Per är den äldste kände stamfadern i denna släktgren. Han var postbonde i Långed 1679 och förekommer sedan på hemmanet till sin död 1731. Att vara postbonde innebär att ha förbundit sig att motta postväskan efter kustlandsvägen o nästa postbonde. För detta hade han erhållit vissa privilegier och skattefrihet på hemmanet.UNDERSÖKA:
Det finns vissa ett visst indirekt samband mellan Per Larsson i Långed och Per Svensson i Sörbyn samt till Lars Nilsson i Ängersjö via domstolsprotokoll
Per Larsson kan tänkas vara son till Lars Nilsson i Ängersjö.
En annan möjlighet är att Per är son till Lars Larsson Sörbyn, men då borde han ha tagit över hemmanet i Sörbyn istället för Per Svensson.
Dessutom borde någon av döttrarna ha hetat Rakel
DBN1680,15/3,§5:
Det testamente Per Thomasson i Långed till Per Larsson ib: gjort haver oppbuds 1a: gången
DBN1684,22/2,§7:
Sedan dömt var emellan Olof Larsson ock hans svåger Olof Michelsson, Lars Michelsson, Per Michelsson,ock Per Larsson angående det testamente svärmodern hustru Anna Ersdotter i Örsbäck gjort till mågen Olof Larsson på all sin egendom så löst som fast emot sytning ock föda till dödedagar, varemot de andra barnen protesterat, komma de åter samtliga inför rätten ock tillstodo sig av en god vilja samtycka till detta testamente emot en stilla eller förlikning, nämligen 1 RB. specie som Olof Larsson de andra barnen giva skulle, ty dömdes h Anna Ersdtrs testamente till Olof Larsson fast ock muntligt att stå så i löst som fast i kraft av det 14 cap. kyrkobalken.
DBN1684,22/2,§8:
Dito kom för Rätten Beskedlige Per Larsson i Långed och med goda skäl bevisade såsom ock de 12 Edsvurna i Nämnden visste i sanning intyga, huruledes han jämte sin hustru, hustru Anna Mikaelsdotter har köpt och sig tillhandlat 9 seland hus och Jord i Långedh av Per Tomasson på Vallen och sedan Olof Persson Klockare i Nordmaling efter bysens gång 36 daler kmt. selandet och gården efter värdering, vilka penningar för hus och Jord Olof Persson, som fadern hos sig till sytning haft, tillstod genom sitt givna Kvittobrev den sista penning med den första till fullt nöje vara betalt och fördenskull tillät honom på bemälda köp taga fastebrev. Varför såsom Jorden var Lagbjuden och Lagstånden, penningarna till fullo betalda och ingen därpå klandrat, så dömde Jag och och Nämn-den detta köp fast att stå och bemälda 9 seland hus och Jord, med alla därunder hörande lägenheter i våto och torro, närby och fjärran, in under Pehr Larsson, hans hustru, barn och arvingar till en Evärdelig oklandrad Egendom att njuta, behålla och besitta.
DBN1684,29/8,§4:
Erik Andersson i Torrböle klagade över en piga, Margareta Larsdtr i Brattfors, att hon tog ett kjorteltyg å 12 dr. 20 öre kmt. förlidit år, att tjäna på detta året. det hon intet gjort utan allena därpå betalt 7 dr. Nu......... detta tillkommande år har hon åter tagit städjepenning att tjäna, den hon behål-let i 3 veckors tid och skickar honom först nu tillbaka. Begär att hon för sådant må vederbörligen näpst vara. Margaretha Larsdtr intet tillstädes, utan husbonden Per Larsson i Långed svarade hennes sak, Nämligen; att Erich Andersson lejt henne i olaga tid före Midsommar. Erich Andersson sade sig krävt henne om betalningen, då lovade hon avtjäna skulden detta år, och på det han skulle vara säker, gav han henne en liten städjepennng.
RESOLUTION: Där Margaretha icke går i tjänsten skall hon betala Erich Andersson en hel årslön, så stor som hon kunde förtjäna, och därhos det hon honom skyldig är.
DBN1685,2/9,§7:
Olof Jakobsson anklagade sin granne Per Larsson att han honom överlupit med hemliga ord,hugg och slag på hans egen teg,slog honom med lieskaftet i huvudet 2 sår och ett i ansiktet,så att blodet hade så när sluppit honom.
