ANMÄRKNING:
Ängersjö,A1:1,2/5,s75,1718-28 anger att Far? Olof finns med och det skulle då isåfall vara Catarinas far OlofEfter sin mans död 1734 flyttar Karin till sin dotter Anna i Ängersjö.
DÖDSRUNA:
Änkan Karin Olsdotter från Ängersjö. Varit gift med Nils Persson, bonde först i Långed och sedan i Ängersjö, sedan hon varit gift i (60) år och haft 7 barn, 2 döttrar och 5 söner, levde hon i änkeståndet över (24) år och 13 år sängliggande och måste skötas såsom ett spätt barn utav dottern, hustru Anna Nilsdotter och dödde mätt av ålder och begravd den 27 ds. 103 år gammal.
AGN1762,4/12,§7:
Uti tvisten emellan Linvävaren Olof Frisck å egna och Prästmannens Vällärde Olof Örmans, Olof Jacobssons i Öre, änkans hustru Anna Pärsdotters, hustru Malin Jacobsdotters och Tull Skrivaren Widlunds vägnar kärande samt Jon Pärsson i Ängersiö svarande, vad arv angår efter avledne Tomas Ersson Norman, vilket mål Härads Rätten den 8 Decembris förlidna år sluteligen avgjort och benämnte Jon Pärssons svärmoder änkan hustru Karin Olofsdotter såsom närmaste och endaste Normans arvinge ansett och förklarat, men varemot ---- blivit, uppviste nu Frisk Välloflig Lagmans Rättens den 25 Junii nästlidne givne utslag, i följe varav denna sak fr---- hit till Härads Rätten vart förvist att närmare undersöka om de av Frisk föregiv--- Normans arvtagare till upplysning om deras rättighet framför Karin Olofsdotter att Frisks åberopade vittnen edeligen avhöra låta, samt därpå utan avseende å förra utslaget sig yttra. Inläggande nu benämnte Frisk en vidlöftig skrift med bifogad ätteräkning, däruti han söker ådagalägga sine huvudmäns nära skyldskap med avlidne Tomas Ersson Norman, påstående därjämte, att Jon Pärsson ej mindre än Brita Olofsdotter i Öre måtte anses skyldiga till Inventarii beedigande, med mera. Likväl och emedan av allt detta ändå slutligen stod att erfara, det Brita Olofsdotter är den avlednes faster, efter vilken arvet sökes, rätta faster, men käranderne allenast hans syskonebarn och följaktligen fjärmare. Ty anhölt å svarande sidan fullmäktigen Bergwik, att en gång för alla ifrån Frisks anställte Rättegång befrias, och berättigad anses, att tillgodo njuta den i detta mål Jon Pärsson tillskyndade kostnad, som efter ingiven förteckning utföres till 124 daler 22 öre Kopparmynt. Härhos påminte Erik Pärsson och Pär Olofsson i Långed, att de nu på andra Tinget voro av Frisk inkallade i anförde tvist såsom vittnen, kunnat intet annat intyga, än förmält är, att Brita Olofsdotter är faster till avlidne Thomas Norman, men kärande parterne hans syskonebarn. Begärte betalning i anseende till deras långa väg 24 daler koppmt vardera, varemot Frisk så egenteligen ej hade att påminna, utan erkände, att de tillförne icke fått betalning.
UTSLAG
Ej mindre under förra än denna nu å nyo hållne undersökning har Härads rätten i det nogaste utrönt skyldskapen emellan de uti tvist varande avl Thomas Normans arvingar, även som ock i anledning därav Härads Rätten, efter Lag uti 3 Cap: Ärvdabl prövat skäligt, att förklara Jon Pärssons svärmoder änkan hustru Karin Olofsdotter såsom Normans faster i arv ---- närmare berättigad än hans syskonebarn, Prästmannen Örman med de flere, vilka i sådan händelse lag likmätigt icke kunna med Karin Olofsdotter kallas samarva, utan tvärt om ifrån all arvtäkt efter bem:te Norman skäligen uteslutas böra -----
Men än vidare, ehuru skyldskapen desse arvingar emellan är och bliver densamma, som förr, emedan icke desto mindre frågan om bättre Rätt efter det av Frisk erlagde vad hos vällovl. Lagmans Rätten ännu för oavgjord anses, Ty kan Härads Rätten Frisk dess fullföljande icke betaga om han sig befogad finner, helst intet är att ändra uti utslaget d. 8 dec förl. år, ej heller att tillägga, allenast, att Frisk synes böra förnöja sina inkallade vittnen Erik Pärsson och Pär Olsson för deras Tingsuppvaktning tillsammans efter modererande med 30 daler koppmt, jämväl till Jon Pärsson i förorsakad Rättegångskostnad 12 daler samma mynt.
