Tjäran lagts var en 1/4 mil ifrån havsjön. Jacob Olofsson i Öre frågades om han kände Skepparen som Tjäran intog och var han lastat? Svarade sig sen karlen kommer roende med en Haxe, men kände honom intet, vore främmande och obekant. Frågades om han sålt någon Tjära? Svarade sig den tiden ingen Tjära haft att sälja, utan grannarna Anders Algotsson påkallades men intet tillstädes kommen, utan lät sig ursäkta så att han intet kan slippa ifrån. Tomas Andersson från Öre berättade att Sommarn ett år sedan när Ländsman Bryngel Ersson intagit på sin Farkost den Tjära han köpt och Båten intet kunde flyta ut. Förtog sig tillika med Jacob Olofsson två tunnor i vår båt och tagit dem allena ett litet stycke till dess Båten kom av grund, då tunnorna staplades i Farkosten tillbakas igen. Vid samma tillfälle såg jag en främmande karl sitta i en Haxe ombord. Varken jag talade med honom eller kände honom. Frågades hur mycket Tjära han sålt honom? Svarade sig ingen Tjära haft att sälja. Frågades om han såg Farkosten? Svarande sig att han ingen Farkost såg. Olof Michellsson i Håknäs sade sig sålt 7 tunnor Tjära till Ländsman år 1705, Erich Pehrsson i Håknäs 7 tunnor på år 1705 som förts i Ländsmans gården. Jon Nilsson i Håknäs 5 tunnor på samma tid. Anders Algotsson i Öre kom omsider tillstädes och berättade sig intet känna den Skepparen som efterfrågas, ej heller sålt honom någon Tjära, utan samma sommar nämligen år 1706 köpte Ländsman Bryniel Erichsson av mig 16 tunnor Tjära, och när vi förde ut Tjäran till straden åt Ländsman, såg jag en främmande Karl kommande med sin dräng, men kände honom intet. Två dagar efter kom hans dräng med Ländsmans befallning och tog min häst till Umeå. När han kom tillbaka måste jag föra honom på Farkosten som låg vid (Harns)-holmen. Då jag var in på honom men vad han (gjort) innan vet jag intet, efter på Farkosten var överlup...... var en liten tingest. Såg deras Haxe låg ett litet stycke här ifrån, men på honom var jag intet.
AGN1709,1/3,§28:
AGN1713,3/3,§24:
AGN1713,2/12,§7:
Uti tvisten emellan Olof Andersson ifrån Cronören kärande och hustru Barbru Diupedia i Lefwar,Länsmans Bryngiell Ersons efterleverska, svarande angående arvsfordran, är detta Härads Rättens dom.
Det begärer Olof Andersson varda förhulpen av hustru Barbru Diupedia att utbekomma det arv, som hans avl. hustru Karin Ersdotter tillfallit efter hennes föräldrar i Lefwar, och brodren hustrun Diupedias framlidne man Bryniel Ersson skall vid pass 30 år sedan emottagit. Men emedan Olof Andersson intet kan bevisa huru stort arv hans bemälte hustru efter sina föräldrar tillfallit, ej heller att hustru Diupedias avlidne man det emottagit, mindre att han sådant inom 20 års tid påtalt och krävt, varföre hustru Diupedia, som säger sig därom ingen vetskap hava, vägrar denna hans obevisliga och förtegade arvsfordran att betala. Ty kan Härads Rätten vid sådan beskaffenhet i följe av Kungl. Majts Nådige förklaring den 3 November år 1691 angående gamla skuldfordringar, intet annat finna, än att Olof Andersson genom slikt sitt stillatigande över 20 år gjort sig av ovanbemälte fordran förlustig.
AGN1697,20/3,§26:
Håkan Erichsson i Moo angav hurusom hans svärfader, sal. Hr. Olof Plantin uppköpt ett hemman i Moo om 4 seland av salig Hr. Erich Calicii änka, hustru Brytha Brynielsdotter för 180 daler kmt. och som hennes son Ländsman Bryniel Erichsson låtit förljuda att han det inbörda vill, vartill Håkan Erichsson dock förmodar honom intet vara befogad efter Modern och han kunna skattas för en person som sitt eget kontrakt intet må rygga, så begär han att svärmodern antingen måtte få fasta på hemmanet eller sina utlagda penningar igen och vedergällning för anlagda meliorationer. Ländsman Bryniel Erichsson tillstod sin Moder sålt hemmanet för 180 dr. kmt. medan barnen var omyndiga och köpeskillingen på tolv dr. kmt. lär vara betald, men kunde intet bevilja till fasta, utan påstod det få inlösa igen.
RESOLUTION: Emedan detta hemman som salig hr. Erich Calicius ägt är fallet hans barn till arvs, så kan lösen dem intet vägras fast Modern det sålt, dock att alla bevisliga meliorationer efter värdering betalas, och allt med lösen icke måtte efter behag utdraga köparen till uppehåll. Uppbjudes nu samma hemman första gången.