Per Larsson intet till svar,dock av länsman stämd, pliktar för svarslösa sine 3 daler smt och citeras andra gången till nästa ting
DBN1688,3/3,§ 2:3:
Angående öde: 3 ½ seland öde lärer vara av Per Larssons hemman, alldenstund han för den tiden intet mera skattar än 9 ½ seland och hans hemman likväl i jordeboken står uppfört för 13 seland Är fördenskull partiellt öde.
DBN1691,26/3,§22:
Efter tullnärens ifrån Umeå, välbemälde Daniel Plantins eftersökan, angav sig ha förlidet år ...... daler 27 öre .... och 28 Maj funnit Strandvrak i Norfjärdingen efter en Sedels Specifikation, nämligen; Per Olofsson i Håknäs, Per Svensson i Sörbyn, Per Larsson i Långed, Per Persson i Öre, Erik Persson i Håknäs, Jonas Mikaelsson ibm. och Jonas Olofsson Ibm. som var för sig examinerades, men nekade ständigt sig mera funnit än de nu på sin uppsak angivet. Jacob Olofsson i Öre avlade Ed och betygade vad han och de andra hittat, av smöret tog de en liten klump att smaka. Olof Jacobsson Långedh vittnade på sin avlagda Ed att Pehr Olofsson i Håknäs sade för sig en lördags morgon att han funnit en Tena och smör afton före. Såg fuller om afton att han tog något upp ur sjön, men talte då intet med honom förrän andra morgon då han mötte mig och Erich Pehrsson i Håknäs, och innan vi talte honom till, sade för oss att han funnit smör då han uppviste oss det i skogen där han det lagt. Sedan frågade jag honom vad det var han tog upp i båten ur sjön dagen före. Av Söderfjärdingen har följande även hittat Strandvrak förlidet år samma tid efter specifikation, nämligen; Pehr Samuelsson i Aspe ½ tunna smör och 6 st. Renshudar. Johan Ersson i Lögde 2 st. Renshudar och en tunna tjära. Anders Hermansson på Vallen en tunna med åtskilliga skinnvaror som ägaren återfått. Nils Ersson i Ledusiöö och Jon Ersson i Lefwar tillhopa en tuna med 10 Lispund smör och 1 st. Renskinn. Elias Isaksson i Jernäss har angivit sig strax hos Prästen Hr. Jone efter dess attest. Erich Nilsson i Afwa och Erik Jacobsson som tjänte hos Lars Sjulsson i Ava funnit ett Renskinn. Erich Jacobsson och Anders Ersson i Afwa ha funnit en Renhud midsommartiden som Erich Nilsson nu först angav, vilken hud de än ha hos sig. Johan Mårtensson i Agnäset hittat en Renshud, som han säger sig strax till Uhmeå med borgaren Pehr Andersson skickat. Jacob Åsvedsson 2 st. hudar och ett stycke smör, har levererat hudarna och fått smöret för sitt omak. Erik Samuelsson och Erik Jacobsson i Lögdeå har sent i höstas hittad en Renhud, alldeles sönder och fördärvad därför han det intet kunnat nämna om henne. Jonas Andersson i Järnäs ett segel och några famnar rep, en renhud som han levererat ifrån sig strax till karlarna som var därefter hit ifrån Uhmeå, har intet angivet hos Prästen särdeles till uppvisning ? medan Bredviksman angivet sitt och mente då de få fångeman tillsatt så vi tillrört Prästen där i Brewyksbyn då de lät avskriva sitt, och kom inte i vår by. Har sitt hemman i Brewyk.
Erich Pehrsson i Järnäs 2 st. Renshudar som de utskickade från Umeå återtaget. Nock en Renhud - 3 veckor efter, som han än har hos sig, ett litet lås, en liten bytta med 11 mk. smör vid pass uti, som han delte upp med Olof Jacobsson i Järnäs, Anders Jacobsson ibm. och Erich Erikssons son, en liten gosse. Byttan har han än kvar. Jonas Johansson i Järnäs en Renhud är efterlevererad. Hr. Jon Attmarius på tillfrågan att; Pehr Olofsson med några flera var i Sockenstugan om Kristi Himmelsfärdsdag och angav sig funnit strandvrak, men nämnde intet vad det var, några gav sig eljest an hos mig med sina Specifikationer, men innan upplysning kunde ske av Predikstolen kom ägarens utskickade från Uhmeå och sitt efterfrågade.