AGN1766,18/3,§25:
S:D: Efter föregången stämning å avlidne Olof Jacobssons änka hustru Anna Danielsdotter och hans faders systerdotterson Erik Persson i Öre, påstod förstnämdes fasters vanvettiga änkans Carin Olsdotters befullmäktigade Krono Befallningsmannen Välbetrodde Hr Zacharias Renhorn , att som Olof Jacobsson barnlös avlidit och hon vore hans närmaste arvtagare, det måtte alltså svaranderne skyldige kännas, att låta upprätta behörig bouppteckning efter honom, och i följe därav gottgöra hennes tillständiga arv. Varemot sva-randernes antagne fullmäktige, Herr vice Härads Höfdingen Johan Sellin uppviste ett av Olof Jacobsson och dess hustru Anna Danielsdotter den 15 februari 1735 undertecknad och på Härads Tinget den 4 Martii samma år protocollerad Testamentarisk författning, att vilkendera av dem den andra överlevde, skulle behålla all ägendomen i löst och fast. Men sedan Olof Jacobsson enl. salubrev den 19 Martii 1755 upplåtit till Erik Pers-son skattehemmanet Nr. 3. 9 1/2 seland för betingad och kvitterad köpeskilling ? daler kmt, samt denne efter föregången lagfart därå erhållit Härads Rättens fasta och Tingsskötning av den 5 Martii 1757, hava Olof Jacobsson och dess hustru jämte vittnen Erik Johansson och Per Johansson den 24 Junii 1762 undertecknat en ytterli-gare författning, som på Härads Tinget den 4. December samma år blivit uppvist, och förmenar att Erik Pers-son för sin och sin hustrus därtill förskjutne fö--- och nödige kläder skulle åtnjuta efter begge givarnes död av den i köpeskriften utsatte Summan 300 daler kmt om året ifrån den tid hemmanet såldes, och sedan vidare för dess ålderdoms bräckligheter, samt därunder tarvande besvärligare skötsel, kommo han för de återstående åren att njuta 400 daler kmt årligen, så länge bägge levde, och vid enderas frånfälle allenast 200 daler D:o mynt, vilket allt efter bägges avgång gottgöras borde av Köpesumman och deras övriga ägendom, men vad sedan därav i behåll bleve, ägde Erik Persson och dess hustru att områda. Varande av den efter Olof Jacobssons död skedde bouppteckning d. 11 april 1765 att finna, at sedan 35 daler 8 öre kmt gäld blivit avdragen, är behållen lös egendom till 1816 daler 12 öre i samma mynt. Varföre och som detta på långt när ej svara månde emot Erik Perssons föromrörde tillständiga fordran, och bägge ovannämde Testamentariska författningar befunnos efter givarens död, vore till påskrift av Domaren den 5. Maii omrörde år uppviste, ty förmodade svarandernes fullmäktig, att käranden skäligen ej varit befogad lagsöka dem angående något arv efter Olof Jacobsson. Dock påminte kärandens befullmäktigade, att givarens förra Testamente såsom obevittnat, kunde ej vitsord äga, det senare ej -- för gällande anses, innan de därunder tecknade vittnen lagl. hörde blivit. Och såvida bouppteck-ningen skett utom närmaste arvingars vittskap och i deras frånvaro, borde därföre en annan lagligen förrättad, till säkert besked varom beskaffenheten av