RESOLUTIONER: Efter den upplysning man kunnat inhämta av inkomna berättelser, finner Rätten att ovan nämnde, som Srandvrak funnet förlidet år hava väl mellan sig och eljest i Socknen vid Kyrkan angivet att de något funnet, men intet något Specifkt eller var persedel för sig låtit anteckna eller lysning därefter skedd innan ägarens ombudsman är kommen sådant gods att efterfråga och vederkännas, som Rätten intet kan hålla för så Laga Lysning att de kunna pretendera tredjedelen av godsets värde efter det 30 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. utan de som ägaren kan finna redeliga i detta mål handlat, så att de är utan misstanke, ha så mycket av godset att njuta som ägaren dem vill unna efter det 37 Capitlet Tjuvmåla Balken ll. Men de som med skäl kunna hållas misstänkta ha ingen bärgarelön att uppbära förrän de med sin Ed hålla att de intet av det funna godset undandolt, varken med sig själv eller med andra. Erich Persson i Järnäs som intet angivet en smörbytta utan den förtärt, bör byttan framskaffa att prövas må hur mycket smör varit, att sedan umgälda vad Lag förmår.
AGN,1692,26/2,§2:
Vittnar angående David Jonssons självmord.
DBN1692,26/2,§22:
Rannsakades över det gamla öde i detta Tingslag och byarnas beskaffenhet vara lika sådan som tillförende attesterat är.Om att samma ödesjord ingen utnyttjat, ej heller velat den upptaga.Nya öde Hörnsjö-10 seland Anders Nilssons hemman ödelagt är 1675 är upptaget till bruk igen år 1691 emot frihet.I Långed hela Per Tomassons hemman 7½ seland är ödelagt år 1675 och än öde.De övriga 3½ seland lär vara av Per Larssons hemman, alldenstund han för tiden intet mera skattar än 9½ seland och hans hemman likaväl i Jordboken står uppfört för 13 seland. Men Per Larsson säger sitt hemman aldrig större varit än 9½ seland och påstår Jordboken vara orätt.I Mullsj halva Olof Erssons hemman- 6 seland ödelagt år 1675 andra halvparten är tillförende upptagit,men på detta halva hemman har ingen åbo kunnat skaffas.Denna ödejod har ingen nyttjat varken till åker eller äng för år 1691.Är på tinget utbjuden,mne ingen angivit sig villig att denna upptaga.Intygades inga oskattde nybyggen vara .Gamla Bergsjön ett nybygge under Brttsbacka.De gamla förmedlingarna har allmogen njutit för år 1691.Om de kunna ta på sig högre skatt står till ny revning.Frågades efter inhyses boskaps längd.
AGN1694,26/2,§20:
Rannsakades över öde i Nordmaling nämnligen
Noch av Per Larssons hemman 3½ seland samma tid ödelagda doch säger Per Larsson att han aldrig haft dessa 3½ seland i sin teg, ej eller kan någon intyga att han större hemman har än 9½ seland, som han än skattar och bebor. Dessa 11 seland har alla åren ifrån 1675 till 1693 inclusive öde legat så att inga utlagor där av kunnat utgå.
AGN1697,20/3,§33:
Per Svensson i Sörbyn och Per Larsson i Långed hava qvitterat varandra över skuld och injurier, men äre förpliktade på det sättet att Per Larsson antagit betala till Per Svensson 3 mark kmt och att ingendera den andra vidare något ont tillägga skall, vilken förlikning de dömdes hålla.
AGN1701,23/2,§2:
Ländsman Bryniel Erichsson i Lefwar anklagade Per Larsson i Långed att han släppt en fånge vid namn Anders Eriksson som nu från Råneå var efterskriven för begått tidelag, och var fasttagen i Norra Socknen av Ångermanlands Södra Fögderi att försändas till Umeå, påståendes att han för sådant straffas måtte, vilken Per Larsson ville leda skulden ifrån sig inpå Ländsmans dräng Hendrik Mattsson som lovade skaffa honom en karl till hjälp, det han intet gjorde och likväl själv övergav både fånge och honom, och som fången hade allena en hand i handklovarna, så kom han till rymmnings i det han begärde lov lossa byxorna att rensa sig, då han tog till skogs, och som Per Larsson var allena, därhos i ett ben sjuk, undkom han. Hindrik Mattsson sade att han väl skaffat Per Larsson en karl till och ville att fången skulle gå, men Per Larsson lydde intet, utan i sin ondsak kastade sig på hästen och med fången som satte sig på Ländsmans hästen red bort ifrån mig, så att jag intet fick igen husbondens och (lyssnade) intet vad jag ropade.
RESOLUTION: Alldenstund Per Larsson taget sig an att framföra fången och det intet varsammare gjort än han honom släppt till skogs med handklovarna, så att han är kommen till rymmnings, ty dömes Per Larsson att plikta 40 mk. i anledning av det 12 Capitlet Tjuvmåla Balken ll.
AGN1701,23/2,§3:
Borgaren ifrån Umeå Simon Sandmark uppviste i rätten interloctarie dom fallen på Grundsunda ting den 12 mars 1699 emellan Olof Michelsson på Nordmalings kyrkovall, creditorer Östen Jonsson Wänman, Per Eriksson Bjuhr, hustru Karin Berg, ock Simon Sandmark på ena sidan ock Olof Michelssons arvingar Olof Larsson i Örsbäck ock Jacob Larsson ibedem, lydande att där icke Jacob Larsson ock Olof Larsson på nästa ting uppvisa att så riktigt inventarien på all Olof Michelssons egendom, att de det med ed besvärja kunna i alla delar riktigt svara, så att intet ringaste är med deras vilja ock vetenskap undandolt eller utslutit, blivfa de föfallne all dess gäld som bevislig vara kan betala i följe av det 22a cap i ärvdabalken L.L: samt det 17e cap sedan titulu begärandes att arvingarna måtte varda pålagda antingen uppgiva ett sådant inventarium eller betala de fordringar som efter ingivne räkningen sig bestiger till 140 daler 20 öre. Så emedan Jacob Larsson ock Olof Larsson tillika med de flera sina intressenter Per Larsson i Örsbäck ock Per Mikaelsson i Brattfors intet kunde undfalla att de icke vore något till sin broder ock svåger Olof Mikaelsson skyldige, men intet inventarium hade att uppvisa, eftersom dem pålagt varit, ty dömdes den en för alla ock alla för en Olof Michelssons gäld till ovan benämnde creditorer att betala.
AGN1702,27/8,§2:
Per Larsson i Långed besvärade sig över Olof Larsson i Örsbäck ock Jacob Larsson ibedem att de undantagit sig Olof Michelssons egendom på kyrkovallen, ock ingen reda för den vilja göra, begärandes att hans barn, som Olof Michelssons arvingar äro på mödernet jämte Olof Larsson ock Jacob Larsson intet vidare måtte åbördas svara till Olof Michelssons gäld än de av arven njutit, ock Olof Larsson samt Jacob Larsson varda pålagda opgiva ett riktigt inventarium på bem:te Olof Michelssons efterlåtenskap, vilken begäran brodern Per Michelsson i Brattfors också hade, förmenandes att Olof Larsson ock Jacob Larsson som tillstädes vare när Olof Michelsson dödde, sig någon del undantagit av egendomen, som de icke vilja vara bekända.Så ehuru väl Olof Larsson ock Jakob Larsson vilja förebära både Per Michelsson ock Per Larsson något åtnjutit av Olof Michelssons egendom, likväl emedan de måste tillstå att det ganska ringa är som sockenskrivaren efter deras anledning gjort på egendomen. Ty dömer rätten att Olof Larsson ock Jacob Larsson i Örsbäck på nästa ting skola oppvisa en så fullkomlg lista på bem:te Olof michelssons egendom som de vid hans död i hans bo funnit, att de samma lista med ed kunna bestyrka inte något med deras vetskap vara undanhållit, så framt de icke vilja vara förfallne själva svara för de 35 daler km som Per Larsson eller hans barn äro exeqverade för uti Olof Michelssons gäld, ock därtill plikta 10 mark smt.