kvarlåtenskapen, helst svaranderne ej kunde undgå, att vid påford-ran beediga riktigheten därav, och sade för övrigt, att såvida det försålde hemmanet varit givarens arve och bördlösta jord, kunde käranden såsom närmaste arvinge ej vägras tillständig arvsrätt av köpsumman. Vilket Härads Rätten uti behörigt övervägande tagit. Och alldenstund Lagen uti 9. Cap: ---- bjuder, att ägendomens lagl. uppteckning efter den döda bör ske i arvingarnes eller deras ombudsmäns närvaro, och det befinnes, att någon å kärandens vägnar icke bevistat den efter Olof Jacobsson den 11 april nästledit år skedde bouppteck-ning. Fördenskull och i anseende till kärandens talan därå, anses densamma för ogild, och skall det därföre åligga svaranderne, att inom tre månader härefter låta uti givarens närmaste arvingars eller deras ombudsmäns närvaro genom gode män hålla lag likmätig bouppteckning över han kvarlåtenskap med gälden därå, sådan den vid dödstimman fants, och vare ändå pliktige, där så fordras, att denne uppteckning med livlig ed besanna. För övrigt och emedan efter Domarens påskrift å meromrörde Testamentariska författningar, svaranderne befinnes icke hava tillställt avl. Olof Jacobssons närmaste arvingar en riktig avskrift därav, ty prövar Härads Rätten skäligt och rättvist, att i anseende till kärandens erinran härutinnan ålägga svaranderne att vid 10 daler Smts vite genast tillställa käranden och dess medarvingar en riktig avskrift utav meranämde gåvobrev, på det de sin talan därå lagligen må utföra, om de så finna sig befogade, och annars förening i thy mål ej träffas. Emedlertid svaranderne obetagit, att behålla vad givit är, där borgen därföre ställes.
AGN1786,23/3,§78:
Uppå utverkad skriftlig stämning av Inspectoren Hr Daniel Åsberg såsom fullmäktig för Jon Pehrsson i Öre emot Olof Jonsson i Brattfors samt Pehr Olofsson och dess hustru Ewa Jonsdotter i Ängersjö, så uppropades och inställte sig bemälte Åsberg å ena och Olof Jonsson å andra sidan, vilken senare framlade stämningen att sedan Jon Persson erhållit överenskommelse med avl. Nils Nilsson i Röbäck samt avl. Olof Nilssons i Klabböle, Umeå Socken barn, vilka skola vara avl. Karin Olofsdotters i Ängersjö barnabarn, därmed de transporterat deras Praetension och rätt till börden uti Erik Pehrssons hemman 9 1/2 Seland i Öre, som avl. Jon Persson i Ängersjö å sin svärmoders bemälte Karin Olofsdotters vägnar, angående bättre rätt till arvtäkt efter avl. Olof Jacobsson i Öre genom förening och dom sine barn svikel. skall tillvunnit, det måtte därföre dem genom avl. Jon Persson för sina barn i så måtto, som förberört är, vunna bördsrättigheten till Erik Perssons i Öre hemman 9 1/2 Seland hus och jord, kommande Karin Olsdotters barn och bröstarvingar till gemensam delo Lag likmätigt , och kärande Jon Persson till dömas den andel därav, som bemälte Nils Nilssons barn tillkommer, samt föreningen av den 26 Maii 1766 följaktl. ändras och upphävas. Rättegångskostnaden därvid förbehållen.