AGN1703,9/3,§21:
Olof Larsson ock Jacob Larsson i Örsbäck, som nästförige ting den 21 augusti 1702 blevo pålagda vid detta ting oppvisa en så fullkomlig lista på den Olof Michelssons egendom, som de vid hans död i hans bo funnit, att de samma lista med ed kunna bestyrka inte något med deras vetskap vore undandolt, kommo nu inför rätten, ock en lista på bemälte egendom inlade, den de på berörde sätt vill besvärja. Men härvid påmintes av Per Larsson i Långed så väl som av Per Michelsson i Brattfors, att Olof Michelssons oäkta dotter Karin, som varit hos fadren, lärer hava något att berätta, varföre hon inkallades, som intygade att när fadren ligger sjuk säger han till henne var han gömt sina penningar, mämlig under stor kärel i kammaren, vilka penningar han bad mig tage till mig ock för ingen annan uppenbara än för Jacob Larsson i Örsbäck, han lärer intet vara så samvetslös, att han inte
giver dig halvparten av sig, eljest lära de intet stort anbude dig ärva. Så snart far var avliden en morgon annandags jul söker jag efter penningar, dem jag finner i golvet under karet i tvenne pungar ock gömmer i dyngkasan, som Jacob Larsson där var stadder ock han fått av mig en rulla tobak ock två klimpar smör, frågar han mig om jag intet hade något mera, i synnerhet penningar. Då bekänner jag att jag hade penningar, vilket var om tredjedagsmorgon, går så efter den ena pungen i dyngkasan, som var igenbunden med rött band ock ger åt honom, den han gick i sin bod med ock lade i kistan. I det samma ringde det tredje gången i kyrkan, Pungen var så stor som en mans knytnäve. Den andra pungen hade jag afton före burit till klockaren Mårten Persson att gömmas. Men klagar, att som hon på ingendera har vittnen, så vilja de intet tillstå sådant i synnerhet över Jacob Larsson, att han på kyrkovallen förledne söndag henne överfallit ock dragit, viljandes hava henne in i prästgården. Jacob Larsson i Örsbäck svarade härtill att Karin på honom berättar en stor osanning, tobaket tillstod han sig bekommit i betalning av Karin för 6 mark kmt, som Karin var honom skyldig, ock smör togs till begravningen, Karin nekade sig någonsin fått av Jacob Larsson någre sex mark penningar, var hon gjorde av smörstyckarna vet han intet, emedan hon strax insjuknade. Jacob Larsson frågades vad han ville med Karin i prästgården, efter han drog henne så på vallen ock ville hava henne där in. Svarade att som prästmor sagt med henne intet vara rätt beskafte så ville han hava henne in i prästgården att mor skulle få tala med henne. Per Larsson begärde, att det måtte ad notam tagas det Jacob Larsson ock Olof Larsson undandolt 40 caroliner, som de ibland Olof Michelssons egendom själva funnit ock sig emellan oppdelt, men de andra arvingarna bortdött, Olof Larsson måste tillstå, att han hittat på desse 40 caroliner i en säng ibland skinnen ock annat skräp, som Jacob Larsson ock han oppdelte sig emellan, det Jacob Larsson ock måste tillstå, men ville skjuta skulden på Olof Larsson, att det intet blev sagt för de andra arvingarna. P Larsson påstod ock begärde, att som han för sine barn är dömder betala uti Olof
Michelssons gäld till Umeå borgare 75 mark kmt. ock intet något av egendomen oppburit, ock Olof Larsson med Jacob Larsson så egenvilligt handlat med egendomen, de också måtte varda pålagda till dessa 35 mark kmt. svara, ock hans barn slippa denna gravtion. Nu opviste P Larsson en tingsdom av den 30 aug 1679 på 6 R:daler som Olof Larsson är dömder till Olof Michelsson att betala för 3 bortdelte R:daler penningar tillhopa med svärmodern ock svärfadern i Örsbäck, förmenandes ännu samma riksdaler ännu vara obetalte, varpå P Larsson fordrade bevis, som Olof Larsson sade sig nu intet vara vid handen. Per Michelsson i Brattfors oppgav sig i socknen oppburit på Olof Michelssons gäld hos Lars Svensson i Levar 9 daler kmt, Håkan i Djupsjö 15 daler kmt, Johan Blyg 6 daler, av Olof Larsson i Bergsjö 4 daler kmt, Nils Persson i Öre 3 daler 16 öre kmt, av Samuel Hermansson i Lemingsjö 3 daler, som gör tillsammans 40 daler 16 öre kmt.
RESOLUTION:
Alldenstund Olof Larsson ock Jacob Larsson i Örsbäck tagit 40 caroliner av Olof Michelssons egendom, som de i huset funnit, sig emellan oppdelt ock dolt för de andra arvingarna, jämväl då gälden skulle gäldas, så att P
Larsson i Långed därföre för sina barn är kommen att betala till creditorerna 35 daler kmt, ty dömes de förfallne icke allenast att betala till P Larsson de 35 daler kmt, utan om Olof Michelssons egendom icke skulle räcka till skuldens avbetalning med sitt eget fylla ock därhos för döljsmålet att plikta vardera 40 mark smt i anledning av det 17 Cap. Ärvda B: LL: ock Ärvda B: LL: ock 2 Cap. Jorda B: infine Stl eller det 5 ock 7 Cap.Tjuva B: LL
Ifrån vitesmålet, som genom Karin Olofsdtr göres flera penningar vara undandolt må Jacob Larsson med själv sin ed befria ock jämte Olof Larsson med svorne eder betyga egendomen nu rätt vara oppgiven, så att de varken penningar eller andra persedlar vetandes ock viljandes undandolt, ock för det Jacob Larsson på kyrkovallen skaffat ock dragit Karin Olofsdtr om söndagen pliktar han 9 mark smt efter det 13 Cap. Edsöres B: LL
För sin oppbörd av utestående gäld till 40 daler kmt bör Per Michelsson göra god reda.
Efter avlagden dom gjorde Jacob Larsson sig fri för penningpungen ock eljest något mera hava undanstuckit av Olof Michelssons egendom ock efterlåtenskap, det Olof Larsson jämväl för sin person gjorde.
AGN1705,20/2,§13:
Olof Olofsson i Brattfors lät anteckna att han år 1701 allena lejt Per Abrahamsson Ram? till Båtsman för 9:e. Rotan. Per Larsson i Långed accorderat med 10:e. Rotan, då han år 1705 utsatte sin son för Rotan.
ANM:Det finns en Båtsman Per Persson Berg för 10 rotan under denna tid, men han är bevisligen enligt FB gift med Dordea Larsdotter, varför det ej kan vara Per Larssons son Per som är båtsman Berg
AGN1706,19/2,§4:
I saken mellan Per Larsson i Långed och Olof Jacobsson ibm. på ena sidan kärande och Mikael Olofsson med Jonas Olofsson i Håknäs på andra sidan svarande, angående ohägn som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det klagar Långeds Byamän genom Pehr Larsson och Olof Jacobsson att Håknäs Byamän upprivet deras svedjehagar och låtit Kreaturen uppäta deras Säd. Nämligen år 1704 hugget hål på Gärdesgården då Kreaturen icke allena uppätit Rågtoven om våren utan och det lilla som igen var och är uppbärgat i hässja, jämväl om hösten låtit fördärva i en hässja som alla grannarna tillkom två skylar, och i en annan hässja Pehr Larsson allena tillhörig 3 skylar Råg, i lika måtto förlidna sommar upprivet Gärdesgården och i grund låtit uppäta en Rågsvedja för Pehr Larsson som han besått med 1 1/2 skäl Råg, påståendes att Håchnäs Byamän måtte bli pålagda skadan betala med expenser och plikta för sådan hantering. Så ehuru väl Michel Olsson och Jonas Olsson vill sig ursäkta därmed att sådant är dem alldeles obekant och intet veta vilken sådant skall gjort. Likväl, medan skadan på Gärdesgården med upphuggande och rivande är synat av Nämndeman Olof Olofsson i Brattfors och Håknäs Byamäns Kreatur är dess innan tagna, så att sådan hantering kan icke någon annan tillkännas, ej heller alla grannarna nu komma tillstädes på skedd stämning att detta ifrån sig leda. Ty dömes Håknäs Byamän att samtliga betala på 1704 års Säd med 4 daler 16 öre kmt. jämväl att plikta för bägge årens åverkan 6 mk. smt. efter det 9 och 10:e. Capitlen Byggninga Balken ll. därhos att bestå Långeds Byamän i expenser 6 daler kmt.