Olof Jonsson å egna och sin svågers Per Olssons vägnar efter fullmakt, bitädd av Nämdeman Nils Olofsson i Mo beklagade sig på flere både Härads och Lagmansting varit besvärad, dels av Jon Persson, dels av hans fosterfader Erik Persson förvärvat sine barn laga kraft vunnen besittningsrätt enl. föreningsdom d. 20 Martii 1767 och vidare efter yppad tvist enligt Härads och Lagmans Rätts den 14 Dec. 1782 och 10 Junii 1783 utfallne domar, ej mindre än med denna rätts d. 12 December sistl. år givne utslag, som samtliga framlades och därefter Olof Jonsson påstod, att såvida Jon Persson nu åter dragit en före detta avgjord sak för Rätta, måtte han därföre Lagl. varda ansedd och den tillskyndade Rättegångskostnaden vedergälla, i följe varav ock sedan jämväl Härads Rätten sökt förehålla kärande fullmäktigen Åsberg detta å nyo anhängiggjorde mål och med försök om 1766 års förenings ändrande och upphävande, ville han förklara sig därtill tagit anledning av denna Rätts sistl. Höste Tings utslag, som slutligen finnes innehålla, att vad angår Jon Pehrssons förmente arvsrättighet till meranämnde hemman, i följe av sluten överenskommelse med de flere avl. Olof Jacobssons arvingar såsom och talan till Olof Jonsson om hans faders Jon Perssons förmynderskap för avl Nils Nilssons barn och deras rätts utur akt låtande vid 1766 års förening om Örehemmanet. Så borde detta bero uppå Jon Pehrssons vidare utförande så framt han funno sig skäl därtill befogad. Men detta ansåg sig Olof Jonsson icke angå, ej heller ville sig däruti inlåta, så länge hemmanet ännu icke till arvs fallit, utan vore endast besittnings rättigheten därtill , som han för sig och sine syskon försvara ville, och som Jon Persson med påstående av 1766 års föenings upphävande, åter något klandra. Olof Jonsson sade sig ock nogsamt hava besvarat dat sanningslösa föregivande om hans faders förmynderskap för Nils Nilssons barn, som Jon Persson nu även å nyo yrkat med anmält svikeligt förehållande emot dem vid 1766 års förenings ingående.
Parterne angåvs lov att avträda, och däruppå företog de angivne handlingar till närmare genomseende. Och alldenstund, sedan frågan om arvorätt eller arvtäkt uti Erik Perssons hemman 9 1/2 Seland i Öre, som kärande Jon Persson förmenar sig äga efter avhandling förvärvat av de flere avl. Olof Jacobssons arvingar förrän efter Erik Perssons och hans hustrus död, icke rum haver till utförande med Jon Perssons i Ängersjö arvingar, men desse senare, vad besittningsförmånen angår till berörde hemman finnes igenom föreningsdom den 20 Martii 1767, samt vidare med Härads och Lagmans Rättens domar d. 14 December 1782 och 10 Junii 1783 därvid stadfästade, Härads Rätten jämväl i stö av sådne Laga kraftvunne domar igenom utslag den 12 Dec. sistl. år 1785 ogillat det köpslut, som Erik Persson och fostersonen Jon Pehrsson om detta hemman med varandra ingått, samt upphävit denne senares därå följde uppbud, av den under rättegången härom hållne rannsakningen även inhämtande, att kärande Jon Pehrsson och hans fullmäktige Inspectoren Åsberg lika och enahanda talan som nu fört emot Olof Jonsson om rättigheten till meranämnde hemman 9 1///2 Seland i Öre, även i anseende till det föregivne svikeliga förehållande, varmedelst hans fader Jon Pehrsson skall till närmare Olof Jacobssons arvingars uteslutande omgått, som dock på intet sätt bevist blivit, Olof Jonsson ock då finnes hava på JonPersson böter äskat för dess emot Laga Kraftvunne domar gjorde anspråk. Men bemälte Jon Persson det oaktat nu åter dragit samma sak för Rätta och påstått 1767 års förenings ändrande och upphävande. Fördenskull som kärande Jon Pehrsson i så måtto anses hava tadlat och kvalt både Härads och Lagmans Rätts Laga Kraft och verkan vunne domar, alltså prövar Härads Rätten efter Lag i 28 Cap: Rätteg.bl. att bemälte Jon Pehrsson till 10 dalers smt böter sig förfallen gjort skall svarande Olof Jonssons och Per Olofssons i detta mål förorsakade Rättegångskostnader med 5 Rdal vedergälla, och kan ej heller Härads Rätten underlåta, att varna fullmäktigen Inspector Åsberg, som emot bättre vett synes hava uti denne stämning och påstående med Jon Persson ingått, det han hädanefter för slik oskicklig rättegång sig till vara tager, där han annars vill undvika de böter och mera, som 15 Cap: 14 §. Rätteg bl förmår.