AGN1706,19/2,§5:
I saken mellan Per Larsson i Långed och Olof Jacobsson ibm. på ena sidan kärande och Jonas Olofsson i Håknäs på andra sidan svarande, angående åverkan på Skogen med timmer-hygge som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det har Jonas Olofsson i Håchnäs huggit 25 timmer på Långedhs Skogen som han hemfört och ej undfalla kunde. Så ehuru väl han vill förebära lov ha därtill av Nils Persson i Långedh, likväl medan sådant icke bevisas, ej heller gälla kan utan alla Jordägarnas samtycke, ty dömes Jonas Olofsson timret till Långedhs Byamän betala med 4 daler 22 öre kmt. samt att plikta 3 mk. smt. efter det 18 Capitlet Byggninga Balken ll., jämväl svara i expenser 2 daler 8 öre kmt
AGN1706,19/2,§15:
I saken mellan Per Eriksson i Järnäs, Jonas Olofsson och Sven Olofsson ibm. kärande och Nils Andersson i Sunnansjö svarande, angående städje i Båtsmanstjänst som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det klagar Pehr Ersson i Järnäs att ändock Nils Andersson taget städjepenningen av honom och hans Rotelagare den 4 Februari sistlidne att tjäna Båtsman för Rotan och därhos själv är en Rotebonde, så har han likväl samma dag låtet leja sig till Båtsman av Per Larsson i Långed för den tredje Rotan, begärandes att Nils Andersson måtte bli pålagd att stå för Järnäs Rotan efter han själv är en Rotebonde. Men medan det intygas att Nils Andersson taget första städjepenningen av Pehr Larsson, det Järnäs Rotelagare ej kunna undfalla och således lagt sig i hans köp, viljandes Nils Andersson övertala att hålla dem sig tillhanda, som dock ingen öppning ha. Det Nils Andersson ställt under sin Faders behag som hans Cautionist är angående hemmanet, vilken sig förklarat för Pehr Larsson, ty kan Rätten intet pålägga Nils Andersson att överge första städjan till Pehr Larsson skett för en öppen Rota och sig hålla till den senare där ingen öppning är.
AGN1707,21/10,§25:
Olof Westman angav att en främmande skeppare från Stockholm anlagt med sin farkost vid utloppet till Öre Ån och där intagit tjära som Ländsman i Nordmaling Bryngel Eriksson för honom upphandlat. Vittnen Per Larsson i Långed, Daniel Tobiasson ibm. Jonas ? i Öre, grannarna Anders Algotsson och Tomas Andersson i Öre, Olof Mikaelsson i Håknäs, Erik Persson och Jonas Nilsson ibm. Ländsmans Haxe...........
AGN1707,21/10,§12:
AGN1707,21/10,§25
Färdigställ i Anarkiv 5:1
AGN1709,5/3,§20:
Per Larsson fodrar 3 mark 30 öre av David Olofsson i Mullsjö
AGN1716,3/12,§26: (Pag. 1203/775)
Crono Bef.man Välbetr. Olof Westman anklagade Bonden Per Mattsson, och änkan hustru Segrid Olofsdotter från Nyåker, samt Erich Johansson från Nyåker samt Erich Johansson från Sunnansjö, vilka mot Laga överhetens åtskilliga Edliga publikationer hyst och andanhållit drängen Olof Isaksson, vilken förliden sommar i Juni månad till Gerdes Karl var skriven hos Postbonden Per Larsson i Långed och att Befallningsmannen nästlidna Oktober månad honom omsider ertappade och till lydno bringade. Anhållandes Befallningsmannen att berörda Bonde och Änka med Laga plikt anses. Per Mattsson nekade sig på ett eller annat sätt till Olof Isakssons av våld och motvilja vållande orätt medverkat, och kunde han ej heller med skäl till något förfarande i detta mål bindas. Hustru Segrid Olofsdotter var fuller i Rätten instämd, men komparerade.. för sin opasslighet, Erich Johansson från Sunnansjö kunde intet neka sig någon gång hyst eller undanhållit Olof Isaksson den tid han på flykten var. Fördenskull sakfälldes Erich Johansson till 40 mk. Smt. böter efter det 32 Capitlet Tingsmåla Balken ll. Men Per Mattsson dömmes för vidare åtal i detta mål fri, efter det 20 Capitlet Tingsmåla Balken. Och skall änkan, Hustru Segrid Olofsdtr vid nästa Ting Lagföras och dömmas.
AGN1709,21/11,§29:
Samma dag androg bef.man välbetrodde Olof Westman hurusom följande bönder av Nordmalings Pastorat , Nämligen: Anders Ersson i Hallen, Pär Larsson och Daniel Tobiasson i Långed, Jon Nillsson och Erich Pährsson i Håknäs, Erik Olofsson och Pär Östensson i Engersiö, Daniel Olofsson i Norrbyn, Jacob Olofsson och Tomas Andersson i Öre, Lars Johansson i Brewik, Jon Johansson och Jon Olofsson i Järnäs, har nästlidna Augusti allenast överfört? honom på sin Farkost att inköpa 108 tunnor av dem tillverkad tjära, och den överföra till Tjäru Companiet i Stockholm med det förord att han skulle låta dem avräknas på Cronans Utlagor, som de häftade för, tillgodo njuta de penningar för Tjäran falla kunde. Aller som bemälda 108 tunnor Tjära skola vara av Inspektoren Välbemälde Jacob Eurenius i kvarstad satta, när Befallningsmans Farkost anlände till Härnösand, och skepparen skulle anhålla om pass på dem.
Alltså begär Befallningsman att dessa bönder måtte varda (bli) pålagda att antingen skaffa Tjäran lös ur arresten, eller och clarera utlagorna som Tjäran skulle användas till. Varpå ovan berörda bönder i deras insända och upplästa skrift svar, att eftersom de i denna här tiden och missväxt år nu ingen annan väg eller andel haft det avbörda sig både förflutna års Restantier, och innevarande års Rester, så har de begynt att bränna Tjära, ändock bruka? samma tid från arbete måste äta från barken, och när de därav tillsammans 108 tunnor tillverkat, dem de förväntar intet avsätta kunna, har de samma tillverkade Tjära nästlidna Augusti månad på befallningsman Westmans tilllåtelse inskeppat på hans Farkost till Tjäru Companiet i Stockholm, sedan han försäkrat dem, att de skulle få njuta dem i Utlagorna å 3 daler 24 öre kmt., när Frakt och Tull var avdragen. Dock så vida han finge 5 daler kmt. tunnan i Stockholm förnekades dessa bönder. Det 1/.Inspektoren Eurenius intet haft fog berörda 108 tunnor Tjära att anhålla och arrestera, av orsak de försänt dem till den stad som över detta land i Handeln är priviligierat. 2/. Efter Tjäran skall vara erfoderlig Kvalitet varför 3/. lika underligt vara Allmogen icke när som tillförne skall sådan i själva persedlarna leverera, helst efter 4/. Aldrig hänt förbjudet vara att bränna Tjära, mycket mindre att den på behörigt sätt förskaffa till vederbörande, som har tillstånd och frihet därmed att handla, förunnandes 5/. att Kungl. Majt. i Nåder efterlåter dem så väl med ...som på annat sätt…alla förtjänar sig deras…. Penningar till underkända av..., skolandes 6/. Befallningsman Westman gjort mycket illa mot dem om honom veterligt varit att de intet fått föra tjäran, som var deras egen avel, till tjäru Companiet i Stockholm, och han intet underrättat dem där om, utan sådant förtigit. I anseende till dessa anförda skäl och motiver, finner de att få sin tillverkade Tjära igen, med vilken de intet saker slev begått, samt påstå att bliva förskonade med Utlagornas klarerande intill dess Tjäran blir försåld, särdeles efter Befallningsman i oriktig händelse lär genom caution (söka) alt vad de på Utlagorna var skyldiga, då de tillika med hemmanen bliver ruinerade. Vilket Härads Rätten i behörigt övervägande tagit, och medan denna sak intet hör under denna Domstol. Ty kan Härads Rätten ej heller sig härmed befatta
DB 1722:Den nu 83 årige Per Larsson anmälde överstelöjtnanten Ernest von Frankenberg för att denne mot Per Larssons vilja hade tagit postbondens häst till gästgivaregården i Levar.
AGN1729,26/2,§13:
Per Persson i Örsbäck och sonsonen Per Larsson i Hallen säljer borätten till Jacob och Erik Persson hemmanet 9 1/4 sel i Långed.
AGN1729,26/2,§22:
Stämde Per Larsson Handelsman Per Djupenström i Härnösand för att denne stulit 40 tolfte halvbottenbräder som Per Larsson hade haft uppstaplat på Långörsgrundet.
AGN1731,29/11,§12:
Per Persson i Örsbäck, mågen Henrik Lustig och sonsonen Per Larsson i Hallen klaga att Kerstin Jacobsdotter vägrar att upprätta inventarium.